Lokalt Archives - Página 4 de 4

Auren Mallorca, förtroende och säkerhet

Posted on julio 3, 2017junio 23, 2019 by Aina Hernández

Svenskar sätter högt värde på Balearernas arkitektoniska, urbanistiska och ekonomiska värden.

Tjänsteföretaget Auren Mallorca erbjuder flerspråkig kundtjänst på svenska, norska, spanska, katalanska, franska, engelska och tyska.

Balearerna har alltid varit en idealisk plats för investeringar, både för privatkunder och företagskunder. Många länder har upprättat affärsförbindelser med öarna på grund av det stora antal utländska invånare som bor här. Vi tänkte berätta lite om tjänsteföretaget Auren med verksamhet på Baleariska öarna – ett företag vars mål är att skapa värde och bidra till en hållbar utveckling av samhället, organisationer och individer. Innan vi berättar mer om företagets arbete kan det vara på sin plats att presentera dess bakgrund och utveckling: kontoret i Palma började sin verksamhet på 80-talet och var då en ekonomifirma som hjälpte till med tjänster som efterfrågades på den tiden, exempelvis redovisning och andra finansiella behov. Advokater tillkom 1990 och det blev ett kontor som kunde erbjuda en mängd olika tjänster inom sektorerna juridik, ekonomi och skatterådgivning under namnet ASG ASESORES. För närvarande består Aurens kontor av 10 advokater, 4 skatterådgivare, 2 ekonomer, 2 administrativa assistenter samt en tysk och en engelsk tolk.

Auren erbjuder sina kunder en mängd fördelar tack vare firmans omfattande erfarenhet av rådgivning inom ett stort antal specialområden: civilrätt, handelsrätt, konkurslagstiftning, stadsplanering, utländska investeringar, omstrukturering av företag och förhindrande av pengatvätt, för att nämna några. Denna höga grad av specialisering inom olika juridiska områden gör det möjligt för dem att täcka alla behov hos företag och privatkunder, och att alltid hitta de bästa lösningarna. De utmärker sig dessutom genom sin personliga kundservice. Eftersom det är en flerspråkigt kontor kan man erbjuda service på svenska, norska, spanska, katalanska, franska, engelska och tyska.

Det nordiska landet har en snabbt expanderande marknad och visar på mognad i sina affärsverksamheter och investeringar. Auren representerar många etablerade svenskars intressen på Balearerna och tar hand om deras angelägenheter på ett snabbt, effektivt och personligt sätt. Om det gäller internationella frågor kan Auren ta hand om alla procedurer i samordning med de som handhar dessa förfaranden i Sverige. Det är värt att nämna att juridiska ärenden där Aurens tjänster efterfrågas oftast kommer från klienter som är etablerade på öarna, men man behandlar även frågor som kommer utifrån.

Det svenska intresset för Balearerna har svenskarnas stora förkärlek för ögruppen som grund. Öarna anses vara en bra plats för olika verksamheter på grund av Balearernas arkitektoniska, urbanistiska och ekonomiska värden. Dessutom är avståndet mellan länderna relativt kort och kommunikationerna är goda, vilket är ett mervärde för de svenskar som bor på Mallorca. De kan enkelt åka fram och tillbaka för att lösa alla typer av förfaranden.

Just nu finns Auren både på Mallorca och på Ibiza. Införlivandet av kontoret Alcaide på Ibiza betyder att man kan utöka antalet kvalificerade tjänster inom administration och stadsplanering. Närvaron på Ibiza innebär att man kan erbjuda högkvalitativa tjänster även inom andra områden på en ö som har stor potential.

Att det är en betydande firma kan man se på dess stora internationella närvaro. Just nu har man 51 kontor i de 9 länder där Auren International finns representerat (Tyskland, Portugal, Spanien, Holland, Argentina, Colombia, Mexiko och Uruguay) och via nätverket Antea finns över 200 kontor i 60 länder. Det är också viktigt att understryka att Auren ligger på sjunde plats i rangordningen av professionella företag i Spanien, och på 23:e plats i världen.

Pòrtol, keramikstaden

Posted on diciembre 9, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Mallorca har mycket mer att erbjuda än sol och stränder. Det inser jag snabbt när jag besöker någon av öns alla marknader. Det kulturella arvet vårdas ömt av mallorkinerna, och kanske gäller det särskilt konsthantverket. Marknadernas keramikstånd är ofta imponerande i sina utbud. Även om många av föremålen ser ut att vara anpassade för den vanliga turistens smak, är det tydligt att mycket är tillverkat för hand och håller en hög kvalitet.

Men som de flesta andra i vår tid har jag svårt att identifiera mig med den vanliga turisten. Jag tilltalas av kvaliteten och det genuina hantverket, men är kanske ute efter något alldeles speciellt som passar just mitt hem. Så vart vänder jag mig då? Det visar sig att jag inte är ensam om att ställa den frågan.

Céramica Terra Cuita är en av öns konstverkstäder som skapar handgjorda föremål från grunden. “95% av vår tillverkning sker på personliga uppdrag från människor som tycker om keramik, men som vill ha något unikt, utformat efter just deras smak.” Det säger Pep Serra Crespi, femte generationens konsthantverkare och keramiker på Cerámica Terra Cuita. Att föremålen verkligen är handgjorde försäkrar Pep Serra Crespi. “Vi använder fortfarande drejskiva till alla våra kärl, skålar och fat”.

På Cerámica Terra Cuita skapas konstföremål av hög kvalitet med passion och känsla för det genuina. Hantverkstraditionen i familjen sträcker sig tillbaka så långt som till år 1860, då Pep Serra Crespis farfars far började som keramiker. Allt började med en morisk ugn som byggdes 1861, och en verkstad för modellering som byggdes i ett enkelt träskjul. Terra Cuita har än idag sin tillverkning i den ursprungliga verkstaden. I de nuvarande anläggningarna har man större utrymme och bättre ugnar, men har den primitiva verkstaden integrerad i lokalen.

Cuita Terra ligger i det lilla samhället Pòrtol i Marraxí strax utanför Palma. Leran hämtas från stadens stenbrott, och de är inte ensamma. Området uppbär en lång tradition av tillverkning av keramiska föremål. Leran härifrån används sedan lång tid tillbaka för att tillverka greixoneres, de så typiska kokkärlen som används för att tillaga och servera Mallorkinernas smakrika grytor, de så kallade ”sopes”, men även kärl och fat till de lika traditionella rätterna “tombets” ( friterade grönsaker) och “frits” (stekta hackade grönsaker med kött). På Cerámica Terra Cuita har man i över 150 år tillverkat de traditionella kokkärlen, men även en stor variation av fat, skålar, glas och kannor. Hantverket har gått i arv i fem generationer i rakt nedstigande led.

Idag kombinerar man sin nedärvda kunskap om lera och kärl med de senaste trenderna och materialen. Ett exempel på det är verkstadens så kallade Medelhavssamling, där man låter sig inspireras av den speciella mallorkinska ikat-tekniken. Resultatet blir de vackra och omtyckta skålarna och faten som målas i klara färger med de karaktäristiska breda penseldragen. Keramikverkstaden tillverkar självklart även de så kallade «siurells» som är så typiska för Mallorca. «Siurells» är de handgjorda lerfigurerna med pip, med samma funktion som en lergök. Figurerna målas vita eller med starka färger och formas för att efterlikna människor, hästar eller andra djur. En självklar souvenir för många turister.

MUSEU DEL FANG (KERAMIKMUSEUM)

Marratxi, Terra de Fang (keramiklandet), har låtit bygga ett museum som tillägnas kultur, identitet och tradition. Ända sedan stenåldern har keramik varit en viktigt del av människans utveckling. Tekniken att forma och bränna lera ledde till en revolutionerande förändring som förbättrade livsbetingelserna för våra förfäder. Särskilt den romerska och muslimska kulturen bidrog till den keramiska utvecklingen på Mallorca genom att införa nya former och mönster som har överlevt fram till våra dagar.

Keramik har spelat och fortsätter att spela en avgörande roll för att tillgodose människans grundläggande behov. Museu del Fang Marratxi öppnade för att visa den rikedom av tekniker, former och användningsområden som olika kulturer har bidragit med i gamla tiders keramiska verk, men även lämnat spår i modernare föremål och är närvarande i alla samhällen, tider och bakgrunder.

Museet fokuserar främst på det intresse som finns för leran som används i keramiken från Marratxí. Idag har många föremål fallit i glömska, försvunnit eller riskerar att försvinna på grund av att lera oftast ersätts med andra material i våra industrialiserade samhällen. Av den anledningen är det viktigt med ett museum som bevarar de traditionella föremålen och kan visa upp dem för allmänheten. Av samma anledning har museet åtagit sig är att dokumentera och sammanställa föremålen, men att även främja besök och aktiviteter kring leran för Mallorcas alla skolbarn.

Text: B. Font

Översättning: Karolina Kallentoft
Foto: Cristian Montoro

Sibil.la, en sång som bara kan höras på Mallorca

Posted on diciembre 9, 2016diciembre 4, 2021 by Aina Hernández

Sibil·la, som ursprungligen var en hednisk sång och som sjöngs av “sibyllan”, som var en sierska och spåkvinna och vars spådomar följdes av de grekiskromerska religionerna som fanns före kristendomens införande.

Solen förlorar sin lyster visar sig mörk och fördunklad månen ger inget ljus och hela världen blir dyster…

Med tiden kom en del kristna präster att i dessa trollkvinnors utsagor se bebådelser om Jesu Kristi ankomst och lät införliva bilden av Sibil·an med de kristna riterna, så som så ofta skedde när människorna lät ursprungligen hedniska fester och bruk smälta samman med den kristna tron.

Det är faktiskt så att det bland de många profetior som dessa orakel uttalade finns några som råkar sammanfalla med den kristna tron. En av de mest kända sibyllorna, den från Erithrai i Mindre Asien, spådde apokalypsen i en utsaga som var mycket lik den vi finner i evangelierna, och det underligaste, något som inte kan kan anses vara en slump, är att de 27 första verserna (det s.k. akristikon) i denna profetia exakt återger begynnelsebokstäverna i namnet Jesus Kristus, Guds son och Frälsare (Jesus Cristo Hijo de Dios Salvador).

Sibil·lans sång som sjöngs på julnatten spreds till alla kyrkor i Europa. Denna sed levde kvar i åtskilliga århundraden, men försvann så småningom tills den endast fanns kvar på två öar i Medelhavet, på Mallorca där den sjungs i de flesta kyrkor och på Sardinien, där den begränsas till katedralen i Alghero, med vilken vår ö delar ursprung och katalanskt språk. Skälet till att Sibil·lans sång föll i glömska finner vi under Konciliet i Trient på 1500-talet där man beslöt att ta bort alla musikaliska inslag som inte var strikt religiösa. Men på Mallorca fick de vara kvar, antagligen på grund av öns isolerade läge och för att denna tradition hade så starka rötter här

Vanligtvis spelas Sibil·lan av en flicka eller pojke på mellan 10 och 14 år, även om denna roll ursprungligen spelades av präster. Eftersom det rör sig om en kvinna, är kläderna hon bär trots det en kvinnas kläder, en tunika som vanligtvis är vit men även kan ha en annan färg. Tyget har fina broderier och ibland även guldtränsar. Hon bär alltid ett stort svärd – det sägs vara Goliats svärd – som symboliserar den makt och den död som detta omen för med sig: Jesu Kristi ankomst och med den världens slut, nedstigningen till helvetet och uppstigningen till himlen, alltefter hur var och en levat sitt liv.

Sibil·lan är allra mest uttrycksfull i Palmas katedral där denna sång uppfördes för första gången på trettonhundratalet. Men det har inte alltid varit så. Under en del epoker och av en del biskopar förbjöds den som alltför “folkig” och eftersom mässorna var på latin, medan Sibil·lans sång var på katalanska.

När sången uppförs i Palmas katedral Seu, följer den ett breviarium från femtonhundratalet som bevaras som en relik i klostret Santa María Magdalena i Palma och sägs ha använts av den heliga Catalina Tomás. Den innehåller två uppföranden, ett kort med endast Sibil·lans sång, och ett långt som omfattar ”Profeternas procession”.

Sibil·lans sång ackompanjeras av musik som somliga menar härrör från den gregorianska sången medan andra tror att den har sitt urssprung i de mozarabiska melodierna, även om denna melodi har blivit förfinats och anpassats till vår tid.

Sibil·lans sång kan man endast lyssna på en gång om året, på julafton, och inte i alla kyrkor på Mallorca. Om du aldrig hört den rekommenderar vi att du gör det. Det är ett unikt tillfälle och en unik sång. Ingen annan dag på året är kyrkan så fullsatt. Och Palmas katedral är naturligtvis den bästa platsen för att uppleva denna unika sång. Fortfarande följs den urgamla traditionen strikt på denna ö.

Översättning: Karolina Kallentoft

Mallorkinernas märkliga språk

Posted on diciembre 9, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Mallorca, allas vår favoritö dit så många svenskar flyttat eller gärna tillbringar sina semestrar, har utsatts för invasioner av andra folkslag och kulturer i århundranden. Ändå har många kunnat leva ett isolerat liv ända fram till vår tids stora invasion – turismen. Särskilt gäller det boende på landsbygden. Det har gjort att mallorcaborna till sin karaktär länge varit reserverade och i mångas ögon lite udda. Liksom flera andra öbor har de sina drag och egenheter som ibland kan tyckas lite ”eljest”.

Idag är det internationella livet vardag på Mallorca, men fortfarande tenderar vissa öbor känna misstro till det främmande. Och det har gett avtryck i språket.

Turismen har under de senaste femtio åren förändrat Mallorcas invånare. För närvarande är det faktiskt mindre än hälften av dem som bor på ön som är första eller andra generationens mallorkiner. Anstormningen av turister, av arbetare från fastlandet och övriga världen och utlänningar som väljer att ha Mallorca som sitt andra hem har fått mallorcabon att överge några av sina barskaste eller mest typiska drag. Trots detta kan vi om vi lyssnar noga till mallorkinernas samtal fortfarande höra många av de egenheter i språket som kännetecknat mallorcabon under många sekler.

För några år sedan skrev Guy Le Forestier, pseudonym för författaren Carlos García-Delgado, den underhållande och uppskattade boken “Queridos Mallorquines” som på pricken beskriver den mallorkinska karaktären. Boken blev en lokal försäljningssuccé och översattes till engelska under titeln “Beloved Majorcans” och till tyska, “Geliebte Mallorquiner”. Den beskriver mallorkinerna i detalj, och i synnerhet deras lite speciella humor. En mallorkin är den första att skratta åt sig själv – gärna tillsammans med andra, och det märks i boken.

Mallorcaliv har valt att plocka ut några fraser och vanliga talesätt från denna ö som kan få de flesta inflyttade – eller som de gärna kallas här; “forasters” – att höja lite lätt på ögonbrynen. I en del fall kan charmen ha gått förlorad i översättningen men vi hoppas att vi här lyckats förmedla det mest utmärkande.

”JAG SKA HÄNGA BARNEN”

Bli inte skrämd om en person från Mallorca säger ”Voy a colgar a los niños”, det vill säga ”jag ska hänga barnen”. Han eller hon kommer inte att försöka hänga dem för att de uppfört sig illa. På katalanska eller mallorkinska – vi ska inte bråka om vilket – har ordet ”colgar”, som på spanska betyder hänga, betydelsen av att lägga (till sängs). Lite slarvigt kan många mallorcabor när de talar spanska översätta ordet med hänga, vilket nog skrämt slag på en och annan granne genom åren.

”JAG KOMMER NU”

Det är i stort sett omöjligt att utifrån vad en mallorkin säger veta om han eller hon kommer eller går. Verben gå och komma – “ir y venir” – används oberoende av riktning. ”Ahora vengo”: nu kommer jag, kan betyda att din mallorkinske vän går sin väg eller kommer tillbaka, eller bådadera på en gång. En möjlig förklaring är att detta har att göra med att en mallorcabo vill känna sig trygg och försäkra sig om att ens rörelser inte kan följas.

Ett talande bevis för det senare är att mallorkiner normalt inte använder körriktningsvisarna på bilen. Man kan direkt avgöra att någon inte är en äkta mallorcabo om dessa används. Varför ska man förklara för någon att man vill svänga åt höger eller åt vänster?, tycks en mallorkin undra. För honom eller henne är det information som man inte bör lämna ut lättvindigt. En mallorcabo är en person som snarare håller inne med information, och som nästan njuter av att vara dubbeltydig och att inte avslöja sin personliga åsikt i ämne vad det än vara må.

”JAG SKA SÄGA DIG NÅGOT”

En mallorcabo är ofta dubbeltydig med de ord han använder, ja han eller hon säger ibland till och med motsatsen till vad som menas. Vem har inte hört frasen “Ya te diré cosas” – jag ska minsann säga dig någonting. Denna fras brukar användas när någon som ska fatta ett beslut under en konversation eller en förhandling tar lite tid på sig att svara. I själva verket säger hon att hon inte är intresserad av anbudet, men istället för att uttala ett tydligt nej späder hon medvetet på osäkerheten med att säga ”Jag ska minsann säga dig något”, när översättningen till vilket språk som helst borde vara ”det intresserar mig inte”. Men mallorcabon undviker konfrontationer och föredrar att lämna sin antagonist i tvivel om huruvida anbudet kommer att antas eller ej. Sanningen är att “ya te diré cosas” betyder att man inte alls känner sig lockad av ämnet och helst vill glömma det.

”DROTTNING”

Vem har inte velat sträcka på sig lite extra som vore hon medlem av kungafamiljen när hon kommer in i en bar och barägaren eller kyparen ropar ”reina”, drottning. Men tyvärr, ingen har förväxlat dig med en kunglighet. Att hälsa någon med ”rey” eller ”reina” är ett vardagligt sätt att hälsa en person på Mallorca. Vanligtvis används uttrycket mellan familjemedlemmar, men även – som i mallorcabornas fall – med människor som hon inte känner men vars uppmärksamhet hon vill fånga med lite smicker.

”ETT PAR TRE”

När du hör en mallorkin tala om kvantitet, så menas med ”un parell”, ett par, tre – och inte exakt två till antalet. Det kan förstås vara två, men kan också vara fyrtio. Det mallorkinska «par” är ett mått som kan variera efter vilken vara det rör sig om och som nog mer överensstämmer med uttrycket ”ge mig några stycken”.

”HUR MYCKET SKULLE DU GE MIG?”

Vi nämnde tidigare den mallorkinska dubbeltydigheten. Den är något som framför allt blir tydlig i affärsförhandlingar. Säg att du tar en sväng på landet och ser ett hus som du gillar, och ägaren har satt upp en skylt som meddelar att det är till salu. Om du då söker upp ägaren och ställer frågan ”Hur mycket kostar det?”, då kommer en god mallorkin att svara ”Cuánto me daría?”, ”Hur mycket skulle du ge mig?”. Han kommer nämligen alltid vilja se att den presumtive köparen börjar bjuda, i stället för att själv uppge det pris han önskar få.

Om situationen vore den motsatta, skulle en mallorcabo aldrig direkt fråga vad priset är för det objekt som intresserar honom. I stället låtsas han ointresserad, påpekar att han bara är där av ren nyfikenhet, frågar om du vill bli av med huset och erbjuder sig att göra dig tjänsten att hjälpa dig att bli av med det. Kanske kan vi se det som tecken på hur mallorkinerna med tiden tagit till sig den nya internationella livsstilen, samtidigt som de till viss del behållit sin nedärvda misstro mot ”forasters” – och dessutom lärt sig utnyttja dem.

Översättning: Karolina Kallentoft

Från land och hav, det kulinariska Mallorca

Posted on diciembre 9, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Mallorca är en ö rik på lokala gastronomiska delikatesser. Här finns ett stort utbud av färska råvaror från land och hav som sedan århundranden har landat på borden i form av välsmakande och vällagade rätter. Det traditionella mallorkinska köket följer de fyra årstiderna och varje råvara har sin bästa tid. Det rätterna har gemensamt är att de nästan alltid serveras med bröd, jungfruolivolja, grönsaker efter säsong och gärna ett glas vin.

Följ med på en kulinarisk resa genom Mallorca. Vi kommer ta er genom byar och städer över hela ön, för restaurangerna och caféerna där du äter som bäst har funnits länge, ofta i generationer, och är väl spridda. Det kommer bli mycket mat så innan måltiden tar sin början rekommenderar vi att du väcker din aptit med en ”palo”, en lokal apertif som med fördel kan spädas med lite vatten. Likören framställs med en kryddblandning av kinabark och gentiana och sötas med karamelliserat socker. Ursprungligen intogs denna dryck som febersänkande medicin.

Från ”frit” till sniglar

En av de allra mest typiska mallorkinska rätterna är ”frit” och finns i många olika varianter. Utöver ärtor, potatis och lök används ofta inälvor som bas. Ursprungligen tillagades frit på slaktrester. Under påsken görs den på lamm, medan sjömansvarianten innehåller fisk och skaldjur. Rätten finns med på de flesta mallorkinska menyer, t ex gör restaurangen på Hospedería Santuari de Cura utanför Algaida mitt på ön en omtalat god variant.
En populär mallorkinsk rätt är ”arròs brut”, en så kallad soppskedsrätt som fått sitt namn av det blod som ursprungligen användes vid tillagningen. Rätten består av ris kokt i en buljong på lök, svamp, gröna bönor, kaninlever och olika slags kött, som kyckling, gris eller vaktel. Den bästa arròs brut serveras enligt de flesta kännare på Celler de Petra i staden med samma namn någon mil österut.

En annan rätt du inte bör missa är ”sopes”, en slags gryta med grönsaker som bas och serverad med fina skivor av bröd. Ta dig förslagsvis norrut till staden Inca och beställ din sopes på Celler Can Amer. Väl där bör du även pröva källarens fyllda auberginer, ”albergínies farcides”, en annan klassisk mallorkinsk rätt.

Mallorkinerna håller sin hemlagade mat högt. Palmabor som vill äta som hemma går gärna till Celler Pagès i kvarteret La Lonja. Här serveras bland annat sniglar, en annan delikatess som många mallorkiner njuter av. Till skillnad från de katalanska sniglarna tillagas de mallorkinska i en mustig buljong med örter och ibland även med korven ”butifarró”, såsom på Celler de Randa, inte långt från Sentuari de Cura.

Du får för all del inte glömma fisken och grisen. Fisken tillagas ofta på enkelt vis i ugn med potatis och grönsaker. Grisen ger mallorkinerna deras speciella ”sobrassada”. Denna rökta korv är enligt många en av de främsta kulinariska delikatesserna man kan smaka på Mallorca. Sobrassadans främsta kännetecken, den röda färgen, kommer från den lokala kryddan ”tap de cortí”.

Från vinter till sommar

En av julens mest typiska rätter är ”escaldums”, en mustig rätt som görs på kyckling eller kalkon och serveras med potatis, pinjenötter, russin och en sås gjord på lök, vitlök och mandel. På annandag jul äter mallorkinerna traditionellt ”sopa farcida”, det vill säga canelloni fylld med kött eller annan pasta som serveras i köttspad. Även om dessa rätter oftast bara finns på restaurangernas menyer under julen, brukar många familjer njuta av dem hemma under en längre tid. Även julens sötsaker brukar hänga med långt in på det nya året, som mandelnougaten ”torró fluix” och ”tambor d’ametla”, rostade mandlar med karamellöverdrag.

Med vinterns intåg kommer kraftigare rätter, såsom ”fava parada” gjord på bondbönor, revben, grisfötter och tryne. Denna paradrätt tillagas utsökt på restaurang Es 4 Vents i Algaida. Måltiden avslutas med fördel med en ”ensaïmada de tallades”, ensaïmada med sobrassada, som näst intill är oundgängligt dagarna före påsk då den finns att köpa på i stort sett varenda konditori. Ta dig söderut till Campos och pröva den som serveras på Can Pomar.

Förutom frits på lamm äter man på våren gärna ”panades”, en slags piroger som liksom den välkända ensaïmadan går att få tag på året runt. Fyllningen görs på griskött och ärtor, eller med fisk eller kyckling. Panades hittar du ofta i konditoridisken sida vid sida med ”cocarrois”. Cocas som det också kallas är en slags ungsbakad pizzapaj täckt med ett tjockt lager mangold och lök och toppad med grillade tomatskivor, eller med hackad tomat, lök och paprika och i vissa fall russin och blomkål.

Eftersom mallorkinerna inte har vana av att föda upp nötkreatur används sällan smör och grädde i det traditionella köket. Därför görs degen till många mallorkinska bakverken på grisfett, så även cocas. Pröva gärna panades och cocas hos Fornet de la Soca i Palma eller på Forn Can Salat i den lilla staden Montuïri mitt på Mallorca.

Sommartid finns två rätter som aldrig saknas på det mallorkinska matbordet: ”trempó”, en enkel sallad med vit paprika, lök och tomat och smaksatt med jungfruolivolja, och ”tombet” som lagas på friterad skivad potatis, aubergine, paprika och tomats

ås, gärna med ett eller två stekta ägg över. Dessa rätter kan med fördel avnjutas på Celler Son Toreó i Sineu mitt på Mallorca.

Om du ändå befinner dig i Sineu bör du även bege dig till Sa Plaça och smaka deras goda lammbog. Eller ta dig till Sóller och restaurang Sa Teulera” och beställa deras specialitet, en saftig ”porcella”, det vill säga spädgris. Stannar du hellre kvar i Palma och vill smaka på lite av varje finns klassiska ölhallen Sa Premsa. Där serverar man ett typiskt urval av mallorkinska tapas, som man på katalanska kallar ”variat”. Då får du en måltid med valda småportioner av exempelvis köttgryta, bläckfisk, ”tombet”, potatistortilla, köttbullar – på katalanska kallas de ”pilotes” – och givetvis ”tacones”, en rätt gjord på tarmar och magsäck.

Som avslut på måltiden kan du gärna pröva de klassiska skorporna gjorda på olja från Muro och Inca. Ät dem som de är eller med lokal ost från Formatges Burguera, Grimalt eller Prilac.

Väljer du hellre sött till kaffet kan du ta dig till restaurang Montimar de Estellencs och pröva deras ”greixonera de brossat”, till Pastelleria Can Molinas i Valdemossa för deras speciella potatisbakverk, till Forn Can Munar i Manacor för deras berömda suckar, ”sospiros” eller till konditoriet Can Roca i samma stad för att smaka ”pastís de pobre”, de fattigas kaka.

Här är det också på sin plats att åter nämna öns specialitet ”ensaïmades” från Forn de Ca na Joanaineta i Alaró och ”rubiols” från Forn de Can Salem i Algaida, eller för den delen från Forn de Glòria i Palma. ”Rubiols” är små sockrade kakor fyllda med marmelad och kvarg, som under påskveckan med fördel äts tillsammans med den pepparkaksliknande småkakan ”crespells”.

Känner du dig mätt? Låt dig då väl smaka ett glas örtlikör, en populär digestif bland Mallorcaborna. Örtlikören dricks antingen söt, som halvtorr eller torr.

Slutligen vill vi nämna några kockar som har utvecklat de klassiska mallorkinska rätterna till konst: Miquel Vicens på restaurang Can Calent i Campos, Miquel Gelabert på restaurang Can March i Manacor och Pep Socias på restaurang Bri i Palma. Tre restauranger som var och en bjuder dig på en gastronomisk resa, likt den du just har avverkat.

Bon Profit!

Text: Bartomeu Font
Bearbetning: Karolina Kallentoft

Från Seu-katedralens höjd

Posted on diciembre 7, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Stad och himmel. Människa och gudom. Staden breder ut sig under dina fötter, som en skalmodell . Och du inser att katedralen inte byggdes endast av människohänder utan även med själens ögon. Den utgör en så rik och komplex verklighet att du skulle kunna ägna dagar åt att stumt beundra den.

För att få tillgång till Seu-katedralens terrasser och höjder måste man känna till när dessa är tillgängliga. Ända tills helt nyligen har mycket få personer kunnat dela denna upplevelse, och det vid sällsynta tillfällen. Att klättra upp för de 215 trappstegen, betrakta de graffiti och inskrifter som gjorts av människor som stängt in sig i katedralen för att fly från rättvisan. När du kommit upp i klocktornet utbreder sig ett nästan drömlikt landskap med trappor och träkonstruktioner. Se ljus och motljus under de nya kyrkklockorna och gå sedan upp i kyrkans allra högsta del.

En led har gjorts i ordning för besökarna och vi behöver inte längre drabbas av den nästan metafysiska svindel som tidigare generationer fick uppleva. Kyrkan gör trots detta djupt intryck på oss. På 40 meters höjd är det första vi tänker: Hur klarade byggnadsarbetarna från tidigare århundraden av att arbeta där, uppflugna som de var på skrangliga byggnadsställningar. De som riskerade livet för att förvandla stenen från Galdent eller Santanyí till himmelsk materia.

Att komma fram till det största rosettfönstret är det mest gripande ögonblicket. Från denna plats kan du ta på detta ofantliga stenöga … och mäta det. Det är mer än elva meter i diameter och ytan är som en medelstor lägenhet, 97 kvadratmeter. Genom det färgade glaset kan man se Seu-katedralens centralskepp som en miniatyrvärld. Kyrkobesökarna är som små myror, långt borta i fjärran, och rör sig på samma sätt.

På terrasserna förflyttar du dig mellan gargouiller, strävpelare och strävbågar. Därifrån kan du ta dig till de neogotiska takkrönen från 1800-talet. Och du förstår att en del av de gotiska dekorationerna är så svåråtkomliga, så högt upp belägna och så dolda att de måste ha placerats där av Gudomen. De utgör ett budskap till Guds ögon, ovanför den mänskliga existensen. Att se på Seu-katedralen från denna höjd är ett budskap från det eviga. Ett påtagligt löfte bortom tiden och människolivet.

Den allra mest spektakulära detaljen är den stora skulpterade Mariaskulpturen som finns mitt i fasadens övre triangel. Figuren öppnar armarna mot himlen och avbildar Marie himmelsfärd. Medan du på den undre medaljongen, som du kan beskåda nästan i ögonhöjd, kan betrakta apostlarna framför Kristi moders tomma grav som bärs upp en ängel. Den figur som befinner sig på den allra högsta platsen på katedralen är en Mariastatyn som kan ses från hela staden. Den är mer än sextio meter hög och gjord av en känd 1800-talsskulptör, Marc Llinàs.

Denna promenad är tillgänglig som är tillgänglig för nästan var och en. Spiraltrapporna är inte orimligt branta och man riskerar inte att falla. Istället kan man här förstå Palma på ett sätt som inte är möjligt någon annanstans. Härifrån blir den dialog som förs mellan havet, hamnen och staden uppenbar, medan den sedd från marknivå är otydlig. Du kan se terrasserna, klocktornen, tegeltaken. Almudainapalatset avtecknar sig framför dig som en en symmetrisk verklighet. Och du kan föreställa dig hur den var när den fina Torre del Ángel, som idag är kraftigt nedsänkt, var högre än själva Seu-katedralen.

På dessa höjder har stadens ljud en annan dimension och tycks förlora i betydelse. Vinden rör sig över molnmattan och stenläggningen bevarar den antika, hemliga känsla den fick av de forna stenhuggarna. Det skulle kunna ha varit igår. Från något hörn dyker en «xoriguer» eller duva upp. «Amunts de la Seu» har sin egen fauna.

När du går ner igen från klocktornet har du en känsla av att ha fått del i en andlig upplevelse – att för en stund ha stigit ned från detta liv och kommit in i en annan dimension. Mera tidlös, obestämd och djupare.

Som om katedralen för en stund förhöjt våra själar till det himmelska.

Text: Carlos Garrido

Översättning: Karolina Kallentoft
Foto: Cristian Montoro

Henning Bensland öppnade hälsoretreat på Mallorca

Posted on diciembre 7, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Henning Bensland följer sanningens flod och känner sig starkare än någonsin. Han pendlar mellan sitt hem i Schweiz och hans ögonsten på Mallorca. Det krävdes en livshotande sjukdom för att få honom att värdesätta livet. Nu vill han inspirera andra till att hitta sitt sanna jag.

Text och foto: Pär Olsson

Jag svänger in på den lilla grusvägen och ackompanjeras av kyrkans klockspel i Santanyí. Gruset knastrar under bilen när jag passerar den stora järngrinden. Det imponerande huset tonar upp sig majestätiskt vid slutet av infarten. Gården har fått namnet Cal Reiet som betyder den lilla kungens hus på mallorkinska. Namnet på gården klär Henning Bensland som har bjudit in till fest denna dag för att fira jubileet för öppnandet av hans holistic retreat.

Det är ett år sedan Cal Reiet stod klart för att ta emot gäster och Henning har gjort en spännande resa för att hitta till sitt lilla kungarike på södra Mallorca. Allt startade en aning tragiskt tio år tidigare. Det var en ruggig dag i januari när Henning gick till sin läkare för att ta emot provsvaren som han hade gjort efter att ha känt sig dålig en tid. Och det var inget positivt besked han skulle möta.

– Jag såg det själv på röntgenplåtarna som hängde framför mig. Det var som att mitt skelett buktade inåt, berättar Henning Bensland.

Han var 44 år gammal och befann sig mitt i karriären. Han tyckte att han hade en bra liv och bodde i Zurich med sin fru Petra och deras tre barn.

– Allt rasade samman och jag tänkte att nu är det kört. Inom ett år kommer jag att vara total förlamad, berättar Henning att han hade tänkt.
Läkaren gav honom diagnosen MS. Det blev en tuff tid för Henning som inte visste vad han skulle göra av det hårda beskedet. Han är en stark och beslutsam karriärist med sina rötter från Saltsjöbaden utanför Stockholm. Efter sin examen på Stockholms universitet flyttade han utomlands för att börja sin bana inom finansbranschen. Hans målmedvetenhet fanns redan i unga år och den drivkraften har aldrig svikit honom. Beskedet utmanade honom till att hitta nya vägar.

– Jag var van att ta på mig löparskorna och sticka ut och fysiskt springa ifrån mina problem. Det gick inte längre jag blev tvungen att konfrontera min sjukdom, förklarar han.

Han kom fram till att bästa sättet var att bli sann mot sig själv och han ville leva utan den oäkta prestige som han har fått erfara, speciellt mellan män som har höga positioner inom sitt arbete. För att nå dit behövde han guidning och hittade kursen,Träning för livet, som fanns på en kursgård utanför Rättvik. Det innebar att han var tvungen att pendla mellan Zurich och retreatet i Dalarna under ett och ett halvt år.

– Det handlade om personlig utveckling och efter ett tag var det något som hände. Jag kände mig genuint lycklig och behövde inte kompensera med att t.ex. prestera mera på jobbet eller privat, berättar Henning.
Bubblan hade spruckit för Henning och han fick möta helvetet innan han fick till vändningen i livet.

– Jag fick tillbaka friheten. Det är sant att man kan hela sin kropp genom att ta bort de psykologiska blockeringarna. Jag märkte att min sjukdom stannade upp, berättar han och ler.

Tio år har gått sedan det fruktansvärda beskedet. Men Henning tycks vara friskare och starkare än någonsin. Han utstrålar glädje och är avslappnat klädd i linnekläder som är bländande vita likt hans hår. Hans ögon är pigga och lekfulla. Han fortsätter att berätta hur fascinerande det var att få kontakt med sig själv för första gången.

– Det här är min nya värld. Jag kände att jag ville ge något tillbaka men visste inte först vad en affärsman som jag skulle kunna göra för att dela med mig till andra, berättar han.

Undertiden som han höll på med sin personliga utveckling drabbades Europa av den ekonomiska krisen. Han hade det förspänt ekonomiskt men kände att han ville investera sina pengar i något annat än i värdepapper. Han var därför på väg till Ibiza tillsammans med sin kollega för att köpa huset det hade bestämt sig för. På vägen dit mellanlandade de i Palma. Under stoppet på Mallorca föreslog deras mäklare att det skulle åka och titta på ett intressant objekt.

– Jag tänkte varför inte, vi hade inget bättre för oss. Jag föll genast för huset och vi åkte aldrig vidare till Ibiza, berättar han.
Det blev ett impulsköp utan grundplan, men investeringen var gjord i form av ett sommarhus i Spanien. Vilket var Cal Reiet på Mallorca.

Huset var i renoveringsbehov och även om Henning älskade stället med den stora trädgården och den vackra mallorkinska fastigheten kändes det inte rätt. Sommarstugan, som han ironiskt kallade huset, var alldeles för stor för honom och hans familj. De skulle bara vistas där några veckor om året.

– Det kändes konstigt när jag satt i det enorma huset. Jag hade lärt mig att man ska dela med sig och där satt jag i ett hus större än vad jag behövde. Det var då det gick upp för mig vad det skulle bli av Cal Reiet, säger Henning.

Hans fru Petra Bensland har funnits vid hans sida hela tiden och var inte sen med att stötta hans planer.
Paret har gemensamt jobbat hårt för att ro iland projektet som har uppstått genom flera tillfälligheter och sammanträffanden utefter vägen. Vilka de har uppmärksammat och fångat upp med öppna sinnen.

Detta är bakgrunden till Henning och Petra Benslands holistiska satsning. Deras största önskan är att en vistels på deras retreat ska hjälpa människor att låsa upp sina hjärtan och komma ut som en bättre person. Så som de själva har gjort.

– Jag skulle inte vara här i min gamla version av Henning, avslutar han med ett stort leende på läpparna och går iväg hand i hand med sin fru för att byta om inför kvällens festligheter.

Text och foto: Pär Olsson

Julbasar på Svenska Kyrkan

Posted on diciembre 7, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Det är kö nerför trapporna, ja långt ut på trottoaren. Skylten ovanför dörren skvallrar om verksamheten – Svenska Kyrkan, Iglesia Sueca. Men det är inte bara svenskar i kö, övervägande delen av besökarna är spanjorer. Svenska Kyrkans Julbasar hålls i år för ungefär tjugonde gången och är mer populär än någonsin.

Text: Karolina Kallentoft

Inne i lokalen är det minst lika trångt. Vuxna, pensionärer och barn. Svenskar och spanjorer och säkert andra nationaliteter också. Turister och Mallorcabor. Medlemmar och icke-medlemmar.
Men en dag som denna jobbar många av medlemmarna. De serverar fika, säljer svenskt hantverk eller lotter till lotteriet och tombolan. Barnen trängs ofta vid lotteriet medan vuxna gärna köper julljusstakar och glas från Kosta Boda. Eller bilder på älgar och förkläden med dalahästar. Eller gravad lax.
Vanligtvis är kaffe och kanelbulle populäraste fikat men på julbasaren är det glögg och mjuk pepparkaka som lockar flest, berättar prästen Mikael.

Och just fikat verkar vara det som framför allt lockar spanjorerna hit. Mikael förklarar att de inte är vana vid att det serveras sötsaker och muggvis med kaffe till såväl förmiddagsfika som eftermiddagsfika, med påtår dessutom.
Sötsuget är stort oavsett nationalitet men vi svenskar tycks ha utvecklat konsten till perfektion. Självklart gäller det även utlandssvenskar. Församlingsassistent John har det viktiga uppdraget att även vara kyrkans bagare och kock och börjar många arbetsdagar med att knåda ihop en stor sats kanelbulledeg.

Julbasaren besöks varje år av uppåt 4000 personer och är Svenska Kyrkans mest publika händelse. Förberedelserna påbörjas redan i september. På torsdagarna samlas volontärer och medlemmar för att arbeta med förberedelserna inför basaren, som att prismärka, rulla chokladbollar och göra smällkarameller. De flesta hjälper även till under de tre dagarna i november då julbasaren pågår.
Intäkterna går till den omfattande verksamheten, eftersom Svenska Kyrkan på Mallorca är självförsörjande. Men de räcker också till människor i nöd som då och då hör av sig, antingen direkt eller via konsulatet.

När basaren är över har julen på Svenska Kyrkan bara börjat. Snart följer det uppskattade luciatåget på Plaza Cort som församlingen ordnar tillsammans med Svenska skolan. Även den katolska vänförsamlingen i Palma gästas av Luciatåget. Svenska Kyrkans kantor Yvonne börjar öva sånger med barnen på Svenska skolan flera veckor innan det är dags den 13 december, och kyrkan har även en minibasar på torget med försäljning av korv och glögg.
Veckan därpå vankas julbordet som måste bokas långt i förväg om man säkert vill få plats, och förstås alla avslutningar med barngrupperna. På själva julafton hålls en julkrubbegudstjänst och därefter serveras det risgrynsgröt och skinkmackor till alla besökare. Efter grötlunchen vankas dans runt granen och har man tur så kommer tomten med julklappar som föräldrarna har tagit med till sina barn. Men efter julafton håller kyrkan stängt, ända fram till trettondagens gudstjänst.

Julen är onekligen en viktigt tid för Svenska Kyrkan och dess medlemmar. Många svenskar skulle vara ensamma utan den sociala gemenskapen som kyrkan erbjuder under den familjehögtid som julen ju är.
”Vårt viktigaste uppdrag är att fungera som mötesplats för alla, i alla åldrar”, säger Mikael.
Och han fortsätter:
”För vissa betyder det gudstjänsterna, men för andra är det främst trivseln. Många lite äldre kommer till våra ”Gubbröror” och ”Damluncher” och ”Stickcaféer”, och till våra temakvällar med exempelvis filmvisning. Men vi har också kyrkokör och ungdomscafé. Och så alla barngrupper förstås där de mindre barnen kommer för att leka och sjunga med sina föräldrar.
Då är det high-life här”, säger Mikael och ler.
”Och så kommer man för fikat förstås”, lägger Carina till.
Carina är ansvarig för kyrkans ekonomi och administration och är den som varit anställd längst, i sju år. Men precis som sina fyra andra kollegor gör hon det mesta här. För min intervju ville hon samla allihop, och nu sitter jag med tre av dem – Carina, Yvonne och Mikael – runt ett bord. Alla tre dricker vi kaffe i stora muggar, och vi hamnar snart i en diskussion om den viktiga fikatraditionen. Vi kommer fram till att det säkert var det hårda arbetet och de glest belägna gårdarna som fick oss att söka oss till varandra med kakor fulla med smör och socker, och med kaffe som håller oss vakna i mörkret. Behoven är desamma i våra dagar, uppenbarligen även för oss utlandssvenskar.

Under samtalet kommer Tobias in. Han är ny präst på ön sedan ett år tillbaka. Han lyfter fram den viktiga roll som kyrkan spelar när det gäller att alltid vara närvarande i sitt närsamhälle och som utlandskyrka förkroppsliga och gestalta Gud i en svensk kontext. Och vi kommer in på den viktiga roll som kyrkan spelar för personer i kris. Söndagarnas gudstjänster ger tröst, och kyrkans personal är alltid tillgängliga för personliga samtal.
Tack vare aktivitetsgrupperna har personalen koll på ungdomarna och Mikael berättar att man mer än en gång har haft besök av oroliga föräldrar som behöver stöd, och att man även rent handkraftigt hämtat ungdomar i Magaluf. Mikael upplever att spanska barn och ungdomar hålls hårdare än svenska, och han tror att det beror på att svenska föräldrar är ovana vid tillgänglighet till droger och alkohol, och möjligen även naiva.
Mikael berättar att ungdomar ibland behöver en utomstående vuxen att prata med, och söker sig självmant till samtal med prästerna eller någon annan i personalen.
”Men oftast räcker det med att ha kyrkan som en neutral och säker plats att vara på, att få spela pingis eller hockeyspel eller surfa på mobilen, och få vara sig själva utan några särskilda krav”, försäkrar han.

Vi avslutar vårt samtal med en diskussion om vad det är som får så många svenskar utomlands att söka sig till det svenska. Jag kan själv tycka att det strider mot den naturliga driften som tar oss hit, man vill ju FRÅN Sverige, TILL Spanien.
Men under vårt samtal förstår jag mig bättre på den kulturella dragningskraften. Många av Svenska Kyrkans besökare är svenskar som vuxit upp på Mallorca, eller som gift in sig i en annan kultur, och tar med sina barn eller barnbarn till kyrkan för att få dem ta del av det svenska, och känna en tillhörighet. Låta barnen sjunga svenska sånger, leka svenska lekar och uppleva svenska högtider. De kanske inte har så stor kontakt med sitt hemland längre och vill förmedla det till barnen när man nu har möjlighet till det. Och vi kommer överens om att det självklart är lika för alla som flyttar till ett nytt land. Som exempelvis de som flyttat till Sverige i våra dagar.

FAKTA OM VIGSLAR

En viktig del i kyrkans uppdrag är att anordna vigslar, som är en del av de fyra kyrkliga handlingarna. Det som kallas ”destination weddings” ökar för varje år, även på Mallorca. I år genomför prästerna på Svenska Kyrkan på Mallorca hela 212 vigslar.
Mallorca är populärt för sin skönhet, för det soliga vädret och för att det ligger på lagom avstånd dit man kan bjuda familj och vänner över en helg. Att Svenska Kyrkan finns här och har vigselrätt är också en viktig anledning. Men prästerna här viger också par på exempelvis Menorca och Ibiza, i Barcelona och i Madrid. På Mallorca hålls vigslarna oftast i kyrkans lokaler eller i Alcanada, en park vid havet nära Alcudia, men kan hållas på ett hotell eller en finca om brudparet så önskar.

Museu Diocesà de Mallorca – Mallorcas katedral

Posted on julio 14, 2016junio 23, 2019 by Aina Hernández

DEN ARTISTISKA SKÖNHETEN I MALLORCAS KATEDRAL
Museu Diocesa de Mallorca (Mallorcas stiftsmuseum)

Museu Diocesa de Mallorca ligger intill Mallorcas katedral och är ett av öns äldsta museer. Vi finner här ett levande och dynamiskt centrum som grundats för att sprida kunskap om katedralens konstnärliga arv och ge besökarna möjlighet att lära känna det och njuta av det. Dess läge är unikt med utsikt över Palma-bukten och mitt emot en av de lokala mallorkinernas favoritplatser: Parc de la Mar.

ETT INNOVATIVT CENTRUM
Museets senaste moderniseringar företogs för att göra området till ett innovativt museum med audiovisuella hjälpmedel, pekskärmar och atmosfäriska effekter som skapar större delaktighet för besökaren och gör besöket mer dynamiskt och mer underhållande.

MUSEET ÄR INDELAT I TRE DELAR
Den första utgörs av en permanent samling av konstföremål som beskriver kristendomens historia på Mallorca i en mycket vacker promenad som framhäver det stora konstnärliga värdet i vår fäderneärvda skatt.

Den andra avdelningen behandlar La Seu, som Mallorcas katedral kallas. Där rör det sig framför allt om den långtgående förvandling som den store katalanske arkitekten Antoni Gaudí genomförde efter de riktlinjer han fått av biskop Campins, som gått till historien som den mallorkinska kyrkans store förnyare.

Den tredje avdelningen handlar om Mallorcas störste son, somvunnit ryktbarhet även internationellt: den store filosofen Ramon Llull. Den invigdes i oktober 2015 med anledning av 700-årsjubiléet av hans död. I Museu Diocesa kan man gå genom olika salar med enkelt innehåll som leder fram till visningen av “Barbaflorida”, där den lärde medeltida filosofen kommer till liv i en reflekterande och introspektiv monolog.

ETT HUNDRAÅRIGT MUSEUM
Grundandet av Museu Diocesa går tillbaka till år 1878 när biskop Mateu Jaume i sitt stift började skapa en samling konstföremål härrörande från olika kyrkor och kloster, framför allt altartavlor och bilder som tagits bort från kyrkorna. Eftersom det blivit nödvändigt att renovera dessa verk och även andra som riskerade att förstöras, bad en grupp lärda män biskopen att få skapa ett museum. Detta var bakgrunden till grundandet av Societat Arqueològica Lul·liana och av sällskapets museum, beläget i Sapiència.

Det var biskop Campins som gav den slutgiltiga pushen till det som är dagens Museu Diocesa. Han gjorde muséet till en institution för det kyrkliga arvet och samtidigt för studiet och spridningen av historien och av de föremål som överförts av mallorkinernas förfäder.

Vi ber dig alltså att under ditt nästa besök i Palma göra ett besök i Museu Diocesa och Mallorcas katedral, där du kommer att kunna glädja dig åt att upptäcka oväntade rikedomar i en behaglig och unik omgivning.

INFORMATION AV INTRESSE
Adress: Carrer Mirador 5, Biskopspalatset – Palma
Tfn: + 971 71 31 22
Öppettider: 1 april – 31maj samt hela oktober:
Måndag – fredag kl. 10:00 – 18:15
Den 22 oktober öppnar museet kl. 11:00
1 juni – 30 september:
Måndag – fredag kl. 10:00 – 19:15
2 november – 31 mars
Måndag – fredag kl. 10:00 – 16:15
Hela året: Lördagar från kl. 10:00 till 14:15
Sön- och helgdagar: Stängt
www.catedraldemallorca.info/principal/ca/patrimonio/museo-diocesano
Inträde: 2 euro för bofasta, 3 euro för icke-bofasta, 7 euro med besök i
katedralen inkuderat. (Barn under 10 år går in gratis)

Skål ta mej fan!

Posted on julio 14, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Att blanda till spännande drinkar är minsann inte så lätt som man kan tro. För oss lekmän känns gin & tonic, rom & cola och vodka & apelsinjuice som självklara val när det vankas fest, men groggar av den kalibern är fullständigt omoderna idag, och ska man jobba som bartender krävs helt andra kunskaper. Därför väljer många unga att utbilda sig inom konsten.

Text: Eva Juhlin-Dannfeldt

BARSKOLA
Efter 16 år i egen regi, har nu svenskägda Barskolan Academy Mallorca gått ihop med European Bar School (EBS) och blivit en kugge i en stor franchiseorganisation. Karin Bellanti, som grundade Barskolan tillsammans med sin dåvarande partner Ricardo Bellanti, berättar att det var ett viktigt steg i skolans utveckling.
– Båda skolorna startade ungefär samtidigt, men antalet ungdomar i Sverige och Norge når knappast upp till de miljoner som finns i resten av Europa, berättar hon. Självklart växte EBS i lavinfart och vi såg hur de öppnade för filialer i parti och minut.

Karin menar att de såg nya skolor växa upp i många olika städer, upp till dags dato finns EBS nu i 24 länder, och det var svårt för Barskolan Academy att konkurrera om deltagarna. Huvudkontoret för EBS ligger i Barcelona och har ett 70-tal anställda som jobbar stenhårt med bland annat sociala medier.
– Det är en helt annan nivå på hur EBS jobbar, berättar Karin vidare. På huvudkontoret sitter ett stort antal säljare från hela Europa och en hel avdelning som endast sköter sociala medel och marknadsföring. För oss är det en nytändning eftersom vi har fått en helt annan marknad.

Numera är det inte längre bara ungdomar från Sverige och Norge som strömmar till Mallorca och den tjusiga barskolan. Nu erbjuds även internationella kurser med deltagare från hela världen, och under högsäsong (april – oktober) kör man fyra kurser simultant. Lärarna kommer från olika länder, men de har alla gått EBS lärarutbildning, vilket är en påbyggnad av bartenderkursen.
– Allt är väldigt proffsigt och genomtänkt, tillägger Karin, utbildningen måste vara likadan överallt, precis som kurslokalerna. ”Regional managers” reser ständigt omkring och kollar att skolorna och utbildningen håller samma standard.

FLAIR OCH MIXOLOGY
Nu för tiden räcker det inte att kunna blanda drinkar på traditionellt sätt utan det krävs det ett trick eller två för att få det där riktigt coola barjobbet, så förutom att blanda diverse kända och okända drinkar får deltagarna även lära sig lite konster. Vem minns inte Tom Cruise i filmen Cocktail från 1988? Han slänger och svänger så skickligt med flaskor och glas, utan att spilla en droppe. I den för oss outforskade bartendervärlden kallas detta konststycke för ”flairing”, det är alltså hur bartendern underhåller gästerna med tricks och rörelser med barredskap som flaskor och shaker när de blandar drinkar. Det må se lätt ut men efter att ha konstrat lite hemma i köket upptäckte jag rätt snart att det var mycket svårare än jag någonsin hade kunnat tro. Dessutom blev det en hel del kladd att moppa från bänkar och golv. Uttrycket flairing myntades på 1990-talet men redan i slutet av 1800-talet fanns det en bartender som tricksade med kokande vatten och brinnande whisky. Jerry ”The Professor” Thomas döpte sin cocktail till Blue Blazer. Idag har flairing blivit en konstart i sig och runt om i världen anordnas tävlingar där vinnarna uppnår rockstjärnestatus.

Mixology, eller molekulär mixology, är ännu ett relativt nytt begrepp som har seglat upp på den ständigt föränderliga barhimlen. Man skapar cocktails med hjälp av utrustning och teknik för molekylär gastronomi. Processen kan närmast likna ett kemiskt experiment då man mixar drinkar med geléer, skum, pulver, atomiserade sprayer med mera.

MIAMI
För sju år sedan öppnade Barskolan Academy en filial i Miami. Till skillnad från Mallorca har de utbildning året runt med stor framgång. Sedan de anslöt sig till EBS har de vuxit snabbt på kort tid, mycket tack vare att det än så länge inte finns så många skolor i USA.
– Vår nya partner i Miami heter Christian Delpech och är flerfaldig världsmästare, berättar Karin. Han är argentinare och har vunnit massor med tävlingar under 20 års tid, och han är extremt skicklig på flair. Vi är så glada över att ha honom ombord och det ska bli jätteroligt att följa utvecklingen! Vem vet, i framtiden har vi kanske en världsmästare som manager även här på Mallorca.

Åldersgräns för den som vill delta i undervisningen är 18 år. Kursen är fyra veckor lång och utförs i två lokaler med komplett uppbyggda barer, en med vatten i flaskorna och en med tvättäkta sprit. Kursavgiften ligger på cirka 20 000 kronor inklusive logi. För mer information:

www.bartenderskolan.com

Fem tips för dig som vill blanda bättre cocktails hemma:

Uppgradera ditt barskåp
Använd färska ingredienser
Se till att dryck och glas håller samma temperatur
Garnera drinken när det passar
Använd alltid mätglas

Ett sekel på spåret

Posted on julio 13, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Under mer än 100 år var Sóller-tåget till stor nytta för Mallorcas befolkning. Idag är Ferrocarril de Sóller en järnväg och en spårväg som framför allt är ett nöje för turisterna. De antika vagnarna ger passagerarna tillfälle att resa som förr. Och i takt med att järnvägen blir allt äldre ökar tågets genuina charm.

Egyptens pyramider och Eiffeltornet behöver endast lättare underhåll, men Sóller-tåget måste kontinuerligt anpassas efter moderna krav på service, kapacitet och avgångar. Och allt detta utan att tåget förlorar sin antika charm och karaktär. Vagnarna har alla en äldre och varierad inredning och unika detaljer som måste underhållas på ett hantverksmässigt sätt. Därför måste Ferrocarril de Sóller göra allt större investeringar i reparationer och underhåll av tåg och vagnar.

EN JUVEL TILL JÄRNVÄG
Järnvägen är en smalspårig och har en bredd om 914 mm – en engelsk yard – vilket är ovanligt i våra dagar. Tåget är det enda av sitt slag som ännu är i drift, och från start till mål tar färden cirka 60 minuter. Varje dag rör sig tre konvojer, bestående av en egenhändigt styrd motor (maskinen) och sex passagerarvagnar, den 27 kilometer långa sträckan, och på vägen passerar de hela 13 tunnlar. Var och en av såväl maskiner som vagnar och inredning har en lång historia bakom sig. Ingen serietillverkar längre liknande motorer, trävagnar eller säten. Om en av delarna behöver förnyas måste en skicklig hantverkare ta sig an jobbet. Detta gäller också vart och ett av de verktyg som används i verkstäderna i Sóller. Däremot kan man ta tillvara delar från andra järnvägar eller spårvägar som tagits ur bruk. Det kunde ske för ett antal år sedan då Ferrocarril de Sóller tog över vagnar från Lissabons elektriska spårväg. Trots att de skilde sig till det yttre kunde de anpassas till Sóller-spårvägens karaktäristiska utseende och finns nu med som ett av flera spårvagnsset i Port de Sóller.

För närvarande sköter 40 personer underhållet av tågen. De är uppdelade på olika arbetslag – ”vägar och arbeten”, snickeri, mekanik, ingenjörskonst osv – som varje dag ser över vagnssparken. Det är en svår uppgift, framför allt under turistsäsongen när tågen kör med allt större frekvens och inget avvikande får inträffa på det enda spåret. Framför allt på sträckorna uppe i bergen eller i någon av de 13 tunnlarna dit man bara kan nå med maskiner på själva tågspåret. Där är man tvungen att använda verkliga museiföremål – som den sk ”Unilok”, den spansk-schweiziska traktorn” eller ”den lilla Renault-vagnen” – som kan ta sig fram överallt.

Under några månader om året är det nödvändigt att stoppa driften för att utföra det grundläggande servicearbetet. Då monterar arbetslagen isär vagnarna för att se till att allt fungerar perfekt under resten av året. Men även under turistsäsongen kontrolleras varje dag en maskin mycket noggrant, precis som om det rörde sig om ett flygplan.

PROJEKTET
Det var år 1903 som idén om det manuella tåget föddes hos industrimagnaten Juan Morell och parlamentsledamoten Jerónimo Estades, med målet att förena den rika staden Sóller med huvudstaden Palma. År 1907 påbörjades arbetet samtidigt i båda städerna under ledning av ingenjör Pedro Garau. Och den 16 april 1912 invigdes sträckan officiellt. Ett datum som många minns eftersom det sorgligt nog råkade sammanträffa med Titanics undergång. Året efter öppnades spårvägen som förbinder järnvägsstationen med Sóllers hamn, med den nymodigheten att den till skillnad från Sóller-tåget var elektrifierad. År 1929 elektrifierades hela sträckan, maskiner byttes ut och Sóller-tåget blev det som det nu är – ett eldrivet tåg.

”Roba de llengües”, ett tyg av flammor

Posted on julio 13, 2016junio 26, 2019 by Aina Hernández

”IKAT-TEKNIKEN” – GRUNDEN FÖR DE MALLORKINSKA TYGERNA
De mallorkinska tygerna symboliserar mer än något annat det vi förknippar med medelhavsstilen. Ljuset från havet, naturmaterialet, hållbarheten och det till synes enkla hantverket, det sekelgamla kulturarvet och inte minst mönstret av flammande pilar i olika färgsättningar måste sägas vara något alldeles typiskt för Medelhavet.

Tekniken är tusenårig och har sitt ursprung i Asien. En del tror att den utvecklades på flera olika platser samtidigt. Liknande tyger har man nämligen funnit på platser som ligger så långt ifrån varandra som Afghanistan, Indonesien, Colombia och Mexiko. Tekniken kallas ”ikat” och innebär att varpen i tyget knyts åt med snöre med jämna mellanrum och färgas först därefter. De färgade partierna blir ojämna vilket ger upphov till de vackra oregelbundna mönstren. Däremot förblir inslaget ofärgat, och härmed får båda sidorna av väven identiska mönster. De äldsta sidentygerna tillverkade med denna teknik är från 500-talet f.Kr, och de fann man i Indonesien.

Ikat är namnet såväl på tekniken som det färdiga tyget. På Mallorca kallar man tygerna ”Tela de Llengües” eller Roba de llengos. Eller på svenska ”tyget med flammor”. Namnet kommer av att mönstret påminner just om flammor eller eldtungor.

SIDENVÄGEN TILL EUROPA
Med all säkerhet kom tekniken till Mallorca och resten av Europa via Sidenvägen, som landvägen förenade Asien och Europa med Kina. Sidenvägen uppstod genom att handelsmän använde sig av den under 400- till 600-talen under Romarriket. Under 1200-talet blev det en vanlig väg för transport från Asien till Europa av kryddor och varor, bland annat de värdefulla sidentygerna som på den tiden tillverkades i Kina. Men även kunskapen om olika tekniker färdades den här vägen, såsom den för tillverkning av tyger.

Ikat-tekniken kom till Mallorca via Frankrike och Italien där den vidareutvecklats och blev mycket omtyckt bland de kungliga. Tygerna var sköra och idag finns inte många kvar från den tiden. De äldsta mallorkinska sidentygerna är från 1700-talet och visar på influenser från dessa länder.

Ända fram till mitten av 1900-talet fortsatte man med ikat-tekniken i några delar av Europa, men idag är Mallorca är det enda ställe i vår del av världen där tygerna ännu tillverkas. Det isolerade läget gjorde att tekniken bevarades och man inte tog intryck av utvecklingen på fastlandet. Den lokala maskinparken, sättet att arbeta och teknikens särskilda kännetecken gjorde att de mallorkinska ikat-tygerna utvecklade en egen identitet, även i fråga om namnet.

LLENGOS PÅ MALLORCA
I början av 1700-talet använde de flesta borgerliga hus på Mallorca llengos av siden i inredningen. Såväl sänghimlar, förhängen och täcken tillverkades av dessa dyrbara tyger. Även kläder kunde tillverkas av llengos, både civila och kyrkliga. Före industrialiseringen var tygtillverkningen kostsam, men när de nya mekaniska vävstolarna infördes och man började tillverka tygerna även i den enklare och mer hållbara bomullen, linet och hampan, kunde llengos börja användas av alla samhällsskikt.

Med den växande turismen under andra hälften av 1900-talet kom llengos att förknippas med öns egen särart och att blev en del av det kulturella arvet.

I våra dagar tillverkas tyget av 70% bomull och 30% lin. En stor del av produktionen går till export, särskilt till Europa och USA.

Trots tygets popularitet finns idag bara tre verkstäder kvar som tillverkar tygerna hantverksmässigt. Dessa verkstäder är Teixits Riera i Lloseta, som har funnits i mer än 120 år, Teixits Vicens i Pollença, som drivs av en hantverksfamilj som arbetat i cirka 160 år i samma bransch samt Artesania Textil Bujosa i Santa María.

Mallorca är den enda platsen i Europa som bevarar traditionen med ikat-tekniken. Verkstaden Teixits Riera i Lloseta har funnits i mer än 120 år.

Mallorca är den enda platsen i Europa som bibehåller denna tradition som tidigare fanns i många andra länder och som på Sidenvägen nådde oss ända från Österlandet.

Gierow på La Raixa. Hemligheten bakom kardinalens trädgårdar

Posted on julio 13, 2016julio 4, 2019 by Aina Hernández

»Plötsligt satte det igång. Saharas samlade meteorologiska vanvett störtade sig över byn. Inga lås och hakar höll emot. Balkondörrarna flög upp … Man hörde hur orkanen drog fram i växtligheten för att slita av grenar, frukter och blad. Och natten igenom hörde man dunset av fallande lerkrukor och splittret mot gatstenarna av störtande takpannor. På morgonen efter 12 timmar hade orkanen bedarrat till storm. Gården utanför porten ser annorlunda ut idag.«

Denna beskrivning av en vårstorm i Tramuntana är betecknande för författarens stil. Klarhet och poetisk precision i språket. Den lakoniska anmärkningen på slutet antyder en klipsk humor. Dessutom kan denna text, om man går tillbaka till källan, bara tydas med möda och lupp. För den är primärt en visuell byggsten. Del av en mångsidigt tecknad komposition.

Citatet kommer från Mallorca-kapitlet i den svenske konstnären och grafikern Gösta Gierows (1931 – 2011) »Resedagböcker«. I dessa finner vi en fascinerande följd av likaså exakta som komplexa grafiska studier av människa, natur och arkitektur från flera länder. Elegant svävande akvareller och illustrationer ofta med svart humor. Och till detta det finstilta bokstavsklottret som blandar sig i bilderna, blir till vegetation, till rynkor i ett ansikte eller struktur på en mur; såsom tidsvittnen strömmande mellan förgänglighet och evighet. Skriften är »inte i första hand meningen att läsa, snarare som ett operalibretto sjungit på ett språk man inte förstår.« (Gierow) – och ändå är den ett stort nöje att läsa!

TIDSRESENÄRENS SMULTRONSTÄLLE
Vits och språkkänsla tillhör Göstas talanger, likaså hans sinne för skådespeleri. Egenskaper till nytta vid de konst- och målarkurser som han gemensamt med hans hustru, skulptören Marylyn Hamilton Gierow, anordnar på Mallorca sedan tidiga 80-talet. Här under Tramuntanas bergmassiv, bland terrasserna av olivlundar och apelsinträd, har dom funnit sitt andra hem, byn Fornalutx. Redan sen mitten på förra århundradet ett smultronställe för svenska personligheter, konstnärer, teater- och filmfolk. Till exempel kostymtecknaren Mago, Ulla Jacobsson, Gösta Ekman med flera.

Den som känner till denna pittoreska by inbäddad i det sceniska landskapet är inte förvånad att den då och då används som en filmkuliss. En dag år 2001 sitter Gierow på kyrktrappan och blickar ner på placan, där män i gröna uniformer och svarta plåthattar sitter vid små kaffebord. Han ser kvinnor i högklackade skor och mantilla över håret, klövjade åsnor trippande över torget … En filminspelning; Fornalutxborna i klädpaltor från föräldragenerationen. »Jag var plötsligt tillbaka till det Spanien som jag mötte på min första utlandsresa 1951.«

Inte bara här är Gösta Gierow en resande genom tiderna. Det är kanske det bärande temat i hans hantverkliga och konstnärliga värld: »I allt han gör«, skriver Olle Granath i förordet till Resedagböckerna, »är tiden närvarande, det passerade ögonblicket lika väl som fossilens miljoner av år innan den möter vår blick.« Att denna konstnär upptäcker och fängslas av det på andra sidan Tramuntana belägna godset La Raixa, med dess dåvarande ännu förfallna trädgårdar, är därför bara en tidsfråga.

DRÖMMAR OCH VERKLIGHET
Namnet Raixa vittnar om egendomens mooriska ursprung. Sedan förvärvet genom familjen Despuig år 1660 är det ombyggt och utbyggt ett flertal gånger. Här på Sa Muntanyetas södra sluttning önskar den konstälskande, av Italien präglade Kardinalen Antoni Despuig i Dameto (1745 – 1813) skapa det som romarna kallade en locus amoenus – en ljuvlig plats för njutning och inspiration. En stor men graciös villa i nyklassisistisk stil, omgiven av varsamt anlagda trädgårdar, som plats för hans omfattande samling av skulpturer, men också som en gåva avsedd att skapa identität för Mallorca och dess invånare. Med detta lyckas han förträffligt.

I varje turistguide är Raixa omnämt. Den storslagna herrgårdsbyggnaden med den stenlagda innergården beskrivs, det attraktiva södra galleriet; de klassisistiska och nyromantiska trädgårdsanläggningarna; de pittoreska små vägarna, de konstgjorda grottorna, paviljongen med den magnifika utsikten; de av moorerna byggda bevattningsanläggningarna och den gigantiska vattenreservoiren i vilken glittrande karpar majästetiskt simmar omkring.

Den spännande historiska bakgrunden är väldokumenterad. Hur kardinalens dröm först omvandlades till imponerande verklighet men som sedan sakta förföll och slutligen det melodramatiska första decenniet på detta århundrade. Den tyska modedesignern Jil Sander har praktiskt taget redan avslutat köpet av egendomen när den mallorkinska regeringen vaknar upp ur sin törnraixasömn, drar nytta av sin förköpsrätt och påbörjar en mångmiljons restaurering. Att denna flyter långsamt, att godset bollas fram och tillbaka mellan politiska intressen och motsägande koncept, ja det är naturligtvis den normala gången. Och sen till sist, åtminstone tills vidare, en happy end. Sedan ett par år är restaurationen avslutad – och den är lyckad.

Utställningarna i det imponerande herrgårdshuset är genomtänkta, fantasifulla, delvis riktigt vitsiga. De vackra gamla trädgårdarna: är återigen de mycket vackra, mycket gamla trädgårdarna. Trots detta är antalet besökare lite magert. Är det något som saknas? Ligger Raixa inte tillräckligt nära havet eller … Kan det vara möjligt att här på denna välbesökta ö finns det fortfarande bedårande platser, öppna för allmänheten, men som med mystiska medel värjer sig mot massturismens tillströmning?

SKATTKISTOR MED DUBBLA BOTTNAR
När Gösta Gierow stiftar bekanntskap med Raixa är han en mogen konstnär på höjden av sin tid, och orten själv: tidsmässigt nalkandes den omvälvning som skall äga rum – och samtidigt århundrade därifrån. De efterbildade ruinerna i romantiska trädgården förfaller nu verkligen; den skickligt anlagda vildvuxna floran är nu riktigt vild och stormpinad. Men Antoni Despuigs nu murkna dröm fångas med en klarblå blick, skarp som en rovfågels. Alla Gierows Raixa-målningar tillkom år 2000 och är dokumenterade i katalogen »Kardinalens trädgårdar i Raixa«, idag ett samlarobjekt. Och själva målningarna: essensen av det om har varit och vad som komma skall; skattkistor i tidsvattnet men med dubbla bottnar, vilket också återspeglas i vissa titlar. »Den ruinerade trappan«, vittrad sten som avslöjar strukturen på en sjunkande antik stad, på det understa steget skruttet av fallfrukt – nerrullat som ett litet skämt av gudarna. Eller »Kardinalens häst« med en ryggrad som verkar uppbyggd med lämningar av Pompeji. Den som tycker detta förefaller dystert överser penselns lätthet. Här ligger ett ljust skratt i luften. En forskande men vänlig blick för tingen. Se det änglalika huvudet vars ögonparti har suddats ut genom århundraden av regn: »Hon ser inte men minns.«

Johnny Hamilton, en av konstnärens söner, skriver: »Små detaljer i ett större panorama – det var signifikativt för Göstas konst.« Det omvända torde också gälla. Den som idag besöker Kardinalens trädgårdar på Raixa får både och – det lilla och det stora – erbjudit i överflöd och det går att leka med, det lönar sig. I grund och botten har inget väsentligt ändrats under åren sedan Gierow var där, »i det gröna vattnet skymtar karpar«, även om vattnet idag är kristallklart. Karpen är möjligtvis densamma som på kardinalens tid. Han som har skänkt öns invånare en unik gåva. Man behöver inte vara konstnär för att ta emot den; bara tacksam. Det är hela hemligheten.

Mallorca, obligatoriskt för 1900-talets kulturelit

Posted on julio 13, 2016junio 19, 2019 by Aina Hernández

Mallorca är utan tvekan ett vara våra mest populära resmål. Så är det idag, men så har det också varit under i stort sett hela 1900-talet. Och det gällde såväl okända som kända. Många är de berömdheter som besökt ön för att dra sig undan i avskild anonymitet, eller för att beblanda sig med kungligheter och övriga celebriteter. Presidenter, nobelpristagare, filmstjärnor, författare, skådespelare och finansmagnater har lämnat sitt avtryck på ön. I en del fall som bofast, i andra som tillfälliga besökare. Men alla har de visat sitt stora intresse för Mallorca.

Här får du chansen att lära känna ett urval av de prominenta personer som satt sin fot på ön. Presentationerna är hämtade från boken Mallorca, siglo XX, un destino obligado (ung. ”Mallorca, 1900-talets obligatoriska resmål”) av författaren Matias Vallés, utgiven av Diario de Mallorca. I boken går att läsa om så många som 700 framstående personer som bidragit till att göra Mallorca till en av de populäraste och mest besöka platserna på jorden.

Den svenska kungafamiljen är utan tvekan den utländska kungafamilj som oftast semestrat på ön. Kungen och hans hustru Silvia – som talar perfekt spanska – och prins Karl Filip och prinsessan Madeleine brukade komma i ett officiellt Gulfstream-flygplan medan kronprinsessan Viktoria tog ett reguljärflyg. För att runda av familjebilden kan vi nämna att prinsessan Birgitta, kungens syster, bor på ön. Den mallorkinske bankmannen Miguel Nigorra, liksom det spanska kungaparet, har varit värdar och de svenska kungligheterna har helst uppehållit sig i Port d’Andratx och Formentor.

Denne författare bodde på Mallorca och andra platser i Spanien under en stor del av livet. Han översatte till svenska de stora spanskspråkiga författarna García Lorca, Juan Ramón Jiménez, Rafael Alberto och Pablo Neruda. Han var medlem av Svenska akademien och ”skyldig” till att nobelpriset utdelades till García Márquez, Neruda och Aleixandre. Det sägs att Camilo José Cela fick ta emot det bokstavligen “över hans döda kropp”, eftersom Artur Lundkvists politiska ideologi gjorde att han alltid inlade sitt veto mot att Cela skulle få priset.

Den österrikiske dirigenten besökte tillsammans med Berliner Philharmoniker år 1969 Mallorca för att hedra och skänka stjärnglans åt invigningen av konserthuset Auditorium de Palma. Där mottogs han som hedersgäst av konserthusets grundare, familjen Ferragut. Det sägs att den hyllade dirigenten vid besöket förvånade alla genom att uppträda vänligt mot alla dem som hade förmånen att få träffa honom, och alltså avstod från att leva upp till sitt rykte som fåfäng och självförhärligande diva.

Anita Ekberg behöver ingen presentation för svenskar och alla vet vi att hon har sitt deltagande i Fellinis film “La Dolce Vita” att tacka för sin berömmelse. Hon besökte Mallorca två gånger, 1969 och 1970, båda gångerna i sällskap av sin andre make, skådespelaren Rik van Nutter. Hon uttryckte ibland en önskan att köpa ett hus på Mallorca – hon hade redan ett på Costa del Sol – men det uppfylldes aldrig. När hon lämnade Mallorca fällde hon ett yttrande som kom att bli berömt: ”De svenska kvinnorna är inte så fantastiska som ni tror här.” Hon dog år 2015.

Den enda medlemmen av sånggruppen ABBA som inte är född i Sverige och som först var gift med Benny Andersson, en annan medlem av gruppen, har bott på ön under långa perioder, men inte tillåtit intervjuer och så mycket som möjligt försökt att hålla sitt liv utanför det offentliga strålkastarljuset. Hon har bott i Mola de Andratx och under sitt äktenskap med den tyske prinsen Ruzzo Reuss – som dog tragiskt för några år sedan – tillbringade hon mycken tid på golfbanorna där.

Malin Berghagens hjärta är fullt av Mallorca

Posted on julio 13, 2016junio 26, 2019 by Aina Hernández

Malin Berghagens förälskelse till Mallorca grodde långsamt. Med yogans hjälp började hon lyssna till sin längtan, men det var dottern som fick henne att ta steget. ”Nu räcker det, antingen flyttar du eller så är du tyst”, berättar Malin att hon sa. Det var lite mer än tre år sedan. Idag står Malins Mallorcaförälskelse i full blom.

Text: Karolina Kallentoft

Framför allt lockade värmen och ljuset, men yogan var inblandad på fler sätt. På Mallorca kunde Malin etablera sig som yogainstruktör och hälsoinspiratör. Med hemmet i Palma som bas håller hon sina kurser, både på ön och andra platser på jorden. Och här skriver hon sina böcker. Sin första yogabok skrev hon något år innan flytten. Uppföljaren blev till redan under hennes första år på Mallorca. Nu har hon just blivit klar med sin Mallorcabok – Mallorca i mitt hjärta.

Mallorca är hälsa och välmående och härliga äventyr

I inledningen presenterar Malin sina tankar bakom: ”I den här boken ska du få möta det Mallorca som jag har lärt känna. Mallorca är hälsa och välmående och härliga äventyr. Mallorca är den plats där jag bor och arbetar. Här har jag möjlighet att äta god mat med färska grönsaker och frukter en stor del av året. Jag vill väcka din lust att lära känna Mallorca från ett annat håll än solstolarnas. Du ska få möta de platser jag besökt och de människor jag har lärt känna.”

Känslan förstärks av hennes sinnliga språk

Som dotter till Lill-Babs och Lasse Berghagen föddes Malin in i en familj med artister, och hon, den blyga men under ytan busiga och kreativa flickan, var känd redan när hon föddes. Med allas ögon på sig hade hon svårt att leva ut, och Malin berättar att hon växte upp med en känsla av att vilja vara perfekt. Att hon som vuxen tog med sig detta i relationen till sina män, och att det var där någonstans hon tappade bort sig själv. Men yogan hjälpte henne att se mönstret och fick henne att tycka om sig själv. Även Mallorca har en roll i denna befrielse. Hon förklarar: ”Det som är härligt med att bo på Mallorca är att där vet inte så många vem jag är. Så om någon på Mallorca vänder sig om efter mig så vet jag att det något som är bra.”

När Malin beslutade sig för att leva på Mallorca var hon ännu nyseparerad och led tidvis av bulimi. Mallorca skulle därför också bli platsen där hon jobbade med sig själv. Hon har tidigare berättat hur hon saknade passion och något att brinna för i sitt liv. Nu ville hon plocka fram sin passion igen. Och hon avslöjar att Mallorca inte låter någon komma undan: ”Mallorcas natur med de mäktiga Tramuntanabergen i norr har en väldig kraft. Man brukar skoja om att när man flyttar till Mallorca kommer allt upp till ytan. Antingen skiljer man sig eller träffar en ny.”

Efter 2,5 år på ön märks det att Malin hittat sin passion. I Santa Catalina där hon bor i hjärtat av Palma kan hon leva ut, och här ser man henne inte sällan sväva förbi i blommig fotsida klänning. Det är i Santa Catalina Malin bor och arbetar. På caféerna och restaurangerna skriver hon på sin blogg, och på sin bok. Ett av de första kapitlen handlar om hur hon och sonen Isak landade just här och gjorde stadsdelen till sin. ”Mitt hörn av Palma”, som hon kallar det. Här suger hon åt sig av den latinska kulturen. Med värme beskriver hon vännerna i kvarteret som hon lärt känna, vad hon lärt sig av dem och hur de hjälper henne i vardagen. Bland annat hennes vän Ronan som driver en restaurang dit hon ofta går. Om honom skriver hon bland annat: ”Han har även gett mig förmågan att säga tack när jag får en komplimang. Att våga vara lite mer stolt över att vara kvinna, som latinskorna är, och inte så skygg som vi nordbor brukar vara. Vi svenskar behöver träna på att ge och ta emot uppskattning. Det betyder så mycket.”

Men Mallorca är så mycket mer för Malin. I boken ges även plats för bergen, byarna, fruktträden och havet. Med målande språk beskriver hon sina känslor för ön. De soldränkta fotona fångar landskapet, stämningen och ljuset. Bland alla de vänner som nämns får även fotograferna Lina och Fish ett eget uppslag. Andra vänner som porträtteras har verksamhet inriktad på träning, som har en given plats i boken. Framför allt yoga där Malin bjuder på en snabbgenomgång av dess fördelar, men även cykling, vandring, klättring, surfing, segling och golf. Här finns också uppslag där några av hennes svenska vänner delar med sig av hur livet på Mallorca kan levas i olika åldrar.

Mallorca har fångat mitt hjärta

Mallorca i mitt hjärta är en varm och personlig bok, där vi får ta del av Malins Mallorca och de vänner hon lärt känna på ön, de som gett kärlek, trygghet och magi under de år hon etablerat sig här. Känslan förstärks av hennes sinnliga språk och inbjudande personliga tilltal. Som hon själv uttrycker det i boken:
”Jag vill berätta om allt du kan få uppleva här: dofter och smaker, intryck och omfamningar. För Mallorca har fångat mitt hjärta och jag hoppas att ön även fångar ditt en dag. Jag vill jag öppna dörren på glänt – till dofter av citrus och blommande mandelträd, till smaker av chili och söta vindruvor, till ett turkosblått hav och rosa blommande bougainvillea.”

Mallorcas glödheta bostadsmarknad

Posted on julio 12, 2016diciembre 29, 2019 by Aina Hernández

Bostadsmarknaden på Mallorca kokar. Och det är svenskarnas längtan till värmen som eldar på. Antalet svenska bostadsköpare på Mallorca har ökat med 70 procent sedan 2013. Efter britterna är vi numer den tredje största gruppen köpare, efter de mallorcaälskande tyskarna och britterna. De senaste tre åren tycks svenskarna ha blivit som nyförälskade i ön. Många letar efter ett andra boende. De helsvenska mäklarhusen på Mallorca blir fler för varje år, samtidigt som de internationella har börjat anställa svensktalande mäklare. Och de har de fullt upp med att guida runt köpsugna svenskar. Hetast är en lägenhet med balkong och havsutsikt i Palma, och helst ska den enligt svenskarna ligga i stadsdelen Santa Catalina.

Text: Karolina Kallentoft

”I Santa Catalina finns en hel del topplägenheter med terrasser och utsikt över hav och berg. Till för bara för något år sen fanns flera sådana objekt ute på marknaden, antingen som renoveringsobjekt eller nyrenoverade i ”skandinavisk stil”, som svenskarna vill ha det. Men nu finns nästan inga sådana lägenheter kvar”, säger Agneta Eddiesdotter Giudilli, svensk mäklare på Sothesby’s, som själv bor i Santa Catalina.

Men Palma har fler populära stadsdelar. Carin Isgård, grundare till mäklarbyrån Buy a Home Mallorca, har Gamla Stan i Palma som specialitet liksom området Portixol/Molinar sydöst om den stora katedralen. Hon bor själv efter några år i Gamla Stan i Palma just i Portixol/Molinar, alldeles intill havet.

”Det området ökar i popularitet bland svenskarna. Här finns både stad och hav, strandpromenaden påminner lite om Venice beach med surfare som skejtar förbi med sina brädor under armen. Även om man köper ett hus några gator in är det lätt att ta sig till stranden. Det är nära till flygplatsen, ändå hör man inte planen som man ser landa varannan minut i högsäsong.”

Men Carin Isgård framhåller att hela Palma är hett bland svenskar.
”Palma har förändrats de senaste tre åren. Stadens offentliga rum är vackra och hålls efter, det renoveras överallt i Gamla stan och nya trendiga hotell öppnar. Mallorca har ju lockat folk sedan 1200-talet, så det är ju inget nytt. Men svenskar ser också ett boende här som säker investering. Priserna föll inte lika mycket här som i övriga Spanien efter krisen, och nu är de snart tillbaka på 2007 års nivåer.”

Och det är Palma svenskarna vill till. Carin Isgård säger:
”Svenskarna vill ha staden. Och de vill ha havsutsikten. En terrass är ett måste. Men lägenheterna som har allt är få och säljs snabbt.”

Svenskarna har alltid gillat Spanien. Många svenska pensionärer har genom åren köpt hus eller lägenhet på Costa Brava eller runt Malaga, medan yngre kanske sökt sig till Madrid eller Barcelona. Mallorca har tidigare främst varit ett mål för svenska charterturister. Men de beresta och pålästa svenskarna har nu upptäckt hur varierande ön är. Här finns något för alla: stränder för sol och bad, hav för surfare och båtfolk, golfbanor, tennisklubbar och de allt populärare padelbanorna, berg för naturskön vandring och cykling, vingårdar och alla dessa pittoreska byar med charmiga restauranger, caféer och marknader för de som vill strosa runt och insupa atmosfären. Men här finns också den Palma, en riktig spansk stad med folkliv, shopping och uteserveringar året om, och bekvämligheterna hos en modern europeisk knytpunkt med bra kommunikationer och en internationell flygplats på 15 minuters bilavstånd från city.

Andra väljer de strandnära turistorterna sydväst om staden, som Illetas, Costa d’en Blanes, Santa Ponsa och Andratx. Men även de natursköna byarna inåt landet är eftertraktade, som Deía och Valdemossa med bergskedjan Tramuntana som dramatisk fond, eller fincor i det mer vidsträckta landskapet kring Santanyi och Alqueria Blanca.

Frågan är varför svenskarnas hjärta bultar så hårt för Mallorca just nu? Magnus Nystedt är Mäklare på Mallorcafastigheter. Han började hösten 2013 precis då svenskarnas intresse för ön tog fart.
”Svenskar är trendkänsliga, och den hösten började svenska tidningar skriva om Mallorca. Och framför allt om Palma. Det gjorde sitt till att kända svenskar började kopplas ihop med ön. Och jämfört med andra nationaliteter är svenskar fortsatt kapitalstarka. Den typiska köparen är ett par som planerar för sin pension och vill tillbringa vintrarna här, och gärna med familjen. Andra har sålt sitt företag, eller flyttar ned familjen och jobbet och utnyttjar tekniken och den relativa korta restiden för att jobba på distans. Många är storstadsbor och för dem tar flyget hit inte mycket längre tid än att bila till sommarstugan, och det är definitivt kortare restid än till södra Spanien. Samtidigt upplevs Mallorca som tryggt jämfört med andra delar av Europa.”

Så hur gör man då för att komma över drömboendet? Carin Isgård har en absolut rekommendation.
”Det gäller att ha allt förberett så du kan slå till snabbt. Blir du förälskad är det inte säkert att du hittar ett liknande igen. Många av våra kunder är beslutsamma på jobbet, men kanske inte privat när beslutet är emotionellt och familjen är inblandad. Det finns de som tvekat eller börjat pruta, och så säljs objektet till någon annan. Till för kanske ett år sedan kunde man pruta, men det gäller nästan inte längre på Mallorca, så het är marknaden idag. Å andra sidan blir det sällan budgivning då det är svårt att samla spekulanterna som kan befinna sig i Stockholm eller London. Istället är det kölista som gäller.”

Agneta Eddiesdotter Giudilli tillägger:
”Jag råder alltid mina kunder att känna sig för, och åka runt och utforska Mallorca. Då känner de ganska snabbt var de vill bo. Vi har objekt över hela ön, allt från 500 000 euros och uppåt. De som är ute efter semesterboende väljer ofta en lägenhet i Illetas eller Costa d’en Blanes, medan de som söker åretruntboende kan föredra Palma. Andra drömmer om en finca i Deía eller Valdemossa. För det mesta har svenskarna en ganska bestämd uppfattning om vad de vill ha, och hittar de sitt drömboende går det undan.”

För att möta efterfrågan är flera mäklarhus på ön involverade i utvecklingsprojekt. Mallorcafastigheter är en av dem.
”Många kunder säger att läget är viktigast. Men när de väl kommer in i en lägenhet så kanske det inte gäller längre. Många vill ha skandinavisk stil och bekvämlighet, då kan vi skräddarsy det i samarbete med byggare och finansiärer. Tomterna hittar vi ofta strax utanför de mest populära områdena. Med tiden blir även de populära, som Espanyolet med sina lugna smågator och låga hus med egna tomter.”

Så hur går det då till att köpa en bostad i Spanien? Carin Isgård reder ut begreppen.
”För svenskar i köptankar är det viktigt att förstå att mäklarens roll i Spanien skiljer sig mot den i Sverige. En mäklare i Spanien har ofta möjlighet att visa även andra mäklares objekt på marknaden. Det är därför vanligt att en mäklare letar fram passande objekt och skjutsar runt köparen på visningar. Kvadratmetrar räknas inte och det finns heller ingen statistik att gå på, då inga uppgifter är officiella. En mäklare har heller inget juridiskt ansvar, han eller hon kan representera såväl säljare som köpare, sig själv, familj eller vänner, och många mäklare har ingen utbildning. Därför rekommenderas alltid köparen att anlita en advokat för det juridiska.”

”Det enda som är lika är känslorna”, avslutar Carin Isgård. ”Eftersom det sällan blir budgivning i Spanien är det svårt att jämföra, beslutet är helt och hållet köparens, som måste veta vilket pris han eller hon är beredd att acceptera. Men när man kliver in i ett hus eller lägenhet och det känns helt rätt är glädjen alltid densamma. Jag ser alltid direkt när det är rätt. Det är som en förälskelse, som i många fall är livslång.”

FAKTARUTA
Köper du en befintlig bostad på Mallorca betalar du en överlåtelseskatt på 8-10% av köpeskillingen, beroende på pris. Köper du en nybyggd fastighet betalar du istället moms om 10% och en stämpelavgift om ca 1,2%. De har alltså något högre tillhörande kostnader.

Advokatkostnaderna uppgår till cirka 1% av köpeskillingen. Andra kostnader som tillkommer köpet är notarieavgift och avgift för fastighetsregistret. Dessutom tillkommer de löpande kostnaderna som fastighetsskatt och månadsavgift, men dessa är inte särskilt höga jämfört med kostnaderna för att bo i en svensk bostadsrättsförening. Är man inte resident på ön får man även betala inkomstskatt på cirka 100-300 euro. De som köper en bostads att främst använda som semesterboende kanske tänker sig att finansiera den genom uthyrning. Här är det viktigt att tänka till. Uthyrningen måste deklareras och hyresinkomsterna beskattas med cirka 20%. Om skatteverkets inspektörer kommer på att uthyrning olovligen skett tillkommer ett skattetillägg på upp till 150%. Mäklaren kan också hjälpa till med lån, hemförsäkring och hjälp med renovering och skötsel.

Palmas puls bortom stråken

Posted on julio 12, 2016junio 20, 2019 by Aina Hernández

Som alla städer har Palma många sidor. Mest intressant är kanske kontrasten mellan det gamla och det moderna Palma. De flesta känner till den öppna kosmopolitiska sidan av Mallorcas huvudstad, den som är så typisk för en stad vid Medelhavet. El Passeig Marítim med rader av bländvita lustyachter för ankar, den upphöjda och på natten upplysta katedralen Seu som tornar upp sig i bakgrunden, de mindre gatorna med sina uteserveringar, de livligt trafikerade gatorna i ringled runt staden. Men de turister som endast vandrar längs de välkända stråken möts av en ytlig bild av staden. I Palma råder även en stillsammare puls som är svår att finna någon annanstans. Det är en stad som vänder sig bort, innesluten i sig själv.

Text: Carlos Garrido

I Palma råder även en stillsammare puls som är svår att finna någon annanstans. Det är en stad som vänder sig bort, innesluten i sig själv.

Vanligtvis rör sig turistströmmarna runt en förutsägbar slinga: från katedralen förbi turistbutikerna bort mot Plaza Mayor. Men man behöver bara vika av några steg från denna allfartsväg för att hamna i en labyrint av slingrande och svalt skuggiga gränder. Gator som är tysta dagen lång, med palatsportar, slutna fönsterluckor och stenkyrkor. En stad med katter och stängda fönster, så väl skildrad av författaren Llorenc Villalonga.

Ett exempel på denna mindre kända sida av Palma är Plaza de Sant Jeroni, en skyddad avkrok med portarna till Sant Jeroni-klostret på ena sidan det rofyllda torget och det gamla kollegiet La Sapiencia på den andra. Den ligger nära den byggnad som tidigare var ett katolskt seminarium. Man hör en ensam fontän porla, och husen som omger platsen uppvisar en nästan scenografisk samstämmighet. Detta är en obetydligt trafikerad del av staden, med en upphöjd skönhet som minner om svunna sekler, med byggnader som förblivit oförändrade genom åren.

Inte långt därifrån rymmer Basilika Sant Francesc en av de platser som i sig ger staden själ och mening – Ramon Llulls gotiska gravmonument. Ramon Llull var en vis mallorkinsk mystiker som under 1200-talet stod för en modern tidsanda och föregrep kommande tider. Det är som om hans kropp där den vilar mitt i kyrkans högtidliga tystnad alltjämt överlåter sig åt de transcendenta tingen, utan att fästa sig vid vår tids omvälvningar.

Palma har inte många utsiktspunkter. Det gör att de flesta som kommer hit får med sig en och samma bild av staden – den från Paseo Marítimo och hamnen. Om man till detta vill ha en fin vy över stadens terrakottafärgade tak, stenlagda terrasser, fält av takpannor, klocktorn och kringbyggda trädgårdar och med den imponerande katedralen som bakgrund, då finns det inget bättre än att ta sig upp till en av de terrasser som ligger intill Es Baluard, Palmas museum för samtida konst. Därifrån blir bilden av staden fullständig; tillbakadragen och öppen med himlen och havet som fond.

En plats som påminner om vår romantiska bild av Rom och Paris är den som ligger bredvid trapporna i Costa de sa Pols och Calle Arabí, invid absiden av kyrkan Sant Miquel. Där på några små trappor finns några mindre caféer och restauranger med uteserveringar som är populära bland Palmas unga. Intill finns en bokhandel och en bodega, och platsen andas musik, böcker, poesi, konst. Allt detta på några kvadratmeters yta, avskild från turism och kommersiell verksamhet.

Palma har en mångsidighet som är långt mer tilltalande än det vi möts av på vykort och turistfoton. Staden erbjuder så mycket mer än shopping och sevärdheter – därav stadens vitala men ändå tidlösa charm.

MUSEU DEL FANG (KERAMIKMUSEUM)

”JAG SKA HÄNGA BARNEN”

”JAG KOMMER NU”

”JAG SKA SÄGA DIG NÅGOT”

”DROTTNING”

”ETT PAR TRE”

”HUR MYCKET SKULLE DU GE MIG?”

Från ”frit” till sniglar

Från vinter till sommar

FAKTA OM VIGSLAR

ORSON WELLES

JACK NICHOLSON

JOHN LENNON

AVA GARDNER

KARL XVI GUSTAV

CHARLES CHAPLIN

KIRK OCH MICHAEL DOUGLAS

ARTUR LUNDKVIST

JORGE LUIS BORGES

ERROL FLYNN

BILL OCH HILLARY CLINTON

STORBRITANNIENS DROTTNING ELIZABETH II

HERBERT VON KARAJAN

JOHN WAYNE

TOM CRUISE OCH NICOLE KIDMAN

ANITA EKBERG

FRIDA (ABBA)