Walking on words


Det sägs att Jesus kunde gå på vatten men frågan är om han också kunde gå på ord. Det kan man numera på Mallorca via appen Walking on Words som med rätta förkortas WoW. För att färdas över ön – till fots, på cykel eller med bil – i kända författares fotspår är en riktig wow-upplevelse för kulturintresserade Mallorcaälskare.

Text: Evelyn Pesikan

Foto: Pär Olsson

Kunskap är en lätt börda att bära brukar det heta. Med okunskap gäller snarast det motsatta och det är den lite genanta känslan som först infinner sig när vi en härlig septemberdag testar delar av Walking on Words sju litterära vandringsleder som sträcker sig över hela ön (se kartan på sidan 30). Det blir snabbt uppenbart att vi helt enkelt kan väldigt lite om spanska/katalanska författare: Rafel Ginard, Ramon Llull, Julio Cortazar, Josep Pla, Blai Bonet, Jaume Pomar, Mercè Rododera, Llorenç Villalonga för att bara nämna några.

Initiativtagarna till detta spännande projekt lyfter även fram många kända utländska författare som på något sätt är kopplade till Mallorca: Jules Verne, Robert Graves, Agatha Christie, Gert-rude Stein, Anais Nin, George Sand/Frédéric Chopin, Jorge Louis Borges, Albert Camus…

Ingen hemlighet precis att Mallorca alltid lockat till sig kulturutövare av alla slag.
Det är förstås mer spännande att lära sig mer om författare vi inte känner till och det gör vi med besked redan på första anhalten Casa Llorenç Villalonga, diskret beläget på en stillsam gata i Binissalem. I det vackra hus som döljer sig bakom den oansenliga porten tilbringade den kände författaren och psykiatrikern Llorenç Villalonga (1897-1980) många somrar och helger. Idag är det ett mycket intressant museum som inte bara ger oss inblickar i Villalongas omfattande författargärning utan även är spännande rent arkitektoniskt – huset är om- och tillbyggt under tre sekler. Och på innergården står till och med hans gamla bil kvar.

Vi har den obeskrivliga turen att få en pratstund med museets koordinator Carlota Oliva som också är en av grundarna till Walking on Words-projektet som startade 2015. Och inte bara det, hon är dessutom halvsvensk och har vuxit upp på ön.

Llorenç de Villalongas Vackra Hus Binissalem är idag Museum där Man Bland Annat kan se författarens arbettstudio och Böcker.
—Jag är glad att jag numera kan locka hit svenska besökare med annat än Alcudia, säger hon med ett leende. Det finns så mycket kultur och historia att upptäcka på Mallorca och WoW är ett sätt att binda ihop all möjlig information. Genom att besöka några av de numera 100 infopunkterna plus 50 levande vykort på de olika platser som vi har märkt ut lär man sig väldigt mycket om den här ön. Tanken är att man ska koppla ihop de skiftande landskapen med litteraturen.

Carlota Oliva är från början teatervetare och idag koordinator på Fundació Casa Museu, som tillsammans med Mallorca Camins de Cultura och Consell de Mallorca driver stiftelsen Mallorca Literaria som skapat hemsidan och appen WoW.

Det ska sägas genast att appen än så länge bara finns på katalanska medan den utmärkta hemsidan med kartor och allt är på engelska och tyska. För enkelhetens skull kan den som vill följa lederna ladda ned hemsidan i mobilen.

—Allt är redan översatt till både engelska och tyska men än så länge inte infört i appen, säger Carlota medan hon visar oss runt i Villalongas fina hus.

Varje WoW-sträcka börjar och slutar med ett museum som är kopplat till litteratur, främst de museer som tillhör till vår egen Xarxa Literària, fortsätter hon och tar oss ut till ett litet torg där en av projektets diskreta infopelare står.

Här kan man titta på en historisk bild och även ladda ned kulturhistorisk information om platsen direkt i mobilen.

Det kan man göra också om man strosar runt i Palma, där bland annat Centre Cultural de la Misericòrdia och kulturhuset Can Alcover finns med på WoW-listan.

Gamla hus, kyrkor, museer, bibliotek, hotell, kyrkogårdar, kulturinstitut; allt kan vara av kulturhistoriskt intresse enligt WoW-skaparna och vi håller reservationslöst med när vi nyfiket styr kosan mot Pollença och Port de Pollença.

På Plaça Vella mitt i Pollença ligger Can Llobera, ett sevärt och vackert renoverat kulturcentrum med bibliotek och arkiv. I huset, som en gång hörde till poeten Miguel Costa i Lloberas (1854-1922) familj kan man också besöka några rum med autentiskt möblemang.

Raka motsatsen till anspråkslöst är lyxhotellet Illa d`Or i Port de Pollença. Det sägs att den engelska författaren Agatha Christie (1890-1976) bodde här medan hon skrev novellen ”Problem at Pollensa Bay” som gavs ut 1939. Idag är hotellet tillbyggt och förstås renoverat men själva ursprungsdelen är kvar och platsen är lika sagolikt vacker idag om än lite mer full av folk än på hennes tid.

Vi fortsätter att kasta oss mellan olika delar av WoW som är späckad med kontraster. Vi började med W3 och W4 och väljer nu att ansluta oss till W7.

Det bästa med den här ovanliga kulturvandringsmodellen är att man fritt kan välja transportmedel – fötter, cykel, bil- och att det är lätt att bara välja ut de godbitar som passar, det är inget måste att följa lederna i sin helhet. Om man är på resande fot på ön och har laddat ned WoW kan man alltid snabbt kolla om det finns något intressant på just den plats där man råkar befinna sig.

Vi beger oss till Sant Joan för att besöka Casa Pare Ginard, Museu de la Paraula (ordets museum) som är kopplat till prästen och poeten Rafel Ginard men regn och trafikbekymmer gör att vi missar öppningstiderna. Det lilla huset som ligger lika diskret som allt annat WoW-igt vi har sett ska dock vara sevärt och vi kommer garanterat att åka dit en annan gång.

Vi börjar känna oss lite som en parodi på amerikanska turister som sägs försöka hinna med allt på superkort tid när vi kör vidare mot engelsmannen Robert Graves (1895-1985)vackert belägna hus, idag ett populärt museum, i Deià. Författaren till bland annat ”Jag, Claudius”, levde på Mallorca under många år och är också begravd på den spektakulära kyrkogården i Deià. Hans grav är så anspråkslös, helt i WoW-stil, att det tar en bra stund innan vi hittar den.

En annan kultplats i Deià, där otaliga författare, konstnärer, musiker och artister hållit till under åren, är charmiga Café Sa Fonda. Där avslutar vi vår digra bildningstur med en kall, välför-tjänt öl, medan vi fantiserar om alla prominenta kulturpersonligheter som suttit här och fabulerat genom åren.

Medicinska genombrott som kan förändra människors liv

Clínica Rotger och Hospital Quironsalud Palmaplanas

Tack vare de kontinuerliga framsteg som görs inom modern medicin kan vi människor förbättra och förlänga vår livslängd. Men för att den tekniska och vetenskapliga utvecklingen ska integreras i vården krävs kliniker och sjukhus som investerar i verksamheten och i specialistteam med kapacitet att effektivt tillämpa de medicinska framstegen.

Ett exempel på de senaste medicinska processerna som erbjuds på Clínica Rotger och Hospital Quironsalud Palmaplanas är 3D-rekonstruktioner av artärer och blodkärl som styrs av radiodiagnos och mikrokatetrar. Dessa navigerar genom insidan av blodkärlen för att bryta upp blodproppar, kanalisera blodflödet till hjärnan, vilket innebär att man helt kan undvika öppen hjärtkirurgi. Andra medicinska framsteg gör det möjligt att isolera organ inför cellgiftsbehandling och därmed förlänga livslängden hos patienter med exempelvis levercancer. Medicinsk vetenskap tillåter oss redan idag att med genetiska studier förutse risken för allvarliga onkologiska, neurologiska, kardiovaskulära eller metaboliska sjukdomar, i syfte att identifiera förebyggande behandlingar som är individuella för varje patient. Kort sagt, våra läkare har idag tillgång till helt nya verktyg och fler alternativ till hands för att bota sina patienter.

Denna nya kunskap bidrar också till en bättre livskvalitet för patienterna. Som exempel är det idag möjligt att snabba på rehabiliteringen av skador på leder, senor och ligament med stamceller eller regenererande vävnader med hjälp av chockvågsterapi. Viktnedgång förenklas avsevärt när man kan undvika kirurgi och istället implantera en gastrisk ballong som når magen i form av ett piller som intas oralt. Återhämtning av magmusklernas styrka efter den muskelförlust som inträffar efter graviditet kan ske med några små snitt med minimalt invasiva kirurgiska tekniker. Alla dessa förfaranden har två saker gemensamt: de kräver såväl stora tekniska investeringar som högkvalificerade specialister.

TAVI – transkateter aorta ventilimplantation
Clínica Rotger och Hospital Quironsalud Palmaplanas kardiologiservice erbjuder behandling mot allvarlig aortastensos, en hjärtsjukdom som hindrar blodflödet och kan orsaka trötthet, bröstsmärta eller yrsel.

Tidigare inbegrep en behandling komplicerad öppen hjärtkirurgi. Men tack vare nya behandlingstekniker där man använder sig av radiologistyrda katetrar, kan våra specialister återställa normal blodcirkulation med endast ett minimalt snitt, och därefter föra in en biologisk ventil monterad på metallnät, alternativt en stent (expanderbar slang) i blodkärlet. Vid Hospital Quironsalud Palmaplanas kan vi nu behandla strokepatienter med hjälp av en teknik som påminner om interventionsradiologi och mikrokateter. Våra specialister kan även lösa upp blodproppar som hindrar blodflödet till hjärnan och återställa neurologiska funktioner, förutsatt att behandlingen utförs inom fyra timmar efter de första symptomen uppstår.

Kemoterapi mot levercancer
Kemoterapi är en cellgiftsbehandling mot levercancer där man applicerar högdoserad kemoterapi endast på tumören, med fördelen att man därmed undviker att cellgifterna skadar övriga organ. Det är en banbrytande behandling som innebär att vi kan förlänga livet på patienter som drabbats av levercancer. Vid Clínica Rotger har vårt specialistteam bestående av Javier Pueyo, Antonio Arrivi, Marta Valero och José Antonio De Paz, redan tillämpat denna teknik vid sju ingrepp, alla med utmärkt resultat.

Genetiska studier
Från ett enkelt blodprov kan Clínica Rotger analysera över 24 000 gener hos en enskild patient och på så vis få fram en karta med all genetisk information om dennes mottaglighet för onkologiska, neurologiska, kardiovaskulära och metaboliska sjukdomar. Detta är extremt användbar information när man ska vägleda till olika behandlingar och ta fram strategier för förebyggande och individualiserad medicinering.

Slutligen har vi medicinska centra utrustade med ett molekulärbiologiskt laboratorium som i virustider med utbrott av influensa eller bronkiolit i realtid kan identifiera tjugo respiratoriska virus (RS-virus) med en RT-PCR-teknik, vilket möjliggör en snabb diagnos med beslut om patienten behöver behandlas med antibiotika. En finjusterad diagnostisk och ett snabbt påbörjande av behandlingen är av vikt vid akuta symptom hos särskilt spädbarn och små barn.

Avancerade behandlingar för rehabilitering av medicinskt trauma
Utöver vitala steg för att rädda eller förlänga patienters liv har de senaste medicinska framstegen införlivats även inom traumamedicin i syfte att förbättra behandling av medicinskt trauma, eller påskynda rehabiliteringen.

Doktor Luis Camacho, som nyligen tillträdde som chef för ortopedi och traumakirurgi på Clínica Rotger, förklarar fördelarna med att använda biologiska behandlingar med hyaluronsyra, blodplättrik plasma (PRP) och stamceller från fett eller ben för skador på ledband, leder och senor. En av hemligheterna bakom framgångarna med behandlingarna ligger i ett komplett kontrollsystem av produktsterilitet som gör att vi under hela processen kan identifiera spårbarheten i det biologiska materialet.

I våra rehabiliterande behandlingar kan vi strömlinjeforma de här återhämtningsprocesserna. Som exempel så aktiverar chockvågtekniken en analgetisk effekt som påskyndar metabolismen (ämnesomsättningen) och revaskulariseringen (återställningen av blodcirkulationen) i skadade områden, och kan därmed läka upp till 80 procent av en patients senskador. Den här typen av behandlingar leder också till positiva resultat för besvär som plantar fasciit (hälsporre), epikondylit (tennisarmbåge) eller chondomalacia patellae (smärtor i främre delen av knäleden), bland andra.

Hälsovård och estetiska behandlingar

Den medicinska utvecklingen erbjuder också nya alternativ inom estetik och viktkontroll. Exempelvis erbjuder endokrinologin (hormonbehandlingen) på Clínica Rotger och Hospital Quironsalud Palmaplanas behandlingar för att minska aptiten och skapa känsla av mättnad utan behov av vare sig operation eller bedövning. Lösningen är här en så kallad intragastrisk ballong som intas i form av ett piller. Tillsammans med balanserad kost och måttlig träning kan behandlingen leda till att kroppsvikten minskar med mellan 15 och 20 procent.

Graviditet och extrem fetma kan leda till att strukturen i bukmuskulaturen separeras eller försvagas och orsaka skador som bråck, matsmältningsbesvär, ryggsmärta eller bäckenbottenproblem, och få följder som påverkar kroppsformen negativt. Detta kan åtgärdas med ett minimalt så kallat invasivt diastas recti-förfarande. Med detta ingrepp återhämtas styrkan i bukmusklerna, och magen återfår samma form som den hade före graviditet eller övervikt.

Clínica Rotger’s dermatologiservice erbjuder en behandling med hyaluronsyra för förbättring av sekundära symptom på kvinnans yttre könsorgan som kan uppstå efter klimakteriet, efter cellgiftsbehandlingar eller av förlossningsskador och som kan medföra obehag såsom torrhet, irritation eller klåda.

Hyaluronsyra-injektioner i det här så kallade vulvovaginalområdet har nyligen vetenskapligt visat på förbättrad elasticitet och hydratisering, som leder till minskade sammandragningar och smärta. Injektionerna är ett enkelt och säkert förfarande som har testats med utmärkta resultat, och som ger en effektiv varaktighet på mellan 8 och 12 månader. Behandlingen utförs i samråd med klinikens dermatologiska specialister.

En dermatologisk utveckling som avgjort förbättrar människors liv är botulinumtoxin-injektionen som har visat utmärkta resultat för behandling av överdriven svettning i armhålor, händer och fötter, så kallad hyperhidros.

Sammantaget erbjuder våra kliniker moderna medicinska behandlingar till många vanligt förekommande besvär och sjukdomstillstånd.

Konstmässan FLECHA i Porto Pi, Palma

Mässan för samtida konst, FLECHA, öppnar sina portar den 14 juni i shoppingcentret vid Paseo Marítimo i Palma.

Konstmässan FLECHA PALMA, som i 26 år hållits med stor framgång i Arturo Soria Plaza Shopping Center i Madrid, kommer för andra året i rad till Porto Pi köpcentrum.
Medverkande konstnärer är Isabel Muñoz, Ouka Leele, Jesús Curiá, Rocío Cervera, Isabel Alonso Vega och Raúl Urbina, bland många andra.

FLECHA är en förkortning av Feria de Liberación de Espacios Comerciales och kom till med syftet att frigöra kommersiella utrymmen för konst. Konstmässan påbörjade sin resa för 26 år sedan i köpcentret Arturo Soria Plaza i Madrid och sammanfaller med välkända ARCO Art Fair, som också har inspirerat till dess namn (pil och båge). Initiativtagare och president är konstnären José Luis Aguirre, som med FLECHA ville bryta barriärerna och föra ut konst till gator och köpcentrum där man bekvämt och utan kostnader för inträde får tillträde och även möjlighet köpa kvalitetskonst till överkomliga priser medan man shoppar eller umgås med sina barn.

PALMA FLECHA har ett välgörande syfte då 5% från försäljningen går till RANA-stiftelsen (Hjälpnätverket för utsatta barn).

FLECHA PALMA, la Feria de Arte Contemporáneo
Porto Pi Centro Comercial
14 juli – 14 juni

Ovan där – örnjakt på Mallorca

På Medelhavsön Mallorca, tre och en halv timmes flygresa från Stockholm, använder man sig fortfarande av en uråldrig jakttradition och tar hjälp av kungsörnar för att balansera öns växande stam av vilda bergsgetter.

Text och foto: Johan Lewenhaupt

Cabra Salvaje mallorquina heter de vilda bergsgetterna som på senare år gått hårt åt vegetationen på Mallorcas bergssluttningar. Så hårt att borgmästaren i Palma krävt att öns jägarkår genast går man ur huse för att få vildgetstammen i balans igen. Detta görs trots att myndigheterna är medvetna om att vildgetternas framfart bidrar till att det inte finns så mycket torrt långt gräs som lätt kan fatta eld. Skogsbränder på Mallorca är precis som på spanska fastlandet ett stort problem.

Sierra de Tramuntana, Mallorcas relativt svårtillgängliga bergskedja, har otaliga bergstoppar på 500 -1 200 meter vars sluttningar är fulla av snåriga buskar och vindpinade tallar. De bergiga sluttningarna gör att rikoschettrisken är överhängande vid skott från ett kulgevär. Många är de jägare såväl som vandrare som stukat eller vrickat fötterna på någon av alla de miljarders knytnävsstora stenar som täcker stora delar av branterna.

Att få följa med falkenerare som beskattar den lokala vildgetsstammen uppe i Mallorcas spektakulära bergskedja med hjälp av örnar låg länge högt på min önskelista. I påskas blev det verklighet.

Efter att ha bott två år och tillbringat ett flertal månader om året på ön sedan 2003 har jag numera ett par mallorkiner i min närmsta vänskapskrets. Precis som gotlänningar och andra öbor kräver Mallorcas invånare en viss kvalificeringssträcka innan de släpper ner garden och öppnar sig.

Men efter att ha bevittnat när Spanien både vunnit såväl EM som VM i fotboll i en klassisk spansk bar hamnade jag snabbt på plus rejält hos några äldre gentlemän som var stamkunder i baren. När jag tog fram mitt sista ess ur rockärmen, två döttrar i 20-årsåldern som talar flytande spanska, var jag insåld och klar.

– Var på Repsolmacken i Inca klockan 08.00 på fredag så ska du få uppleva en jakt du sent kommer att glömma, förklarade pensionären Pedro Alomar tillika make till den svenska vandringsguiden Åsa Johannesson.

Prick åtta var jag på plats. Ut ur en otvättad fyrhjulsdriven jeep klev en satt och något grånad man i gröna väl ingångna jaktbyxor och ljusgrön pikétröja.

– Mitt namn är Manuel Perez Arenas, hoppas du är vältränad för det kommer att bli en hel del gående i branta bergmassiv, bara så du vet, förklarar mannen och vrider om startnyckeln.

Efter att ha kört genom byn Pollenca på östkusten bär det rätt upp i bergen strax innan utkikspunkten Formentor. Bilen bromsar in och stannar i skuggan av ett stort olivträd. Ur träskåpet bak på pickuppen plockar Manuel fram en fem kilo tung livs levande kungsörn med läderförsedd huva. Efter att ha sett över snörningen på vandringskängorna bär det av till fots rätt upp genom en bergsravin. Manuels jaktkamrat Jaime Alvarez Dols är utrustad med en benprotes efter en trafikolycka. Jaime beordras vidare upp på den högsta punkten ovanför oss med en rejäl zeiss-kikare. Av hans handikapp märks knappt när han försvinner upp genom stenskravlet. Efter tio minuter meddelar han över jaktradion att en grupp vilda bergsgetter har siktats och är på ingång i dalen från vänster.

Manuel tar inte av örnens läderhuva förrän han själv ser den lilla getflocken. Den stora rovfågeln, som sitter stadigt på Manuels vänstra underarm, scannar av dalen i lugn och ro. Inget tycks undgå fågelns skarpa blick, allt medan den fastlägger sin jakttaktik. När ytterligare fyra minuter passerat fäller den stora örnen ut sina vingar och jag inser att det måste vara minst två meter mellan vingspetsarna.

Med hjälp av den varma vinden tar örnen höjd och slår en lov fyra hundra meter över den intet ont anande gruppen bergsgetter som är ute på födosök. Efter att ha rundat en bergstopp viker kungsörnen plötsligt ihop sina vingar och dyker. Ljudet när sex örnklor och en näbb slår in i lungan på en 15 kilo tung getkilling kan närmast liknas med en champagnekork från en något omskakad flaska som far i skyn. Bytet sjunker ihop som en punkterad badboll i smällen och innan jag vet ordet av har Manuel satt av ner för branten. I ren skräck sprätter samtliga övriga vildgetter iväg över bergshällarna utan ha förstått vad som egentligen hände. Alla utom killingen. Rent instinktivt gör getmodern ett skenanfall men ger snabbt vika när rovfågeln hotfullt fäller ut vingarna. Med kameran i högsta hugg rusar jag efter Manuel men att hålla jämna steg med falkeneraren visar sig vara omöjligt. Jag har inte kommit halvvägs ner för den steniga sluttningen när Manuel, som är tio år äldre än mig, når rovfågeln och bytet.

Ur fickan tar Manuel upp ett färskt köttstycke från en duva varpå örnen blir lite konfunderad. Sekunden senare släpper örnen den döda killingen och tar för sig av Manuels erbjudande. Falkeneraren låter örnen äta någon minut innan han åter förser fågeln med läderhuva. Trixet när man jagar med hjälp av en örn är nämligen att se till att örnen inte hinner äta sig mätt, händer det blir fågeln helt ointresserad av att återvända till sin husse och kan därmed gå förlorad.

Getkillingen passas på samma sätt som när svenska jägare tar ur rådjur och tömmer dem på inälvor och blod. Därefter stoppar Manuel ner bytet i en stor svart plastpåse innan den åker ner i den medhavda ryggsäcken. Vildgetskött serveras på flera restauranger på ön och anses som en delikatess.

– Min fru gör riktigt bra getgrytor, har du tur så får du dig en skål när vi återvänder hem, förklarar Manuel.

Solen står nu högt på himlen och termometern visar 26 grader. Själv dryper jag av svett medan Manuel ser förvånansvärt fräsch ut. Vi vänder uppåt igen och efter en halvtimmes stigning genom en mindre ravin får vi syn på en ny flock vilda bergsgetter.

Manuel ler när han ser att det är killingar med i flocken och tar åter av läderhuvan på kungsörnen. Fågeln vecklar ut sina brunspräckliga vingar och släpper taget om Manuels handske. Den enorma örnen tar höjd upp mot det klarblå himlen varpå den försvinner bakom den närmaste bergstoppen. Tre minuter senare ser jag oron sprida sig i Manuels ögon. Han tar kvickt fram en pejl med flera små röda blinkande lampor ur ryggsäcken. Av kungsörnen syns ingenting men pejlen visar att den sändarförsedda fågeln inte är i rörelse. Det betyder bara en sak: örnen har slagit ett byte.

I samlad trupp småspringer vi upp för branten. Nu gäller det att hitta örnen i den täta vegetationen innan den har hunnit äta sig mätt. För att underlätta letandet har Manuel försett rovfågeln med små bjällror runt benen. När vi rundat en utskjutande klippa gör Manuel tecken till att samtliga ska stanna och ber oss vara tysta. En svag klang från bjällror som är i rörelse hörs en bit ovanför oss. Vi klättrar upp ytterligare ett 40-tal meter varpå Manuel får syn på sin bevingade jaktkamrat. Ett par bakben från getkillingen sticker ut under den enorma fågelkroppen.

Manuel förklarar leende att den sexåriga örnen är den bästa bevingade jaktkamrat han någonsin haft. Och då har han ändå haft ett tiotal örnar i sin ägo.

Snabbt kan vi konstatera att denna killing är betydligt ljusare än den första. Av flocken vildgetter syns inte ett spår. Det ljusa bytet passas och stoppas ner i en ryggsäck efter att den blivit urtagen.

Tillbaka i Manuels hem strax utanför industristaden Inca inser jag att Manuel är långt mycket mer än en skicklig örnjägare. I små takförsedda hägn flyger pilgrimsfalkar, jaktfalkar och andra rovfåglar.

– Detta är mitt privata legaliserade zoo, förklarar Manuel som tydligen hunnit skicka ett sms till sin fru på väg ner från bergen.

– Nu Johan ska du få äta en getgryta du sent ska glömma gjord på en killing som min örn tog i förra veckan, fortsätter Manuel och ler brett.

En riktigt välgjord getgryta full av spännande rotfrukter och en kall öl kommer på bordet. Under tystnad inmundigas måltiden och jag inser att de åtta år av väntan för att få möjlighet att få följa med på jakt efter vildgetter med örn med råge överträffat alla mina förväntningar.

Cabras salvajes

Mallorcas vilda bergsgetter

Mallorcas cirka 25 000 vilda bergsgetter härstammar från några tamgetter som rymde från en gård uppe i bergen på tidigt 1800-tal. De är oerhört skickliga klättrare och bockarna väger runt 50 kilo medan getternas medelvikt är cirka 40 kilo. Handjuren har dessutom en betydligt mer imponerande spiralformad hornuppsättning än hondjuren. Färgen på pälsen varierar kraftigt från röd/svart till vit/brun. Bergsgetterna lever i småflockar på ett tiotal djur som ständigt är ute på födosök.

Då dessa bergsgetter, som t o m visat sig kunna klättra upp i vissa träd, gått hårt åt såväl träd som buskar samt annan vegetation, har jakten nu intensifierats. Myndigheterna anser att två tredjedelar bör skjutas eller ”örnas” bort som de själva uttrycker det.

Ett annat problem är att dessa vilda bergsgetter tjuvparar sig med tamgetter vilket försämrar artens möjlighet att behålla sin renrasighet.

På ön finns även en mindre jaktorganisation på ett 75-tal medlemmar som ägnar sig åt getjakt med ställande hundar.

Smaka på 5 landsortskrogar – värda en resa i sig

Aldrig förr har Mallorcas restaurangliv bubblat som nu. Men det är inte bara i Palma det händer. Häng med till fem ställen perfekta för en palett med smak av vår.
I världens mest ansedda restaurangbibel Guide Michelin så motiveras de trestjärniga krogarna med ”en resa värd i sig”. Men inte bara lyxmat behöver locka till utflykt. På Mallorcas landsbygd finns guldkorn värda att vika en långlunch eller kväll en lördag. Och dessutom för en överkomling peng.

Text: Anna Norström

Foto: Pär Olsson

1/ BRUT RESTAURANT

Hipsterkrog med egen öl

De var kollegor i Madrids reklambyråvärld och blev bästa vänner. Men de pratade aldrig om jobb. Bara om mat. Och dryck. Tillsammans plöjde Eduardo Martinez och Gilberto Barros de viktiga matmagasinen, sträckkollade säsonger av Chef’s Table på Netflix och så gick de såklart på restaurang ihop. Så ofta de kunde lagade de mat åt kompisar. Och så behövde de dryck därtill och någonstans där föddes mikrobryggeriet Monsieur Gordo. I augusti öppnade de restaurang i en gammal fabrikslokal i Llubi. Det är just nu hit som öns allra mest kreddiga kockar åker för att testa deras okonventionella matlagning med mycket influenser från tekniker som vi använder Norden.

–Vi picklar och fermenterar. Både ni i de nordiska länderna och Japan inspirerar oss. Vi älskade avsnittet från Chef’s Table med Magnus Nilsson från Fäviken. Det vore en dröm att få åka dit, säger Gilberto Barros.

Det serveras bara en avsmakningsmeny á cirka 12 rätter per kväll och rätterna byts ofta. Inte sällan bär de spår av råvaror från Sydamerika eftersom kockarna kommer från Argentina respektive Brasilien. Små potatisar från Peru och eller en blomma från Anderna. Smaker och texturerna är överraskande många. Det märks att man kommit in i en kreativ köksverkstad. Nu till sommaren planeras eget trädgårdsbygge för att kunna bli mer självförsörjande. De värnar även om matsvinnet – ett helgrillat grishuvud serveras just som det låter.

–Vi serverar allt. Ska man ändå äta djur på restaurang så känns det rätt. Vi vill inte slänga något, säger Eduardo Martinez.

Hitta hit: Carrer la Carretera, 37, 07430 Llubi.

2/ DAICA

Fine dining med stort uttryck

I samma by fast uppe på Llubis kulle ligger lilla butikshotellet DaiCa. Här finns bara tre dubbelrum – men en gedigen matsal i gamla stenvalv med desto fler sittplatser. Namnet är en sammanslagning av ägarna, kocken Caty och hovmästaren David Ribas som för sex år sedan valde bort finkrogslivet på fastlandet för att komma hem och öppna eget.

–I början gjorde vi precis allt själva. Sedan blev min fru gravid och vi var tvungna att tänka om. Nu har vi åtta, nio personer som jobbar här och det funkar bra, säger David Ribas och visar runt i de enkla men eleganta hotellrummen inredda i dova färger.

Maten är dock allt annat än återhållsam. Rätterna är små färgglada konstverk i sig med element från den mallorquinska naturen, och vinerna som serveras är med fördel lokala. Missa inte risotton om den står på menyn: krämig så som den serveras i Italien. Vi serveras popcorn i en liten ätbar strut som del av en aptitretarservering och brödserveringen är så pass väl arbetad att den skulle kunna ha varit en rätt i sig. För mätt blir man.

–Tanken är ju att man ska bli så mätt att man vill bo över också, säger David Ribas halvt på skämt.

Hitta hit: Carrer Farinera, 7, 07430 Llubí

3/ CAN GAVELLA

Strandklubb med paella to die for

Med balans värdig de bästa av ballerinor kryssar servitörer mellan borden med paellapannor om en halvmeter i diametern. Hos strandklubben Can Gavella vid Playa del Muro är det just paellan som drar gästerna, många av dem mallorquiner. Och läget såklart, direkt ovan den nära badvänliga beachen. Kökets tolkning av risrätten är på äkta lokalt vis: Man får man skidor av grön paprika att använda som sked till att äta med. Portionerna är så pass väl tilltagna att de även räcker till middag – något som även insisteras av personalen som gärna boxar upp den mat som blir över.

–Vi vill att vår mat och stämning ska räcka ända hem, säger en servitör i ljusblå t-shirt och ler innan han sträcker över resterna från dagens lunch.

Frasiga nyfriterade småbläckfiskar, chipirones är en annan självklar rätt att börja med. Det här stället räds heller inte att bjuda upp till dans. Det hela går från drömsk housemusik i bakgrunden till fest på ett par minuter under högsäsongernas lördagar. Även om söndagarna är lugnare och mer familjeorienterade. Säsongen drar igång här någonstans slutet av mars. Till en början bara under helger. Men under högsommaren är bordsbokning att rekommendera.

Hitta hit: Disseminat Caset.Capellans, 136, Can Picafort, cangavella.com

4/ BODEGA RIBAS

Vingård som värnar om det lokala

Vingårdarna på Mallorca börjar ta sitt arv allt mer seriöst. Istället för internationella druvsorter satsar många på de inhemska som hamnat i skymundan. Syskonen Araceli och Javier Servera Ribas är två sådana eldsjälar inom öns vinindustri. Efter att ha tagit över gården från sina föräldrar så satsar de alltmer på hållbart vinmakeri – på att gå tillbaka till rötterna. De planterar ut druvor som Cabernet Sauvignon och Merlot. Istället har satsningar på den nästan utdöda vitvinsdruvan Gargollasa fått nytt liv på deras marker.

–För mig är det en självklarhet att vi ska vara helt ekologiska, säger Araceli Servera Ribas.

I Bodega Ribas vinbutik kan man fortfarande köpa vin till literpris på dunk. Att komma förbi på en spontan provning här kostar inget. Men att göra en vertikal provning med lokala tapas i solen på huvudbyggnadens innergård är en upplevelse i sig. Från vitt, till rosé, rött och gårdens egna söta viner. Inte sällan går Araceli själv och spiller vinerna.

–Vi vill att våra gäster ska känna smaken av Mallorca. Och då är det ju extra roligt att kunna jobba med lokala druvor, säger vinmakerskan.

I år kommer produktionen att öka med 20 000 buteljer från deras normala produktion om 170 000. Deras största druva är Mantonegro som ger ett lätt vin med mörk färg.

Hitta hit: Carrer de Muntanya 2, Consell

5/ CA NA TONETA

Familjärt ställe med mycket hjärta

Det är lite uppochner hos Ca Na Toneta i byn Caimari. På ett charmig vis. Baren är inuti en gammal ombyggd garderob och servisen arbetar i privata kläder. Även om uttrycket hemmahoskänsla känns något slitet så är det precis vad systrarna bakom detta ställe lyckas med.

–Vi är en typisk mallorquinsk familj där allt kretsar kring mat. Vi älskar att ha folk över. Det ska vara som att komma hem till oss, det här är ju vårt familjehus trots allt, säger Maria Solivellas.

Hon driver stället tillsammans med systern Teresa som jobbar ute i matsalen. De tog över deras mamma, och Maria lärde sig kockyrket av henne – som även hon var självlärd.

Här serveras en 6-rättersmeny med tydliga spår av trakten och systrarnas familj. Från egna trädgården kommer många av råvarorna, och menyn är till nittio procent ekologisk.

–Choklad, socker, vin och kaffe köper vi in men inte så mycket mer, säger kocken stolt.

Hon värnar om beståndsdelarna i sin mat. Att de kommer från bra, närodlade, förhållanden. Olivoljan kommer från en morbror och oliverna – de mest ljuvliga man kan hitta – från mammas trädgård. Brödet bakas i grannbyn. Ca Na Toneta är en drivande motor i ett slags lokalt kretslopp. De var även tidiga med att ta in naturliga och biodynamiska viner.

Men inga män syns till. I servisen råder ett matriarkat.

–Vi gillar killar men kanske inte på jobbet, skrattar Teresa Solivellas och berättar att de faktiskt har en kille som jobbar i köket just nu.

Hitta hit: Carrer de Horitzó, 21, Caimari.

Palma i det tjugonde århundradet

Mario Verdaguer beskrev det bra i sitt arbete «La Ciudad Desvanecida», Den tynande staden: «För varje enskild person som försvinner, försvinner även en stad. Byggnaderna stannar kvar, folket och bilarna rör sig fortfarande längs gatorna, men allt det här är bara en fantomagoria.»

Och visst är det så. Alla bevarar en stad i sitt minne och i sin historia. Men även det omvända gäller: «För varje hörn av staden som försvinner eller förvandlas, så bevaras det som en del av minnet hos många människor. Som ett fragment av deras inre stad.» Symbiosen mellan stad och människa är absolut.

Text: Carlos Garrido

Översättning: Karolina Kallentoft

Det blir till en intressant reflektion när vi ser på Palma i det tjugonde århundradet. En stad som på ett visst sätt fortfarande lever i fotografier och samtalsämnen från förra seklet («la Isla de la Calma», «bahía de Palma», «semester på Mallorca») men som för länge sedan upphörde att vara samma stad.

Det är ett så brett ämne, så obegripligt att det bästa vore att studera det i mikroskop. Låta det passera genom en liten sil. Hitta en referensknapp som förklarar allt.

För mig personligen går min första upplevelse av Palma tillbaka till början av 1970-talet. Och det på en speciell plats – det lilla vandrarhemmet på la Pau och området däromkring. När jag anlände till hamnen bad jag taxichauffören ta mig till ett pensionat «som var anständigt». Och han körde mig till det nu icke existerande Pensión la Paz.

Ibland tas jag tillbaka på en sentimental resa till denna speciella del av min stad. Cafét Can Martí är fortfarande exakt detsamma, men håller nu bara öppet under dagen. Från bageriet Forn des Racó sipprar ännu doften av nybakade ensaimadas som förtrollar sinnena. En promenad längs carrer de Can Sales, genom Sant Feliu är att ta en promenad genom en stad utan dess like. Moderna barer, klädbutiker, en hel drös konstgallerier. Man inser snart att många byggnader i området nyligen rustats upp. Förmodligen av utländska investerare som man med stor sannolikhet kan hitta på några av barernas uteserveringar. De dricker och minglar i en avslappnad atmosfär där du kan höra tyska och svenska talas mellan beställningarna av en ”gin tonic”.

Denna del av Canavall, den gamla delen intill det angränsande Born, visar upp en bra bild av Palma i det tjugonde århundradet. Det är en modern, europeisk stad, med samma stora varumärken och franchisebutiker som i andra stora städer. Detaljhandeln är oöverträffad. Stadens citykärna omges av en förfinad och internationell atmosfär. I den här delen av Palma hittar man samma märken och butiker som i Barcelona, Madrid, Rom eller Paris. Mode, inredning, den senaste tekniken… Globaliseringen har förvandlat en liten provinsiell stad till en kosmopolitisk huvudstad. Åtminstone Palmas centrala delar.

Jag stannar till ett ögonblick framför lägenhetsblocket där Pensión La Paz brukade ligga. Det var här jag tillbringade mina första nätter i Palma. Jag ser mig omkring. Och jag inser att denna stad är den “fantomagoria” som Verdaguer talade om. Den som inte existerar. Bottenvåningen där Na Margalida brukade spela piano med dörren på glänt och sålde sina snäckor som hon målat naivistisk. Mataffären på hörnet. Den halvt övergivna, hemsökta herrgården. Källaren där några äldre fattiga systrar bodde som sällan gick ut. Palatset där ett brott begåtts. Apoteket som ägdes av «Margarita la de la lejía» (Margarita som säljer blekmedel). Platsen där en sierska läste tarotkort för skolflickor… Jag passerar hörnet där tobaksförsäljaren Francisca brukade hålla till. Jag imponerades alltid av hur hon lyfte sina kjolar för att visa sina snoddar med insmugglad tobak. Nu ligger ett boutiquehotell på samma plats.

Förvandlingen har varit så stor att det känns som en helt annan stad. Numera är hyrorna skyhöga, endast inom räckhåll för investerare, semesteruthyrare och förmögna. Innan var husen som grottor. Branta trappor, mörka, bullriga. Människorna levde sina liv ute på gatorna och i barerna. Idag råder samma atmosfär som i ett hippt kvarter i södra Frankrike. Egensinnigt, rofyllt. Fyllt till bredden av designföremål och samtida konst.

Jag älskar att korsa El Born från Sant Feliu och gå längs med Carrer Constitució, förbi postkontoret och regeringsbyggnaden och sedan upp längs Canamunt. Stadens högsta punkt.

När du når området kring Plaça Cort är turisttillströmningen stor. De anländer i hela bataljoner längs esplanaden från katedralen. Det är som ett slags «elefantparad» som passerar över Plaça Major och som upplöses först i slutet av Sant Miquel. Många är kryssningspassagerare eller på tillfälligt besök. Man ser lätt vilka butiker som öppnats enkom med dessa turister i åtanke. Fullpackade med souvenirer och lokala produkter som ensaimada och sobrasada. Och så glass, massor av glass. Butiker som säljer t-shirts. Och uteserveringar där mängder av människor med mobilkameror, hästdroskor, transportfordon, grupper ledda av paraplybärande guider, turister på cyklar eller Segways, alla passerar de just här.

Detta hjärtat av Palma har förvandlats till ett superkommersiellt centrum. Aktivt under större delen av dagen. Outtröttligt, mångfacetterat. Jag kämpar för att känna igen Plaça Cort som det en gång var. Med en grupp pensionärer sittandes på en stenbänk framför stadshuset. Några bilar som sakta körde förbi. Den loja polismannen i dörren som hälsade på en disträ lokalpolitiker. Apoteket, lagerlokaler med kläder. Sett från vårt nuvarande perspektiv skulle det betraktas som en by.

För att inte tala om de centrala delarna av Canamunt. Till och med de legendariska juvelerarna längs carrer Argentaria har slagit igen. Istället för skumma lokaler med ägaren stående utanför entrén, vaksam och fåordig, är området nu fullt av moderna affärer, gourmetrestauranger och delikatessbutiker. Turister som tar sig till Plaça d’en Coll landar i en labyrint av uteserveringar, barer och restauranger. Horderna svämmar över de trånga gatorna i ett öronbedövande snatter. Röster, gatumusikanter. Det är som om torget låg mitt i en by i Toscana.

Även om du banar dig fram längs de allra smalaste gatorna, som Can Sanç, möts du av små lokaler som en gång inhyste dunkla slakterier och som nu förvandlats till en vermouthbar eller liknande. Mittemot de evigt brinnande lamporna inne på Can Joan de s’Aigo, en alltid lika aktuell plats att besöka för den riktiga pilgrimen. Det tycks omöjligt att föreställa sig att denna gränd en gång var en dunkel och farlig plats att befinna sig på. Där publiken från Teatre Sans brukade mingla och dit pensionärerna letade sig in för en varm choklad på Can Joan de s’Aigo. Utöver detta bara katter och stillhet.

Om du följer gränden och korsar Plaça de la Quartera och la Plaça Mercadal möts du av en plats mitt i förvandling. Det är som ett laboratorium mitt i detta tjugonde århundradets Palma, och den sprider sig obevekligt. Men du kan ännu mötas av övergivna, nedklottrade byggnader som på andra håll i dessa kvarter. Återhämtningen befästs gradvis. Moderna barer flankeras av hemlösa som sover mellan pappskivor. Och mittemot det välbesökta soppköket Zaqueo ligger ett modernt hotell – svenskägda Palma Suites. Det andra sidan av myntet.

Ruinerna av det andra Palma finns här. Den del som dog. Barrio Chino, byggnaderna med flagad färg, gränderna utan återvändo. Inte ens turisterna eller de nyinflyttade har hittat ända hit in. Inte förrän man kommer fram till avenyerna, där världen förändras helt. Det ena kvarteret har inget att göra med det andra. Längre bort breder den livliga staden ut sig som vilken som helst. En med bostadskvarter och grannar. Utan turister och hästdroskor.

Efter år av debatt om den säsongsbetingade turismen har Palma nått fram till filosofens sten med jämnare besökssiffror över året. Med undantag för några få veckor under vintern slår nu stadens hjärta oavbrutet. Nu rör sig inte längre bara äldre par, eller nunnor eller sjömän eller militärer, inte grupper av flickor i skoluniform eller tysta män i överrock genom gränderna. De har förpassats till staden i skuggorna. Till Verdaguers fantomagoria.

Idag kan du höra många språk talas. En mix av musik strömmar ut ur lokalerna längs carrer del Sindicat, stadens tidigare ”red light district”. Det tjugonde århundradets Palma är avantgarde, kommersiellt, färgstarkt. En streamad webbfilm jämte de svartvita fotografierna från förr.

Men kära läsare, låt dig inte luras. Lika snart som staden transformeras, går det gamla, glömda Palma förlorat. Kanske kommer det tjugonde århundradets Palma att försvinna en dag för att åter bli något annat. För detta är historien och framtidens naturlag. Då alla våra känslor och bilder av idag blir till en fantomagoria.

Vingården Macià Batle: ”Som att dricka av Mallorcas dofter, smaker och solsken.”

När man diskuterar vin på Mallorca är det omöjligt att inte nämna Macià Batle. Med sin över 150-åriga historia har vingården blivit ett med ön. Men det är lika mycket kvaliteten som storleken som gör den till en av de två «stora» på Mallorca.

Berättelsen om Macià Batle går tillbaka till 1856. Vari ligger hemligheten att ha kunnat nå den position ni har idag?

Kopplingen till jorden och markerna. Om man ska förstå Macià Batle måste man också förstå vårt förhållningssätt till vinodling, från kultivering av vinstockarna till druvornas förädling till vin. Vi har platsen dokumenterad där det första vinet på Macià Batle producerades 1856 och vi är verksamma på platsen än idag. Varje år lär vi oss oss mer och vi har kunnat överföra vår samlade kunskap till våra efterkommande, vi har skapat en länk tillbaka i tiden som kan berätta för oss om vinodlingen historia på Mallorca.

Macià Batles viner bjuder på en stor dos tradition och kultur. Vilka är grunderna för ditt arbete?

Lika stor passion som jag har för marken är min passion för dess frukter, i det här fallet för vinet. Det är en passion som har lyft oss över det grundläggande att odla druvor goda nog för att göra ett bra vin. För utan ett ömsint och respektfyllt jordbruk, kan man inte få ett bra resultat. Utöver denna passion har vi det hårda arbetet. Det ligger många timmar bakom varje flaska vin som når marknaden, många provningar, många coupages och många timmar av dedikation för att ta fram det vin som vi vill ha.

Vad har förändrats under senare tid i vinvärlden?

Tekniken och kunskapen har förändrats mycket. Många problem som vi tidigare drogs med har kunnat lösas genom att införa ett kylmoment i lagringsprocessen och med en bättre kontroll av jäsningen och de kemiska processerna. Tack vare detta kan vi med fog säga att vi idag kan producera det bästa vinet som någonsin gjorts i mänsklighetens historia.

Vad är viktigast för att kunna ta fram ett gott vin?

Att tro på, älska och njuta av ditt arbete, men framför allt att vara tydligt med vad du vill göra, vilken typ av vin du vill göra och hur du vill göra det.

Macià Batle är den mest prisbelönta vingården på Mallorca. Vad är det som utmärker er?

Det är klart att man inte får över 300 internationella utmärkelser och höga poäng i internationella guider av en slump. Vi har vunnit priser i Spanien, Frankrike, Tyskland, Belgien, England, Österrike, Schweiz och Kanada… och nu är jag ändå säker på att jag glömt några.

Vårt åtagande att definiera och utveckla det unikt mallorkinska i våra viner har tagits emot mycket väl. Det får inte handla om att göra viner som efterliknar en rioja, en bordeaux eller de australienska vinerna. Det måste handla om att överföra allt det som vi sammankopplar med Mallorca till våra viner, att låta varje munfull vara som att dricka Mallorcas dofter, smaker och solsken. På så sätt uppnår vi en differentierad kvalitetsprodukt som respekteras och erkänns över hela världen.

Vinturism är på modet. Vad erbjuder vingården Macià Batles sina besökare?

Vinturismen blir allt starkare för varje dag, och det av många skäl. Först och främst på grund av det ökade intresset för vin, men också för att vinodlarna lärt sig att bemöta efterfrågan och anpassat sina vingårdar för större besöksgrupper genom att utforma särskilda visningar och gör upplevelsen attraktiv.

Macià Batle var tidigt ute med att se potentialen i vinturismen. När vi byggde vår vingård i Santa Maria lade vi stor kraft vid hur våra visningar skulle utformas, med stopp för en rad aktiviteter och audiovisuella presentationer, och med provsmakning av fyra till fem olika viner som avslutning.

Vilken typ av publik kommer på era visningar?

Alla sorter, men kanske särskilt utlänningar som väljer att addera ett besök på vingård till de andra aktiviteterna man planerar på ön. Vi har också många besökare bland de som bor permanent på Mallorca, särskilt på vintern, vilket visar ett ökat intresse för att lära känna det lokala vinet.

Vilka viner tycker du själv mest om? Vilket skulle du rekommendera vid stora tillställningar, som till exempel ett bröllop?

Det är alltid svårt att generalisera, främst för att yngre kanske inte uppskattar samma slags vin som äldre personer, och jag har även märkt att smakpreferenserna kan skilja sig beroende vilket land man kommer ifrån. Men framför allt har jag sett en skillnad i efterfrågan beroende på säsong. På sommaren dominerar vita viner och kanske ännu mer rosévinerna, och när det blir svalare är det ofta rött som gäller. Smaken för vin förändras över tiden och nu efterfrågar många lite mjukare, mer aromatiska och friska viner som är lätta att dricka och sparar de mer intensiva och kraftfulla vinerna för mer speciella tillfällen, som jul eller vissa högtider.

Vilka är era största marknader utomlands? Finns det någon marknad som är svår att slå sig in på?

Vår främsta utländska marknad är Tyskland, följt av England, Sverige och Schweiz.

Det känns naturligt att arbeta med länderna inom EU. Självklart är det så att den gemensamma marknaden gör det enklare för oss att exportera, till skillnad mot de länder som ligger utanför. Vi exporterar också vin till USA, Japan och Kina, men det kräver mer byråkrati.

Tror du att det saknas acceptans för vin bland unga? En del ungdomar verkar mest vara intresserade av drinkar och öl.

Jag tror att det finns en brist på kunskap, men vi kan också se att det vid en viss ålder, ungefär i 25-årsåldern, väcks ett intresse för vin som ofta börjar med rosé eller vita viner, och som ökar med åren. Vinet samsas förstås med övriga alkoholhaltiga drycker, men de hälsosamma fördelarna med en måttlig konsumtion av vin gör att många vill lära sig mer.

Vilka är dina mål för 2018?

Som varje år är vårt främsta mål att producera goda viner. Att ta hand om vinstockarna så att de ger fina druvor så att människor världen över kan fortsätta att njuta av dem.

Vackra possessions

Don Gabriel Claret, Ludwig Salvator, Ramon Llull, Bartolomé March, Bernado Febrer, Ramon Despuig. Är namnen bekanta? Det borde de kanske vara för alla Mallorcaälskare ty dessa personer har skapat en stor del av öns rika historia. Vi har besökt några av de fantastiska minnesmärken i form av fincas och possessions som de har lämnat efter sig- många är idag lyxhotell.

Text: Evelyn Pesikan

Foto: Pär Olsson

Att både vardagslivet och besökslivet på ön har ändrat karaktär många gånger under historiens lopp är knappast en nyhet. Sedan 1960-talet har turisternas fokus legat på solbad och strandliv men det var knappast vid kusterna som människor en gång valde att bosätta sig på Mallorca, där fanns det alldeles för många faror- och alldeles för lite brukbar jord. Den som letar efter vackra fincas och possessions, ursprungligen de gods som den spanske kungen Jaume I tog över efter de moriska godsägarna och sedan skänkte till bland annat korstågsfarare, måste med andra ord bege sig inåt landet och upp mot bergen. Vilket är precis vad vi gör.

Första anhalten är det magnifika Castell Son Claret i Es Capdella. Vi kommer tyvärr för sent för en riktig middag i restaurangen Zaranda men får ändå avnjuta ett axplock av stjärnkocken Fernando P Arellanos imponerande gastronomiska skapelser i den enklare bistron. Vi dricker med välbehag ett sofistikerat mallorkinskt vin och en excellent Hierba, den vackert gröna örtlikören som doftar av nästan allt som växer på Mallorca. Varje hushåll med självaktning gör sin egen variant av denna förmodligen djupt hälsosamma dryck som ju som alla Mallorcakännare vet är den perfekta avslutningen på en sen middag. Lyxen här på Son Claret är total, allt är perfekt renoverat in i minsta detalj men det är först när vi beskådar den enorma (132 ha) egendomen i dagsljus som vi inser hur grandiost öns forna markägare levde. Den vackra fincan omtalas redan år 1450 men det var godsägaren Don Gabriel Claret som mot slutet av 1800-talet slog samman fem olika gårdar och skapade Son Claret. Efter flera års varsamt renoveringsarbete av de nuvarande ägarna Christine och Klaus-Michael Kühne förvandlades det anrika godset till detta lyxhotell som öppnade 2013.

Som alltid är det svårt att slita sig från vackra platser men vi blir verkligen inte besvikna av det som möter oss på det femstjärniga kurhotellet Fontsanta (heliga källan) som är beläget i slättområdet Campos. Det välgörande källvattnet här sägs ha upptäckts av romarna.

Men en annan legend säger att vattnet upptäcktes av en slump när man märkte att djur och människor som vistades här i närheten inte drabbades av epidemier, säger Naomi de Castillo, som tar emot oss på denna heliga plats som under många år lockade hit pilgrimer som ville njuta av och/eller bli helade av mirakelvattnet som är 37 grader varmt och innehåller en mängd olika salter och mineraler.
Fontsanta, som är det enda ”äkta” underjordiska termalbadet på de balerariska öarna, utvecklades under mitten av 1800-talet och lär ofta ha besökts av den Habsburgske ärkehertigen Louis Salvador (mer om honom senare)

År 2012 öppnades det nuvarande hotellet, berättar Naomi medan hon visar oss runt bland bassänger och individuella badkar.
Det varma och salta vattnet anses bland annat vara välgörande för luftvägsbesvär. Vi hinner tyvärr inte ta något dopp för vi måste ”mödosamt” arbeta oss igenom något annat ytterst välgörande, nämligen en av tidernas mest perfekta luncher- skapad av unga kökschefen Celia Martin-Nieto Seldas.

Madre mia vilket handlag detta unga stjärnskott har. Vi serveras bland annat en mild potatiskräm med pilgrimsmussla, en utsökt ceviche gjord på lokal bläckfisk, räkor, avocado och majs, därefter en fräsch grönsallad med torkat oxkött och svamp. Allt toppat med kökets specialitet- en stor saltinbakad nyfångad fisk som i likhet med den eleganta efterrätten, baserad på choklad, timjan och citron, formligen smälter i munnen. Principen här är att endast använda lokalproducerade råvaror och att fokusera på traditionella mallorkinska rätter.

När vi orkar röra oss igen promenerar vi sakta runt på de blom-och örtdoftande ägorna och beundrar den milsvida utsikten innan vi rullar vidare i sydöstlig riktning mot ett annat magiskt ställe – svenskägda Cal Reiet (lille kungen) strax utanför Santanyi.

Här har förre finansmannen Henning Bensland tillsammans med sin hustru Petra skapat ett veritabelt paradis av en gammal övergiven finca som de hittade av en slump.

Vi letade efter ett sommarhus i Spanien och var egentligen på väg till Ibiza när vi av olika skäl snubblade över Cal Reiet, berättar Henning Bensland.

Paret insåg snabbt att denna fastighet med sin vackra trädgård som är full av blommande hibiskus och bougainvillea var lite väl stor för att bara användas som sommarhus.

För några år sedan bestämde vi oss för att göra Cal Reiet till en holistisk oas dit man kan komma för att bygga upp både sin själ och sin kropp, säger han och tillägger att hotellet är mycket populärt bland yogagrupper men att alla typer av gäster förstås är välkomna.
Han visar oss runt i det pietetsfullt renoverade huset från 1881 som tidigare ägdes av en mallorkinsk redarfamilj. Längst upp ligger ett fascinerande och eftertraktat tornrum där man har en milsvid utsikt åt fyra håll. I mitten av det märkliga rummet hänger en gunga och det är en skönt avspänd upplevelse att sakta gunga fram och tillbaka medan ögonen njuter av det vackra landskapet långt därnere.

Vår lyxiga fincatur fortsätter med en snabb lunch på Hilton Sa Torre, ett magnifikt, avskilt beläget gods från 1300-talet som flankeras av gamla mallorkinska väderkvarnar och idag är ett femstjärnigt hotell. Sa Torre skänktes till familjen Febrer av den spanske kungen mot slutet av 1300-talet men ägdes från 1540 och 450 år framåt av familjen Villalonga. Efter omfattande men varsamma renoveringar med syftet att bevara den grandiosa fincans ursprungliga yttre karaktär omvandlades Sa Torre till ett lyxhotell för tio år sedan.

Därefter vänder vi näsan mot nordväst. I utkanten av pittoreska Deia tar vi in på anrika Belmond La Residencia som ligger intill författaren Robert Graves villa, idag ett museum. Belmond, som från början är en finca från 1500-talet med stora olivlundar, ägdes mellan 1987 och 2002 av sir Richard Branson. Hotellet som är byggt i terrasser är nästan overkligt stort med rum utspridda över en stor och lummig yta. Även här är lyxen- och stillheten- total och utsikten är bedövande vacker.

Hittills har vi bara besökt fincas som omvandlats till hotell men ännu inga så kallade possessions, som är namnet på stora gods som ursprungligen var en gåva från den spanske kungen till korstågsfararna. Som ett avslut på vår härliga resa väljer vi därför ut tre possessions som passar oss geografiskt- först Monestir de Miramar nära Valldemossa, ett magnifikt beläget kloster som grundades av den kände filosofen och författaren Ramon Llull (1232-1316)

Bara några kilometer därifrån ligger Son Marroig, en praktvilla som kan skryta med en av Europas mest himmelska utsikter. Här bodde under större delen av sitt liv den österrikiske ärkehertigen Louis Salvador/ Ludwig Salvator (1847-1915), kusin till kejsar Franz Joseph. Det i princip intakta huset som han motvilligt blev tvungen att överge i samband med utbrottet av första världskriget är idag ett mycket sevärt museum. Om man har tur kan man få en glimt av den äldre damen Isabel Ribas som bor på egendomen och ofta går och påtar i den fina trädgården. Hon är barnbarn till förvaltaren på Son Marroig och har tillbringat hela sitt liv här.

Om jag är nöjd med mitt liv?Ja bättre plats finns inte på jorden, säger hon stillsamt och vi håller med.

Innan vi återvänder till Palma besöker vi Raixa, ett stort gods nära Bunyola från den tid då morerna styrde på Mallorca. Idag är det ett kommunägt museum och det finns inte mycket kvar av den ursprungliga inredningen. Raixa, som länge ägdes av hertigen Ramon Despuig, är mest känt för sina trädgårdar som lär vara de största på hela ön.

Vi toppar slottsturen med ett besök på en för många kanske okänd men mycket sevärd pärla: Palau March intill katedralen i Palma. Idag är detta ett museum med mycket vacker konst och stilfulla möbler men under sju decennier var det den välbeställda familjen Marchs privatbostad. Den siste ägaren, den mallorkinske konstsamlaren Bartolomé March (1917-1998) grundade Foundation March 1975- en kulturgärning som idag uppskattas av oss www.fundacionbmarch.es

Boende:

Många av öns fincor och possessions är idag omvandlade till lyxiga hotell. Castell Son Claret är ett praktexempel.
www.castellsonclaret.com

På det vackra kurhotellet Fontsanta kan man både bo, bada sig frisk och äta gudomligt gott.
www.fontsantahotel.com

Svenskägda Cal Reiet utanför Santanyi är ett paradis för välbefinnande och själslig ro. Rummen är vackra och den omfattande massagemenyn och det fräscha gröna köket är imponerande.
www.calreiet.com

För den som vill ha lantlig stillhet i kombination med modern och storskalig lyx är Hilton Sa Torre ett bra val:
hotelsatorremallorca.com

Belmond La Residencia är en estetisk hotelldröm med ett fantastiskt läge i Deiá.
www.belmond.com (tryck på Spanien)

I cykelsadeln genom Mallorcas mångsidiga landskap

Min position är framåtlutad, jag ligger lågt över styret och viner fram på vindlande vägar. Till höger om mig breder Medelhavet ut sig, saltdoften kittlar i näsan, solen värmer ryggen och den ljumma brisen ligger mjuk över mitt ansikte.

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Procycling Mallorca


Jag känner kraften i benen när jag trampar, nästan som om cykeln vore en förlängning av kroppen. Den väger inte mer än sju kilo, de rätta växlarna finns hela tiden där och kadensmätaren visar att jag håller jämna varv. Och cykelkläderna sitter som en smäck.

Jag rullar på och mil efter mil slukas. Här och nu finns det inget i världen jag oroar mig för, mer än om uteserveringen vi kommer pausa på kommer ha ett ledigt bord i solen.

Jag är nämligen inte ensam cyklist på Mallorca. Cykling är en nationalsport i Spanien och andra kuperade länder i södra Europa. Till de Spanska cyklisterna ansluter sig nära 140 000 cyklande turister varje år, och antalet ökar. Mallorca är stort som Gotland och har milsvis med slingrande landsvägar, med som mest upp till 15 km kilometer långa stigningar i Serra de Tramuntana, andra längs stensatta murar och olivlundar.

Cykelturismen är som störst under våren och hösten, och på vintern kommer proffsen för träningsläger och stannar i flera veckor. Mallorca ser positivt på utvecklingen och har senaste året rustat upp vägar, förbättrat säkerheten och skyltningen. Och på wikiloc och liknande sajter hittar man rutter med all tänkbar information.

Den ökande cyklingen är en del av en större hälsotrend. Det intygar de tidigare Åkersbergaborna Fredric Ekermark och Charina Rinaldo, grundare till det svenskägda cykeluthyrningsföretaget ProCycling Mallorca i Can Pastilla. Det är Fredric som just guidat mig på mitt livs första landsvägscykling.

Väl tillbaka i butiken möter jag två svenskar som vittnar om hur cykelintresset ökat i Sverige. Jonas Bauer har just klivit in genom dörren med en enorm ryggsäck. Han är på cykelsemester över helgen med sin familj, och har just promenerat hit från flygplatsen för att maximera cyklandet, medan familjen tar sig direkt till den hyrda lägenheten i Inca.

Jonas visar sig vara destinationschef på Skistar i Sälen, och han berättar att Skistar satsar stort på långfärdscykling mellan Sälen, Rörbäcksnäs och Trysil, och att man räknar med att cyklingen öka när den internationella flygplatsen i Rörbäcksnäs står klar.

Kurt Hörnqvist står redo att ge sig ut på vägarna i en cykeldräkt som skvallrar om klubben han tillhör, Fredrikshof som är Stockholms största cykelklubb. Han intygar att cyklingen ökar i alla åldrar.

–Cykling är skonsam mot kroppen och lederna, det passar även äldre och de som kanske har en skada. Cykla gör man för att må bra fysiskt, men det är också en social sport. Man cyklar ofta två i bredd och är det inte tävling kan man snacka. Och fikastoppen är jätteviktiga, har man inte fikat så har man inte cyklat, brukar vi säga.

Hela 90 procent av ProCycling Mallorcas kunder är svenskar. Fredric Ekermark tror att svenskar känner sig bekväma med att ställa alla frågor de har på sitt eget språk. Men Kurt Hörnqvist framhåller även rekommendationerna som cirkulerar i cykelkretsar.
Kunderna är allt från företag på konferens som bokar uppåt trettio cyklar med guide, följebil och säkerhetsgenomgång, till träningscyklister i klubbställ som likt Kurt Hörnqvist kommer in bara för att hämta sina cyklar.

Så varför väljer man att cykla på Mallorca?
Svaren är enhälliga.
Mallorca är en vacker ö som har nära till allt. Från Palma är det nära till bergen, och på kvällen kan man vara tillbaka i staden med alla restauranger. Klimatet är njutbart och man känner ofta vinden från havet, till och med att cykla i regnet är behagligt här. Det finns oräkneliga möjligheter till fika och god mat i de många byarna. Vägarna är i bra skick, bilisterna hänsynsfulla och det är inte för mycket trafik, som t ex i Italien. Och rutterna finns för alla nivåer – norra öns rutter går över bergen, de södra över slättlandskapet.

När kunderna lämnat med sina cyklar får jag en pratstund med Fredric och Charina. De berättar att de lämnade Åkersberga för Mallorca för tre år sedan, när deras äldre barn flyttat hemifrån. De ville pröva något nytt i livet, Mallorca låg på bra avstånd från Sverige och väl här såg de behovet av en seriös cykeluthyrning. Idag har de ca 100 cyklar, mountainbikes inkluderat. Snart kommer de även ha viss försäljning liksom medicinsk screening för att kunna erbjuda hälsostatus och hälsoanalys.
Fredric poängterar att service är en viktig del i deras arbete.

–Bland annat ber vi kunderna om innerbensmåttet för att ställa in sadelns rätta höjd, så när kunderna kommer in genom dörren är deras cyklar inställda och klara. Vid stora grupper kartlägger vi cyklisternas önskemål, erfarenhet och kondition så vi kan föreslå passande rutter.
Fredric berättar att det finns bra kartor där vägarna är markerade med avstånd och lutningsgrad.
–Man kan enkelt välja en lång eller kort rutt beroende på dagsform. Man kan cykla hur många eller få timmar man vill, och börja eller sluta var man vill. Med vår bil skjutsar och hämtar vi såväl cyklar som cyklister om det behövs.

Charina fortsätter:
–För de som vill finns vi till hands i vår följebil. Då har vi med oss näringsdryck och hälsosamma smothies och kanske lunch, och vi kan erbjuda skjuts i uppförsbackarna och finnas till hands vid skador. Nybörjarna väljer ofta en tur till Palma, eller några timmar på slätten. Men de erfarna cyklisterna vill inget hellre än att ligga i en femkilometers uppförsbacke och känna att de har kraften i benen.

Så vad gör att landsvägscykeln är så skön att cykla på? Fredric förklarar:
–En landsvägscykel är lätt, den väger ungefär hälften av en vanlig cykel, och har smalare däck. Det gör cyklingen mycket lättare och påverkar hela upplevelsen. Alla våra cyklar är helt i kolfiber och har 21 växlar som gör att man kan ställa in växlarna exakt oavsett om det är platt väg eller uppförsbacke. Kommer man till en uppförsbacke tar man lättare växlar och cyklar bara vidare uppåt. Till nybörjarna ordnar vi cyklar med vanliga pedaler. Med klick in-pedalerna blir det gärna ett moment för mycket i början vid stoppen, när man både ska bromsa och helst växla ned samtidigt som man skall klicka ur sig innan man stannar.

Slutligen kan jag inte låta bli att fråga om detta med cykelbyxor och rakade ben. Charina svarar med ett skratt.
–Cykelbyxorna är sköna eftersom sadeln på landsvägscyklarna är hårda. Vadderingen avlastar trycket. De flesta har med sig men man kan även köpa här. Annars kan man cykla i nästan vad som helst, vi har många kunder som kommer in och hyr spontant.
Frågan om rakade ben langar Charina över till Fredric.
–Visst finns de som hävdar att det är för att minska luftmotståndet, men egentligen handlar det om fåfänga. Proffsen får massage varje dag när de tävlar och har helst släta ben därför. Vi vanliga cyklister ser på proffsen och tar efter.
Och han avslutar:


–Cykling har varit stort i södra Europa i över hundra år, Tour de France är från 1903, Giro de Italia från 1909 Vuleta de España från 1935. Det är en kultur som sitter i människors själ här och som på flera håll är större än fotbollen. Och med det följer en viss fåfänga, som snygga dräkter och släta, vältränade ben.

Garageölens frammarsch

Mallorkinskt öl? Det är inte många som tänker på Mallorca som ölproducent. Här klättrar inte humlen hög och spannmålen har inte varit dominerande på odlingsmarkerna. De senaste tjugo åren har vinproduktionen tagit fart på ön och nu är det ölets tur att ta plats.

Text och foto: Pär Olsson

Bilens motor jobbar hårt på tvåans växel för att orka upp för serpentinvägen som slingar sig längs det vackra landskapet i Tramuntana. Galatzós maffiga topp tornar upp sig bakom kurvorna och Palma ligger redan ett par mil bort. Destinationen är byn Galilea som är en viktig markör på kartan för mallorkinska mikrobryggerier. Det var i köket hemma hos Chelo Ferris och Sebastián Morey som deras första hantverksmässigt bryggda öl tappades. Chelo var den som hade tagit initiativet till att brygga öl på heltid för att få mera tid för sina barn.
– Jag minns hur jag buteljerade de första flaskorna öl med mitt yngsta barn hängandes i bärselen på bröstet, berättar Chelo nostalgiskt.
Det hela började ett par år tidigare med att hennes man kom hem med utrustning för att göra sitt garageöl i familjens hus. Hon var inte speciellt imponerad över sin mans nya fritidssysselsättning. Men med tiden ökade hennes intresse för Sebastiáns hobby. Efter att hon hade fött parets tredje barn bestämde hon sig för att starta sitt mikrobryggeri, som fick namnet Galilea.

Det har gått sju år sedan Chelo tog över sin mans hobby. Hon har utvecklat hantverket till sex stycken kvalitetsöl och blivit något av en pionjär för ölet på de baleariska öarna. Sebastián har stöttat sin frus framgång och han jobbar numera heltid tillsammans med henne i bryggeriet som har växt ur familjen kök och flyttats till bättre lokaler i Puigpunyent.
Parets önskan är att ta tillbaka produktionen till Galilea där de har arrenderat en stor gård. De odlar redan humle och om ett par veckor kommer de första grisarna. Deras mål är att skapa ett naturligt kretslopp på gården där ölen står i centrum. Chelo ser det klart framför sig hur resterna från ölproduktionen blir foder till djuren och hur brödet bakas på den överblivna jästen. I gårdsserveringen dricker gästerna färskt öl och äter andra delikatesser från gården. Det är en långsam process men Chelo har tålamod.
–  Jag har bara hållit på i sju år. I USA till exempel där lokala bryggerier funnits länge har majoriteten av invånarna under 35 år endast druckit öl från mindre bryggerier, förklarar Chelo.
Hon ser inte uppdraget som omöjligt men då det tar tid att ändra folks mentalitet, men är övertygad om att de kommer att nå målet.

Miquel Amoros Crawford som driver Beer Lovers i Alcúdia håller med om att det är svårt att ta sig in på ölmarknaden. Han berättar att de flesta inte vet skillnaden mellan deras öl och den industriella. Ölet från mikrobryggerierna har heller inte nått samma status som vinet. Han förklarar att konsumenterna gärna betalar mer för ett bra vin men det är få av dem som vill lägga pengar på ett kvalitetsöl.
Miguel startade sitt bryggeri tillsammans med sin bror Filip i släktens gamla hus som ligger i en lugn gränd i Alcúdias gamla stadskärna. Bröderna har hållt på i fyra år och nått stor framgång med sitt öl. Förra året fick deras öl Negro, en imperial Stout, medalj på en ölfestival i Bryssel.

Mallorca har fortfarande en liten produktion och Miquel berättar att det finns ett tiotal mikrobryggerier på ön. Tillsammans tillverkar de uppskattningsvis 300 000 liter öl per år. Vilket är ingenting när han jämför det med de lokala vingårdarna som producerar 6 miljoner liter vin om året.
– Vi tillverkar en produkt med hög kvalité som bör få samma erkännande som ett bra vin. Det ligger ett stort hantverk bakom öltillverkningen och behandlas det inte rätt förstörs produkten precis som ett vin, förklarar Miquel.

Öltillverkaren spenderar mycket tid på att ta fram sina recept. Beer Lovers mest uppskattade öl kom till genom ett misstag. Bröderna höll på att ta fram sitt första öl och det visade sig att det var fel på termometern och plötsligt kokade mäsken över och det blev bråttom att tillsätta humlen som stod på tur. I stressen tillsatte de allt i bakvänd ordning. Misstaget visade sig bli en succé och bröderna är eniga om att deras klumpighet har blivit deras bäst säljande öl.
– Vi hade planerat att brygga en pale ale men till slut tappade vi en IPA med mästerligt resultat, berättar Miquel och skrattar.
När vi ses i deras bryggeri har de precis avslutat en lång arbetsdag med att tappa en omgång IPA på exakt 1855 mörka glasflaskor. En kvalitetsmarkör för öl är just mörka flaskor. Han förklarar att deras öl inte innehåller tillsatt konserveringsmedel och är därför extra ljuskänslig. Det tar normalt ungefär sex veckor att brygga ett öl, där halva tiden av processen sker i stora metallkärl där första fermenteringen sker. Därefter tappas ölen på flaskor där jäsningen fortsätter. Under den processen skapas den naturliga kolsyran i flaskorna och tre veckor senare är ölen klar att dricka. Miquel förklarar att ett öl ska drickas färskt eftersom ölets karaktär försämras med tiden. Detta är extra viktigt när det kommer till IPA eftersom humlens smak försämras relativt fort.
– Ett hantverksmässigt bryggt öl gillar inte att resa och ska drickas lokalt. Därför satsar vi inte på att exportera eftersom det är svårt att kontrollera vad som händer med ölet under transporten, säger Miquel.

Gemensamt för mikrobryggerierna på Mallorca är att de har avancerat från hobbynivå till erkända bryggerier. Lluís Albert Rossilló har tagit samma väg. Men det som skiljer honom från de andra är att han inte har ett eget bryggeri och utan är en så kallad fantombryggare, eller gypsy brewer. Han har sju sorters öl under namnet Boscana. Hans intresse för öl tog fart när han studerade på restaurangskolan i Palma och hans lärare bjöd in eleverna till en workshop i att brygga öl. Sedan den dagen har han ägnat många lördagar till att brygga öl.
– Jag har skapat alla mina ölsorter hemma i ett förråd där jag har experimenterat fram det perfekta ölet i små mängder. Sedan har jag tagit receptet till ett bryggeri som får brygga det åt mig i större mängd, förklarar han.

Anledningen till att han valt att vara en fantombryggare är för att slippa den stora investeringen som det innebär att ha ett bryggeri. Han första öl bryggde han hos Chelo och Sebastián. Det var en cream ale som inte är vanligt på marknaden men som var ett populärt öl i USA under spritförbudet på 1920-talets spritförbud. Eftersom Lluís Albert kommer från restaurangbranschen är det viktigt för honom att hans öl kan kombineras med mat. Han har ett nära samarbete med flera av öns bästa restauranger. Stjärnkockarna Marc Fors och Macarena de Castro har använt sig av hans öl till deras avsmakningsmenyer.
– Mikrobryggerierna är fortfarande relativt unga i Spanien men har växt i antal de senaste tio åren. Det kommer att ta tid att ändra ölkulturen i Spanien men vi är på god väg, konstaterar Lluís Albert.

Tre barer med lokal öl

Beer Lovers
Bryggeriet har öppet varje fredag kl 16-20 i högsäsong
C/ Cisterna 7A Alcúdia
www.beerloversmallorca.com

Cervecería Tramuntana
Baren har öppet kvällstid och ordnar ölprovningar
C/ Caro 14 Palma
www.cervezatramuntana.com

Plaer Natural
Vegetarisk restaurang med flera lokala ölsorter. Har öppet kl 13-16.
Plaça de la Quartera 3 Palma
+34 971 22 77 80

Mallorcaliv guidar till familjära Mallorca

Mallorca är en av Europas populäraste destinationer för barnfamiljer och har haft många år på sig att utveckla turistnäringen. Det har lagts mycket energi på att skapa aktiviteter som inte bara erbjuder sol och bad under sommarmånaderna. Därför finns det många aktiviteter för hela familjen även under vinterhalvåret. En tid på Mallorca kan vara aktiv, lärorik och äventyrlig. Fördelen är att allt är nära till hands och man slipper forsla runt otåliga barn under långa bilturer. Det har ingen större betydelse vart man väljer att bo eftersom det är enkelt att ta sig runt på egen hand. Att resa med barn är en stor isbrytare eftersom den mallorkinska kulturen är väldigt familjär. Men den stora behållningen är att de flesta aktiviteterna är utformade för att man ska vara tillsammans.

Text och foto: Pär Olsson

Praktiska fakta

Svenska kyrkan
Under större delen av året erbjuder kyrkan barn- och ungdomsaktiviteter. Det finns ett kafé och man är välkommen att boka dop och vigslar året runt. Kolla hemsidan för aktuella tider och aktiviteter. Det finns en Jourtelefon +34 634 314 955 om man behöver akut hjälp.
Joan Miro 113 bajos, Palma.
https://www.svenskakyrkan.se/mallorca

Svensk mat
Britvid i Santa Catalina i Palma har en internationell matbutik på San Magí 24 B, öppet alla dagar 9-22. I systerbutiken, Britvid health, organic and svensk center, Barrera de la Baix 2, finns ett stort utbud av svenska produkter, öppet alla dagar 10-20.
http://britvid.com

Djur

Palma Akvarium
Kliv in i undervattensvärlden på detta välbyggda akvarium. Det finns fascinerande koraller, fiskar och en liten djungel med vattenfall. Hajarna är ett stort dragplåster men även sjöhästarna lockar de minsta.
Öppet: året runt vintertid mån-fre 10-15.30 sista insläpp kl. 14, lör-sön, helgdag 10-17.30 sista insläpp kl. 16.
Barn under 3 gratis, 4-12 år 14€, vuxna 24,50€
www.palmaaquarium.com

Strutsfarm
Nära Campos driver Uri Loffler en strutsfarm. Ett stopp på farmen blir ett återkommande samtalsämne framöver. Den stora upplevelsen är att mata några av de 60 strutsarna som strövar omkring på farmen. Om man bokar i förväg går det att rida på en av dessa jättefåglar. Det går att äta lunch på gården och det är såklart strutskött som står på menyn. Måste bokas i förväg.
Öppet: året runt 10-17 alla dagar
3-12 år 7€, vuxna 12€
Artestruz, km 40, Ma-6014, Campos
https://www.artestruzmallorca.com

Äventyr

Més Aventura
Erbjuder aktiviteter för hela familjen. Klättra i bergen eller utforska en av öns många grottor. Alla aktiviteter anpassas efter ålder och erfarenhet och görs tillsammans med erfarna guider.
Aktiviteter finns året runt.
https://www.mesaventura.com/en/

La Reserva Mallorca
En slinga på 3,5 km tar besökaren runt parken där ankor, påfåglar och getter springer runt benen. I skogen finns det mycket att uppleva som t.ex. små grottor, vattenfall och växter. Zip line, klätterleder och hängbroar för mera äventyr. Det finns ett grillområde med kafeteria. Man kan hyra bärselar och ryggsäckar för de yngsta som inte orkar att gå.
Barn 4-12 år 7€ vuxna 14€, attraktionerna i parken kostar extra.
Öppet nov-mars lör-sön 10-18, sista insläpp kl 16.00.
http://lareservamallorca.com


Grottor
Mallorcas porösa kalksten gör att det finns ett gigantiskt grottsystem. Många av dem är inte öppna för allmänheten men det finns några som är väl värda ett besök.

Coves de Campanet
Nära byn Campanet vid foten av Tramuntana ligger dessa grottor. Grottan är 3200 kvm stor och har formats av vatten under miljontals år. Det finns en bar med enklare snacks och en härlig terass med fin utsikt.
Barn 3-12 år 8€
vuxna 14€
Öppet alla dagar från 10.00, guidade turer
Palma-Sa Pobla motorway, exit 377 Campanet
http://www.covesdecampanet.com

Cuevas de Artà
Enligt många är det den finaste grottan på Mallorca. De ligger precis vid kusten och man kan ta sig dit med båt under sommaren från cala Ratjada.
Öppet året runt. 10-17
Barn 7-12 år 7€, vuxna14€
Ctra de las Cuevas, s/n Capdepera
http://www.cuevasdearta.com

Historiska byggnader

Castillo de Capdepera
På toppen av byn blickar borgen ner över Capdepera. Barnen gillar att gå upp till ringmurens utsiktstorn. Det finns ett museum i guvernörens hus. På onsdagar kan man se hur korgar flätas och måndag, onsdag och lördag kan man se fågeluppvisningar (högsäsong).
Barn gratis Vuxna 3€ 4€ dagar med aktiviteter
Öppet 15 okt- 15 mars 9-17
http://www.castellcapdepera.com

La Granja
Upplev det traditionella Mallorca på den historiska gården. Boningshuset är möblerat med vackra möbler och man får en inblick i hur livet var på en mallorquinsk gård förr. Man kan prova på marmelad, ost och andra mallorquinska produkter. Onsdagar och fredagar är det hästuppvisningar. Det finns både restaurang och kafé.
Barn 8€ Vuxna 15€
Öppet alla dagar 10-18
Ctra Banyabufar, KM 1.5 Esporles
http://www.lagranja.net

Pyssel och knåp

Puzzles
Butik fylld med leksaker som sätter fart på hjärnverksamheten med pyssel och knåp.
Carrer de Sant Nicolau 16, Palma

Abacus Cooperativa
Butik i flera våningar där man kan fylla på med pyssel. Byggsatser i trä, puzzel, pennor och block.
Calle Colom 9, Palma

Barnvänliga restauranger

Mercado San Juan
Matstånd där det serveras allt från lokala delikatesser till sushi och pizza. Marknaden ligger inne i det gamla slakthusområdet och barnen kan springa fritt medan de vuxna frossar i mat och dryck. På området finns andra barer och en bio som visar film i original version.
Öppet sön- ons 12.30- 00.00 tors- lördag 12.30- 02.00
Carrer de l’Emperadriu Eugènia, 6, Palma
http://www.mercadosanjuanpalma.es

És Verger
Det är en fin gård som ligger uppe i bergen utanför Alaró. Här äter man lamm som de är kända för, men även andra traditionella mallorquinska rätter finns på menyn. Barnen kan springa fritt och hälsa på fåren som finns på gården. Från restaurangen är det populärt att vandra upp till Castillo de Alaró. Det tar ungefär en timme att nå borgen.
Öppet: Alla dagar 12.30-20 året runt
Camino del Castillo de Alaró, s/n, Alaró. + 34 971 18 21 26

Lek

Kids Republic
Inomhuslek som är perfekt vid regniga dagar. Det finns en klätterställning, bollrum, videospel, spegelrum med maskeradkläder med mera. Ett välkomnande ställe med internationell publik. Det finns en trevlig kafeteria där föräldrar samlas medan barnen leker. Barn måste bära strumpor.
Barn 0-2 år 6€ från 2 år 8€
Öppet mån-fre 9.30-20 lör-sön 10.30-20.
Plaza Pta. Santa Catalina 21-A Palma
http://www.kidsrepublik.es

Palma jumps
Det är ett stort inomhushall med trampoliner. Ett säkert kort vid dåligt väder eller för barn med mycket energi. Passar alla åldrar.
10€ för 1 timma barn under 5 år 5€
9-22 alla dagar.
Calle Textil 3, solar 33 Son Valenti, Palma.
http://www.palmajump.com

Mallorquinska produkter

Vingård
I Petra ligger bodegan Miquel Oliver. Ett trevligt besök för hela familjen. Det finns en barnhörna med spel och en lokal konstnär har målat gamla vincisterner med Minion figurer.
Öppet: mån-fre 10-18 lör 10-13.30.
Carretera Petra-Santa Margalida Km. 1’8
http://www.miqueloliver.com

Sa Tafona de Caimari
Byn Caimari är känd för sin olivolja och på gården Sa Tafona kan man se hur oliverna pressas till olja när det är skördetid i oktober- december. Det finns en stor butik och en restaurang. Fabriken är öppen för besök året om.
Öppet mån-fre 9-19 lör-sön 10-14.
Ctra Inca-Lluc, km 6 Caimari
http://satafonadecaimari.com

Flora och fauna

Botanicactus
Gå vilse bland kaktusar i den 50 000 kvm stora trädgården. Den är uppdelad i tre delar, mallorquinska växter, kaktusar och en sjö med en ö i mitten. I trädgården stöter man på påfåglar och höns.
Barn 6-12 år 5€ vuxna 10,50€
Öppet: alla dagar 10.30-16.30

Crta. Ses Salines-Santanyí, km 1 Ses Salines
http://www.botanicactus.com

Son Real
I den bevarade mallorquinska gården finns flera utställningar med arkeologiska fynd. Reservatet har både skogspartier och orörd kuststräcka. Håll utsikt efter den baleariska sköldpaddan när ni utforskar området. På gården finns även får, ankor, grisar och påfåglar. Gratis inträde.
Öppet alla dagar året om 9-16. Ta med matsäck.
Avfarten är vid KM 17.7 på Artà – Port D’Alcúdia vägen.
balearsnatura.com

Text och bild
Pär Olsson

Njut av hav och berg i Pollença

Nordöstra Mallorca med Pollensa, Puerto Pollensa, Cala Sant Vicenc och Formentor anses av många vara en av öns vackraste platser och kan besökas under alla tider på året. Området runt Pollensa ger besökare en möjlighet att njuta av ett dramatiskt landskap med både berg och hav. Här finns även ett brett utbud av kultur och service, sol och bad är inte det enda som lockar. Men Port de Pollensa ligger mot den stora Pollensa-bukten med långsträckta stränder med ljus, fin sand, och längre bort finns små vikar med lugnt, klart vatten som Cala Bóquer, Cala Figuera och Cala Murta.

Pollensa har små berg på nära håll, som Calvario, Santuïri, Puig de María och Almadrava, men även betydligt högre berg som Tomir, Puig Gros de Ternelles och Puig del Ca. Mellan de höga bergen hittar man riktiga idyller som Cala Sant Vicenc och Formentor.

Inom Pollensa kommun finns många strandnära områden av skiftande karaktär (sand, sten, klippor, kustnära öar), våtmarker (l’Albufereta, la Gola), jordbruksområden där man odlar spannmål och fruktträd, vidsträckta ängar, stora skogar av pinjeträd och stenek och karga, höga bergsområden. Det resulterar i en stor mångfald av växter och gynnar förekomsten av en mängd olika fågelarter.

Pollensa är dessutom strategiskt beläget mitt i de huvudsakliga flyttfågelrutterna och man kan lätt förstå varför kommunen är ett av de bästa platserna på Mallorca om man är intresserad av fågelskådning.

I området kring Pollensa erbjuds särskilda vandringar och cykelturer för alla de som är intresserade av att lära sig mer om öns biologisk mångfald.

Pollensa erbjuder en speciell atmosfär som man bäst upplever om man tar en promenad genom stadens äldsta delar där kan lära känna stadens och kommunens traditioner, historia, arkitektur och kultur. Missa inte de historiska platserna El Calvario, den romerska bron, Pollensas museum, Pollensafestivalen och de många konstutställningarna som brukar hållas i staden.

Puerto Pollensa har en egen speciell karaktär med en lång strandpromenad längs vackra och till vissa delar bedagade strandhus och breda stränder med ljus, finkornig sand. I hamnen ligger båtarna på rad och ofta kan man se olika sorters vattensport utövas. I Cala Sant Vicenc finns flera vackra vikar (Cala Barques, Cala Clara, Cala Molins och Cala Carbó) med kristallklart vatten. Vikarna ligger vid foten av berget Cavall Bernat, och ett stort system av förhistoriska grottor finns i Alzinaret.

Formentor erbjuder ett dramatiskt landskap som inspirerat och fortsätter att inspirera konstnärer. De kändaste plastserna är utsiktspunkten Mirador del Colomer, stranden Playa de Formentor och fyrtornet högst uppe på Cabo de Formentor. I Pollsensa möts dramatisk natur, historia, konst, kultur, gastronomi och tradition.

Balearerna, bättre på vintern

Balearerna med Mallorca i spetsen erbjuder kanske det absolut bästa som finns om man vill njuta av sol och bad. Vita sandstränder, undangömda vikar, vackra solnedgångar, chillout-musik…
Men öarna har så mycket mer än det som miljoner turister njuter av under sommarmånaderna. Mallorca, Menorca, Ibiza och Formentera stänger inte för semester under höst och vintern. Tvärtom visar öarna då upp en helt annan sida som gör dem minst lika intressanta, eller kanske ännu mer.

När lugnet och tystnaden lägger sig över öarna så snart den livliga högsäsongen når sitt slut ser många chansen att upptäcka dess rika natur, kultur, historia, gastronomi och olika möjligheter till aktiviteter.
Året om finns utmärkta förbindelser till öarna från hela Europa, med flyg och med båt. När man besöker Balearerna på vintern har man chansen att lära känna dem på ett annat sätt: mer avslappnat, mer nära, mer lokalt. Vintertid kan du låta de milda temperaturerna skämma bort dig, du kan ta en promenad genom små byar, köra längst lugna vägar och gator utan trafik, vandra runt traditionella marknader – allt är enklare under lågsäsong.

Balearerna som en gång var feniciernas, romarnas och kartagernas land (man kan fortfarande se spår av dem på otaliga ställen på öarna) bjuder på en unik samling världsarv som upptagits på UNESCO världsarvslista. På Ibiza och Formentera finns ett unikt ekosystem: sjögräsängar fyllda med vattenväxten Posidonia, som har utnämnts till ett världsarv under vatten. Även Ibizas muromgärdade gamla stad – den klassiska bilden vi har av ön – är erkänd som ett världsarv.

Hela Menorca är ett biosfärreservat på grund av öbornas tydliga arbete med att bevara sin region under decennier. Öns talayotiska förflutna har lämnat sina spår på de andra öarna, men på Menorca syns kulturen tydligt i form av stenmonument; taulas, och kammargravar; navetas som de välkända Es Tudons och Torre d’en Galmés. På den största ön, Mallorca, löper den mäktliga Serra de Tramuntana från Andratx till Pollensa. Bergskedjan är nästan 90 km lång och på sina ställen uppåt 1 500 meter hög, en välbevarad del av ön som du kan njuta av längs hundratals vandringsleder. Serra de Tramuntana har på grund av sitt unika landskap fått ett internationellt erkännande som världsarv.

Från oktober till maj ägnas sin många som befinner sig på Mallorca, Ibiza och Menorca åt kultur, sport, populärkultur, kulturarv, gastronomi, natur och vandring, fågelskådning och traditionella mässor. Det här är den bästa tiden på året för att cykla längs de hundratals kilometer idylliska vägarna, stanna till på uteserveringar i byarna för att pröva på typiska maträtter och bo på hotell som särskilt passar cykelturister. Om du är en golfälskare har du 26 utmärkta golfbanor att välja bland, och du kan vara försäkrad om att vädret kommer att hålla i sig under dagen. Vandring är utan tvivel den bästa tänkbara aktiviteten för att lära känna öarnas byar och speciella natur: Camí de Cavalls på Menorca, La Volta a Formentera på ön med samma namn, eller La Travesía de la Serra de Tramuntana på Mallorca; alla vackra platser att utforska och njuta av naturen runt omkring. För den som vill tävla lita hårdare erbjuds en uppsjö av tävlingar på de Baleariska öarna: här anordnas tävlingar i friidrott, maraton, triathlon – om du vill hålla dig i form året om.

Efter ansträngning passar det bra att njuta av öarnas rika gastronomi. Fisk, skaldjur, charkuterier, efterrätter kan utan problem sköljas ner med utmärkta lokala viner. På öarna finns närapå hundra vingårdar och många av dem erbjuder guidade turer med vinprovning. På tal om besök, passa på att lära känna de traditionella marknaderna i Palma, Ciutadella, Ibiza, Felanitx etc. där man kan köpa och förstås även smaka på öarnas kulinariska rikedom.

Balearnerna är välkänt för sitt breda utbud av restauranger: från traditionella tavernor där man kan prova «frit mariner» – en lokal fisk- och skaldjursgryta – till exklusiva restauranger med Michelinstjärnor. Här finns någonting för alla smaker och plånböcker.

Under lågsäsong bjuds ofta på intressanta kulturevenemang. Den Baleariska Symfoniorkestern ger ett tjugotal konserter på kulturhistoriska platser som slottet Bellver. I oktober hålls den internationella orgelfestivalen i Mallorcas katedral. I katedralen kan man även njuta av det kalejdoskopiska fenomenet som kallas ”Ocho” två gånger om året när solen lyser in i rätt vinkel genom katedralens vackra fönster, och sedan några år även av det svenska Luciatåget den 13 december med svenska och spanska julsånger. På öarna bjuds även på olika jazz-festivaler och den så kallade Sybilla-sången, en flera hundra år gammal sång som är världsunik och framförs i flera kyrkor på julafton. Missa inte heller operasäsongen på Palmas Teatro Principal och den långa listan ytterligare evenemang och föreställningar som äger rum där.

Balearerna låter dig koppla av på vintern. Här finns spa-anläggningar, hotell och värdshus på landsbygden som håller öppet året om – underbara platser för att njuta av det milda vädret, som erbjuder personligt välbefinnande där du kan hitta balans mellan kropp och själ. Vattenterapi, yoga och spa-behandlingar och medelhavsmat tillagad på lokala och ekologiska produkter garanterar en hälsosam kost i en hälsosam miljö. Mallorca, Menorca, Ibiza och Formentera är ett paradis året om, och under lågsäsong visar de upp den bästa versionen av sig själva. Missa inte att njuta av öarna även på vintern, vi kan lova att du kommer inte att ångra dig.

Padel – en egen livsstil

Det råder padelfeber på Mallorca, i alla fall bland mina svenska vänner. De säger att det är det roligaste de gjort och att padeln har förändrat deras liv. Flera kallar sig till och med beroende. Själv vet jag inte vad jag ska tro, men jag bestämmer mig för att ta reda på vad som är grejen.

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Pär Olsson

Jag har bestämt träff med Sofia Camp och hennes tränare Patricia Mas Trujillo på Pins Pádel. Sofia ska just avsluta sin privatträning och Patricia kör hårt med henne. Sofia stönar och skrattar om vartannat men vräker tillbaka i stort sett varenda boll. Själv har jag nyss bokat min första lektion med Patricia och undrar oroligt hur många gånger jag ens kommer att träffa bollen.
En kvart senare slår jag mig ned med Sofia över en kaffe i solen. Hon är utmattad men upprymd efter sitt pass. Hon förklarar att det var på en vandring hon först hörde att ett gäng svenskar på ön spelade. Hon hoppade in i en nystartad grupp, och bokade en lektion med Patricia.
– Och jag blev ”hooked” direkt!

Redan efter två månader spelade Sofia sin första damturnering.
– Det är så lätt att säga nej, men nu bestämde jag mig för att säga ja. Jag är väldigt tävlingsinriktad, men det var länge sedan jag tävlade. Jag var jättenervös men när jag kom hit på morgonen satt spanjorerna helt avslappnade och drack öl.
Sofia märkte snabbt att i damturneringarna på den här nivån spelar man framför allt för att det är roligt.
– Det är som en stor familjefest. Samtidigt är kvinnorna här så bra på att lyfta varandra, och det tror jag hjälpte mig. På Mallorca ordar man ofta amatörturneringar för kvinnor och män, för här är så många som spelar.

Sofia bor i Höllviken i Skåne men har boende på Mallorca. Hon spelade fotboll som ung och som vuxen ville hon gärna hitta tillbaka till det aktiva livet.
– Det gav mig en sådan adrenalinkick att få hitta min grej igen. Padeln har gett mig väldigt mycket i mitt liv. Dels att få vara aktiv, men även för att det är så socialt. Nu spelar jag både på Mallorca och i Höllviken, där jag och min man, som också börjat spela, har fått flera vänner att börja träna.

Jag ber Sofia utveckla vad det är som gör just padel så rolig. Hon har inte svårt att hitta förklaringar:
– Här på Mallorca har padeln öppnat upp det svenska communityt, man skrattar och har kul samtidigt som man spelar, och sedan tar man en kaffe i solen. Padel är en stor trendsport i Sverige, men jag tycker ändå den kan kallas för folklig. Man kan samlas – barn och vuxna, nybörjare och erfarna – och spela ihop. Det är verkligen en sport för alla.

Hon fortsätter:
– För in egen del var det roligt att känna att jag så snabbt kunde bli bättre. Idag tyckte jag det gick dåligt, men Patricia ger mig svårare och svårare bollar. Det är det som gör att jag utvecklats. Patricia är bra på att lyfta, pusha och se till att man har roligt.

Sofia får mig nyfiken på Patricia, och några dagar senare är jag tillbaka på Pins Pádel. I skydd av ett parasoll berättar Patricia att hon varit tränare på Pins Pádel i två år, sedan hon återvänt från Kalifornien där hon jobbade med startups. Hon hade nyligen gått över till padeln från tennisen, som hon såsom många mallorkiner spelat sedan hon var barn. I Kalifornien fanns inga padelbanor, men hon kunde inte släppa sporten. Det slutade med att hon gick ihop med några andra spanjorer och startade en klubb själv.
Jag frågade varför hon flyttade tillbaka och hon förklarar:
– En viktig del är att jag har så många kompisar att spela med här. I Kalifornien har man en avslappad livsstil men på Mallorca är dina vänner som din familj. Familjekänslan ser jag även hos svenskarna, vänner bjuder in varann och får fler och fler att spela. Så jag tror Mallorcalivet smittar av sig.

Padel utvecklades i Mexico och nådde Spanien på 00-talet. Sporten växte sig först stor i Argentina, men på senare år har padel växt explosionsartat över hela Spanien. Idag är utvecklingen är stor även i länder som Italien och Frankrike.
Patricia uppskattar att sporten idag är lika populär i Spanien som i Argentina. Hon berättar att de bästa spelarna i World Pádel Tour fortfarande är argentinare, men att särskilt de spanska damspelarna börjar komma ikapp. Och hon avslöjar att hon själv drömmer om att tävla i World Pádel Tour. På sin lediga tid åker hon runt i landet med sina vänner och spelar i så många turneringar hon kommer åt. I Diario de Mallorcas stora turnering på Palma Pádel i höstas kom hon till final.

I Spanien är padel en riktigt året-runt-sport. Stekheta och regniga dagar spelar man under tak. Patricia berättar att det som utmärker svenskarna är att de alltid dyker upp, oavsett väder.
– Igår var en kall dag men svenskarna kom ändå, men med jacka och handskar. Svenskarna gillar att det är en utomhussport, och de hakar gärna på trender. De som kommer direkt från Sverige är ofta till sig över den snabba utvecklingen där.
Och hon berättar att uppåt 30 procent av alla som tränar på Pins Pádel är svenskar, och många tränar även på klubbar som Palma Pádel.
Patricia bokas oftast av grupper, allt från par till ett större kompisgäng. En stående tid varje vecka tränar hon en padelgrupp bestående av uppmot 80 män, varav cirka 60 procent är svenskar. Gruppen följer ett strikt system där man samlar individuella poäng under en säsong som avslutas med miniturnering, bankett och prisutdelning.
Jag fick tillfälle att prata med gruppens organisatör, Thomas Hynne. Han började själv spela med några tennisvana vänner och märkte snabbt hur rolig sporten är, trots att de var ojämna par. Det var för snart fyra år sedan och gruppen av vänner, kollegor och andra spelare växer än. Thomas berättar att han brukar uppmana alla nya spelare att ta lektioner med Patricia, som brukar finnas till hands under träningarna.
– Padel är en sport där det är lätt att förbättra sig och med vårt system triggas många av att få upp sina poäng.
Tillbaka till Patricia. Det är dags för min träningstimme med henne. Jag kliver in i glasburen och tänker på vad Thomas Hynne berättade: Att banan är så liten att det är lätt att nå bollen, även om man inte orkar springa. Att väggarna ger en andra chans som gör att man lätt kan hålla igång bollen över nät. Att servern är lätt att slå.
Ändå känner jag nervositeten.
Patricia frågar efter mina mål och ett av dem är att även jag som inte är bolltjej ska känna att jag klarar det och kan bli bättre. Ett annat att det ska kännas så roligt att jag vill fortsätta.
– Bra, säger Patricia kort, då är de mina mål också.
Och sedan ber hon mig inta min position.

Efter några inledande träningsslag med forehand och backhand berättar Patricia att padel handlar om teknik, taktik, fysik och psyke. Att man tränar psyket genom upprepning, att sätta ett mål och sedan mata på om och om igen för att nå det, utan att ge upp. Och så sätter hon snabbt upp målet åt mig att ta 10 bollar i rad.
Instinktivt tänker jag att jag aldrig klarar det så här tidigt i träningen. Men Patricia matar på, samtidigt som hon räknar. Jag misslyckas om och om igen – slår för hårt, för snett, för lågt eller för högt så bollen hamnar utanför buren. Men så kommer jag in i rytmen. Slår någon fel och Patricia börjar om från noll. Räknar på. Och plötsligt har jag satt tio i rad.
Träningen fortsätter. Jag byter till backhand. Den har jag svårare att få till, ändå jag sätter tio snabbare. Därpå säger hon åt mig att returnera 10 studs i väggen. Just det jag haft så svårt för och mycket riktigt missar jag boll efter boll. Jag hinner inte fram, viftar fånigt med racketen i luften, når inte ens till nätet med bollen som far iväg i en vek båge.
Men Patricia påminner mig om tekniken, och snart har jag den. Och börjar sätta bollarna.

Vi byter åter till backhand, sedan till diagonal studs och avslutar med smash framme vid nätet. Jag slår för hårt alldeles för ofta, för långt och ibland för snett. Men det är de här bollarna som får mig att fastna. De kvicka kraftfulla rörelserna, bollens snabba studs i marken och Patricias lika snabba retur.
Den avslutande bollen lyckas jag returnera 10 gånger på raken. Den elfte slår jag i gallret men det spelar ingen roll, då är jag redan beroende. Och jag förstår precis känslan som Sofia, Thomas och Patricia försökt beskriva för mig.
Jag står emot suget att omgående boka ett nytt pass, men vet att jag snart kommer stå på en padelbana igen.

Mateu Palmer, Pins Pádels ägare

Det har alltid funnits svenskar här på vår klubb, men vi skapade den svenska gruppen Wednesday Spontaneous Padel för två år sedan och den fungerar väldigt bra. Vi började med åtta medlemmar och nu är vi 70. Vi har även skapat ett kvinnligt paddelteam. Det är dynamiska människor som gillar sporten och vi är glada över att ha dem här hos oss.

Pins Pádel särskiljer sig genom sitt läge mitt i naturen, något som skandinaver älskar. Förutom att njuta av naturen och Mallorcas klimat kan svenskarna spela paddel här på vår klubb som har utmärkta faciliteter och alla bekvämligheter. Det finns 16 paddelbanor: 14 dubbelbanor och tre under tak. Förutom det bidrar vi även med professionella tränare som kan hjälpa till och ge råd och vi har lyckats skapa en familjär, kamratlig atmosfär som är mer än bara sport.

Varje vecka jobbar vi med att förbättra lagen. Det finns lag i olika kategorier för att passa spelare på alla nivåer och vi försöker uppmuntra folk att börja tävla, så att de kan utöva sporten på annat sätt än enbart med träningspass. Förutom turneringarna anordnar vi även aktiviteter för att umgås och göra det enkelt att komma in i klubben. Efter träningarna brukar alla stanna för att ta en drink i baren och surra lite. Vi brukar också arrangera träffar med hela laget då vi äter paella eller grillar och har det trevligt.

Jag minns en gång när vi hade stannat kvar för att grilla och efter att vi hade ätit började svenskarna spela med egna regler och skapade en ny form av padel: fem mot fem (han skrattar). Det var riktigt underhållande.

Palma Suites, en vänlig oas i gamla stan

En solig januaridag tar jag promenaden genom Palma till de gamla handelskvarteren bakom plaza Mayor. Jag är på väg till Palma Suites för att träffa Peter Ödlund, entreprenör i blodet och hotellmanager sedan hotellet öppnades för snart fyra år sedan. Byggen pågår innanför var och varannan port, och vägg i vägg med hus som snarare liknar graffittitaggade ruiner står ljusa topprenoverade byggnader. Däremellan ligger de vanliga stadshusen med såväl traditionella som moderna mode- och hälsobutiker, restauranger, barer och ett och annat boutique-hotell. Här råder en skön, livlig småstadsatmosfär som får mig att tänka på Barrio Gótico i Barcelona 1991, före OS och de stora turistströmmarna.

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Palma Suits

Jag viker in på calle Pes de la Farina och ser det fristående gamla handelshuset med de karakteristiskt blåmålade fönsterluckorna. I lobbyn möts jag av en lång bardisk i ett mörkt träslag som diskret övergår till en receptionsdisk. Jag är väntad, och Peter kommer strax ner för trappan och möter mig med ett brett leende.
Väl på kontoret ber jag om hans historia, och det här är vad han berättar:

–När jag för första gången kom till Mallorca 1992 hade jag bara hört talas om suparfesterna i Magaluf. Ön hade en ”bad image” och jag inte en tanke på att bosätta mig här. Det var finanskris i Sverige och jag var nyanställd på Securum. Jag var språkkunnig efter 17 år som fastighetsutvecklare runt om i världen och blev ansvarig för delar av deras utländska fastighetsbestånd.
På Mallorca visste jag att vi hade tagit över några fina fastigheter och blev bland annat visad till en finca i Pollenca. Det var en het augustidag, bilturen kändes oändligt lång men när vi kom fram föll jag pladask. På den här ön skulle jag bo en dag!

Tidigare hade Peter och hans kanadensiska fru Joyce varit bosatta under många år i fransktalande delen av Schweiz. Peter berättar att för Joyce var det självklara att en dag dra sig tillbaka i södra Frankrike. Peter fick kämpa i många år för att övertala henne, först åkte de till Mallorca på semestrar, hyrde bil och åkte runt. Sedan tog de sin segelbåt hit. Sommaren 2003 hittade de tomten med den milsvida utsikten i Sineu, mitt på ön där det är tomt på turister. De bor kvar än idag. Peter fortsätter:
–Några år senare slog den spanska finanskrisen till. Palmas gamla stad var då fullt av övergivna palats och andra vackra byggnader. Läget var alltså perfekt för en fastighetsutvecklare som jag.

Peter bildade ett bolag med två svenska parters: fastighetsutvecklaren Peter Ekman och Håkan Roos som i huvudsak gick in som finansiär, och gav sig på jakt efter en fastighet. 2011 hittade han handelspalatset, i vars management-kontor vi nu sitter. Peter förklarar att det som avgjorde det hela var att palatset upptog ett helt kvarter, med stora fönster åt alla håll. Det passade den ljusa skandinaviska stilen han ville ge lägenheterna.

Peter understryker sin poäng med att visa på kontoret där vi sitter – det upptar en minimal yta och det är knappt min besöksstol får plats. Helt enligt Peters filosofi.
–Jag ville att arkitekten skulle tänka lite som när man bygger båtar, och utnyttja varje kvadratmeter.

Jag ber Peter berätta mer om hotellet, och han fortsätter:
–Sedan tidigare hade jag en tydlig vision med Palma Suites. Jag ville skapa ett så kallat hotel-recidence, som man dittills bara hittade på badorter. Det skulle locka gäster året om, och vintertid rikta in sig på långtidsgäster, de som kallas snowbirds i USA och Kanada. Alla lägenheter har fullt utrustade kök och de flesta även tvätt- och torkmaskin, så det är lätt att sköta sig själv här. En del bor halvårsvis, vi har till och med ett par som har ett femårskontrakt för vinterhalvåret.

På senare år har antalet turister ökat nästan explosionsartat på Mallorca, i synnerhet de svenska. Jag frågar vad det innebär för Palma Suites och vilken sorts gäster de har. Peter förklarar:
–Uppåt 40 procent av våra gäster är skandinaver, många bokar via Ving som rankar oss som Mallorcas bästa. Många boutique-hotell öppnar häromkring och gästerna väljer gärna det senaste. Men vårt största hot kommer från Airbnb. Det gör det svårt att konkurrera med priser, däremot med service. Vi har hotellservice top notch och vi förbättrar den ständigt.

Peter berättar att flertalet av långtidsgästerna är pensionärer, men att också många yngre väljer att bo länge och jobba från hotellrummet. Här bor också många barnfamiljer, som brukar uppskatta hotellets takpool. Han fortsätter:
–Många som väljer oss är erfarna resenärer som besökt såväl stränder som storstäder, och som kanske tröttnat lite på turistställena. De vill leva ett enkelt liv, som att ta en middag och promenera hem. De vill se Palma, men också kunna hyra en bil eller cykel. Det här är ett levande kvarter mitt i stan men ännu med lite färre turister, särskilt nu på vintern, och det gillar många.

Det är snart fyra år sedan Palma Suites öppnade och jag fråga hur han vill summera dem. Peter utbrister först förvånat, ”har det redan gått fyra år?” men svarar sedan:
–Allt rullar på bra, vi har fungerande rutiner och system. Men vår övervägande viktigaste tillgång är personalen. Katja Hartog van Banda och Micaela Wollsten är mina stjärnor i front desk, vårt ansikte utåt och de första som möter våra gäster. Katja är uppvuxen i Sverige och Mikaela i Finland, men de har båda bott på Mallorca längre än jag.

Innan jag lämnar Peter uppmanar han mig att prata med Katja eller Mikaela. Det är ännu jullov och båda visar sig ha semester, men några dagar senare kliver jag åter in i lobbyn på Palma Suites. Jag vet sedan tidigare att det är Katja som jobbar denna förmiddag, och jag förstår direkt att det är hon när jag ser henne bakom bardisken. Hon talar med ett danskt äldre par på mjuk svenska, och jag slår mig ned i soffan och väntar på min tur. Jag hör Katja dela med sig av tips och platser att besöka samtidigt som hon bjuder dem på en chupito. När paret nöjt lämnar hotellet kliver en trendigt välklädd yngre man ur hissen. Katja bemöter honom på korrekt och vänlig engelska. Hon ringer ett samtal och säger något på vackert klingande spanska.

När mannen lämnar går jag fram till henne och presenterar mig. Lobbyn är nu tom och hon tar sig tid att berätta:
–Jag har jobbat som receptionist här på Palma Suites sedan öppningen. Min pappa är holländare, och som ung flyttade jag från Sverige till Holland för att gå på turistskola. Mitt första jobb var här på Mallorca, det var för 22 år sedan. Kärleken fick mig att stanna, och nu har jag två döttrar i spansk skola, så här blir jag kvar. Och jag trivs otroligt bra, både på Mallorca och med jobbet. Mest av allt trivs jag med gästerna, mitt absolut viktigaste jobb är att få dem att trivas.

Katja framhåller att man som gäst vill få det man betalar för, och att det är vad hon vill ge dem. Att se till att allt fungerar, och att förbättra om något saknas.
–Det som gör arbetet roligt är att det är så varierande. Jag vet hur det fungerar med bussar och biljetter, och vill någon hyra bil har vi en firma som levererar till dörren. Med tiden har jag lärt mig vilka restauranger gästerna tycker om. Våra svenska gäster vill gärna ha fisk eller tapas, och förvånansvärt många har läst på och bokat i förväg. Det öppnar mycket nytt här i området och jag ber ofta gästerna om tips som jag kan rekommendera vidare.

Hon fortsätter:
–För våra gäster är ofta hemkänslan viktig. Med vår hotellservice får de en lyxig känsla, men ändå skönt och mysigt. Vårt hotell är modernt, skandinavist men på ett hemtrevligt vis, mitt emellan det kala och vita, och det pompiga spanska.
Katja beskriver sig som en lugn person som tycker om att prata med gästerna, och lyssna på när de berättar om sitt liv, och säger att många kommer tillbaka just för att de trivs. Hon tycker att långtidsgästerna ger en avkopplande stämning och att det gör att hon får tid att lära känna dem.
–Vissa vill bli ompysslade, vissa mer krävande medan andra vill rå om sig själv.

Då och då under samtalet kommer gäster förbi med frågor eller ärenden. Katja bemöter dem vänligt och uppmärksamt. Klockan närmar sig utcheckningsdags och receptionen börjar fyllas med gäster. Det är dags för mig att lämna. Men innan jag går tar jag hissen upp för att se takpoolen.
Den är inte stor, men även en januaridag som idag då badgästerna lyser med sin frånvaro hålls poolen uppvärmd. Till och med solstolarna står uppställda för den händelse att molnen skulle skingras. Vilket inte på något sätt är en omöjlighet på Mallorca, bara igår var här 17 grader och sol.

Jag går fram till glasräcket och ser ut över den gamla stenstadens takåsar. Några stenkast bort reser sig tornen från tre mäktiga kyrkor och katedraler, och bortom dessa breder det blåa Medelhavet ut sig. Jag tänker på vad Peter och Katja berättade, att slumpen förde dem till Mallorca och att de så självklart blev kvar. På Katja som berättade att hon lät döpa sina döttrar i Svenska kyrkan i Palma, och att hon tar sina döttrar till Sverige om somrarna. Och på Peter som snarare förlägger sina semestrar till Calgary och Silicon Valley där han har sina döttrar. Men också på det han sa med emfas:
–Jag hatar att resa, det har blivit för mycket.
För varken Katja eller Peter tvekar om att stanna. Här lever de internationellt liv och får ändå en bit av Sverige.

Men jag tänker också på när Peter sa att han i hjärtat mer än manager är entreprenör. Och att han när Palma Suites nu tack vare ”stjärnorna i front desk” sköter sig själv, inte kan låta bli att blicka mot nya projekt.
Peters ursprungliga idé var att skapa och driva tre hotell, men när boomen slog till blev det svårt att hitta fastigheter. Nu vill han istället, tillsammans med sinas parters, bygga nytt och sälja. Han vill fortfarande hålla sig i Palmaområdet, så på ön kommer han stanna. Och vi lär helt säkert få se mer av honom, för riktigt än vill han inte slå sig till ro.

Svenska hjärtan i Santa Catalina

Stadsdelen Santa Catalina har blivit en av de trendigaste kvarteren i Palma. Detta har lett till en explosion av nyöppnade krogar. Flera svenskar har etablera sig i området de senaste åren. Mallorcaliv har träffat några av dem.

Text och foto: Pär Olsson

Svensken har åkt några varv runt jorden. Vi borstar inte längre tänderna i mineralvatten eller tar en hutt varje morgon för att hålla konstliga magbakterier borta. Maten har blivit en del av resandet och en betydelsefull upplevelse när vi vistas på annan ort. De svenskägda restaurangerna utomlands vänder sig inte specifikt till sina landsmän som de gjorde förr. Detta syns tydligt i Santa Catalina där flera svenskar har öppnat krog. Med blotta ögat är det svårt att se att det är just svenskar som ligger bakom affärerna.
– Det finns en bra mix på restauranger i Santa Catalina och vi är glada över att få vara en del av det, säger Tove Jacobson som är en av de fyra ägarna av Balagan.

Balagan, Calle Annibal 12A
Restaurangen blev det senaste tillskottet i stadsdelen när den öppnade i november förra året. Idag står dörren på vid gavel och det sitter ett ungt gäng och fikar i vårsolen utanför entrén. Hög musik strömmar ur högtalarna och det är full fart i lokalen för att få allt klart inför dagens service.
– Det är lite kaotiskt idag, diskmaskinen har gått sönder och vi har precis bytt meny så det är inte rätt dag att det strular med utrustningen, säger Emil Bergman Podeur som är delägare och ansvarig i köket.
Balagan betyder kaos på hebreiska och passar in på Emils morgon, men det är inte därför de valde namnet. Istället var det för att binda ihop menyns koncept samt personalens spridda ursprung. Tove och Emil kommer från Helsingborg medan Sergi Shevchenco är uppvuxen i Ukraina och Bogdan Tataru har sina rötter i Rumänien. För att göra det mer Balagan reflekterar maten inte ägarnas härkomst utan är en blandning av Medelhavets bästa kök där de har letat influenser från Libanon, Grekland, Italien och Frankrike.


– Tanken med restaurangen är att det ska vara opretentiöst och alla rätter är komponerade för att delas mellan vänner, förklarar Tove.
Menyn är enkel med ett dussin rätter att välja på. Smakrika rätter som baba ganoush, heta musslor eller kärleksbollar gjorda på svärdfisk och pinjenötter gör köket intressant.
Både Emil och Tove har lång erfarenhet inom restaurangbranschen och bildar ett bra team med sina kompanjoner som har erfarenhet med att driva krog i Spanien.
Med små medel har gänget fixat till lokalen för att sätta sin prägel på stället. Stolar och bord har återanvänds från tidigare ägare men har piffats till med ny färg. Utmärkande för matsalen är det stora fönstret som vetter mot innergården som är belamrad med gröna växter och örter. I bakgrunden finns en färglada vägg där Balagan står i fet stil.
Tove och Emil kom till Mallorca för snart tre år sedan. Redan när de träffades sade Tove att hon inte kommer att bo kvar i Sverige.
– Vi blev kära och bestämde oss för att ge oss av tillsammans. Vi funderade en del på vart vi ville flytta. Resonemanget gick mellan Berlin och Köpenhamn tills vi kom på att vi hade en kompis som har en lägenhet på Mallorca, berättar Tove.
Fyra månader senare satt paret på flyget mot ön. De rotade sig snabbt och efter en tids söndagshäng på deras favorit bar ETOH på calle Fabrica började de bli goda vänner med ägarna, Sergi och Bogdan. De nyfunna kompisarna hittade en ledig lokal nära marknaden i Santa Catalina och ville att Tove och Emil skulle bli kompanjoner med dem.

– Både Emil och jag är väldigt impulsiva personer och efter att vi hade funderat en helg bestämde vi oss för att hoppa på projektet. Vi kom fram till att det enda som kan hända är att det går åt helvete, berättar Tove och skrattar.
Det har gått bra för gänget och Tove tycker att det känns väldigt roligt och är stolt över att de redan har flera stamgäster.
– Vi har en härlig internationell spridning bland gästerna men svenskarna är faktiskt en stor grupp. Eftersom det är många som bor i området känns det kul att de kommer till oss, säger Tove.

El Perrito, Calle Annibal 20.
Beviset på det finns bara några portar bort på samma gata. Där håller Linea Dagmar Linder och Luis Curti på att bli varma i kläderna som de nya ägarna av El Perrito. När vi träffas är allt fortfarande nytt sedan de tog över kaféet i höstas. Skön jazz strömmar ur högtalarna när Luis öppnar dörren till det ombonade fiket. Bardisken är belamrad med kanelbullar, chokladbollar och kolasnittar. El Perrito har fått både svenskar och mallorkiner att frossa i fikakulturen. Även kvarterets hundarna är charmade av stället och inte minst hunden Django som sitter och stirrar på sin tyska matte som läser morgontidningen. Han hoppas på att få mera bacon som han alltid beställer till frukost när de kommer hit.
Paret blir den tredje generationen svenskar som äger det lilla kaféet som ligger i ett av gathörnen vid marknaden.
– Tanken är att vi ska bevara den fina andan som de förra ägarna har byggt upp under sina tio år. Det är till exempel ett gäng svenskar som fortfarande har sitt stammisbord bokat varje lördag kl 12.00, berättar Linea.
Eftersom stället har funnits länge är det många som redan känner till det när de kommer till Palma. Hon tycker att det är jättekul och hoppas att det fortsätter att vara en naturlig mötesplats för alla.
– Jag älskar frukost och fika men det ska även finnas god mat. Vår vision är ett bistro kafé med vällagad mat i avslappnad miljö. Det blir nog den stora förändringen förutom att vi har målat om lite, säger Linea.
Det är nära till samtal mellan borden och det märks att det redan är en mötesplats mellan de internationella gästerna. Klientelet innefattar även många av kvarterets hundar.
– Det är hunden som drar hit mig och ibland måste jag ta omvägar för att inte hamna här. Men det är inte så konstigt att hon vill hit när hon blir bortskämd med skinka, säger säger en av gästerna som har kommit med sin Golden retriver Luna.
Linea är uppvuxen utanför Stockholm men har spenderat sina sommarlov på Mallorca sedan hon var 2 år. Hon har sedan bott på ön i omgångar tillsammans med sin argentinska partner och delägare Luis. Hans matintresse väcktes tidigt när han spenderade mycket tid i köket tillsammans med sin mamma och mormor.
– Vi har flyttat runt en del mellan Sverige, Mallorca och Argentina. När vi kom tillbaka till ön och jag fick reda på att El Perito var till salu kände vi att det var helt prefekt. Det blev så fantastiskt som det kan bli i livet när allt faller på plats, säger Linea och skyndar iväg för att ta hand om gästerna som har strömmat in för att dricka sitt förmiddagskaffe.

El Aquanauta, Avenida Argentina 27.
Det hela började som ett socialt projekt för gänget bakom taquerian.
– Vi ville skapa ett skönt ställe att hänga på och tyckte att det fattades ett bra tacoställe i stan, berättar Andres Ballinas som är en av de fyra ägarna.
Hans föräldrar är från Sverige och Mexico och det är hans mexikanska gener som vibrerar på El Aquanauta som firade ett års jubileum i höstas.
Namnet är inspirerat från en legendarisk mexikansk wrestler som kallades El Aquanauta.
– Mallorca är en tropisk ö och vi vill förstärka det genom att servera skaldjurs tacos och margaritas till mexikansk latino musik från 60- och 70-talet, säger Andres.

Simply Delicious, Plaça de la Navegació 5.
I en lägenhet på gatuplan slog Ronen Levy ihop vardagsrummet med sovrummet och inredde det med bord och stolar. Han byggde baren i det andra sovrummet och började laga israelisk mat i det befintliga köket. Ett par år senare har han blivit falafelmannen i Santa Catalina.
– Jag älskar människor och att laga mat, därför öppnade jag restaurangen, berättar han.
Ronen är född i Israel där han träffade en svensk tjej på en kibbutz. Hon förde honom till Rättvik och vidare till Stockholm där han bodde i 18 år.
I april utökar han med en butik i samma byggnad där det ska bli försäljning av ekologiska grönsaker och produkter från restaurangen.

Ziva, Plaça Navegació, 11a.
Petra Wigermos hälsoimperium växer på Mallorca. Det hela började i Santa Catalina för fem år sedan där hennes första kafé och butik ligger.
– Jag öppnade för att jag ville sprida hälsa och kunskap. Vi kan påverka hur vi mår genom att tänka på vad vi stoppar i oss, säger Petra.
Hon berättar att hon var först i Palma med att servera superfood. I höstas öppnade hon två nya Ziva, en av dem ligger i Santa Ponsa och det andra i centrala Palma.
Petra har inte bara fått palmaborna att äta bättre hon har även fått de lokala bönderna att odla produkter som hon sedan använder i sitt kök.

Clínica Rotger: skönhetsbehandlingar och plastikkirurgi med garanti, erfarenhet och säkerhet

Plastikkirurgi och skönhetsbehandlingar används för att korrigera vissa delar av kroppen och därigenom förbättra patienters självkänsla och sociala, psykiska och emotionella välmående. De är dock behandlingar och ingrepp som kräver ordentliga säkerhetsgarantier. De bör endast utföras av specialister med ackrediterad examen och erfarenhet, på kliniker som uppfyller stränga kvalitetskrav. Operationsrum som är utrustade för komplicerade ingrepp, intensivvårdsavdelning, utrustning för blodtransfusioner, blodbank och annan medicinsk utrustning som snabbt kan sättas in vid oförutsedda händelser. Allt detta uppfyller vi på Clínica Rotger och vi erbjuder ett brett utbud av operationer och behandlingar.

Inom området dermatologi tar dr Antoni Bennàssar och dr Elena Manubens hand om huden och ser till att den mår bra. Basen är förebyggande behandlingar och behandling av åldrande hy. De använder de mest effektiva behandlingarna på marknaden, med minimalt invasiva tekniker och alltid i en säker miljö.

Dr Manubens förklarar att man vid fyllnadsbehandlingar och mesoterapi för ansiktet använder hyaluronsyra. Det är en molekyl som förekommer naturligt i vår hud och dess funktion är att återfukta och ge volym och spänst. Med tanke på dessa kvaliteter och det faktum att det är en molekyl som kroppen känner igen får man en väldigt mångsidig och säker behandling, bevisad i kliniska tester. Injektioner med hyaluronsyra ger en djup, intensiv och långvarig återfuktande effekt som gör att hyn får lyster och blir mer elastisk; utseendet föryngras. I kombination med vitaminer och tillväxtfaktorer stimuleras tillverkningen av kollagen och behandlingen hjälper till att återställa hudens naturliga balans. Den rekommenderas för att vitalisera, återfukta och tona ansikte, bröst, hals och händer.

Positiva effekter av botox mot rynkor i pannan, mellan ögonbrynen och runt ögonen

Rynkor och fåror som kallas «uttrycksrynkor» gör att ansiktet ser trött och åldrande ut. De uppstår som ett resultat av upprepad och ihållande sammandragning av ansiktsmusklerna. Behandlingen som används på Dermathos, enheten för allmän dermatologi på Clínica Rotger, gör att muskelsammandragningarna mjukas upp och på så sätt blir ansiktsuttrycket mer avslappnat och rynkorna mindre markerade utan att man förlorar ansiktets naturliga, unika uttryck. Behandlingen utförs på mottagningen med extremt tunna nålar för att minimera skador. Redan nästa dag lever man som vanligt.

Mer avancerade tekniker inom plastikkirurgi, skönhetskirurgi och rekonstruktiv kirurgi

När det gäller behandlingar som kräver kirurgi har vi ett team inom plastikkirurgi, skönhetskirurgi och rekonstruktiv kirurgi här på Clínica Rotger som består av dr Mariano Rovira och dr Ángel López samt kirurgerna Iván Monge och Oriol Roca. De har den utbildning, erfarenhet och tekniskt kunnande som krävs för att kunna erbjuda våra patienter det bästa alternativet för varje fall: från de modernaste teknikerna för bröstförstoringar till lipofilling, injektioner av egen fettvävnad. Den senare tekniken innebär att patientens egen fettvävnad filtreras in i området man vill behandla, framför allt bröst, ansikte, händer och skinkor. Förfarandet används när man vill åstadkomma en måttlig ökning i volym. Fördelarna är att man undviker biverkningar som avstötning av proteser, ärren blir mindre och därmed mindre synliga, och effekten mer naturlig.

Specialisterna på Clínica Rotger har även omfattande erfarenhet av ingrepp som avser skulptering av kroppen, bukplastik, fettsugning och lyft av armar och ben.

Behandling av åderbråck och andra venösa och arteriella besvär

Dr Óscar Merino är Clínica Rotgers specialist inom angiologi och kärlkirurgi. Laserutrustning används för minimalt invasiv behandling av de vanligast förekommande estetiska besvären och hälsobesvär relaterade till vener, artärer och lymfkärl som exempelvis åderbråck och blå ådernät, och andra mer allvarliga vaskulära sjukdomar. På så sätt täcker vi hela utbudet av behandlingar, både estetiska och funktionella, som man kan behöva under livets gång.

BILDER
• Dr Mariano Rovira och dr Ángel López
• Enheten för allmän dermatologi, dr Bennàssar och dr Manubens
• Kärlkirurgi. Dr Oscar Merino
• Dermatologi dr Elena Manubens
• Kärlkirurgi med laser. Dr Oscar Merino.
• Plastikkirurgi. Dr Ivan Monge och dr Oriol Roca

Restaurang Flanigan: 30 år av tradition och nyskapande

Utsökta spanska rätter med smak av Medelhavet. Ett team som står redo att servera dig med utmärkt och effektiv service alla tider på dagen. En lugn och avkopplande miljö precis vid havet. Allt detta och mycket mer därtill är vad Flanigan alltid har bjudit på – en förträfflig restaurang i Puerto Portals som är ett kulinariskt landmärke på de Baleariska öarna.

För att förstå myten kring restaurangen måste du först lära känna dess historia. Låt oss titta tillbaka i tiden 30 år. Året var 1987: marknaden för lyxbåtar hade börjat öka och bli riktigt populär. Vid denna mer än lämpliga tidpunkt invigdes Puerto Portals på Mallorca, en av de finaste, trevligaste och viktigaste hamnarna i Medelhavet. Samtidigt öppnades vår föredömliga restaurang med sin unika och personliga stil. Färska ingredienser från marknaden finns alltid representerade på menyn och tillagas av av en dedikerad kock, vilket tillsammans med de rekreationsmöjligheter som finns utgör våra främsta lockelser.

Ägaren och skaparen, Miguel Arias, ombads att förvandla hamnbaren vid den blomstrande anläggningen som började att få besök av båtar från hela världen till någonting annorlunda, originellt, glatt och intressant. De som kom på besök ville ha frukost, ta sig en kopp kaffe och läsa dagstidningarna på fast mark. Det fanns en öppning i hamnens kommersiella utbud, Arias såg den och så föddes idén till Flanigan. Nu erbjuder man frukost, kvällsfika och allt däremellan. Idén blev snabbt till en tradition som uppskattas av alla: sanna gourmeter och hamnstammisar, förbipasserande sjömän och bofasta.

De riktiga stjärnorna på menyn är fisk och skaldjur direkt från fiskmarknaden, rött kött och säsongens grönsaker. Målet är att alla ingredienser ska tillagas och konsumeras vid absolut rätt tidpunkt. Den minutiösa behandlingen av produkterna märks på slutresultatet, i smakerna och texturerna maten får. Det är ett sant nöje att njuta av en god måltid i händerna på en expert och hans team, här i Flanigans kök. Vinlistan följder samma tradition av höga krav och omsorg: för att en god måltid ska kunna nå riktiga höjder krävs sällskap av ett välsmakande glas vin.

FLANIGANS CATERING, EN GARANTI FÖR KVALITET OCH SMAK

Restaurangens filosofi och kunnande tillämpas även inom sidolinjen catering, uppdelad i fyra avdelningar: bröllop, båtar, evenemang och grupper. Flanigans team tar sig dit det krävs för att rätterna som gästerna bjuds på ska smaka av välbehandlade produkter, tillagade i precis rätt tid och som sig bör, helt i enlighet med restaurangens tankesätt. För att designa de olika avdelningarna inom cateringverksamheten har Flanigan en expert till hjälp, en bankettchef med inte mindre än 20 års erfarenhet av att organisera bröllop: Alina Cannella, ansvarig för att förverkliga våra kunders drömmar. Alina belyser betydelsen av valet av platser och menyer: «Vi har ett nära samarbete med dem som anlitar oss. Vi undersöker och rekommenderar inte bara olika rätter och drycker utan även ett urval platser för bröllop så att de själva ska kunna välja i enlighet med sina behov och önskemål. Det är platser jag har utvärderat personligen och som jag vet är tillförlitliga.”

Bankettchefen påpekar också att en av de största fördelarna när man organiserar ett evenemang i samråd med Flanigan är att «vi ger fullständig rådgivning om florister, dekorationer, musik och fotografi». Flanigan bistår helt enkelt med en övergripande bröllopsplanering i samband med uthyrning för bröllop. «Min passion är att hjälpa par att planera extraordinära händelser på den romantiska, pittoreska och inbjudande ön Mallorca, att uttrycka sin personlighet och stil genom att lyssna på sina drömmar, och se till att de uppfylls», avslutar Alina.

Flanigans catering tar även beställningar från båtar och levererar rätter som kan avnjutas ombord, under seglats eller i hamnen, alltid lika fräscha som på restaurangen. Så fungerar Flanigans catering – ledande inom kvalitet, garanti och kundengagemang i firandet av bröllop eller andra evenemang.

En dag med Karin och hennes svenska patienter

Jag sitter på akuten på Clinica Juaneda i Palma. Det är tidig morgon och få patienter i väntrummet. En ambulans står parkerat utanför. Personalen i receptionen sitter lugnt och jobbar.
Plötsligt rusar två läkare förbi med en sjukhussäng. Mannens åldrande kropp är slarvigt täckt av en sjukhusskjorta. De är på väg mot intensiven. Bakom ser jag Karin Erlandsson i vita sjukhuskläder lugnt gående med en äldre kvinna som jag förstår är mannens hustru. Jag hör dem prata på svenska om försäkringsdokumenten som tydligen glömdes på hotellet i all hast. De går ut till ambulansen som hämtade upp maken, och fram till receptionen där Karin förklarar situationen på flytande spanska. 

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Pär Olsson

Karin Erlandsson jobbar med patientservice åt Clinica Juanedas skandinaviska patienter.
Kontoret delar hon med tre kollegor som tolkar på ryska, polska, tjeckiska, holländska, franska och engelska. Hennes tyska kollegor har ett eget kontor. Här finns också svenska Jessica, som Karin går i skift med.
Efter engelsmännen och tyskarna har skandinaverna vuxit till en av sjukhusets största utländska grupper, och av dem är svenskarna i majoritet. På sex år har antalet besök från svenska patienter ökat med nära det tredubbla, och det gäller såväl bokade som akuta.

Ändå är stämningen lugn på det lilla kontoret, och vi får tid att prata. Karin berättar att hon ägnar morgnarna åt att se över dagens besök och hjälpa patienter med tidsbokning. Klockan nio följer hon med läkarna på rond, just idag är sex svenskar inlagda på sjukhuset.
En av dem är Otto, en äldre man med en märklig stålställning runt huvudet monterad på en väst, som tittar in flera gånger under mitt besök. Det visar sig vara en haloväst som håller fyra skruvar i skallbenet på plats. Karin berättar att Otto råkat ut för en cykelolycka, och att hjälmen blev demolerad. Han har snart varit inlagd en vecka och Karin organiserar just nu hans flyg hem till Stockholm.

Framåt dagen blir stämningen allt intensivare. Klockan tre ringer telefonerna konstant samtidigt som patienter tittar in med frågor. Men Karin intygar att det är just det här hon gillar, att kombinera administration med att träffa människor, ständigt vara på gång och gärna bli avbruten av patienter och personal. Och jag förstår att hon menar det. Karin avslutar varje mening med ett leende, och på ett märkligt sätt lyckas hon trots den hektiska miljön behålla sitt lugn.
Kanske beror det på att hon tidigare arbetade som reseledare? Det var så Karin hamnade på Mallorca, för snart fjorton år sedan. Snart blev hon erbjuden jobbet som tolk, trots att hon aldrig hade jobbat inom vården. Med åren har rollen utvecklats till den omfattande kontakt som Karin och Jessica har idag mellan patient, läkare, försäkringsbolag och larmcentral.

Det speciella med vården är att man möter patienter i livets alla skeden. Många möten är smärtsamma, men då finns Karin och Jessica där för att bistå och underlätta. Både patienter och anhöriga brukar vara lättade över att kunna uttrycka sig på svenska i en svår situation. Varje vecka kommer även prästerna från svenska kyrkan och norska sjömanskyrkan på besök.
”Det är kontakten med människorna som jag uppskattar mest”, säger Karin och tillägger att hon nästan alltid möts av leenden och tacksamhet. Som hos Otto, som återigen tittar in på kontoret med ett snett leende bakom sin stålställning.
Karin menar att svenskar söker för samma åkommor som hemma. Eller som hon uttrycker det:
”Likaväl som man kan drabbas av en stroke i Sverige kan man drabbas av det här, på semestern.”

Ändå upplever Karin att turister i högre grad än andra drabbas av olyckor. Hon gissar att det beror på att många Mallorcaresenärer har en aktiv semester, men också att man tenderar ta större risker utomlands.
När jag ber om tips säger hon att hon skulle önska att vissa turister kunde tänka lite mer smart – skydda sig från solen, dricka vatten regelbundet, och inte förtära så mycket alkohol att man tar fel väg hem från krogen, sätter sig på en vespa eller hamnar i slagsmål i Magaluf.
”Ett slagsmål eller en olycka drabbar inte bara hälsan utan även semesterplanerna – en svår fraktur leder till operation, sjukhusvistelse, hemtransport och flera månaders eftervård.”
Hon tipsar också om att hålla koll på sin försäkring, och köpa till reseförsäkring om man stannar längre än 45 dagar. EU-kortet täcker mycket av vården om man vänder sig till ett statligt sjukhus, men inte hemtransport. Det gäller också att följa försäkringsbolagets rekommendationer vid skada. Skulle man exempelvis tacka nej till hemtransport och läget senare försämras, tvingas man betala resan själv.

De förhandsbokade besöken är vanligare inom spansk sjukvård, som fungerar mer preventivt än den svenska – här ingår årliga hälsokontroller och hittas något följs det upp. Men det händer även att man upptäcker åkommor som svenska vården missat.
Karin berättar om en svensk kvinna som ville få huvudvärkstabletter utskrivna. Eftersom värken pågått länge gjorde Juanedas neurolog en magnetröntgen, och upptäckte en stor tumör. Hon blev kvar på sjukhuset och Karin kom nära familjen som flugit hit. Så småningom kunde kvinnan transporteras hem, men några månader senare fick Karin beskedet att tumören tagit hennes liv.
”Det var en väldigt speciell familj som jag kommer att minnas länge”, säger Karin med värme i rösten.

Så här långt i intervjun föreslår Karin att jag tar ett besök hos Otto, och hon visar mig upp till den första av Juanedas tre våningsplan med patientrum. Vi blir genast avbrutna av personal – först av de som tvättar honom under den fårskinnsklädda halovästen, sedan av sköterskorna som lägger om skrapsåren och virar rena lindor indränkta i jod runt skruvarna i huvudet.
Otto ler och jag tror först att det ser värre ut än vad det är ställt. Men jag har fel. Hjälmen stod emot hjärnskakningen, men den skyddade inte mot brottet på översta halskotan.
”Det är samma skador som om man hängt sig”, säger han och berättar att neurologen flera gånger sagt att han hade tur som överlevde. Otto klarade sig otroligt nog även från förlamning, men en lång period av eftervård och rehabilitering väntar.

Otto förklarar att han är 72 år och har cyklat i 12 år. Det är elfte året han cyklar på Mallorca. De var en liten grupp, inte fler än fem där han var äldst, och låg omlott som man bör. Strax innan backen ner mot Selva hände det. Helt omotiverat ställde sig gubben snett framför honom upp vilket fick cykeln att sakta in. Den vinglade till, in i Ottos. Han klarade första vinglingen men inte den andra.
Otto var medveten hela tiden när han föll. Själv tyckte han inte det var så illa. De ringde en taxi och han gick med cykeln till närmaste korsning där taxin kunde hämta upp. Sedan duschade han innan han tog sig till Hospital Muro. Sjukhuset är en del av Juaneda-koncernen och han fick åka ambulans till Clinica Juaneda.
”Inte ett helt ovanligt scenario”, kommenterade Karin det efteråt för mig och menar på svenskarnas inställning att det mesta går över med tiden. Sedan berättar hon att under cykelsäsongen kommer det in svenskar nästan varje dag som drabbats av cykelolyckor. Bara dagen innan kom en svensk cyklist in med brutet höftben.

Efter samtalet med Otto går jag ner till Karin igen. Hon har det lugnare nu och vi hinner komma in på privata samtalsämnen. Karin berättar att hon träffade sin mallorkinska man året innan hon fick jobbet på Juaneda, och nu har de tre barn tillsammans som går i mallorkinsk skola.
Jag undrar om hon tycker att hon lever ett mestadels svenskt eller mallorkinskt liv, och hon svarar:
”Jag är nog väldigt svensk i hur jag tänker och ser på saker. Samtidigt har jag märkt att det spanska spåret att ’keep it simple’ passar mig mer. Jag tycker det är smart att vara praktisk och hålla det mesta enkelt, så att jag hinner mer av det jag gillar tillsammans med familj och vänner.”

Innan vi avslutar frågar jag Karin vad hon tycker att hon har lärt sig av att jobba med människor i utsatta situationer. Karin, som tycks vara lika snabb i tanken som i handlingen, blir för första gången under intervjun eftertänksam. Men så svarar hon med ett leende:
“Det jag framför allt lärt mig är att ta vara på dagarna, särskilt tiden med mina barn. Jag försöker att inte stressa över ett ostädat hem. Istället tar jag hellre barnen med mig ut på vandring, eller låter dem fiska – även om det är en vanlig tisdag efter skolan.”

Text: Karolina Kallentoft

Rivareno Gelato, den äkta italienska glassen

”Glass görs ofta med hjälp av olika trick”, säger Riccardo Falcone, delägare i Rivareno Gelato. ”Men för oss är det viktigt att våra kunder känner igen vår glass på sin kvalitet.” Det är anledningen till att Falcone, tillsammans med sina tre partners, väljer att erbjuda sina kunder äkta hemlagad glass. Med denna filosofi driver Riccardo Falcone idag tjugo framgångsrika glassbarer, varav majoriteten i Italien.

Sedan två år hittar du Rivareno Gelato i den vackra stadsdelen La Llonja i Palma. Varje morgon görs all glass på naturliga råvaror i glassbarens lilla kök.

”Vi sparar ingen glass från dagen innan”, försäkrar Falcone. ”De 25 glass-sorterna tillagar vi varje dag från grunden för att garantera våra kunder en riktigt god glass, fri från färgämnen, konserveringsämnen, kemiska tillsatser och härdade fetter. Glassen håller vi täckt så att den inte oxideras. Den innehåller alltid minst femtio procent av den råvara som ger den sin smak, och mjölken levereras från betesmarker i Alperna.”

MER INFORMATION
Rivareno Gelato
Plaça de la Llotja, 1. Palma
971 781 829