Palma Archives - Mallorcaliv

”Hade man inte varit på Plaza Gomila så hade man inte varit på Mallorca.”

Posted on septiembre 9, 2022septiembre 10, 2022 by Aina Hernández

Inger Ballinas kom till Palma första gången 1964, och blev kvar. Mallorcaliv träffar henne på Joe’s hotel på legendariska Plaza Gomila och tar del av såväl minnen som tankar om torgets framtid.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Camper, det välkända skoföretaget från Inca, har under de senaste decennierna låtit bygga designhotell i centrala Barcelona och Berlin. I Barcelona etablerade de sig i Raval just när det nya museet för samtida konst hade slagit upp sina portar, i en tid då gränderna ännu var så nedgångna att turister knappt vågade sig dit. Där lät Casa Camper uppföra ett färgstarkt hotell med en enstjärnig och lika färgstark asiatisk restaurang. Nu återvänder Camper till Mallorca för att väcka liv i Plaza Gomila. Runt det legendariska torget uppförs eller totalrenoveras hela sju byggnader i starka monokromer.

I hela El Terreno och närliggande Son Armadans ses flera andra pågående byggprojekt. Men den svarta juvelen på Plaza Gomila står fortfarande orörd, nattklubben Tito’s som slog igen förra året. Då skrev tidningarna att Camper skulle köpa Tito’s och omvandla den till lyxlägenheter. Men nu sägs det att Tito’s istället köpts av Grupo de Empresas Matutes (GEM) som driver flera välkända diskotek samt Palladium hotel group med hotell på Ibiza och övriga Spanien och världen. Entrén mot Plaza Gomila kommer att öppnas som på den gamla goda tiden när världskändisar festade på Tito’s och gäster i långklänning och stiliga kostymer släpptes av i limousine. Men även hissen från paseo Marítimo kommer finnas kvar, och trappan mellan de två entréerna kommer att öppnas på nytt.

Dessa planer vill varken Camper eller GEM låta sig intervjuas om, vilket lämnar öppet för Mallorcaliv att fråga runt i området och även spekulera en aning kring.

Nyöppnade Joe’s hotel ligger granne både med den numera svartmålade fasaden som en gång var Tito’s entré, och Campers gröna hus som håller på att färdigställas. Joe’s ägare Jaqueline är den som delar med sig av planerna kring Tito’s, och hon berättar även att det i det gröna Camper-huset kommer att öppna en lyxrestaurang med en välkänd stjärnkock. Kan man då tänka sig att Tito’s kommer att nyöppna under nytt namn men med en hejdundrande nyårsfest eller kanske sommarfest lagom till 100-årsjubileumet 2023? Och att lyxrestaurangen kommer ha samma asiatiska fusionskök som Casa Campers stjärnrestaurang i Barcelona?

Det är när Mallorcaliv stämt träff med Inger Ballinas som vi råkar få en pratstund med Jaqueline. Hon är läkaren från Havanna som köpte den nedgångna hörnbyggnaden på Plaza Gomila redan för 11 år sedan. Till slut tyckte hon att det var dags att öppna ett hotell på platsen, och i februari i år invigdes det. Jaqueline är den som berättar för Mallorcaliv om vad hon hört om sina nya grannar, och säger också att hon kommer bättra på hotellets stora uteservering med växter och annat fint för att matcha lyxrestaurangen som snart kommer att öppna. Hon avslöjar också att hon länge försökt köpa det mallorkinskt klassiska men bedagade huset på andra sidan gränden där restaurang El Patio en gång låg. Men att ägarna vägrar sälja, trots husets skick, så som det ofta är på Mallorca.

På Joe’s hotel träffar vi även Doris som jobbar i receptionen. Hon berättar på flytande svenska att hotellet tagit sitt namn efter baren som låg här under Plaza Gomilas storhetstid: Bar Joe’s. Sedan visar hon oss de svartvita fotografierna från den tidens neonskyltar, med dansklubben El Barco i blickfånget.

Där spelade min blivande make Paco Ballinas i bandet Los Massot, säger Inger. Han flyttade hit till Palma från Mexiko samma år som jag.

Och nu börjar Inger berätta sin och Plaza Gomilas historia.

– På den tiden var Plaza Gomila fullt av barer och restauranger med stora uteserveringar. Förutom Bar Joe’s, El Barco och Tito’s låg här också Monaco där vi tog en kaffe efter lunchen för att bestämma inför kvällen. Bredvid Monaco låg en pianobar.

Hon fortsätter:

– Då var plaza Gomila mobiltelefonen, det var här man träffades redan vid lunch. Sedan var torget fullt resten av kvällen, och så var det varje kväll i alla år. Där satt man och tittade på de uppklädda människorna som skulle till Tito’s. Torget var känt i hela Europa, hade man inte varit på Plaza Gomila så hade man inte varit på Mallorca. Senare kom hela lass med turistbussar och släppte av folk här.

På både Tito’s och Barbarela längre ner på nuvarande avenida Juan Miró uppträdde världsartister.

– Bland annat lyssnade jag på Ray Charles på Barbarela och jag var så imponerad, minns jag.

Inger Ballinas kom till Mallorca och Plaza Gomila första gången 1964, och hon flyttade hit för gott fyra år senare. Ett tag bodde hon bara tiotalet meter längre ner i gränden mot plaza Mediterráneo, bredvid restaurang El Patio och mitt emot Olas Steakhouse, som drevs av en svensk.

Skyltarna finns kvar men barerna är sedan länge igenbommade. Bredvid trappan förbi El Mediterráneo, dit Inger och hennes vänner smet in för att bada i poolen som än idag finns kvar, låg Sargeant Pepper’s night club. Där spelade Jimi Hendrix juli 1968.

– I Méditerraneo hade skådespelerskan Sara Montiel en våning, hon hade ofta en cigarr i munnen och var väldigt tjusig, minns Inger.

Vi går tillbaka till La Gomila och Inger pekar mot det knallblå hostalet bredvid gränden ner mot forna El Barco.

– Här låg ett ställe som serverade grillad kyckling, de var så goda, säger hon. Jag levde nästan på kyckling under de här åren.

Sedan rundar vi byggarbetsplatsen vid det mörkgröna huset och hon pekar bortom det nybyggda blå, delvis kaklade huset med taggigt tak.

– Där låg Zhivago och Flamingo, de var också dansställen dit vi gick ofta, och på Flamingo uppträdde min man. Han sjöng och spelade överallt.

De starka färgerna som nu omger Plaza Gomila är nytt för torget. Starkast lyser det nybyggda hörnhuset i röda nyanser, på andra sidan om ett kritvitt hus. Snart kommer även ett brunt och ett knallgult hus uppföras, enligt arkitektstudion GRAS:s ritningar. Studion ligger inte långt härifrån men avböjde intervju på grund av den sekretess som Camper ålägger dem. Men det vi vet från pr-materialet är att här kommer bli både hyreslägenheter för arbetare i området, och mer slutna lägenhetskomplex med pool och gym dit samtliga boende i de av Camper uppförda husen kommer få tillträde. Flera av byggnaderna håller på att färdigställas, och enligt Jaqueline kommer lyxrestaurangen i det gröna huset invigas redan i juli. Därpå följer inflyttning i det blå, det röda och det vita huset med lägenheter, restauranger och butiker fram till och med september.

– Det blir säkert fint här, säger Inger Ballinas. Jag gillar de starka färgerna eftersom de påminner om Mexiko, och de färgglada husen upp mot Bellverparken längs calle Polvorín. Bara det inte endast blir lyxbostäder, då blir det inte som förr.

– Och så måste de underhålla fasaderna, läger hon till. Om färgen flagnar och kakelplattor ramlar av blir det inte snyggt.

El Terreno är omtyckt av svenskar som gillar lugnet och närheten till centrala Palma. Här finns även en del svenska verksamheter som renoverat och flyttat in. Mest känt är kanske Svenska kyrkan och Hotel Feliz längre ner på calle Juan Miró, samt Svenska skolan, som flyttade till kulturmärkta Villa Schembri 1995. Det är mitt emot Svenska skolan som det största av Campers hus, det gula, kommer att uppföras. Både Svenska kyrkan och Svenska skolan började sina verksamheter för över 50 år sedan, och Inger har varit aktiv i kyrkan sedan 1981 och hade sina två söner på Svenska skolan. Idag går hennes barnbarn Sira, 10 år, här. I El Terreno finns även aparthotel Terreno Studios och hostal Corona som båda drivs av svenskar.

År 1985 började Plaza Gomilas glamorösa era nå sitt slut. Det var då Tito’s slog igen portarna mot torget för gott, för att svida om till nattklubb med ny ägare och entré med hiss från Paseo Marítimo. Bilvägen och hamnen började byggas först efter att general Franco dog 1976.

– Tidigare fanns inte paseon, och Franco förbjöd oss från att gå ner till stranden. Där stod Guarda Civil med sina trekantiga hattar och gröna uniformer och körde bort oss direkt, berättar Inger.

Samtidigt började Magaluf växa fram, och de enorma diskoteken på Ibiza. Kanske var det allt detta sammantaget som gjorde att Plaza Gomila började förfalla. I våra dagar har torget och området omkring mer varit känt för igenbommade, nedklottrade hus, andra klassens svartklubbar och övervintrande alkoholister.

– Men de kommer försvinna nu, säger Inger Ballinas, så måste det bli. Bara alla husen här rustas upp och uteserveringarna kommer tillbaka på hela torget. Som det var förr.

Hallå där! Helena och Catharina på Mallorcapodden

Posted on septiembre 9, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Vilka är ni?

Vi är Helena Hjalmarsson och Catharina Grundström. Helena är språkkonsult/entreprenör och Catharina är egenföretagare. Vi lärde känna varandra här på Mallorca på en nätverksträff för snart 5 år sedan.

Hur länge har ni sänt Mallorcapodden?

Vårt första poddavsnitt sändes den 6 maj 2018, sedan dess har det kommit ett nytt avsnitt varannan fredag. Det har hunnit bli 94 avsnitt – vi är själva ganska häpna över den siffran. Helena hade lite erfarenhet av poddmakeri med Språkpodden och Catharina hade tonvis med erfarenhet från att lyssna på poddar.

Berätta med era egna ord om Mallorcapodden!
Vi försöker att vara ärliga i vår kommunikation. Vi behöver ju inte bevisa något för någon, vare sig expertis eller kunskaper, så vi vågar vara oss själva. Vi vänder oss till svenskar som bor på, reser till eller bara drömmer om Mallorca. Inspiration och fakta kommer från alla våra vänner och kontakter på ön.

Hur mycket tid brukar ni lägga ni på research?
Vi har ju vår historieexpert Ulf Carlsson. Han är historielärare och vi utnyttjar hans kunskaper skamlöst. Men faktum är att vi lägger inte så mycket tid på research, kanske högst ett par timmar. Ofta pratar vi om ämnen där vi själva har lite grundläggande kunskaper – då vet man så att säga var man ska leta efter fakta och fylla på med detaljerna. När vi inte vet ett vitten om vårt ämne tar vi in experter, till exempel Ulf för historieavsnitten, Anne Reese för juridik eller Ulrika Davidsson för kostråd under pandemin.

Hur väljer ni ämne?
Vi är pratglada och har hur mycket idéer som helst. Problemet brukar oftast vara att välja bort, inte att hitta nytt. Vi försöker också fråga våra lyssnare vad de vill höra och så läser vi av statistiken för varje avsnitt. Vi har två återkommande teman: ”Bo i en by” där vi intervjuar svenskar som bor utanför Palma samt ”Mallorcas historia” där vi plockar upp intressanta händelser och perioder sedan talayoternas tid på Mallorca. Dessutom har vi då och då språkspaningar och restaurangspaningar. De samlar vi för våra lyssnare i en blogg på mallorcapodden.se. Varje avsnitt avslutas numer med en spansk poplåt. Det gillar både vi och våra lyssnare.

Vilka är era egna favoritteman?
Avsnittet om Plaza Gomilas glansdagar är en favorit för oss. Det är så härligt att minnas och vi har fått massor av respons på just det avsnittet. Catharinas favoritavsnitt är avsnittet vi spelade in när vi båda var tillbaka i Palma efter pandemin, ”Livet har återvänt till Mallorca”. Vi var så uppspelta och lyckliga över att ses igen. Annars är Helenas favoritavsnitt nog det som heter ”Konsten att parkera och köra i Palma”, kanske för att det ger massvis med praktiska tips och för att hon fick prata mycket om sin Vespa.

Vad är er egen koppling till Mallorca?
Vi har båda en lång relation till Mallorca och bodde här som unga. Helena på tidigt 80-tal när hon jobbade som inkastare på Alexandra’s discoteca vid Plaza Gomila, Catharina några år senare när hon jobbade som reseledare. Hon hade då en kollega som hette Hans och som nu, 35 år senare, är hennes man. När de lämnade ön bestämde de att någon gång i framtiden flytta tillbaka hit och för tio år sedan blev det verklighet.

Ge var sitt sommartips om Mallorca!
Catharinas tips är att fly värmen för en stund och besöka någon av Palmas saluhallar för en lunch. På Mercat Olivár hänger du vid någon av de alla bardiskar som erbjuder supergoda tapas. Trångt, stökigt, högljutt och alldeles underbart! Helenas bästa sommartips är förstås takbarer. Gå till en takbar och njut av utsikten, brisen och atmosfären, oavsett om du bara ska fika, ta en eftermiddagsdrink eller äta.

Följ med till 5 marknadsstånd i Palmas tre matmarknader

Posted on septiembre 9, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Santa Catalina-marknaden är den äldsta, Olivar-marknaden den största och marknaden i Pere Garau den som har stor torgmarknad sex dagar i veckan. Palma som är känt för sina firas med mobila marknader har även tre fasta matmarknader med olika karaktär. Mallorcaliv har valt ut 5 marknadsstånd med olika inriktning och ställt frågor till ägarna

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Mercat de Santa Catalina: Bar Juan Frau

Santa Catalina-marknaden etablerades redan 1905 och i ett av hörnen ligger bar Juan Frau. Här serveras alltid starkt kaffe och efter en stor lunch med vin kan de bjuda på en ljuvlig coca med aprikoser. Pedro Frau är en av ägarna.

Vad är er specialitet?
Alla våra rätter är vår specialitet! Risrätterna, de köttfärsfyllda auberginerna, frito mallorquin, och grytorna som är fantastiska. Vi gör även coca de trampó och coca med aprikoser på söt deg. Turister och utlänningar brukar ofta välja vår variado för att pröva olika rätter. Vi står för kvalitet och uthållighet.

Vilka är era kunder?
Mallorkiner, utlänningar, båtfolk och arbetare från kvarteren. Utlänningar brukar hitta till oss på rekommendationer. Mina föräldrar öppnade restaurangen i augusti 1966 i första hand för de som arbetade på marknaden.

Vilka är Bar Juan Frau?
Jag och min bror Gabriel Frau och vår svåger Mario har tagit över efter våra föräldrar Juan Frau och Maria Bauza Frau, de som är porträtterade över luckan för personalen. Från början hade de ett grönsaksstånd här på marknaden. Idag är de i åttioårsåldern och mycket stolta över att vi driver bar Juan Frau vidare. Vi är sex som jobbar här totalt och har omkring 25 platser vid borden och i baren. Innan pandemin hade vi inte stolar i baren, så alla bargästerna stod upp och åt. Än har vi inte bestämt ifall vi kommer behålla barstolarna eller inte.

Vad är det bästa med Santa Catalina-marknaden?
Området! Fortfarande har det sin speciella atmosfär med låga, klassiska hus, och så Jonquet och de gamla kvarnarna intill. För tjugo år sedan var Santa Catalina ett fattigt område med mycket droger. För 10 år sedan började det förändras och jag har tusen gånger hellre de typ av kvarter vi har idag än de vi hade då. Det här är fortfarande en marknad för vanligt folk, även om priserna har ökat mycket. Fast det är svårt försöker föreningen behålla sin profil utan för många barer och restauranger. Här ska man kunna köpa all sorts färsk mat.

Bar Juan Frau, Mercat de Santa Catalina
Telefon: 971 73 78 62

Mercat de l’Olivar: Aceitunera Balear

En av de större och även de äldsta stånden i Mercat de l´Olivar är Aceitunera Balear som började med att sälja mallorkinska oliver. Marta Sabater är enda barnet och driver det i fjärde generationen.

Vad är er specialitet?
Tidigare var det bara oliver, och fortfarande har vi runt tjugo olika sorters oliver från Mallorca och Spanien. Men nu är det sobrasada de cerdo negro som säljer mest. Även queso mahones och förstås våra mallorkinska gröna och svarta oliver säljer bra, de är mer bittra än oliverna från Andalusien. Vi gör även pinchos på oliver som baskiska gildas de anchoa, pinchos med boquerones, med musslor och mycket mer. Och så har vi spanska konserver av alla slag. Sobrasadan och ostarna kommer från små, spanska producenter som jag själv besöker innan jag väljer vad jag köper in.

Vilka är era kunder?
Det är kunder som vi alltid har haft, och många av dem kände min mormor som alltid stod här. Men det kommer också många utlänningar hit som kanske har hus på Mallorca och som handlar här varje gång de besöker ön.

Vilka är Aceitunera Balear?
Aceitunera Balear grundades 1945 av Catalina och Juan Sabater som sålde mallorkinska oliver redan när marknaden låg på Plaza Mayor. På den tiden fanns det bara utomhusstånd där, och de flyttade hit när byggnaden stod klar år 1951. De första 50 åren låg ståndet på övervåningen eftersom det bara såldes grönsaker här på bottenvåningen. År 2001 flyttade vi till vårt nuvarande läge, och nu ligger istället Mercadona en trappa upp.

Vad är det bästa med Marknaden Olivar?
Det är en traditionell marknad och Palmas största och som har mycket av allt, både produkter och restauranger. Stånden byts ut eller reformeras lite i taget, vårt stånd lät vi reformera för sex år sedan. Här finns både nya och äldre restauranger, omkring vårt stånd finns tre. Här är stämningen vänlig och personlig oavsett vem kunden är. Priserna är mer moderata än i Santa Catalina och det finns ofta bra erbjudanden här.

Aceituna Balear, Mercat l’Olivar
Telefon: 971 718 742

Mercat de l’Olivar: Queseria de S’aglà

Från det minimala ostståndet mitt i Mercat de l´Olivar doftar det starkt av lagrad ost som ligger tätt packade på hyllorna i det perfekt kylda utrymmet och mognar. Men Queseria de S´aglàs ägare Sebastian Rojas har stått här så länge att han själv inte längre känner några dofter.

Vad är er specialitet?
Vi säljer hantverksostar från hela världen, men bara från små producenter. Det viktigaste för oss är inte från vilket land de kommer, utan att ostarna är av högsta kvalitet. Vi tar alltid in vinnarna från World Cheese Award där min far är en av de spanska jurymedlemmarna. Förrförra året vann en ost från Oregon, och den har vi naturligtvis, liksom förra årets vinnare som är en ost från Norge. Jag gör också egna ostar ihop med producenter, med mina egna smaker. Efter krisen 2007/2008 köptes många småproducenter upp av stora företag. Nu återstår bara några få, och de jobbar vi med. Vi säljer också lufttorkad skinka eftersom mina föräldrar har varit specialiserade på skinkor, men inte lika mycket här som i Santa Catalina-marknaden, där vi har ett större stånd.

Vilka är era kunder?
Hit kommer alla typer av kunder eftersom Mallorca är så internationellt. Många är själva i ostbranschen, och äger kanske hus på Mallorca eller kommer hit på semester, och är nyfikna på våra ostar. Nyligen var t ex ägaren till den bästa producenten av comté här. Vi har många stamkunder, både rika utlänningar och äldre kunder som handlat på marknaden i hela sitt liv. Gemensamt är att de är beredda att betala för kvalitet. Våra ostar kan kosta tre gånger så mycket som på stormarknaden, eftersom de görs på tre gånger så mycket mjölk för samma storlek. Ofta lagras de även tre gånger så länge och förbrukar alltså tre gånger så hög el.

Vilka är Queseria de s’Aglà?
S´aglà betyder ekollon på mallorkin och namnet kommer av att mina föräldrar köpte in spansk lufttorkad skinka som ju får sin smak från att grisarna äter ekollon. Det är mitt företag och jag har haft det här ståndet i 11 år, och ståndet i Santa Catalina i 8 år. Jag är uppvuxen i El Arenal och där hade vi vår första butik. Nu funderar jag på att bygga om den lokalen till ostutställning där kunderna kan se hur ostarna lagras.

Vad är det bästa med Mercat de l´Olivar?
Innan pandemin var det alltid mycket folk här, och många gick mellan barerna för att ta en tapa och en caña där de fick lust. Det var en speciell stämning. Just att gå från stånd till stånd och ta sig något litet på varje ställe har inte kommit tillbaka än, många av de nya restaurangerna är mindre specialiserade och erbjuder menú del dia. Jag har också bidragit till utvecklingen, förut hade jag vin och ost som tapa men det erbjuder jag inte längre, eftersom ingen efterfrågar det. Men jag hoppas det kommer tillbaka!

Queseria de S´aglà, Mercat l´Olivar
Telefon: 971 728 384

Mercat Pere Garau: Germans Mas i Colom

Germans Mas i Colom upptar två större stånd i marknaden i Pere Garau. Bartolomé Más kan skära tunna skivor av den feta ibericoskinkan till perfektion. I 15 år har han även erbjudit vin.

Vad är er specialitet?
Hantverksmässiga produkter såsom ibericoskinka och olika slags korvar. Skinkan skär jag för hand och jag är en av få som gör det eftersom inte många behärskar den konsten längre. Man måste veta hur man gör, och använda en särskild teknik. Sedan 15 år tillbaka säljer jag även vin, mycket från Mallorca men även från övriga Spanien, och en del franska viner. Jag besöker vin- gårdarna och väljer ut alla själv, för jag måste kunna rekommendera goda viner till bra priser. Jag tar in dyrare vin också, men då måste det vara värt det.

Vilka är era kunder?
Många av våra återkommande kunder bor utanför Pere Garau, och vi har en hel del utländska kunder. De kommer för bra produkter och bra vin till bra priser. Pere Garau är ett multikulturellt område och här bor bland annat många kineser. Mina stora vinflaskor köper kineserna till det kinesiska nyåret och delar på, det blir en festlig gest.

Vilka är Germans Mas i Colom?
Vi är två bröder som driver stånden sedan 40 år tillbaka och jag är yngst. Jag står här varje dag eftersom det här är min passion och jag alltid har tyckt om att arbeta så här. Om du tror på en sak är det enkelt att sälja.

Vad är det bästa med Marknaden i Pere Garau?
Det är matmarknaden på de två torgen utanför. Hit kommer kunderna för att köpa produkter direkt från bonden. Kunderna kommer för priset, för professionaliteten och för färska produkter. Här kan de själva plocka ut de grönsaker de vill köpa. Ingen av bönderna här kallar sina grönsaker ekologiska, men mer ekologiskt än så här blir det inte.

Germans Mas i Colom, mercado Pere Garau
Telefon: 971 421 169

Mercat de l’Olivar: Mercat Negre

Pau Navarro hade drivit den nyskapande restaurangen Clandesti sedan 2016 när han i september förra året hittade ett ledigt hörn i Olivars fiskmarknad anpassad för en restaurang. Han visste inte då vad han skulle göra med den, så han bestämde sig för att göra som han brukar; att låta maten tala om det för honom.

Vad är er specialitet?
Jag älskar mat som lever och växer och fritt. Vildväxande örter, och fåglar och fiskar som flyger och simmar i det vilda. Jag försöker hitta de ursprungliga smakerna och dofterna hos produkterna och är nästan besatt av att bevara och förstärka dem. Helst vill jag laga min mat helt utan såser och dressingar. På Mercat Negre tar vi fram intensiteten i smakerna, och därför blir det ofta små rätter i stället för stora.

Vilka är era kunder?
Vi har kunder från hela världen. Det kan vara arbetare som jag själv från kvarteret som söker efter något speciellt, men inte sällan är det kockar från Mallorca och hela världen som känner till oss och min andra restaurang Clandestino. Det gör mig glad eftersom det är så enkelt att göra dem nöjda. Jag älskar att jobba med kunder som känner förtroende för det vi gör.

Vilka är Mercat Negre?
Vår restaurang ligger mitt Mercat Olivars fiskmarknad och är omgivnen av fiskare som varje dag säljer färsk, vildfångad fisk från Mallorca i sina stånd. Varje morgon handlar jag där jag hittar den bästa fisken som jag kan tillaga utan stora förberedelser. Fisksoppan är vår enda rätt som kräver en lång tillagning. Jag bestämmer aldrig i förväg för vilken sorts fisk jag ska köpa, utan när jag ser den. Den här tiden på året kan det bli blåfisk eller stenfisk, men idag blev det två Palometa och en Albacora. Den ena kommer jag förmodligen marinera rå. Vad det blir i slutändan brukar jag komma på när jag börjar rensa.

Vad är det bästa med Marknaden i Olivar?
För mig är det människorna som jobbar i marknaden, Olivar är en marknad med historia mitt i Palma, och det märks. Men vi befinner oss i en tid då vi måste fundera över var vi befinner oss och vart vi är på väg. Restaurangerna är mer lönsamma än fiskstånden, men försvinner de finns det ingen marknad kvar. Det är viktigare än vi kanske tror att vi lägger våra pengar på produkter från Mallorca. Om vi går samman och arbetar med lokala produkter kan vi skapa en cirkulär ekonomi som fungerar.

Mercat Negre, Mercat de l´Olivar
Öppet: tisdag, torsdag – lördag kl. 10 – 16

Sommarens bästa roadtrip längs Mallorcas varierande kust

Posted on septiembre 8, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Ta bilen längs Mallorcas östra och södra kust och upptäck stränder, vikar och byar som du inte besökt förut. Mallorcaliv bjuder på den ultimata guiden till platser och aktiviteter som du kan utmana dig med i sommar.

Text: Karolina Kallentoft, Pär Olsson
Foto: Pär Olsson

Njut av det speciella ljuset i Colonia Sant Pere

Det är förmiddag när vi når Colonia Sant Pere på Mallorca, och redan i backen ner mot havet slås vi av ljuset. Havet och himlen är blekt blå, nästan skandinaviskt i färgerna.

”Här finns en svensk koloni”, försäkrar fotografen och jag uttrycker högljutt mitt tvivel, ”här bor ju bara tyskar”, tills vi stoppas av Boa Asp från Trosa. Snart ansluter hans fru, Agnes Asp. För tio år sedan övertygades de av vänner från Göteborg att köpa sig en lägenhet i det lilla samhället vid havet. Och de har inte ångrat sig.

–Här sitter man och glor på solnedgången, då tar man sig ett glas, alla samlas här, försäkrar Boa.

–Det är något speciellt här, alla hälsar och det är genuint trevligt. Vi får väldigt mycket omtanke här, säger Agnes.

Förutom att njuta av det speciella ljuset då solen sänker sig över havet och bergen bakom Alcudiabukten, har de vandrat mycket genom åren.

–I naturreservatet i Llevant finns vandringscenter och många fina leder, säger Agnes och pekar mot bergen i nordost. Där finns även en asfalterad led som passar Boa.

Agnes och Boa berättar även om den nybyggda träbron längs den kilometerlånga Sa Canovastranden. När det är fullmåne brukar de gå och rulla hela vägen till Son Serra de Marina och äta på El Sol eller Mar Lago, och sedan ta sig hem under fullmånen. Då är stranden full med människor som tänder eldar i sanden.

–Det är otroligt vackert, säger Agnes. Ett extremt månljus som lyser upp så kraftigt och blänker i havet.

Bo

Det fyrstjärniga hotellet Es Blau de Nord invid Sa Canovastranden bjuder på skandinaviska färger och vackra solnedgångar från trädgården: www.esblaudesnord.com

Äta

Sa Xarca är en fiskrestaurang med bohemisk touch vid strandpromenaden dit framför allt tyskarna i byn går. www.sa-xarca.com
Restaurante Gospodaix är Agnes och Boa Asps egen favorit några gator upp: www.facebook.com/gospodaix

Vandra

Vandringscentret i Naturparken LLevant: www.parcnaturaldellevant.blogspot.com

Tre hamnpärlor på Mallorcas östkust

Portocristo, Portocolom och Portopetro. Så heter tre av Mallorcas traditionella fiskesamhällen på östkusten. Alla växte upp kring fisket efter kriget då proteinet måste hämtas från havet, för ren överlevnad. Med de första turisterna på 1960-talet kom de första hostalen och hotellen. Men alla tre samhällena har undsluppit den värsta massturismen och behållit sin charm.

Portocristo som ligger längst norrut av de tre har ett charmigt stadshotell med generös frukostbuffé som gästerna njuter av på terrassen med utsikt mot hamnen och den lilla stranden. Varma dagar ses äldre och unga stå till midjan i vattnet med solhatt på huvudet och prata bort timmarna, medan yngre par drar sig undan längs den romantiska promenaden under klipporna. I hamnen finns båtar både för turistutflykter och dykning, och inte långt härifrån ligger de berömda droppstensgrottorna, ”cuevas de Drasch”, som rymmer hela 14 olika salar och sex olika underjordiska sjöar.

Portocolom är den exklusivaste hamnstaden av de tre med en bred trädkantad esplanad längs hamnen. I det breda hamninloppet ligger vita båtar av alla storlekar på rad, och på andra sidan esplanaden kantas trottoaren av restauranger och caféer med generösa uteserveringar. Här kan du hyra såväl enkla motorbåtar med segeldukstak som större lyxbåtar. Hamnen fortsätter till Gamla stan där välbevarade vita fiskebåtar i trä, Mallorcas traditionella llaüts, ligger surrade framför vitaputsade hus med karaktäristiska gröna och blå fönsterluckor.

Restaurant La Llotja rekommenderas för fisk och skaldjur och restaurante HPC för people watching och sin goda cortado.

Portopetro är den minsta av de tre, men den fiskehamn som snabbast nås från Palma, inte minst tack vare den nya motorvägen till Campos. Här finns flera traditionella caféer och fiskrestauranger där turisterna njuter sin Aperol Spritz i solen.

För den aktive rekommenderas vandringen från hamnen mot den klippiga kusten bort mot cala Mondragós två turkosblå inlopp. Sommartid trängs turisterna på de små men undersköna kritvita stränderna. Men har du tur kan du hitta en ledig plats i skuggan av en pinjekrona och njuta av utsikten över en av Mallorcas allra vackraste vikar.

Bo

Hotel THB Felip byggdes redan år 1890 och ligger vid strandpromenaden i Port Cristo (adults only):
www.thbhotels.com/hotel-felip-porto-cristo
HPC, eller Hostal Porto Colom är lite enklare men har fina rum och restaurangen har terrass och stor uteservering mot esplanaden: www.hostalportocolom.com/

Äta

Restaurante La Lotja ligger med två våningar och terrass i Porto Coloms hamn: www.restaurantsallotjaportocolom.com
I Portopetro finns flera klassiska fisk- och skaldjursres-tauranger med uteserveringar längs hamnen, bland annat res-
taurante Es Celler 9, Es Bergant och Norai.

Badvikar med kritvita stränder och turkosblått vatten

Stränderna i naturreservatet Mondragó är möjligen Mallorcas mest vackra och populära, men de är långt ifrån de enda. Under årtusenden har salta vågor och vindar mejslat fram hundratals badvikar och finkorniga kritvita stränder ur den klippiga kustremsan. Runt de mest tillgängliga stränderna har vita samhällen med låga hus och små trädgårdar vuxit fram. Ett tips är att leta efter vikar som saknar större resorter och hotellkomplex, som vackra Cala Anguila med strandrestaurangen Cala Angulia Cafetería. Förutom att du lättare kommer hitta en ledig yta för handduken är också chansen större att du hittar parkering. Ännu större bör chanserna vara om du söker dig till stränder som kräver en promenad, som Cala S’Almonia.

De större kilometerlånga ständerna finns längs Mallorcas norra och södra kust. I norr är det framför allt playa de Alcúdia, playa de Muro och stränderna mellan Ca´n Picafort, Son Serra de Marina och Colònia de Sant Pere. I söder är det naturstranden Es Trenc och långgrunda och finkorniga men oftast fullknökade ständerna i El Arenal, Ciutat Jardín och Playa de Palma.

Äta

Cala Anguila Cafetería har en stor uteservering intill stranden: Carrer Marco Polo, Cala Anguila

Softa och surfa vid gömda stranden i El Arenal

Fötterna på brädans mitt med tårna pekande framåt, avslappad kropp och padeln djupt i vattnet. Lyckas du med det kommer du hitta balansen för att ge dig ut med stand-up padel över det kristallklara havet.
Det försäkrar Jaume Tous som är en av ägarna till chiringuiton Es Caló innanför Club Nautico i El Arenal. Vill man lära sig hur man tar sig upp, paddlar och vänder en padelbräda ordnas dagskurser för vuxna och barn. Även windsurfing och kitesurfing finns kurser för, men de kräver 2 – 3 respektive 7 – 8 dagar innan man är fullärd.

Stranden är liten och inte sällan blåser algerna in just här. Men med padel och kayak tar man sig lätt förbi dem, och tio minuter bort ligger grottorna vid Cap Rocat. Jaume tipsar om att paddla på förmiddagen eller i solnedgången när havet är lugnt. Till eftermiddagen under sommarmånaderna blåser det upp till bris som får vindsurfare och kitesurfare att samlas på Es Caló.

Eftersom de stora partygängen från El Arenal sällan hittar hit blir det ofta en skön och avslappnad stämning när lokalbor och stammisar samlas i skuggan under bambutaket. Och med ryggen mot den vitputsade solvarma väggen, en drink i handen och blicken i fjärran blir solnedgången över Tramuntana på andra sidan Palmabukten så njutbar den bara kan bli.

Stand-up padel
Es Caló Surf School and drinks, El Arenal: surfschool-escalo.com

Hämta kraft i hälsokällan på Font Santa

Det salta och mineralrika Medelhavet är inte bara källa till de saltvattenbassängerna vid Es Trenc och Mallorcas eget lyxsalt Flor de Sal. Det är även till en hälsokälla som nyttjades redan av de gamla romarna, som var de som först tog tillvara Mallorcas salt.

Romarna kallade hälsokällan för Font Santa, den heliga källan. Font Santa är också namnet på det hälsospa som vuxit upp kring termalkällan som enligt spahotellet har funnits här sedan 1863. Det 38-gradiga, kristallklara och ibland lätt grönblåskimrande termalvattnet har en naturligt hög salt- och mineralhalt med spår av bland annat magnesium, kalcium och kalium.

Vill du inte bo på det exklusiva femstjärniga hotellet utanför Campos kan du checka in några timmar på spat och pröva på termalvattenpoolen med undervattenstrålar, sauna, turkiska bad och ångbad. Hud, blodcirkulation och muskulära system anses gynnas av termalvattnets helande egenskaper.
Font Santa Thermal Spa & Fitness: www.fontsantahotel.com

Dykning i vikar och grottor

I såväl Portocristo som Portopetro finns dykcenter som arrangerar utflykter för dykning och snorkling. Härifrån tar man sig ut i båtar till de många olika vikarna i området. Invid de ojämna klippväggarna kan det finns gott om fisk och andra undervattensdjur. Från Portocristo går även båtar till havsgrottan Cova des Coloms de Cala Falcó, en droppstensgrotta full med stalagtiter och stalagmiter. Har kan du dyka och snorkla i det kristallklara vattnet och klättra på de ojämna grottväggarna.

Mallorcas bästa dykning anser många är vid det marina skyddsområdet El Toro. Det ligger utanför en militärbas och har kunnat skyddas från fiske i femton år, vilket fått fiskbestånden att öka markant. Här kan du dyka på 18 meters djup eller mer, beroende på dykcertifikat. Simma längs den algbevuxna klippväggen och leta i skrevorna efter fantastiska kräftdjur, sniglar, sjöstjärnor och anemoner, rulla över på rygg och hänförs av fiskstim och barracudor och groupers som glittrar i solljuset långt upp ovanför havsytan.

Dykningar på östkusten

Diving Skualo arrangerar dykningar i grottor och vikar från Porto Cristo och Portopetro: www.skualo.com

Dykning El Toro

Zoea Mallorca har funnits i Santa Ponsa sedan 1997: www.zoeamallorca.com
Norway Dive i Magaluf har norsk- och svensktalade instruktörer: www.norwaydive.com

Båtsafari i Tramuntana

Bästa sättet att hoppa i vattnet är från en båt. Det var vad Peter Lucas tänkte när han köpte den vackra fiskebåten Bonnie Lass. Båten är en riktig klassiker byggd 1949 i Skottland, och när man går ner under däck får man sig en riktig nostalgi-tripp. Mycket av inredning är i original och det doftar tjära. Här förstår vi hur mycket tid och kärlek som paret Peter och Roo lagt ner för att få Bonnie Lass i dagens skick. Trots de vackra detaljerna är det ändå på däck man vill hålla till.

Det finns många turer att välja på men vi fastnade för en två timmars seglats för att se solen sänka sig i havet. Klockan halv åtta på kvällen glider vi ut från ett lugnt Port de Sóller. Vi tuffar ut ur hamninloppet och smeker Tamuntanas bergsida norröver. När vi kommer till ön S’Illeta ankrar vi i viken. Stoppet ger tid för bad och vattenlek med SUP-arna som finns ombord. För den som är intresserad berättar Peter gärna om sina miljöarbeten för havet och livslånga segeläventyr över världshaven. Strax innan solen går ner ankrar vi upp och styr ut mot horisonten. Det blir magiskt ombord när alla drömmer sig bort över den rosafärgade bergskedjan och horisonten i väster. Vi kan närapå höra solen försvinna, strax innan Peter sätter kurs mot hamnen igen.

Båtcharter

Bonnie Lass Charters, Port de Sóller:
www.bonnielasscharters.com

På två hjul genom Palmas gränder

Det tar bara en minut från det att vi rullar ut ur Green Tours lokaler tills vi är på Plaza Mayor. Det är första gången jag prövar elcykel på allvar och jag blir snabbt förtjust i den extra kraften till tramporna. Vi stannar till och guiden Juan Manolo berättar om det folkliga torget. När vi är nöjda tar vi oss genom gränderna förbi Iglesia Santa Eulalia och ner till den konstgjorda sjön framför katedralen la Seu. En kort historielektion följer och Juan Manuel pekar och berättar engagerat. Vår prova-på-cykeltur blir inte längre än så, men vanliga turer varar mellan 1 till 3 timmar och fortsätter genom gamla stan eller längs Paseo Marítimo till Bellver-slottet och tillbaka. Elektriska cyklar och elscooter finns att hyra från cirka 12 års ålder. Populärast är Segway, om vi ska tro vår guide som berättar att Green Tours funnits sedan i centrala Palma sedan 2018.

Cykeluthyrning och guidade turer:

Green Tours Palma: www.greentourspalma.es

Odla din trädgård året om på Mallorca

Posted on enero 13, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Du har en fantastisk yta under Mallorcas sol. Här drömmer du om att kunna ta ditt eftermiddagskaffe under en blommande pergola. Barnen ska leka glatt och partnern släntra runt i den lummiga grönskan och påta med något, eller luta sig tillbaka i en solstol i skuggan av en palmkrona.

Men om ytan är stenplattor med några torra, skräpiga växter i krukor? Och du inte har minsta aning om hur du ska få den så blommande som i dina drömmar? Du kan alltid åka till en handelsträdgård och köpa vad som faller dig in.

–Ett klassiskt misstag, säger Johanna Norlin, trädgårdsdesigner.

–När det börjar bli vår köper man det som blommar och som man tycker är fint. Sedan kommer man hem och är osäker på vad man ska göra av det. Då saknar man helhetstänket.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Och helhetstänket är just det som Johanna kan hjälpa till med. Mallorcaliv träffar henne på en muromgärdad uteplats i Son Espanyolet. Det är en stadsdel i Palma som börjat bli populär bland svenskar under senare år. Här får man får hus med tomt mitt i stan och det är sällan trafik på smågatorna. Samtidigt har man gångavstånd till Santa Catalina och centrala Palma.

Huset som tomten tillhör är arkitektritat, nybyggt och vitt med raka linjer så som många svenskar uppskattar. Uteplatsen är vit och kubformad, men bortsett från stenbeläggningen och den skimrande poolen lämnades den tyvärr därhän.

Ricardo och Camilla som bor här känner byggaren och kom tidigt in i processen. Av delvis en slump kom Ricardo i samspråk med Johanna Norlin och började diskutera trädgårdsdesign. Hon fick uppdraget att förvandla platsen till en grön yta, och när vi nu ses har trädgården haft ett år att växa till sig.

Camilla säger att det är underbart att bo här.

–Det är första våren som vi har trädgården och det är så fint att följa den. Vissa blommor blommar olika delar av året. Här är man utomhus så mycket mer under året jämfört med i Sverige, och sedan en månad tillbaka är terrassen vårt extra vardagsrum.

Camilla sitter och arbetar vid matsalsbordets kortsida. På så vis är hon vänd mot uteplatsen som öppnar upp sig utanför den stora glasväggen. En markis ger skugga över de närmaste sittplatserna, och direkt till vänster finns en vacker stenvägg. Därefter tar en grönskande planteringsbädd vid, med murgröna och jasmin som letar sig upp över murarna.

–Vi ville ha den lummiga basen och en grön vägg, vilket det har blivit, säger Camilla. Eftersom det är så fyrkantigt och kala väggar så känns det mjukare och mer välkomnande så här, och mer dynamiskt. Stenväggen var Johannas idé för att göra någon vägg lite annorlunda.

Även Johanna är nöjd med resultatet.

–Jag frågar alltid om kunden önskar en speciell stil. Här ville man ha en lummig trädgård efter de förutsättningar som fanns. I Sverige kan det ta flera år innan man ser en uppväxt trädgård. Här händer det på ett år.

Hon puffar till en väldig lavendel så dofterna sprider sig över uteplatsen och säger att busken var mindre när hennes trädgårdsmästare satte den.

– Jag väljer ofta små plantor för redan efter ett år kan de vara stora.

Johanna, make och tre barn lämnade Göteborg för Mallorca i augusti 2018. När flytten planerades gick hon en utbildning i Garden design i London, där familjen tidigare bott. Innan dess jobbade hon med sälj- och marknadsföring av bland annat läkemedel, så utbildningen blev ett sätt att locka fram den kreativa sidan.

–Trädgårdsdesign har inte funnits i Sverige så länge, men här och i England är det vanligt, berättar Johanna.

“Jag frågar alltid om kunden önskar en speciell stil. Här ville man ha en lummig trädgård efter de förutsättningar som fanns. I Sverige kan det ta flera år innan man ser en uppväxt trädgård. Här händer det på ett år.”

Genom det egna företaget Mallorca Garden Design har hon främst svenskar, engelsmän och tyskar som kunder, och ofta tillhör tomten ett hus som inte är deras permanenta hem. Många kunder har god budget, samtidigt har många en dålig uppfattning om kostnaderna för att anlägga en trädgård, säger hon.

–Själva rituppdraget är inte den stora kostnaden utan utförandet med stenläggning, träd, plantor, konstbevattning och belysning. Mitt arbete handlar mycket om projektledning, att besöka handelsträdgårdar och välja plantor.

Idag är Johanna på återbesök, och hon har med sig ritningar när hon visar oss runt.

–För stora trädgårdar börjar jag med att begära ut en topografisk undersökning, och tittar på träd och annat att behålla.

Hon lyfter blicken från jasminen vars smala grenar hon för tillfället lägger tillrätta.

–Men här fanns bara den här ytan där poolen redan var inritad.

Eftersom Johanna kontaktades tidigt kunde hon planera in planteringsbäddar och dränering.

–Men den enda platsen där det faktiskt gick att plantera något i marken var den här fyrkanten, säger hon och pekar mot platsen för tomtens enda palm.

Johanna går mot terrassens bakre delar och förklarar att många av hennes kunder har en dröm om olivträd, citronträd och bougainvillea, och att det då gäller att fråga sig hur den drömmen funkar. Förutom drömmar och önskemål behöver man även ta hänsyn till hur ytorna ska användas och till platsens förutsättningar.

–Takterrasser behöver till exempel plantor som klarar både vind och sol, säger hon.

Nästan alla som kontaktar Johanna vill ha en lättskött trädgård. Men, som hon säger, det är alltid underhåll i en trädgård. Man ska bevattna, klippa och hålla tillbaks eftersom allt växer så väldigt fort i medelhavsklimat. Därför har nästan alla hennes kunder konstbevattning och trädgårdsmästare. Särskilt de som inte bor här året om, berättar hon, så att någon kan följa upp så att inte allt dör om till exempel vattnet stängs av från gatan.

Att rita och planera för en liten trädgård innebär inte att det är ett lättare uppdrag. Oftast är det tvärtom. En mindre yta är svår att planera och saknar utrymme för att skarva. Såväl tomter inne i stan som de utanför kan vara täckta med fyllnadsmassor, och då får man fylla på med ny matjord. Det är viktigt att ha rätt jord och förstå platsens förutsättningar för att växterna ska trivas. För större trädgårdar kan det bli enorma mängder jord som ska fraktas med lastbil.

Men även för mindre tomter kan man behöva tänka på leveransen, påminner Johanna.

–Här behövde vi hyra en kranbil för att lyfta in palmen över huset. Då passade vi även på att lyfta över allt det andra.

En annan viktig uppgift för trädgårdsdesignern är att skapa rum. Många önskar till exempel en pergola. Men för det krävs bygglov, som kan ta lång tid att få. Därför kan det vara klokt att rita in den som en del av husets bygglov, tipsar Johanna.

–Ett alternativ kan vara att skapa rum med hjälp av häckar och buskar som väggar och trädkronor som tak, säger hon.

Efter en inledande brief börjar Johanna alltid ett uppdrag med masterplan och ett moodboard med inspirationsbilder. Här är växternas struktur och färger viktiga. I moodboarden visar hon även exempel på plantor. Som designer har hon utvecklat en egen, samtida stil där hon jobbar med grupperingar av utvalda växter som återkommer på flera platser, och där blad och färger helst ska vara enhetliga. Ofta föreslår hon en kombination av prydnadsgräs, perenner, buskar och träd.

Vanligtvis föreslår Johanna även en kombination av växter som låter trädgården blomma under olika årstider.

–Bougainvillea finns i många olika färger och blommar stora delar av året. Tyvärr blir den lätt skräpig när den blommar över och tappar löv. Men både lavendel och salvia blommar länge. Jag gillar inte för starka färger, det blir lätt skarpt för ögonen i ljuset som är här. Men om man tycker om eldiga färger finns mycket välja mellan i vårt klimat. Hibiskus är en bra växt som blommar större delen av året.

Johannas berättar att många kunder önskar en grönskande gräsmatta likt den man har i Sverige. Men gräsmatta kräver underhåll och enorma mängder vatten för att hållas fin. Här är hållbarhetsaspekten viktig, påminner Johanna. Vatten är något det finns begränsat av på en solig medelhavsö som Mallorca.

Och hållbarhet är något som många efterfrågar. En viktig trend i den andan är att anlägga en köksträdgård.

–Många är intresserade av att ha plantor som är bra för pollinering och lockar fjärilar och insekter. Då är det toppen med blommande växter, säger Johanna.

Överhuvudtaget ser hon att intresset för trädgårdar har ökat under pandemin.

–Nu vill alla som har uteplats odla sin egen sallat, kryddor, tomater och gurka. Intresset att man vill ha fint i trädgården är naturligt eftersom vi är ute så mycket mer. Och det fantastiska med Mallorca är ju att man kan odla året om.

Johannas trädgårdstips

Insekter:
I Sverige går vi in i en viloperiod på vintern som håller skadedjuren borta. Här finns mycket bladlöss och skadeinsekter. Tittar man i handelsträdgårdarna finns otroliga mängder kemiska preparat. Har man en begränsad växtyta kan man använda neemolja utblandat med såpavatten. För större trädgårdar kan man rådgöra med en kunnig trädgårdsmästare hur man ska gå tillväga.

Pergola:
Många önskar sig en pergola med vinranka. Men då ska man tänka på att de tappar sina löv till vintern. Tänk istället igenom om du vill att pergolan ska vara bar under vintern så att du kan ta tillvara vintersolen, eller om du vill ha den grön året om. Bouganvillea, doftjasmin, murgröna och passionsblomma är gröna året runt.

Kryddväxter:
Kryddväxter tål ofta mycket sol. De växter snabbt och torkar ut, så de måste ha god tillgång till jord och vatten. Var heller inte rädd för att klippa ner dem ordentligt. Ge dem mycket kärlek, skörda ofta och sätt ut i nya, större krukor när de växer, om du inte planterar dem direkt i marken.

Inspiration:
Titta in hos dina grannar och se vad som växer bra i medelhavsklimat och på din typ av tomt eller terrass. Besök även handelsträdgårdar, men tänk på att göra det under hela året. De har ofta bra de växter som blommar just då. Utbudet är fantastiskt jämfört med Sverige, men varierar lite efter säsong även här.

Blommande plantor:
Tänk gärna form och struktur med inslag av blommor. Hibiscus och salvia finns i många färger, de blommar länge och är dödssäkra växter. Sommarljus (gaura) har fina rosa och vita blommor. Lavendel blommar också länge. Lavandura dentata är en perenn och är den sorten som växer bäst. Pelargoner är lättskötta och blommar året om. Det finns även träd som blommar vackert, som xxxx.

”Det är den livsstilen jag alltid velat ha, att resa mycket och se världen”

Posted on enero 12, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Tjäna pengar och lära sig säljyrket. Värmen och solen, att komma ut från sin comfortzon och växa.
Det är vad som lockade Kerstin Troedsson, 21 år, och Alexander Marklund, 20 år, att flytta till Mallorca under pandemin.
Kerstin sökte på Spanien och säljjobb på sociala media, och fann ett säljkontor på Mallorca. Alexander lockades ner av en vän.
”Han drog hem efter några månader, men jag blev kvar”, säger Alexander.
Och Alexander tycker att han har växt under sin tid som säljare på Mallorca.
”Till hundra procent,” säger han och sträcker på sig.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Kerstin jobbade med hästar i Holland innan hon flyttade till Mallorca. Alexander utbildade sig till rörmokare direkt efter studenten, men tröttnade på stressen och att pendla två timmar till centrala Stockholm i ottan. De berättar detaljer om sina tidigare jobb som gör klart att båda fick ett hårt uppvaknande i mötet med arbetslivet efter studenten. De var med andra ord väl förberedda på hur slitsamt det är att arbeta för brödfödan som ung och ny i gejmet.

–Som rörmokare vet jag att jag alltid kommer att ha jobb, det är ett yrke som alltid kommer att behövas oavsett var jag bor, säger Alexander men beskriver samtidigt rörmokaryrket som äckligt, tufft och väldigt krävande. Säljyrket å andra sidan är stressigt, men miljön när de lämnar kontoret är desto lugnare.

–Här tar folk det lugnt och det känner jag är väldigt positivt för mig, för jag blir ju lugn också, funderar han.

Kerstin håller med och berättar att hon i Sverige satt hemma under pandemin på grund av det kalla och dåliga vädret.

–Men här på Mallorca märker jag faktiskt inte av stressen så mycket, för vi är ute hela tiden. Jag mår väldigt bra här.

Kerstin berättar om ett kompisgäng som nästan alltid brukar hittar på något.

–Det finns ju mycket att göra, för allting är väldigt nytt för oss. Man kan hajka och så, och man umgås mycket med vänner på helgerna.

–Vi drar till stranden, ser saker, tränar, sticker ut och cyklar, går ut på stan och tar en kaffe, säger Alexander. Uteserveringarna här är trevliga, och det är väldigt billigt också.

På Mallorca finns minst två svenska callcenterbolag. Det vars annonser fick Kerstin och Alexander att ta steget att flytta ned. Och callcenterbolaget de både bytte till efter några månader.

–Det finns jättemånga callcenterbolag i Barcelona, Dubai, på Cypern och i Malaga. De har ökat i popularitet på senare år och är väldigt populära bland ungdomarna, berättar Alexander.

Men hur är det egentligen att jobba som säljare? Var jobbet som ni förväntade er? De drar lite på orden innan de svarar, som att de vill välja sina ord väl.

–Man ska tänka på att rekryterarna är ju försäljare de också, säger Alexander.

–När jag att i intervjun så sa mamma: det är ett skitjobb och du kommer inte tjäna något, säger Kerstin.

Nu i efterhand tycker hon att mamma var överdrivet skeptisk, men även om båda är nöjda med lönen överensstämmer inte verkligheten med vad som marknadsförs.

–Min bästa lön som jag fick ut var 45% provision. Det landade på 2,100 euro innan skatt, säger Alexander. Det känns gött, även om det är långt från de 3,500 euro som de sa under rekryteringen var en vanlig månadslön. Grundlönen är som en fallskärmslön för säljprojektet, om man når över 1300 euro en månad så börjar det ticka på.

«Jag tar livet som det är. just nu är jag här, om fem år är jag någon annanstans»

Kerstin delar med sig av några tips till de som söker liknande jobb.

–Man ska självklart hålla koll på kontraktet innan man skriver på. Det är på spanska, och på nya jobbet så gick de igenom det tillsammans med mig. T ex hur det blir när man är sjuk, med semesterdagar eller om någonting skulle hända drastiskt om till exempel en familjemedlem går bort, säger hon och tillägger:

–Och man ska tänka på att det är spanska löner, spanska kontrakt, poängterar hon. Men en positiv sak är att vi följer spanska semesterdagar, vilket är många!

Kerstin tycker det är bra om man kan söka upp någon som jobbar på företaget innan man skriver på kontraktet, t ex genom att kolla på Instagram.

–Ibland säljer de in företaget lite för bra. Man får också tänka att de representerar sig på sociala media för att få nya anställda. Det ser alltid väldigt bra ut där.

Alexander nickar och berättar att säljjobbet kan vara tufft första tiden.

–Det är väldigt blandat hur man säljer, det går upp och ner hela tiden. Man kan ha en dåligt dag. Det är en av de tuffaste grejerna med jobbet. En vecka kan man sälja jättebra och sedan säljer man dåligt nästa vecka, då gäller det att fundera över varför. Man kanske sov dåligt och festade mycket.

–Jag var nog skräckslagen innan, erkänner Kerstin. Jag gick hem och grät de första två dagarna för det var helt nytt för mig, vad man ska göra och hantera saker om man inte lyckas sälja. Hur man vågar fortsätta efter att man har fått fem nej. Men det är lika för alla.

Alexander fyller i.

–De första samtalen man tog, det var ju hemskt alltså. Man visste inte vad man skulle säga, man stammade och … Man blir så osäker för de man ringer är ofta väldigt slutna och skeptiska. Det är svårt att vända sådana människor, det krävs mycket psykologi. Man måste vara riktigt positiv och det tar på mig i varje fall att vara det hela dagarna.

–Man kan nog inte ha det här jobbet om man är negativt som person, säger Kerstin, men Alexander vill nyansera bilden.

–Jo jag skulle nog säga att det går det beroende på hur man är som person och vilka man ringer till. Vissa kan hantera vissa persongrupper bättre än andra. Våra chefer har psykologiska tips för detta. Då kan de ge stöd och tips, nästa gång en sådan person kommer.

«Vill jag resa vidare, jag vill åka till Costa Rica och chilla där ett tag. Australien vill jag också till, säger Kerstin som hoppas på att det kommer att gå bra att resa till hösten»

Kerstin nickar och slår fast:

–Att sälja handlar om talang och inställning. Det är en hård bransch att ge sig in i om man inte har sålt innan. Man får inte vara för blyg utan man måste vara lite utriktad och bestämd.

Alexander berättar att grundlönen gäller för ett heltidskontrakt, från 9:00 till 18:00 och två timmar kortare arbetsdag på fredagar. Grundlönen är som en fallskärm, det summa man alltid får även om man inte säljer såvida man håller sig till samma projekt. Får man ett nytt projekt mitt i en månad så börjar man om på noll.

–Det tar väl ändå 1-2 månader att lära sig så man blir en bra säljare, säger Alexander, som ändå tycker lönen är rimlig eftersom han bor billigt.

–Mitt boende kostar 250 euro per person och månad eftersom vi är fem som delar lägenhet. Det funkar att vara så många, det är jäkligt kul liksom. Alla grabbarna där, det är bra stämning. Och jag

kan lägga pengar på hög, säger Alexander.

Båda sparar pengar till att resa.

–Jag försöker leva billigt med matlåda för att spara pengar till att resa, men på helgerna unnar man sig ju, säger Kerstin.

Men ingen av dem planerar att stanna särskilt länge på Mallorca.

–Jag vill vara här till mitten av sommaren, sen vill jag kanske till Cypern och fortsätta där, säger Alexander. Det finns en livsstil att åka mellan olika säljkontor. Det är den livsstilen jag alltid velat ha, att resa mycket och se världen.

–Efter det här vill jag resa vidare, jag vill åka till Costa Rica och chilla där ett tag. Australien vill jag också till, säger Kerstin som hoppas på att det kommer att gå bra att resa till hösten.

–Jag försöker alltid få med mina kompisar därhemma, men de vågar inte riktigt.

Men när hon har rest klart vill hon flytta hem till Sverige, säger Kerstin.

–Kanske flyttar jag till Stockholm och pluggar. Men i framtiden när jag blir äldre kan jag också tänka mig att bo utomlands.

Så hur tänker kompisarna i Sverige om deras val att jobba utomlands?

–Jag tror inte många vågar riktigt, att släppa taget om trygga Sverige, om familjen och vänner, funderar Kerstin. Men för mig var det självklart. Det var så redan under gymnasiet att jag ville åka därifrån.

Alexander håller med men har förståelse för de som tvekar.

–När man flyttar till ett nytt land så vet man ingenting. Familjen är kvar hemma och vännerna är långt ifrån.

Kerstin har ett råd till de som är tveksamma.

–Det gäller att inte övertänka och inte se det som en stor grej. Vännerna där hemma kan bekymra sig i förväg. Jag tänker: lös problemen när det kommer. Det är en inställning som man har nytta av även i framtiden.

Även om det kanske mer handlar om en livsstil än ett drömjobb så tycker Kerstin och Alexander att de kommer att ha nytta av vad de lärt sig.

–Man har ändå lärt sig väldigt mycket i det här säljyrket, hur man pratar med människor och hur man vänder människor, säger Kerstin.

Alexander tror att han alltid kommer att ha nytta av sina säljkunskaper.

–Jag tar livet som det är. Just nu är jag här, om fem år är jag någon annanstans. Men sälj kommer alltid finns där.

–Mäklaryrket har jag alltid haft funderingar på och nu har jag lärt mig hur man kan sälja, säger Kerstin och fortsätter. Jag är så glad över att jag har gjort det här, att jag har kastat mig ut i ett helt nytt land igen. Man lär sig varje gång med att jobba och hur ett företags kultur är.

Alexander nickar.

–Det öppnar ju en helt annan syn på livet.

Slutligen bjuder Kerstin och Alexander på var sitt tips för de som ännu inte vågat flytta utomlands för att jobba:

–Det är bara att ge dig ut! Det är alltid jobbigt och läskigt i början, så är det för alla, säger Kerstin. Men det tar ett tag att komma in i det till en början, det är ju så.

Alexander är glad att han åkte med en kompis.

–En väldigt bra grej är att hitta någon som man är nära och dra ner tillsammans. Det var en spontangrej, men jag blir kvar. Jag trivs så jäkla bra här. Det är sommar, det är bra väder och bra människor. Och man lär sig mycket.

De tog hantverksginen från Skottland till Mallorca

Posted on enero 12, 2022diciembre 30, 2022 by Aina Hernández

Kanske har du sett den vita flaskan med den blåmönstrade etiketten på en barhylla någonstans på Mallorca. Eller så har sett den i Systembolagets katalog. Flaskan är ny, likaså innehållet. Receptet med de 14 örterna som utgör basen i Palma Gin utvecklades för tre år sedan i en förort till Palma, i en liten lokal vars guldiga och blå skylt knappt är synlig från vägen.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Mallorca Destillery’s lokal med väggar och tak i korrugerad plåt är lika anspråkslös som vilken lagerlokal som helst. Särskilt glamorösa är inte heller de enorma plastdunkarna som möter dig innanför porten, trots att var och en innehåller tusentals liter med 96-procentig sprit. Men längre in i lokalen tronar en flera meter hög destilleringsapparat i blänkande koppar. Det är här råspriten hettas upp och späds ut, och de grövre botaniska ämnena tillsätts innan den förångas och passerar genom den konformade toppen. I detta förångade tillstånd förs spriten vidare genom ett kopparkärl med mer delikata botaniska ämnen. Därpå landar den i den sista höga kopparcylindern, där spriten svalnar och späds till sin rätta alkoholhalt.

Destilleringsapparaten ser antik ut men har tillverkats av ett företag i Galicien på beställning av grundarna till Palma Gin, det brittiska paret Amber och Byron Holland. För tre år sedan levererades den till Mallorca Destillery och de kunde destillera sin första batch med gin.

Amber är säker på sak, eftersom dottern Amelia föddes två veckor innan alla papper hade skrivits på. Hennes tredje födelsedag firades exakt två veckor innan Mallorcaliv träffar paret.

– Jag brukar säga att Amelia är min baby och Palma Gin är Byrons, eftersom han jobbar jämt, säger hon och kastar en öm blick mot sin make.

Amber och Byron visar oss runt i lokalen där ginet destilleras, filtreras, tappas och packas i boxar om sex flaskor för vidare transport ut i världen. Innanför den flera meter höga porten står en inplastad pall med åttiotalet boxar i väntan på att levereras till en spritimportör i Schweiz.

Amber och Byron har själva fyllt på och packat flaskorna för hand. Amber visar oss till stationerna där flaskorna tvättas, tappas, vägs på milligrammet, korkas och etiketteras.

–Men vi planerar för att ta in hjälp till just det arbetet i framtiden, försäkrar Amber.

Byron ser tveksam ut, men det inte beror på att han inte tror att verksamheten ska växa.

–Pandemin kom kort efter att vi dragit igång, så allt har tagit längre tid än vi tänkt. Alla hotell och restauranger vi jobbat upp som kunder tvingades stänga. Så nu har vi satsat på att öka försäljningen mot privata kunder, förklarar Byron.

Sagan började för tretton år sedan när Amber och Byron träffades i Newcastle i norra England där de båda växte upp. Tillsammans reste de till Mallorca för att jobba på privata yachter, så som många brittiska ungdomar gör. Under fem år reste de över världshaven, bland annat till Australien. Amber säger skrattande att hon i stort sett bara såg vågor genom kajutans fönster under de åren.

–Det lät romantiskt när Byron frågade om jag ville följa honom på en lyxyacht, men efter några år ville jag hem.

Byron berättar att de inte långt efter hemkomst flyttade till Skottland och öppnade en restaurang i centrala Edinburgh. Där började de specialisera sig på belgisk öl, och lagade maträtter med öl som ingrediens.

De började stödja lokala ölbryggerier, och med tiden väcktes deras intresse för gin.

–Det var roliga år, men vi hade hoppats att familj och vänner skulle hälsa på mer, minns Byron.

År 2014 skedde den förändring som gjorde det möjligt för Amber och Byron att själva kunna satsa på gindestillering. Det var en drivande lokal producent, Sipsmith, som lyckats ändra de brittiska kraven för att erhålla ginlicens. Efter att staten i över 200 år hade krävt att destillerierna måste ha en destilleringsapparat på minst 1000 liter, räckte det nu att investera i en kopparpanna som rymde hälften så mycket sprit.

Lagändringen öppnade upp för en enorm kreativitet i det traditionella skotska ginbältet. När Amber och Byron fick ett bra erbjudande på sin restaurang såg de möjligheterna att själva ge sig in i branschen.

Men det lokala utbudet var redan mättat. Dessutom längtade de ut i världen igen. När de sålde sin populära restaurang stod de inför den fantastiska friheten att kunna flytta precis vart som helst.

–Mallorca har något speciellt och det var hit vi ville. Och vi ville skapa en särskild gin här på ön, säger Amber diplomatiskt.

Det var för fem år sedan som paret återvände till Mallorca. En tysk ginproducent fanns redan här, Eva Gin. Utvecklingen med hantverksdestillerier hade nämligen skett i Tyskland ungefär samtidigt.

Men Amber och Byron var och är fortfarande de första britterna på Mallorca som tillverkar handgjord gin. Det tog dem över ett år att pröva sig fram till den perfekta kombinationen av ekologiska örter, bär, blad, rötter, blommor och andra växtdelar. 14 ingredienser inklusive det obligatoriska enbäret blev det till slut, som tillsammans skapar en unik och överraskande smakupplevelse.

Några av ämnena utgör själva basen som binder ihop och lyfter fram de övriga smakerna. De övriga smakämnen kommer till större delen från växter skördade på Mallorca, såsom mandelblomma, apelsinblad, tomatstammar, lavendel och det mallorkinska enbäret, som är markant större än det europeiska och har smak av salt eftersom buskarna växer vid kusten. Mandelblommorna är de själva med och skördar under våren runt Alaró. Lavendel växer vilt men har en parfymerad och lite oljig smak, så den använder de sparsamt.

Byron bjuder oss att smaka. Ett grappaglas med klar gin och ett med vodka landar på bardisken framför oss. En vodka finns nämligen också i sortimentet från start.

Amber och Byron studerar oss när vi sippar ur våra höga glas. Medan den rena ginen är eldigt komplex och påtaglig i smaken är vodkan lenare i gommen. Den är verkligen svår att stå emot.

– En av de godaste vodkor jag druckit, utbrister fotografen efteråt.

– Det finns så många ginsorter som inte smakar något speciellt. Vi ville inte att den skulle smaka som alla de andra, vi ville ha citrus, jord och blomma, förklarar Amber.

Byron öppnar en av de många glasburkar som står uppradade i en hylla. Han låter mig lukta och jag känner en djup och jordig doft.

– Det är tomatstam, förklarar Byron. Den är vi nästan ensamma om att ha. Vi försökte även med olivblad men det blev inte rätt.

Amber ber Byron att blanda oss en drink, och snart dyker en stor kupa upp fylld med klar vätska, stora isbitar som klirrar löftesrikt och en rejäl klyfta apelsin. Smaken är distinkt, inte lik någon annan gintonic vi druckit. Och fantastisk god.

– Vi skapade Palma Gin för gintonic, så vi tycker att den är perfekt, säger Amber och ler.

Byron blandar ytterligare en cocktail, den här gången en riktig sommardrink med Palma Oaked Gin och Ginger beer. Den bärnstensfärgade ginen lagras mellan sex och sju veckor i ektunnor och är parets tredje spritprodukt.

I glaset sticker Byron ner en stor myntakvist och två limeklyftor, och jag vill hälla i mig drinken på stående fot.

Men intervjun är inte över än, jag måste hålla mig.

På andra sidan bardisken berättar Byron om visningar de har för grupper. För de som önskar kan visningen avslutas med att man får ta fram sin egen hantverksgin. Han visar mig till hyllan med glasburkar igen. De är trettio till antalet och bredvid varje burk står ett destillat av grödan den är gjord på. Under visningen får besökarna en genomgång av varje doft, de får veta vilka smaker som passar ihop, och de får dofta på innehållet i burkarna och smaka av destillatet. Sedan får de plocka ihop sin egen smakkombination.

Jag letar i hyllan efter specifika svenska smaker och får syn på rabarberrot, fänkål och anis, som många svenskar bär med i sitt smakminne.

– Alla har sina egna preferenser, men de verkar inte höra ihop med varifrån man kommer, säger Amber och lyfter idén att jag i slutändan kanske kommer fastna för helt andra smaker.

På tal om Sverige visar sig Palma Gin ha en högst oväntad koppling till vårt hemland. Bakom hyllan med glasburkar står en rejäl stapel med kartonger med beteckningen HVEN, Backafallsbyn. Det visar sig att det var just här på den vackra skånska ön Ven i Kattegatt som Amber och Byron blandade sin första ginbas. Det gjordes på ett destillat av skånskt vete i det lilla whiskydestilleriets kopparpanna, och den basen tog de med sig hem till Palma. Än idag framställs den 96-procentiga spriten som används i Palma Gin på organiskt säd från Skånes slätter.

Men i de staplade kartongerna från Hven finns enbär, som inte nödvändigtvis är svenska, säger Byron.

–De plockas i flera olika länder men packas om på Ven. Så kopplingen till Ven och Sverige har vi på många sätt.

TIPS PÅ TRE GINDRINKAR FRÅN AMBER OCH BYRON

GINGER SPICED GIN
50 ml Palma Spiced Gin
Ginger beer
högt glas med is
klyftor av citron eller lime
lavendel (valfritt)

PALMA GIN & TONIC
50 ml Palma Gin
200 ml Natural Indian Tonic Water
glaskupa med is
garnera med färska rosmarin
och citronskiva

BEACH VIBE BJÖRNBÄR
50 ml gin
25 ml citronsaft
10 ml sockersirap
10 ml björnbärssaft
lågt glas med krossad is
garnera med björnbär

Hyperaktuell kryptovalutadeckare utspelar sig på Mallorca

Posted on enero 12, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Intervju med advokaten och författardebutanten Peter Edlund

Det kom en bok med posten. CoinX – En detektivroman om ett ekobrott på Darknet, skriven av advokaten Peter Edlund. Debutromanen utspelar sig delvis på Mallorca. Inte bara platsen för detektivarbetet var intressant, utan även det faktum att Peter Edlund tagit tag i författardrömmen som så många bär på, hela vägen till färdig bok. Bara några veckor tidigare levererades den färsk från tryckeriet, och det med god hjälp av Visto Förlag och den redaktör som självkostnadsförlaget erbjöd.
Men det var ytterligare en faktor som väckte Mallorcalivs intresse för en författarintervju. Det brännheta temat: stöld av kryptovaluta i miljardformat.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Privata

Peter Edlund är advokat med kontor på Vasaplatsen i Göteborg. I 10 år har han jobbat med ekobrottmål, och över telefon avslöjar han att han för tillfället är han inblandad i en stort mål om assistansbedrägerier. Byrån har även en internationell inriktning och åren före pandemin tog han uppdrag på Mallorca med en bakomliggande tanke att om möjligt etablera sig på ön. Då, som nu, var inriktningen främst arvstvister och boutredningar där parterna har hemvist och tillgångar i olika länder, men även andra och annan vardagsjuridik för utlandssvenskar”.

–Jag hade planer på att öppna kontor i Palma. Kanske blir det så redan till hösten, säger han hoppfullt.

Pandemin hindrade honom inte från att jobba, förutom brottmålsarbete har han även skrivit på sin debutroman. Och under karantänen fick han oväntat gott om skrivtid.

–Jag blev fast i min lägenhet i Palma eftersom flygen ställdes in. Det gav mig ro att skriva ända till juli, då jag kunde åka hem.

Tillbaka i Sverige såg han till att skriva mellan rättegångarna under kvällar och helger, och under semesterveckorna som spenderades på hans älskade Hönö.

Peter Edlund, som är ensamstående och har fyra vuxna bonuspojkar från tidigare förhållanden, ger en bild av hur viktig Mallorca är för honom.

–Hönö och Mallorca är ju mina två vattenhål i livet. Båda delar en förstaplacering.

Debutboken CoinX utspelar sig på många platser i Europa. Bland annat låter han sin deckarkaraktär, privatdetektiven och före detta åklagaren Jan Sörensen, flyga mellan Göteborg, Mallorca, Amsterdam och Tallinn.

Mallorca är den första anhalten.

–Detektivkontoret som anlitar honom har en hemlig ingång i Abacos lokaler i Gamla stan, och har en underjordisk gång till det mer officiella kontoret på Jaume III.

Jan Sörensen flyger redan i bokens början till Mallorca där han blir utsänd att söka ursprunget till en digital signal som spårats till Puerto Andratx. Själva deckargåtan rör kryptovalutan CoinX till ett värde av 500 miljoner euro som stulits strax innan fem miljardärer gått ihop för att växla in valutan efter en större fastighetsaffär.

–Vem är det som ligger bakom stölden egentligen? frågar Peter Edlund retoriskt. Det är väldigt mycket fakta, och det som händer i slutet av boken är lite av en utopi, erkänner han men tillägger:

–Men det är inte helt orealistiskt heller.

Mallorcaliv har läst boken och kan avslöja så mycket att gåtans lösning ligger över huvudet på de flesta. Det som kan förvåna i dessa tider är att Kina är oskyldigt. Men att kryptovalutors rörelser på marknaden påverkas av större krafter har blivit tydligt under de dagar då denna intervju skrivs.

Peter Edlund berättar att han velat skriva en deckare i många år. Ekonomisk brottslighet är vad som intresserar honom, och särskilt den nya sortens brottsligheter som kanske få författare är insatta i. Inte bara för den då kraftigt växande kursen, utan även för det japanska växlingskontor Mt Gox med inriktning på bitcoin just hade hackats på ett värde av 300 miljoner vad? och lämnat tusentals investerare blottställda, eftersom växlingsbolagen saknar tillräckliga säkerhetsrutiner.

Han är starkt emot att privatpersoner investerar i kryptovalutor som bitcoin, som är förlagan till bokens CoinX.

–Båda bygger på blockkedjetekniken, och budskapet i boken är att man ska akta sig för kryptovalutor, säger han bestämt och fortsätter:

–Boken är en lärobok i att man absolut inte ska ge sig in i kryptovalutavärlden. Jag beskriver ganska tydligt hur det fungerar och inte fungerar.

En stark drivkraft för debutromanen var att visa på hur stor osäkerheten för kryptovalutor är som investering för privatpersoner. Som advokat vet han hur rättsosäkert det är om man skulle bli av med pengarna och försöka ge sig på att stämma växlingsbolaget.

–En bank har cirka en miljon som insättningsgaranti om banken skulle gå i konkurs, men en sådan garanti gäller inte kryptovalutor. Det går att hacka privatpersoners kryptokonto. Ett aktuellt fall finns i Sverige, hävdar han.

–Och om du förlorar din privata nyckel till kontot till exempel genom att din dator kraschar, så är valutan borta för alltid eftersom ingen annan har tillgång till den.

Dagen före samtalet har kursen för bitcoin rasat till följd av Elon Musks uttalande att han av miljöskäl inte kommer utvinna mer bitcoin, så kallad mining, eftersom det slukar enorma mängder elektricitet. Redan samma dag återställs värdet hyfsat, men bara någon dag senare rasar det igen efter att Kina uttalat att de aldrig kommer att acceptera Bitcoin. Sedan följer osäkra veckor för valutan, och hur den utvecklas vet, självklart, ingen.

Tidigare sa man att kryptovaluta handlade om att tvätta pengar. Under pandemin har hundratusentals privatpersoner lockats av att investera i, eller snarare spela på, kryptovalutor. De uppkom som protest mot det etablerade finansiella systemet, och även om de som erbjuder valutorna hävdar att de förr eller senare komma accepteras av stater, så jämställer ännu ingen bank eller riksbank bitcoin med officiell valuta.

Men om båda parter är överens så kan kryptovaluta användas som betalning i en transaktion, berättar Peter Edlund. I vart fall enligt svensk rätt.

–I princip är det fullt möjligt att betala fastigheter med kryptovaluta, bara köpare och säljare är överens. Men vill man göra överföringen via sin bank kan man glömma det, banker tar inte emot kryptovalutor. Särskilt inte i Spanien där man måste man gå till en notarie som måste se transaktionen på banken i samband med fastighetsöverlåtelsen.

I Sverige räcker det med att lämna kontraktet till lantmäteriet för registrering som bevis på att man tagit emot köpeskillingen. Ett förlegat system, anser Peter Edlund.

–Lantmäteriet borde fråga efter en banktransaktion. Men de bryr sig varken om valuta eller svarta pengar.

Som all annan försäljning av värdepapper måste man redovisa försäljning av kryptovalutor för Skatteverket och skatta trettio procent på kapitalvinsten.

–Men Skatteverket kan reagera på att man plötsligt har 10 miljoner i fastigheter, varnar han.

Vill man växla in kryptovaluta till kronor eller euro tar dessutom växlingskontoret flera olika avgifter, och till de kommer nätverksavgifter och samarbetspartnernas avgifter. Sammantaget kan det bli en hög kostnad, inte minst på grund av den höga risken det innebär att växla en så pass volatil och osäker valuta.

Safello är ett växlingsbolag som vid tiden för intervjun just har gått in på den svenska börsen. Aktierna övertecknades snabbt. Peter Edlund nämner detta för att varna kryptospekulanter och påminner om det hackade japanska växlingsbolaget.

–Gör de missen att inte ha en tillräcklig brandvägg så kan pengarna vara borta.

Men är det helt orealistiskt att kryptovalutor får samma finansiella status som övriga valutor?

Peter Edlund drar på orden när han svarar.

–De kan kanske komma in i bankvärlden, men en förutsättning verkar vara att det finns ett licenssystem. Estland där handlingen i CoinX delvis utspelar sig har utfärdat ett licenssystem. Även Malta och några amerikanska stater har infört licenssystem. Men kryptovalutor lever i en oerhört anonym miljö där man inte vet varifrån pengarna kommer, att licensiera det tycker jag är helt vansinnigt. Licensiering legitimerar ett osäkert betalningssätt, enligt min mening.

Oavsett hur man ställer sig till kryptovalutor är ämnet för boken hyperaktuellt. Vi kommer med största sannolikhet få läsa om bitcoin och andra kryptovalutor fortsättningsvis, med nya plötsliga utspel från Elon Musk och andra stora aktörer som leder till kraftiga kurssvängningar, utom kontroll för privatspararen.

Boken är relativt kort, knappt 200 skrivna sidor, och den är rapp med en småfyndig och väl genomarbetad dialog som driver handlingen framåt.

–Dialog tycker jag är jättekul att skriva. För mig är det viktigt att den är rak och avslappnad och lätt ironiskt, att det finns en humor i den.

Peter Edlunds egna förebilder är svenska deckarförfattare som Håkan Nesser, Henning Mankell, Sjöwall Wahlö och Maria Lang. Och så klassikern Sherlock Holmes, som citeras i boken.

Han har ingen erfarenhet av skrivarskolor, men förlaget erbjöd honom en redaktör. Av henne fick han lära sig om karaktärsbeskrivning och att fokusera på berättelsen.

–Märta Elf är en ung tjej som läst litteraturvetenskap. Jag hade svårt att ta kritik i början, jag kan ju det här och vad vet du egentligen om ämnet, tänkte jag. Men jag inser att jag lärt mig enormt mycket om skrivande tack vare henne. Märta var också oerhört inspirerande hela vägen till slutet.

Peter Edlund berättar att han gillar språk överhuvudtaget, även spanskan som lyser igenom i dialogen.

–Det är himla kul att skriva. Men hon gav mig några ’Kill your darlings’, säger han och skrattar. Det är några sådana saker som jag fått lära mig. Att inte fastna i formuleringar bara för att man själv tycker det är smarta eller roliga.

Bland annat berättar Peter att han först ville ha in långa stycken presenterad av en anonym röst som förklarar hur kryptovaluta fungerar. Då fick redaktören honom att förstå att berättelsen tjänar på att få in den informationen i dialog.

–Jag tänkte att jag ville komma till saken, ”to the grain”, och skriva så enkelt som möjligt, även i juridiskt avseende. Jag var lite yrkesskadad när jag skrev boken, men det upptäckte hon lätt. Och jag vände totalt när det gällde henne för hon var fruktansvärt duktig, säger han beundrande.

Innan han vände sig till Visto förlag hade han skickat in ett tidigare manus till de stora förlagen.

–Det blev såklart refuserat av alla. Så i början av ens skrivarkarriär är detta ett bra alternativ. Du betalar allting själv, tryckning, redaktör, lektör, ett marknadspaket och så vidare, förklarar han och tillägger att kostnaderna för den skull inte är oöverstigliga.

–Alla på Visto har varit väldigt hjälpsamma och proffsiga.

Så vad anser advokatkollegiet om boken? Vilka reaktioner har den väckt?

–Inga alls ännu, säger Peter Edlund skrattande och erkänner att jag är en av de första som får lov att läsa.

–Jag vill hålla isär och inte blanda ihop mitt författarskap med min advokatroll för mycket.

5 svenskägda hotell i Palma

Posted on enero 12, 2022septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Concepció by Nobis

När öppnade Concepció och vad är er svenska anknytning?

–Hotellet öppnade 7 juni i år. Det är vårt första hotell i Palma och säsongen har varit så bra att vi redan nu planerar ett nytt hotellprojekt inom två år på ön. Ägare är Alessandro Catenacci genom det svenska familjeägda företaget Nobis Hospitality Group.

Har Concepció öppet hela vintern?

–Ja, hela vintern!

Varför ska man bo på Concepció i vinter?

–Vi är ett familjevänligt hotell i en unik fastighet från tidigt 1700-tal. Den välkomnande personalen är i många fall svensktalande och vill erbjuda dig det bästa under ditt besök. I restaurang Xalest bjuder vi på en kulinarisk upplevelse en väldesignad miljö, där man också kan pröva våra fantastiska cocktails. Det ikoniska golvet är framtaget av Huguet lokalt på Mallorca.

Berätta om er restaurang!

–Restaurant Xalest & Bar serverar frukost åt våra gäster och är öppen för alla för lunch och middag med en meny som följer säsongen. Här serveras tapas, pintxos, aptitretare och förrätter enligt lokal och spansk mattradition. Gästerna får sitta under höga valv i stolar av den danska designern Børge Mogensen, omgivna av konst och vacker lokal keramik och med utsikt genom stora fönster mot carrer de la Concepció.

Har ni några speciella aktiviteter i vinter?

–Restaurangen, baren och loungen erbjuder en varm och inbjudande oas under vintermånaderna i Palma för middagar och möten, avkoppling och arbete. På lördagar följer vi den lokala traditionen med tardeo som inleds redan klockan ett med cocktails och tapasmeny skapad av hotellets kock Xema Álvares.

Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?

–Börja lördagen med cocktails i vår vackra lounge, fortsätt sedan till någon av de närliggande restaurangerna, eller till min personliga favorit SPOT och El Camino. Missa inte Palmas julmarknad och njut av julstämningen under den julbelysningen som lyser upp staden under vintern.

**JONATHAN LIU, HOTELLCHEF**
**Concepció by Nobis, carrer de Concepció 34**.
31 rum, 1 Suite, pool med hydromassage, spa med torrbastu samt massage för hotellets gäster.

Can Bordoy Grand House & Garden

När öppnade Can Bordoy och vad är er svenska anknytning?
–Hotellet öppnade den 20 december 2018 och ägs av Mikael Hall och det svenska företaget BTR World Initiative AB.

Har Can Bordoy öppet hela vintern?
–Ja, Can Bordoy är ett 5-stjärningt Grand Lux Hotel och som sådant har vi öppet året om.

Varför ska man bo på Can Bordoy i vinter?
–Vi erbjuder luftiga, rymliga sviter centralt i Palma och en härligt stimmig restaurang med hälsokoncept. Vår pool i den förvånansvärt stora trädgården är uppvärmd och som gäst kan du bada när du vill under dagen.

Berätta om er restaurang!
–Vår restaurang Botànic är Palmas första och enda med plant forward-koncept. Samtidigt som menyn tar växtbaserade rätter till en ny nivå med förföriska smaker och dofter har den även rum för fisk- och kötträtter. Rätterna hämtar inspiration från hela världen, samtidigt som alla ingredienserna är kilometerneutrala (KM-0).

Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–Ja och bland dem vår hett efterlängtade nyårsfest, som i år liksom tidigare år kommer att ha ett särskilt tema.

Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?
–Hösten och vintern är den bästa tiden på året för att utforska Palma. Den charmiga hamnen med hamnpromenaden, palmkantade avenyer, gamla stan, museum, gallerier och kyrkor. Här finns också exklusiva butiker, parker, barer, bra restauranger med lokala rätter och flera sportcentra för dig som vill träna. Palmas symbol är katedralen Seu som bäst ses från havet och Can Bordoys takterrass. Paseo Marítimo och Santa Catalina bjuder på restaurang- och nattliv, och för dig med barn finns flera parker och Palma Aquarium som håller öppet hela vintern.

**MIKAEL HALL, HOTELLÄGARE**
**Can Bordoy Grand House & Garden. Carrer Forn de la Glória 14.**
24 suiter i varierande storlek varav flera har utgång mot hotellets privata trädgård, restaurang, spa, uppvärmd pool i trädgården och liten pool på takterrassen.

Ocho Suites

När öppnade Ocho Suites och vad är er svenska anknytning?
–Vi slog upp portarna till Ocho Suites i september 2019. Bolaget ägs av mig och min man Johan Eklund. I Sverige driver vi bl a Görvälns Slott och Hufvudstad Gård Mat & Möten.

Har Ocho Suites öppet hela vintern?
–Ja, hotellet har öppet året om. Vi hade även öppet under pandemin, förutom under karantänen förra våren.

Varför ska man bo på Ocho Suites i vinter?
–Palma är en underbar stad för weekendresor, som en världsstad fast i mindre format. Ocho Suites ligger centralt i Palma, nära till sevärdheter som katedralen, gamla stan, shopping och restauranger. Dessutom är det bara att korsa ”paseon” så kommer du till strandpromenaden för härliga morgonpromenader eller en joggingtur. Vi erbjuder det bästa av två värdar, dels stora sviter med eget kök och dels hotellets service.

Berätta om er restaurang!
–Efter fyra år i Palma visste vi vad vi själva saknade när vi bodde i staden, så vi skapade en restaurang som vi själva skulle vilja besöka. Ocho Kitchen har en bistromeny baserad på det franska köket med rätter såsom ostron, moule frites och biff minute. Ännu en spansk res- taurang i Palma kände vi inte behövdes.

Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–Vi har återupptagit våra AW på fredagar mellan klockan sex och åtta och vår förhoppning är att kunna fortsätta med dem hela vintern.

Vad är era bästa tips för Palma på vintern?
–Passa på att vandra när det inte är så varmt. Och besök de många festivalerna och marknaderna som finns på Mallorca, något som spanjorerna själva är bra på. Håll dessutom koll på när mandelträden blommar, det är magiskt att uppleva.

**MARIA OCH JOHAN EKLUND, HOTELLÄGARE**
**Ocho Suites, carrer de la Mar 24.**
7 sviter från 46 till 115 kvadratmeter. Restaurang och vinbar.

Portixol hotel

När öppnade Portixol hotel och vad är er svenska anknytning?
–Portixol öppnade i juni 1999. Grundarna Johanna och Mikael Landström flyttade till Mallorca redan i början av 1990-talet. 1997 köpte de byggnaden vid Portixols marina som kom att bli Palmas första boutique-hotell.

Har Portixol hotel öppet hela vintern?
–Hotellet har öppet hela året utom tre veckor i januari när vi stänger för årligt underhåll av byggnaden och dess interiörer.

Varför ska man bo på Portixol hotel i vinter?
–Vårt hotell ska kännas som hemma för våra gäster, året om. Spa med sauna och gym, gratis lånecyklar och hotellets läge intill det milslånga gång- och cykelstråket mellan Palma och El Arenal gör hotellet till ett uppskattat resmål även på vintern.

Berätta om er restaurang!
–Restaurang Portixol är öppen varje dag från frukost till sen middag då både Palmabor och utländska turister samlas för att njuta av vår klassiska medelhavsmat med moderna, internationella inslag.

Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–Liksom varje vinter förbereder vi hotellet för julen och erbjuder en särskild julmeny. Vi bjuder också på julstämning i restaurangen och baren med juleljus. Här kan gäster och besökare beställa jultallrik, glögg och pepparkakor under hela december.

Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?
–Våra hotellgäster är välkomna till vår egen tennisklubb Palma Sport & Tennis Club som har öppet hela vintern. Andra förslag är golf, utflykter, vandring i Tramuntana och cykelturer till Palma. Hyr en elcykel om du vill ta dig ännu längre bort, eller en bil för att upptäcka vår fantastiska ö i norr, söder, öst eller väst. Alla delar av ön bjuder på hemligheter att upptäcka, även på vintern.

JOHANNA LANDSTRÖM, HOTELLÄGARE
Portixol hotel, calle Sirena 27.
26 rum, restaurang och cocktailbar, utomhuspool med soldäck, spa för behandlingar och massage, bastu och fitness.

Palma Suites

När öppnade Palma Suites och vad är er svenska anknytning?
–Palma Suites grundades 2013 av tre svenskar varav en, Håkan Roos, är kvar som ägare. I receptionen tar Katja och Michaela emot våra gäster sedan flera år. Katja var med redan när hotellet öppnade och är min högra hand.

Har Palma Suites öppet hela vintern?
–Palma Suites har öppet året om. Hotel Feliz där jag också är hotellchef stänger dock under vintern och öppnar åter i början av mars.

Varför ska man bo på Palma Suites i vinter?
–Vintertid är Palma Suites särskilt populärt för long stays, från en vecka upp till flera månader. Under pandemin hade vi till och med ett par som stannade ett år. Priserna varierar över säsongen och särskilt under vintern har hotellet bra erbjudande. Sviterna har fullt utrustat kök, bäddsoffa och golvvärme och elen ingår i priset. Dessutom är poolen på takterrassen uppvärmd under vintern.

Berätta om er restaurang!
–Alla våra gäster kan laga mat i sviten, därför har vi inget restaurangkök. Men i restaurangen i lobbyn serverar vi alltid frukost med hembakat bröd, hemmagjord müsli, färskpressad juice och pålägg från marknaden i Santa Catalina.

Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–I området finns många restauranger, ett särskilt stort och varierat utbud finns på Plaza Raimundo och i kvarteren runt Plaza Coll. I december börjar vi med AW eller pre dinner drink i baren där våra gäster och andra kan stämma träff innan de går vidare ut i Palmakvällen.

Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?
Det bästa med Palma på vintern är ljuset och grönskan. Här är grönt året runt, och ljuset särskilt vid havet är som ljusterapi för vintertrötta nordbor.

MATS JAKOBSSON, HOTELLCHEF
Palma Suites, Plaza de Mercadal 8.
35 lägenheter om 35-76 kvadratmeter. Bar, frukostmatsal och takterrass med uppvärmd pool och utsikt över katedralen.

Drömmen om en finca på Mallorca

Posted on marzo 16, 2021septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Många svenskar drömmer om en finca på Mallorcas landsbygd eller ett townhouse i Palma. Mycket finns till salu, men det är inte ovanligt att ombyggnader har gjorts utan bygglicens. Redan 1957 infördes regler för att skydda landsbygden mot olagliga byggnader, men det är först på senare år som de lokala myndigheterna har börjat agera. Som husägare idag riskerar du inte bara böter, utan även rivning av olagliga om- eller utbyggnader, särskilt om ditt hus ligger på skyddad mark.

– Allt går att lösa, bara du agerar innan du skriver på kontraktet, säger Toni Marqués som jobbar som advokat i Palma. Mallorcaliv frågade honom om vilka råd han vill ge husköpare på Mallorca.

Autor: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Vilka är dina tre viktigaste råd?

– Ett: ha inte bråttom. Det är bättre att låta ett husköp gå dig förbi än att göra ett felköp vars konsekvenser du måste leva med. Två: Ta reda på vad det är du köper. I Spanien finns allt från fastigheter med olagliga till- och ombyggnader till helt lagliga hus men som ändå inte får renoveras eller byggas ut som du vill. I värsta fall kan hela eller delar av huset kan ha en rivningsorder från Consell de Mallorca som inte verkställts. Tre: Var förutseende och tänk igenom framtida bekymmer innan du skriver på kontraktet. Se till att säljaren betalar alla skatter liksom avgifterna som åligger fastigheten i markregistret. Gör hen inte det kan du förhandla ner priset, eller välja att avbryta köpet. Men när kontraktet är påskrivet är det svårt att ta reda på vilka avgifter ett hus har, liksom att kräva säljaren på kostnaderna.

Finns det säljare som försöker lura köpare?

– Jag gillar inte ordet lura. Kanske försöker säljaren dölja något, men min uppfattning är att de flesta är omedvetna om eventuella olagligheter. De har kanske ägt huset i decennier och har inte haft några problem hittills. När jag som advokat visar att något med huset är olagligt är det många som inte tror mig till en början.

Är olagliga tillbyggnader de enda man behöver tänka på som köpare?

– Nej, det kan även finnas lagliga byggnader som inte är registrerade. Och om säljaren är en utlänning är det viktigt att få in i avtalet att säljaren är skyldig att betala Plusvalia Municipal. Om säljaren inte är resident och inte betalar kommer kommunen att kräva att dig som ny ägare på skatten. Varje ärende är unikt, men om problemet upptäcks i tid och förhandlas väl kan det lösas innan du undertecknar köpet.

Garanterar mäklaren att allt är korrekt?

– Mäklaren har en viktig roll att föra samman köpare och säljare. Men som köpare kan du inte kräva att mäklaren känner till alla lokala lagar, eller att han kan förhandla med säljaren genom att få bort kostnader. Eftersom mäklaren vanligtvis får all information om huset från säljaren, kan han inte veta om säljaren döljer information, och det är inte hans ansvar att ta reda på det. I Spanien har mäklare inget kvar på utbildning och har inget ansvar. Om du tänker renovera eller bygga ut ditt hus bör du anlita en arkitekt för att studera de byggtekniska möjligheterna, och en advokat för att kontrollera kostnader och eventuella olagligheter. Varje yrkeskategori har sin uppgift.

Måste jag anlita en advokat för att köpa ett bostad?

– Det är inte obligatoriskt, men mitt råd är att anlita en oberoende advokat som informerar dig om konsekvenserna och förhandlar med säljaren om något inte skulle stämma. Advokaten är även ansvarig för att se till att skatter betalas av säljaren, och att registrera huset i ditt namn i fastighetsregistret.

Tar advokaten ansvar för allt?

– Om säljaren inte presenterar nödvändig dokument eller döljer information så kan det vara svårt för advokaten att få fram dem. Han är inte en detektiv, men som professionell yrkesman är han den som kan hjälpa dig att hålla en del av köpeskillnaden tills säljaren har betalat de skatter och kostnader som åligger honom.

Vad bör jag tänka på om jag vill kontrollera bostaden själv?

– Om huset ligger på rustik mark, terra rustica, behöver du fråga om alla licenser och be säljaren om ett intyg som säger att inget stadsintrång, certificado de inexistencia de expediente de infracción, har utfärdats av kommunen. Förväxla inte detta med ett intyg om att det inte finns någon planeringsintrång, certificado de inexistencia de infracción urbanistica, det är två olika saker och endast den senare garanterar att huset är lagligt. Om huset byggdes efter 1956, ligger på landsbygden och har en tomt som är mindre än 14 000 kvm eller ligger på skyddad mark, är huset inte lagligt. Om huset inte finns i något register är det viktigt att studera gamla flygfoton och licenser för att ta reda på om det fanns före 1956. Om du köper lägenhet i ett flerbostadshus och den skiljer sig från resten av lägenheterna bör du fråga efter licenser. Risken finns att ombyggnaden är olaglig.

Vad brukar utländska köpare ofta missförstå?

– Preskription betyder att kommunen inte kan besluta om rivning eller böter, men det innebär inte att huset är lagligt. Tidigare var preskriptionstiden 8 år på Mallorca, men all om- eller tillbyggnad gjord efter 2018 saknar preskriptionstid. Ett intyg om att det inte finns någon överträdelse, infracción, betyder inte nödvändigtvis att det inte existerar någon överträdelse. Det betyder bara att kommunen inte har intyget i sitt register. Ett boendetillstånd, cédula, intygar inte att huset är lagligt. En helt igenom olaglig konstruktion som är byggd före mars 1987 kan få boendetillstånd. Många gånger har olagliga utbyggnader gjorts på huset efter att det har erhållit certifikatet. Om du söker bygglicens från kommunen kommer du att först behöva att riva eller legalisera dessa utbyggnader, innan du får den. En olicensierad konstruktion kan registreras fullt ut i fastighetsregistret och ändå inte vara laglig. Att det finns i registret är alltså inte ett bevis för att det är lagligt. Ett stall eller lager har inte boendetillstånd även om det är byggt med licens. Om du bygger om det till bostad kommer du inte få kommunens tillstånd att bo i det.

Råd från en svensk bostadsköpare

Elisabeth Köster började leta lägenhet att renovera på Mallorca för tre år sedan. Det mesta har gått bra men visst har en del problem uppstått.

– Jag har höga krav men drivs av utmaningar! Därför gav jag mig in i detta projekt utan att vare sig känna någon oro eller större irritation för de problem jag stötte på. Jag löser problemen vartefter de dyker upp, på ett eller annat sätt. Det har varit ett fantastiskt äventyr med många skratt, roliga missförstånd, kulturkrockar och väldigt mycket jobb. Jag förstår mig inte på spanjorernas logik men mycket löser sig och de flesta är mycket glada och vänliga!

ELISABETHS RÅD TILL ANDRA KÖPARE:

1. Förberedelser

Ta reda på så mycket som möjligt själv innan du ger dig in på marknaden, och lär dig spelets regler! Jag följer lagar och förordningar så jag kan ”sova gott om natten”. Och jag förbereder mig ordentligt och kollar vad som krävs. Ändå fungerar det inte alltid. Det kan bero på myndighetspersoners okunnighet, bristande service, ren ovilja att förstå och på mer eller mindre seriösa personer som vi i vår godtrogenhet väljer att lita på. Kulturkrockar kan många gånger ske utan att det är illa menat från någons sida. Acceptera det faktum att människan lär sig genom sina misstag, det är så världen utvecklas.

2. Kolla upp rekommendationer

Du kommer att möta många som rekommenderar mäklare, advokater, arkitekter, hantverkare etc. Kolla på egen hand via hemsidor och personer du vet att du kan lita på. Du kan lyssna på andra, men besluten tar du alltid själv.

3. Översätt avtal och licenser

Om du är någorlunda språkbegåvad klarar du dig bra även om du inte kan spanska, men när det kommer till avtal, licenser etc måste du anlita någon som kan översätta och gärna kan engelska eller tyska.

4. Välj advokat noggrant

Var ytterst noggrann när du väljer advokat och se till att han eller hon är registrerad eller rekommenderad av någon du verkligen litar på. Om advokaten gör fel eller inte gör sitt jobb är det mycket svårt att komma tillrätta med. Samma noggrannhet gäller arkitekt och byggansvarig. Stora problem och kostnader kan uppstå om kompetensen inte räcker till.

5. Ställ frågor om allt

Var noggrann i din kontroll av vad som intygas och lovas. Ta inget för givet och ställ frågor om allt. Förvissa dig om att den byggansvarige verkligen förstår vad du vill att han ska göra och hur slutresultatet ska bli. Tänk på att luftfuktigheten är hög här och god ventilation behövs.

6. Fuska inte med byggloven

Arkitekt behövs för bygglicensen, men håll koll på att han gör allt korrekt. I mitt fall blev det ganska många missar vilka jag själv upptäckte. Sådant kan göra att bygglovet drar ut på tiden. Kontrollera gamla ritningar om de finns. Även stammar och bjälklag behöver kontrolleras då både nya och gamla vattenskador är vanliga både från terrasser och vattenledningar.

7. Var vänlig och trevlig

Odla en bra relation till konstruktören och hans byggare. Det lönar sig när problem uppstår. Besök bygget ofta. Avgörande frågor kan uppstå som de aldrig skulle ringa dig om. Kom oanmäld, då ser du hur de jobbar.

8. Stå på dig när det blir fel

När kontraktet för min bygg-el gick ut och jag skulle skriva kontrakt för privat el, kunde inte personalen på Endesa hantera den typen av abonnemang. Detta resulterade i att jag blev utan el över jul, nyår och trettonhelg. Av Endesas kundtjänst fick jag sedermera veta att det får enligt lag inte ta mer än sju dagar innan man får elen tillbaka. Trots det måste du vara mycket bestämd för att saker ska hända.

9. Ta höjd för extra utgifter

Om du har en begränsad kassa är det bättre att hyra i början. Även en godkänd budget kan ändras. Plötsligt kan du få besked om nya skatter som måste betalas. Även nybyggen kan medföra oförutsedda kostnader. Är du själv byggherre kan du följa arbetet i varje led, och därmed kostnaderna.

Annicas väg till drömjobbet

Posted on marzo 10, 2021septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pår Olsson

Det var ett tips från en granne som gav textilläraren Annica Lindgren chansen att ägna sig åt det hon drömt om: Att bygga upp en konst- och designinriktning och undervisa elever i alla åldrar. Och det på en nyöppnad internationell skola i Palma. Idag har skolan elever i åldern 5 – 16 år, och Annica undervisar även i Svenska som tredjespråk. Skolan heter Green Valley School och en femtedel av eleverna har svensk anknytning. Men vägen till drömjobbet var lång.

Året var 2008 då Annica kom till Mallorca för att hälsa på en vän som jobbade på Svenska Skolan i Palma. Vid besöket erbjöds hon jobbet som skolans slöjdlärare. Annica tackade ja och höll sina första slöjdlektioner under några intensiva veckor under våren. På den tiden var Svenska skolan liten och ville ha undervisningen koncentrerad, Annica löste det genom att jobba på loven och ta någon vecka ledigt från sitt jobb som textillärare i Malmö. Så fortsatte hon i några år, men Svenska Skolan i Palma växte och det blev ohållbart att kombinera båda jobben.

– Vid mitt sista år hade jag över 150 elever att undervisa och betygsätta. Det var mycket jobb, men det var fantastiskt roligt att se hur mycket fint vi kunde skapa tillsammans.

Annica valde att flytta till Mallorca på heltid. Parallellt designade hon sidenklänningar, smycken och importerade organiska fårskinn. En del kunde säljas i hennes vän Linns butik Tree of Life i Palma.

Annicas passion för textildesign började med mormor Karin. Hon var sömmerska för Oscar Jacobsson och sydde kostymer av högsta kvalitet. Karin hade en ateljé med stor vävstol, symaskin och en klädkammare med knappar, tyger och allt annat som hör det textila skapandet till.

– Mormor uppmuntrade mig att skissa upp mina idéer och omvandla dem till kläder. Vi tillverkade och sydde mycket tillsammans. För mig är det egna skapandet viktigt för att jag ska kunna utvecklas som lärare, och i det är mormor min stora inspirationskälla.

Annica arbetade under några år som gymnasielärare inom mode och design på Tillskärarakademin i Stockholm. När hon flyttade till Malmö väcktes iden att jobba som mönsterkonstruktör i Köpenhamn. Men jobbet var datorbaserat, ensamt och påminde inte alls om vad hon drömde om. Istället gick hon tillbaka till jobbet som textillärare.

– Det var en viktig insikt för mig. Jag älskar dynamiken i samspelet med mina elever, och har sedan den dagen uppskattat det levande i mötet som sker i klassrummet.

När Mallorcaliv träffar Annica på Green Valley School är hon på tillfälligt besök under sin fyra månaders korta mammaledighet för dottern Emma May. Hon visar oss runt och berättar hur undervisningen i Svenska växte fram.

– Skolans metodik bygger på en filosofi om Human Values. Eleverna börjar varje dag med en andningsövning för att kunna fokusera bättre under dagens lektioner.
Under skolans första år läste de om inspirerande personer i små grupper på elevernas hemspråk, och det var där undervisningen i svenska tog form.

– Då läste vi väldigt mycket om Astrid Lindgren.

Annica talade med sin chef om vikten att få utveckla svenskan som språk och även undervisa i läs- och skrivinlärning, och hösten 2018 började hon undervisa i svenska som tredje språk. Hon utvecklade lektionerna efter den svenska kursplanen med stöd från material från Utbildningsradion. Redan följande höst kunde de äldsta eleverna även välja att studera Svenska via Sofia Distans för att få bättre behörighet till svenskt gymnasium.

På en internationell skola är hemspråket viktigt för barnen.

– De flesta får med tiden engelskan som sitt starkaste språk, berättar Annica. För de små är det därför viktigt att börja rätt, till exempel genom att ljuda, stava och tala mycket på lektionerna. För elever som inte pratar så mycket svenska hemma gör det stor skillnad.

En stor skillnad mot svenska skolan är att den internationella börjar tidigare, de yngsta elever som Annica lär att läsa och skriva är bara fem år.

– För mig är det viktigt att skapa en trygg inlärningsmiljö där vi lär känna och respekterar varandra. Sedan drar vi på och kan ofta hålla ett bra tempo.

Samtidigt upplever hon att spansk och engelsk metodik har större fokus på prestation.

– I svensk skola är vi duktiga på att arbeta med individen, och eleverna lär sig tidigt att utveckla sina styrkor och svagheter. Med svensk lärarbakgrund upplever jag att jag arbetar tillsammans med mina elever, och inte framför dem, säger hon och fortsätter:

– I Sverige har lärarna även en kontakt med föräldrarna som gör att skolan kan fånga upp inlärningsproblematik och beteendeproblematik. Det försöker vi också göra här.

Vi går vidare till salen för Art and Design, salens väggar är fyllda med elevernas olika konstprojekt.

– Utöver vanlig undervisning skapar vi scenografi och kostymer till julens och vårens musikaler.

Och till högtider och skolans internationella basar skapar vi dekorationer med olika teman.

– Jag brinner för svenska traditioner och har fått stor uppbackning av föräldrarna. Lucia och midsommar är något unikt. Skolan har sitt eget luciatåg som är väldigt uppskattat.

Den brittiska skolan har tre viktiga testperioder per år, och all undervisning fokuseras på att eleverna ska klara dem. Därför får musikaler och luciatåg inte ta tid från övrig undervisning.

– Barnen övar hemma på sina sånger, resten sker på independent study eller workshops, och för de äldsta eleverna är det valfritt.

Annica säger att svenska föräldrar ibland reagerar på att det är mycket läxor och långa dagar.

– Tanken är att eleverna kan få hjälp med läxor under lektionerna för Independent study, istället för att lägga mycket tid på läxor hemma.

Annica ser fördelar både med svensk och internationell skola.

– Svenska skolan kan vara en bra start för barn som kommer direkt från Sverige, eller som vill stanna i det svenska skolsystemet. Men den ger inte möjlighet till vidare studier i Spanien och internationellt. Så vill man ge barnen en bra start i Spanien är en internationell skola bra.

Nyast på Palmas barhimmel

Posted on marzo 10, 2021septiembre 9, 2022 by Aina Hernández

Mallorcaliv har prövat 5 nyöppnade barer för vin, öl och cocktails i Palma.

BAR LA SANG

Lukas Lundgren och Eritrea Willoughby slog upp portarna till baren La Sang vid plaza Hospital, döpt efter gatan som leder upp till baren, i oktober i fjol. Här serverar de naturvin och öl från små producenter över hela världen i en klassisk rustik miljö med väggar täckta av flaskor på rad. Till vinet erbjuder de pamboli, chark och ostar från lokala marknader.

–Det finns ett naturvin för alla, säger Lukas. Naturvin kan smaka kambutcha, cidrigt, fermenterat, vilt och operfekt. Det har en väldigt romantisk smak. Men det behöver inte vara funky, naturvinet har utvecklats och är inte längre en liten marknad.

Lukas passion för naturvin blir uppenbar när han berättar.

–Vi har mellan 60 och 100 vinmakare på Mallorca men bara tio eller elva jobbar organiskt. Jorden här har lågt ph-värde och är svår att odla, det är ofta en kamp. På Mallorca konsumerar vi lokalt, väldigt lite exporteras men vi gör så pass bra vin att det kan drickas överallt.

Passionen omfattar även omsorgen om våra jordar, och han frågar retoriskt:

–Ska man behöva skada allt liv runtomkring för att producera vin? Vid storskalig vinodling används pesticider och där växer inget annat än vinrankor. Runt en organisk vinodling är det grönt, liv och biologisk mångfald. Har vi inte det agrikulturella perspektivet tappar vi hela det autentiska. Jag tycker det är bra att trenden med naturvin uppmärksammar människor på vad som händer ute på fälten. Vin är klassat som kulturprodukt och behöver inte ha innehållsförteckning. Det innebär att vi inte vet vad vi häller i oss. Men med naturvin vet vi, allt det innehåller är fermenterade druvor.

Han avslutar:

–Naturvin filtreras inte, för att man vill att smaken ska bevaras. Det är därför den är så komplex och karaktärsrik. Naturvin har en mer komplett smak, med struktur, finess och djup. Precis så som jag gillar vin.

Bar la Sang, Plaza de L´Hospital 2

ADALT BREWING

A Dalt är mallorkin för ovanför och namnet kom till när vännerna Sebastian Barceló, Guillermo Blasco och Alberto Camina ombads sälja sitt hantverksmässiga öl på en fest som hölls av frilanskollektivet en trappa ner. I nio år bryggde de bara för vänner, men sedan i oktober driver de både bryggeri och ölhall med avskalad garagekänsla mot en stor skyddad innergård målad i vitt. Här samlas lokala hipsters i yngre medelåldern, men A Dalts öl säljs även i specialbutiker som Del Món Beer i Santa Catalina.

De tre vännerna är alla ingenjörer med olika inriktning och brygger sin cerveza artesanal, eller craft beer om man så vill, vid sidan av. Sebas, som är projektets entusiastiska initiativtagare, jobbar i båtindustrin med att utveckla samma monitorer för bl a temperaturkontroll som de använder i bryggeriet. De stora pannorna är inhysta bakom en glasvägg och här pågår dygnet runt fermentering av flera olika ölsorter, som kan drickas såväl färska som lagrade. Filosofin är att erbjuda en begränsad upplaga recept som ska tilltala alla smaker, som suave, blanca, negra/stout, amarga/bitter och Indian Pale Ale. Vissa favoriter kommer alltid finnas, men några ska alltid vara nya. Varje ölsort föräras med sin egen burkdesign utformad av en lokal formgivare.

Vännerna berättar att man först under de senaste tio åren har börjat brygga craft beer i Spanien, och att mikrobryggerierna har bra koll på varandra. Den största skillnaden mot industriöl ligger i att hantverksmässig öl inte pastöriseras, vilket gör att de karaktäristiska fermenterade smakerna mognar fram bättre. Upp till fem år kan craft beer lagras, och smaken utvecklas hela tiden.

Adalt Brewing, Calle Arxiduc Lluis Salvador, 40

CAOBA

Caoba är spanska för mahogny. Caoba är också en nyöppnad cocktailbar på en välkänd adress på Santa Catalinas restauranggata nummer ett, calle Sant Magí. Så sent som i december övertog bartenderna Albert Macía och Damian Gil A Casa Mias forna lokal. Med själ och hjärta har de förvandlat den till en bar som de själva drömt om att driva: en avslappnad och sobert inredd cocktailbar som serverar klassiska och personliga cocktails, gintonics och infusiones, med intressanta tillbehör som syltad ingefära. Den långa bardisken är full av cocktailtillbehör och personliga ting som Albert och Damian samlat på sig under alla de år då de blandat drinkar i Barcelona, Amsterdam och på Mallorca, samtidigt som de planerat inför sin alldeles egna bar. Bakom bardisken i det dovt ljussatta antika skåpet, i mahogny såklart, finns spritflaskor med varierande ursprung. Bland annat finns här flera sorters rökt whiskey och bitter, två spritsorter som de båda bartendrarna med förkärlek smaksätter sina drinkar med. De ofta färgstarka drinkarna serveras i udda, vackra glas, alltid med något ätbart nedstoppat eller perforerat av en tandpetare som vilar på glasets kant.

Vill man sitta avskilt finns ett rum för större sällskap en trappa upp.

Caoba, Calle Sant Magí 61

EMBLEMATIC

I ett duplex vid Paseo Maritimo där Cappucchinos tidigare huserade finns sedan i våras coctelería Emblematic. Jaime Colombas har en energi som går att ta på när vi träffar honom och parhästen Carlos Berastain vid det runda bordet under trappan. Här har vi sällskap av en rosa plastflamingo och en svartskimrande leopard som vilar i en plastdjungel. Runt om oss är väggarna över marmorpanelen klädda med tropiskt klorofyllgröna tygtapeter. Medan de berättar om restaurangen åker fat efter fat fram med klassiska spanska och internationella rätter som patatas bravas och tacos, med en inte sällan kryddstark twist. ”Emblematiska rätter”, som Jaume gärna kallar dem.

Emblematic håller öppet varje dag från frukost till sen cocktailtimme och Jaume förklarar att det ska alltid gå att hitta något man gillar här, det ska vara ett ställe där stämningen förtätas och chillas av under dygnets timmar. Turister från de omgivande hotellet kanske hittar hit på morgnar och eftermiddagar, medan det yngre lokala klientelet framför allt besöker Emblematic på kvällen. Kanske reserverar de övervåningen, som kan skärmas av från övriga gäster om så önskas, eller tar en cocktail i baren eller på den stora terrassen mot gatan.

Jaume Colombas har gjort sig känd i Palmas nattliv med barerna La Tremenda intill Hostal Cuba, och Bandarra vägg i vägg med restaurang El Camino, två ställen där stämningen ofta är hög. Inspirationen till Emblematic hittade de båda vännerna under en lång helg i spansk fiestas absoluta epicentrum, Madrid.

Emblematic, Paseo Maritimo 1

DOOR 13

Dörren på calle de les Caputxines 13 är femhundra år gammal, och du kan bara komma in med kod. Väl inne möts du av den excentriske fransmannen Stephane Melaerts skapelse, cocktailbaren Door 13. Här har han levt ut alla sina önskningar om en lyxig flamboyant, intim och till vissa delar erotisk bar.

–Men inte för mycket, försäkrar han och visar oss till salongen och fotoutställningen som påminner om filmen Eyes wide shot. På borden omgivna av chesterfieldsoffor och sammetsklädda fåtöljer står dödskallar och kandelabrar med rinnande ljus. Här spelas levande musik flera kvällar i veckan med skön speak-easy-atmosfär.

Över baren med dubbel takhöjd hänger venetianska masker, och rakt fram svävar enorma inglasade vita änglavingar mot en svartmålad vägg. Baristan frågar artigt om vilka drinkar vi föredrar, och Stephane visar oss menyn, tjock som bibeln. Här finns inte bara klassiska cocktails som Moscow mule, Singapore sling och en lång rad gintonics, utan även egna noga framforskade smakkombinationer på cannabis, absint, örter och udda ingredienser som en särskild peppar från Himalaya.

–Våra cocktails är för dem som är ute efter nya erfarenheter, försäkrar Stephane medan baristan serverar mig en cocktail med doft av lime och trä. Fantasifullt serverad och fullkomligt ljuvlig i gommen.

Door 13, Calle de les Caputxines 13

En liten bit av Marocko på Mallorca

Posted on abril 10, 2019junio 19, 2019 by Aina Hernández

När en dörr stängs brukar ett fönster öppnas heter det. I Sofia Carlsens fall är det inte helt långt från verkligheten. I samband med ett uppbrott från en relation bestämde hon sig för att satsa på en dröm som hon hade mejslat fram under några års tid. Nu har hon ateljé, showroom och butik i sin lägenhet och hennes omsydda marockanska kaftaner hittar köpare i alla åldrar.

Text: Hedda Lapidus
Foto: Pär Olsson

Vi träffar Sofia i hennes mysiga vindslägenhet med jätteterrass mitt i Palma i närheten av Calle Blanquerna, med kaftaner i sprakande färger hängande från takbjälkarna.

–Jag har jobbat som fastighetssäljare här på Mallorca, så jag har blivit rätt van vid att titta på bostadsannonser, jag hittade faktiskt denna lägenhet på en dag. Fast anledningen till att jag valde den var främst att säljaren kunde flytta ut snabbt, skrattar Sofia.

Sofia har bott i sin lägenhet sedan maj förra året, och på Mal-lorca i fem år, och vistelsen inleddes när hon gjorde praktik på Hilton i Llucmayor som ett inslag i sin Hotel Managementutbildning i Bryssel.

–När jag sedan skulle hem till mina föräldrar i Luxemburg så missade jag planet, och då bestämde jag mig för att stanna på Mallorca istället. Min kompis som jag gjorde praktiken med flyttade också hit.

Då var Sofia 23 år och fick jobb på hotellet Can Alomar i Palma. När en gäst hörde henne växla obehindrat mellan svenska, franska, italienska och spanska erbjöd han henne jobb som fastighetssäljare. Sofia har aldrig bott i Sverige utan är uppvuxen i Saudiarabien och Luxemburg med en svensk mamma och en dansk pappa, därav språkkunskaperna. Spanskan lärde hon sig här på Mallorca när hon arbetade som assistent till den städansvariga på Hilton och kommunicerade med städerskorna.

–Sedan träffade jag en kille och vi jobbade tillsammans men jag var sugen på att göra något eget också. Jag var inne på att det skulle vara nåt online som gick lätt att skicka och som inte krävde så mycket lager. Min mammas mormor var sömmerska och min mamma håller också på med textil, hon syr bland annat exklusiva kuddfodral. Hon har lärt mig sy, så jag visste att det var något med tyg jag ville göra. När jag var i Bangkok var jag runt på massa marknader och letade tyger, och fick även några kaftaner uppsydda, men det kändes inte hundra, berättar hon.

När Sofia var i Marrakech på möbelinköpsresa fick hon ett infall att ansluta sig till en grupp marockanska kvinnor som tittade på begagnade jellabas i en butik i souken. Det var lite bråttom, flyget tillbaka till Mallorca skulle gå inom ett par timmar, men Sofia rafsade åt sig 65 stycken, slängde ned dem i en påse och lät dem åka med möbeltransporten till Mallorca.

Sofia har till och med tvingats att sälja de kaftaner hon har tyckt bäst om, och som hon först sa att hon aldrig skulle sälja, för att kunderna har tjatat så. En av dem såldes med villkoret att Sofia skulle få tillbaka den när kunden slutade använda den.

–Det var exakt ett år sedan. Då hade jag inte tid att ändra dem själv, så jag hittade en marockansk sömmerska. Alla är handsydda och gjorda på speciellt sätt, så jag ville ha någon som var bekant med plagget och sömnadskonsten. Men nu syr jag dem själv, och det känns så fint att kunna göra om ett plagg från en annan kultur till något som passar oss.

Från början är kaftanerna stängda där fram, är helt fotsida och med kapuschong där bak. Sofia öppnar dem, gör slitsar på sidorna och kortar dem. Dessutom gör hon skärp av andra tygbitar. Materialet är oftast polyester och Sofia börjar med att slänga in dem i tvättmaskinen för att se att de håller. Varje kaftan är helt unik och ett otroligt handarbete.

–När jag lämnade min kille i maj förra året hade jag typ 400 euro på mitt konto, och som tur var kunde jag bo i mina föräldrars lägenhet i Palma. De första kaftanerna var klara, och eftersom jag behövde pengar så åkte jag med dem till stranden i Portals och gick runt och sålde. Jag fick in en hel del, skrattar hon.

Även om Sofia bara var fem år när hennes föräldrar flyttade från Saudiarabien har hon minnen av att gå runt i souken där med sin mamma, och hon älskar prutandet och den ständiga förhandlingen som hon klarar på franska.

–Försäljarna i Marrakech brukar beklaga sig till mamma över att jag är så hård. Jag har 3-4 försäljare jag återkommer till och det är alltid bra att börja med att stå och småprata lite. Ska jag köpa en ljusstake och de ber om 200 säger jag 30 och så får jag den för 70. Om jag frågar om priset och de svarar i euro går jag vidare direkt, då kommer jag inte få en bra deal. Däremot, blir man bjuden på te så är man i hamn. Förra gången jag var där köpte jag 80 kaftaner.

Försäljningen går oftast till genom att en potentiell kund kommer hem till Sofia för att prova, och se om kaftanen behöver läggas upp eller tas in. Det var först mest kompisar, sedan kompisars kompisar, och nu är det många hon inte alls känner. Med sina klara färger är kaftanerna lättburna och passar de flesta och i de flesta sammanhang. De är lätta att klä både upp och ner och hennes äldsta kund är 80 år.

–Alla kaftaner är unika, och det finns varken storlek eller materialbeskrivning, vilket gör det lite svårt att sälja online och i butik. Dessutom vill jag ju gärna vara med i köpprocessen. Jag bär ofta kaftan på stan, och det kommer alltid fram någon och undrar om dem. Jag har sålt en del direkt på gatan. De rosa och senapsgula är de mest åtråvärda. Jag gillar verkligen också att det är hållbar mode, det blir ett nytt plagg av någonting gammalt.

Sofia har till och med tvingats att sälja de kaftaner hon har tyckt bäst om, och som hon först sa att hon aldrig skulle sälja, för att kunderna har tjatat så. En av dem såldes med villkoret att Sofia skulle få tillbaka den när kunden slutade använda den. Att Sofia ville stanna på Mallorca berodde mycket på den avslappnade livsstilen som finns här. Och vädret förstås.

–Jag är uppvuxen i en miljö där märkeskläder var viktigt, och med massor av prestationsångest. Här är det helt annorlunda. Nu bor mina föräldrar här tre månader om året och min bror flyttade hit för två år sedan. Men det var inte jättelätt att få kompisar och jag var inte intresserad av att bara komma in i nåt svenskt gäng utan ville gärna ha en internationell umgängeskrets. Jag har alltid haft det, eftersom jag aldrig har bott i Sverige.

Nu jobbar Sofia 60 % för en advokat, och bistår vid köp och försäljning av fastigheter. Resten av tiden lägger hon på Kimåne, som hennes varumärke heter. Förutom att hon syr om kaftanerna gör hon väskremmar och hårsnoddar av stuvbitar. Dessutom är det mycket arbete med att få ut varumärket.

–Jag måste göra en sökmotoroptimering till hemsidan, men jag skjuter på det, det är så tråkigt. Jag ska börja med instagram mer också, och se till att få upp nya bilder. Bilderna på hemsidan har jag fotat med min iphone, men min brors flickvän har en fin kamera, så vi ska jobba lite med nya bilder. Kimåne ger mig så otroligt mycket energi, och jag hoppas att jag kan föra över lite av den energin. Jag tänker på vem som har haft dem innan och hur nästa person är, och att de kanske är lite lika eftersom de dras till samma färger och mönster. Alla är så glada som kommer hit och tittar. De brukar säga att de känner sig som en prinsessa för en dag.

Matsmarta val på menyn hos Louise i Palma

Posted on abril 10, 2019diciembre 29, 2020 by Aina Hernández

En skolpsykolog som startar kreativ matstudio. Det kanske låter som helt skilda världar, men för Louise Sarrión blev det en fullträff. På Grounded Living lagar hon hälsosam och helst veganskt kost till yogaretreats och fester på Mallorca.

Text: Anna Norström
Foto: Pär Olsson

När Louise Sarrións mormor Marianne var ung åkte hon till Mallorca på charterresa. Här blev hon blixtkär i turistguiden. Han fick följa med hem till Småland. Snabbspola fyrtio år. Louise är nu själv boende på ön.

– Det låter kanske som en kliché men nu är cirkeln sluten, säger hon.

Louise Sarrión startade projektet Grounded Living för två år sedan. Efter flera år med sin familj i Madrid hade hon landat på ön och hitta hem till köket. Det blev det en matlagningsverkstad med fokus på det växtbaserade riket. Hon utgår från sin studio på Carrer d’Arnau Rossiñol i Santa Catalina, Palma men arbetar ofta ute på fältet.

– Min idé från början var att göra cateringuppdrag men jag jag får allt fler kunder som antingen har retreats eller familjer som vill att jag kommer hem till dem och lagar mat, berättar Louise.
Många är nyfikna på studion. Under vårt besök sticker en herre in huvudet och undrar om hon serverar lunch.

Hon ger också matlagningskurser. Det finns en stor efterfrågan på Mallorca med just hälsosam och vegansk kost. Men Louise är inte den typen av grön kock som sysslar med några pekpinnar. Jag är inte ”hjärntvättad”, säger hon och skrattar.

– Det här händer ganska ofta att folk knackar på eller kommer in. Från början tänkte jag att jag skulle ha luncher för allmänheten men nu gör jag bara events här för sällskap som bokar in sig.

Hon ger också matlagningskurser. Det finns en stor efterfrågan på Mallorca med just hälsosam och vegansk kost. Men Louise är inte den typen av grön kock som sysslar med några pekpinnar. Jag är inte ”hjärntvättad”, säger hon och skrattar. Själv äter hon kött men inte särskilt ofta, kanske max en gång i månaden. Louise drivs snarare i positiv anda av att få folk att upptäcka nya vägar med grönsaker.

– Och framförallt för mig handlar det om bra råvaror. Det finns det så mycket av här, bara tänk på alla saluhallar!

En av hennes menyer som blivit en storfavorit är hennes veganska tacobuffé. En rätt som därhemma i Sverige är så älskad, speciellt för familjer om fredagarna, där man med enkla medel kan välja bort kött.

Och framförallt för mig handlar det om bra råvaror. Det finns det så mycket av här!

– Även de mest inbitna köttätarna älskar tacobuffén.

Då lagar hon en ”chili sin carne”, alltså utan kött, och serverar med hembakta bröd, salsan pico de gallo och mangosalsa. Den svenska artisten Little Jinder är en gäst som ätit den med förtjusning. På de yoga och hälso-retreats som hon lagar maten åt blir menyn mer hälsoinriktad – med smoothies och grönsaksjuicer som går åt i en försvinnande fart. Deltagarna kan också ta med sig enkla knep hem. Som med hennes gazpacho där hennes knep är att tillsätta något sött.

– Det är mitt hemliga trix! Man kan ha äpple, persika eller nektarin i och då balanseras tomaten med syran. Och så är jag så knasig att jag inte har någon vitlök i, det kan folk tycka är lite konstigt men det behövs faktiskt inte, säger Louise.

Hennes väg till den nya karriären startade för fem år sedan. Efter att ha jobbat som skolpsykolog Madrid ville hon göra något helt annat.

– Jag gjorde det där klassiska och gick olika kurser för att hitta mig själv.

På ett bananskal snöade hon in på raw food och tog en online-utbildning. Just raw food blev hennes biljett in i retreat-världen som växer och blir större för varje år på Mallorca. Och här på ön vill hon bli kvar. Louise och hennes man Fernando har skapat sig ett hem här tillsammans med sina barn Carl, 11, och Linnéa, 12.

– Jag älskar att bo på Mallorca. Barnen kan röra sig helt fritt här.

De tränar triathlon, och har en aktiv livsstil. Hennes man pendlar fortfarande en del för jobb i Madrid men deras bas är på ön. Och lokalen på calle Rossiñol nummer tolv är platsen där Louise får utlopp för sin kreativitet.

– Vi bara sprang på den här lokalen och det kändes så rätt.
För mer info: groundedliving.es

Gro Living

Kyrkoherden hjälper oss i nöden

Posted on abril 10, 2019diciembre 6, 2019 by Aina Hernández

Det är inte helt ovanligt att svenskar reser till Mallorca på enkel biljett med en gitarr om sin hals, och hoppas på ett rum eller en balkong att sova på. Det finns de som kommer hit med sin familj med en önskan om att lösa de problem som de brottades med i Sverige. Andra, som bott här länge, hankar sig fram tills ålderdom och sjukdom tar vid, och den oundvikliga döden.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Danielle Stack

Det kan gå bra, men det kan också hända att någon av dessa svenskar hamnar i djup kris. Ekonomin löser sig inte, alkoholen eller andra beroenden tar över, äktenskapet spricker, och när den ena i paret dör kanske den andra står ensam i sorg, utan pengar och med begränsade kunskaper i det spanska språket och om det spanska samhället. Inför vännerna hålls kanske fasaden intakt medan insidan rämnar, och när man väl blottar sin förtvivlan försvinner partyvännerna en efter en. Det är då Svenska Kyrkans personal finns där. Med samtal, besök och hjälp med det praktiska.

Svenska kyrkan har i fyrtio år visat omsorg om svenskar på Mallorca. I El Terreno erbjuder de en social mötesplats och bjuder in till samtalsgrupper, sångstunder, alla årets kyrkliga högtider, gudstjänster och fika. Men de finns också där för svenskar i nöd och social kris – på kyrkans journummer kan du nå en präst mitt i natten.

Diakoni som kyrkans sociala arbete kallas är ett av kyrkans viktigaste uppdrag. Jag blev nyfiken på hur de arbetar och fick ett samtal med vikarierande kyrkoherde Kajsa, kantor Maria och kanslist Carina för att prata om deras arbete för människor i nöd.

Kajsa inleder med att berätta att de flesta som hamnar i akut kris ringer på kyrkans journummer där antingen hon eller kyrkoherde Karin svarar dygnet runt. Kyrkan har också ett nära sam-arbete med Svenska Konsulatet som hör av sig när svenska turister behöver hjälp med annat än de praktiska bitar som konsulatet står för.

När någon som själv befinner sig i kris ringer på jourtelefonen handlar det framför allt om att lyssna, och väldigt sällan om att ge konkreta råd, berättar Kajsa. Hon framhåller att det även är något man som anhörig kan tänka på, att vad många i kris framför allt behöver är någon som är villig att lyssna. Samtalen blir gärna långa, men för det mesta räcker det med ungefär fyrtiofem minuter.

– Ofta har den som ringer då själv kommit på bra tankar och lösningar, utan att jag har behövt säga så mycket. Om problemen är långvariga handlar det om att stötta det friska och försöka hjälpa personen att hjälpa sig själv, säger hon.

Diakoni som kyrkans sociala arbete kallas är ett av kyrkans viktigaste uppdrag

Rent praktiskt kan Svenska Kyrkan hjälpa till att kontakta sjukhusen, spanska socialen, domstolen, polisen och kvinnohuset Instituto de la doña som hjälper såväl fysiskt och psykiskt utsatta kvinnor och barn. Med försäkringskassans blå kort får svenska turister tillgång till vården på de statliga sjukhusen. Har man inte det med sig brukar Konsulatet kunna hjälpa till att få fram det.

– Vi har också ett samarbete med socialarbetarna i El Ter-reno och Santa Catalina som gärna vill nå ut till svenskar och andra invandrare som behöver hjälp att integreras i det spanska samhället, säger Carina.

Kajsa har tidigare varit präst på såväl Svenska Kyrkan i London och i New York, men även på Kanarieöarna. Där ligger kyrkans lokaler nära stranden i San Agustin och betraktas i det närmaste som turistkyrka. Så är inte fallet på Mallorca där lokalerna inte ligger på gångavstånd från de områden dit turisterna söker sig. Däremot har El Terreno där lokalerna finns blivit allt mer populärt för svenskar att köpa lägenhet i.

– Även Svenska Skolan ligger här, och många av de mindre barnen kommer till kyrkans sånggrupper, sjunger Mors lilla Olle och äter kanelbullar, säger Maria som bland annat håller i barn-aktiviteterna. Men de flesta som söker sig till kyrkan är äldre svenskar som bor på Mallorca. Då börjar de kanske med att fika eller för att delta i någon av aktiviteterna. En stor anledning är den sociala samvaron med personalen och andra besökare.

– Det brukar vara en bra ingång om man senare behöver hjälp på ett djupare plan. Kanske kan man inte alltid nå fram till de existentiella samtalen med vännerna så som man upplever att man kan med oss, säger Kajsa.

Hon berättar att samtalsgrupperna har blivit väldigt upp-skattade.

– Vi är tio, tolv stycken som samtalar om olika teman. Kyrkans personal har tystnadsplikt, men alla är överens om att det som sägs i gruppen stannar där. Vi samtalar om kärleken, döden och allt däremellan, och man kan öppna sig för tankar som man ibland kanske inte vill delge den närmaste familjen.

En uppskattad del av kyrkans diakoni är sjukhusbesöken. Varje tisdag, ibland ännu oftare, besöker kyrkoherden eller församlingsassistenten John svenskar som är inlagda på Juaneda, Son Espases eller något annat sjukhus. Om man önskar kan man även få hembesök.

– Då tar vi med oss fika och veckotidningar, och ibland böcker. De flesta ser det som värdefullt att prata svenska en stund om annat än det som rör det medicinska. På vintern gör vi inte lika många besök, men när cykelsäsongen drar igång blir det genast fler, säger Kajsa.

Många som blir äldre frågar efter ålderdomshem. Och visst finns de även i Spanien, men de är ofta sorgliga att se, säger Maria.

– De påminner om fängelser med sina galler för fönstren. I Spanien får de flesta äldre hjälp av grannar eller familjemed-lemmar som ofta bor i närheten, eller så betalar de någon privat för service. I den lokala baren i mitt kvarter finns nycklarna till flera äldre stamgäster ifall någon en dag inte skulle dyka upp, säger hon.

Många utlandssvenskar har sitt starkaste skyddsnät i Sverige. Där finns släkt och vänner sedan långt tillbaka i tiden. Dess-utom är myndigheterna i Sverige ofta snabbare på att erbjuda hjälp än i Spanien, därtill på hemspråket.

– Om man inte har sociala kontakter, blir sjuk och inte kan gå ut eller om man tidigare gjort allt med sin partner som sedan dör kan det bli en väldig ensamhet. Särskilt om man inte har lärt sig spanska så bra. Många väljer att sälja och resa hem då, säger Carina.

Hon framhåller att det i ett visst skede av livet är viktigt att planera för döden, vilket många också gör.

– För att få begravas i Spanien måste man köpa en gravsten. Därför brukar även svenskar som bott här länge välja att begravas i Sverige. Då är det den församling där man bodde senast som tar emot kistan eller urnan.

Samtidigt finns det en livskvalitet i Spanien som gör att många äldre svenskar vill bo kvar. Att byta några ord varje dag med grannen, servitören, frukthandlaren eller tjejen i kassan kan betyda mycket, något som fortfarande är ovanligt i Sverige.

– Du kan sitta ute nästan året runt, och de boende i kvarteret bemöter dig vänligt även om du kanske inte kan språket så bra. Här ingår det i uppfostran att hälsa exempelvis i hissen. Och till oss på svenska kyrkan är alla välkomna när de vill, vi finns alltid här även när vi inte har aktiviteter, säger Maria.

Svenskar som bott länge på Mallorca har ofta ett stort umgänge. Ofta sportar man tillsammans eller ses på restaurang. Det är kanske inte alltid man känner varandra på djupet så som man gör med de vänner som man haft hela livet. Däremot ses man kanske tillräckligt ofta för att lägga märke till om någon av vännerna är på väg in i en kris.

– Som anhörig kan man vara uppmärksam på om någon börjar bli disträ och ofta sitter tyst, eller på annat sätt drar sig undan. Kanske sker det en förändring i personligheten. Ibland kan det vara svårt att se, ifall den krisande vännen är mån om att hålla upp en fasad. Men man kan alltid ringa till oss och höra hur man som anhörig kan agera, säger Kajsa.

Det förekommer också att svenskar söker ekonomisk hjälp. I vissa fall kan kyrkan då hjälpa till med pengar till biljetten hem. De kan vara svenskar som rest hit på enkel biljett och tänker att det är enkelt att ordna en försörjning, eller så blir det inget med jobbat som man blivit lovad.

– Enstaka gånger har vi stöttat svenskar som är så berusade att de missar flyget hem, inte bara en utan två gånger. Då har vi hjälpt till med en ny biljett och skjutsat dem till flygplatsen och sett till att Aenas personal möter upp vid incheckningen och följer med till gaten. Vi har också varit med om separationer där kvinnan står utan pengar när hon upptäcker att mannen tömt deras gemensamma konto. Då har hon inte ens råd till en advokat, och kanske kan hon inte språket tillräckligt bra. Om båda är svenska medborgare är det oftast bäst att göra upp om skilsmässan i Sverige, säger Kajsa.

Tack vare fikat, basarerna, övrig försäljning och förstås kol-lekten får Svenska Kyrkan in medel för att skänka till behövande. Och behovet är stort, fattiga svenskar som saknar pengar till en flygbiljett eller en rullstol utgör en mindre del. Svenska kyrkan stödjer till exempel barnhemmet Nazareth som ligger längre upp på gatan, och brukar uppmana sina besökare att skänka kläder dit. Andra de stödjer ekonomiskt är Saceo, en organisation som har soppkök för hemlösa, liksom den katolska kyrkan San Francisco de Paula som ligger i det socialt utsatta området Camp Redó. Efter översvämningen i Sant Llorenc i höstas ordnade de flera kollektinsamlingar för mat och kläder.

– Då visade våra församlingsmedlemmar en stor generositet, och det är vi väldigt tacksamma för, säger Carina.

I år firar Svenska Kyrkan 40 år på Mallorca. Under de åren har antalet svenskar som bor på ön mångfaldigats. Carina berättar att det märks i kyrkans verksamhet, och hon avslutar:

– Under de åren jag jobbat här upplever jag att samtalen och besöken har ökat. Förra året hade vi nästan 12 000 besök på kyrkan och det ser vi som ett kvitto på att det vi gör uppskattas. Till hösten flyttar vi in i nya lokaler två trappor upp, då får vi tillgång till en stor och solig terrass. Då hoppar vi att ännu fler hittar hit!

Svenska Kyrkan Mallorca

Smaka och njut på Taverna El Tapas de Flanigan

Posted on abril 10, 2019junio 19, 2019 by Aina Hernández

Taverna El Tapas de Flanigan erbjuder en vänlig, avslappnad atmosfär i en lokal med karaktäristisk inredning och i ett perfekt läge, och garanterar en annorlunda matupplevelse.
Produkter av hög kvalitet är vårt varumärke. Här hittar du ett varierat utbud av tapas från hela landet, allt från södra Spaniens friterade rätter, till pinxos från norr och traditionella.
På menyn finns även rad olika kroketter, korvar, ostar och tortillas – och naturligtvis Mallorca specialiteter ”tumbet” och ”camaiot” och “sobrasada”.

Från måndag till fredag serverar vi klassiska gryträtter: allt från baskiska tonfiskgrytan marmitako till kikärtsgrytor och fabada, den berömda böngrytan från Asturien.

När du väl är här ska du lyssna efter klangen från köksklockan, som signalerar att våra fantastiska ”paellas” och fideuas är redo att avsmakas.

Du bör förstås också prova på vår 900-grams t-benstek av nötkött, mat för gudar.

Tavernan ligger på populära Paseo Mallorca, i ett område med mycket folk i rörelse. Lokalen består av två våningar med plats för 70 matgäster, och en inbjudande utomhuster-rassen som rymmer ytterligare 35.

Du kan besöka oss alla veckans dagar, från klockan ett på eftermiddagen till efter midnatt och köket stänger aldrig. Här finns även plats och möjligheter för alla olika typer av evenemang.

Alla rätter som serveras på Flanigan finns som hämtmat.

Du står inför himlens port, så synda på.

Passeig Mallorca, 20 – Palma de Mallorca – T 971 679 017
Facebook.com/eltapas – www.eltapasdeflanigan.com

Niklas Amundson. Kustbevakaren som blev konstnär

Posted on enero 4, 2019junio 19, 2019 by Aina Hernández

Det finns gott om mer eller mindre skickliga målningar där du inte kan se vad tavlan föreställer. Med palmakonstnären Niklas Amundsons oljemålningar är det precis tvärt om. Hans målningar kräver att man ägnar första minuten till att försäkra sig om att det verkligen är frågan om en målning och inte fotografi.

Text och foto: Johan Lewenhaupt

Vi träffas i Niklas generösa våning med utsikt över havet på en bakgata i El Terreno. Han har just varit nere på Club Nautico och tagit en kaffe i goda vänners lag. Yachtklubben tog i vintras be-slut om att det blir Niklas som får äran att måla jubileumsmålningen till klubbens 70-årsjubileum denna sommar. Det var även hans målningar som delades ut till förra årets vinnare av den världskända segeltävlingen Palma Vela som arrangeras årligen i bukten utanför Palmas hamn.

Det har varit hav, båtar och skär för den svenske 50-årige oljemålaren ända sedan barnsben.
Min pappa var lots och gick till sjöss när han var just fyllda 14 år. Jag föddes på Landsort där pappa fått anställning, förklarar Niklas. Pappa är ursprungligen från Stenungssund medan mamma är göteborgare. När jag var två år flyttade vi till Mar-strand.

En gång i månaden flyger Niklas från Mallorca till svenska västkusten och Marstrand där han under en veckas tid arbetar som kustbevakare och har en liten våning.
Men den funderar jag faktiskt på att sälja för nu känns det som att Palma är och förblir mitt hem för ett bra tag framöver.

Fram till och med årskurs sex gick Niklas i skolan i Marstrand innan det blev Kungälv. Någon utbildning eller kurs i måleri har Niklas aldrig gått.
– Jag är helt självlärd och inledde min konstnärskarriär med att måla egna påhittade serier föreställande U-båtskrigen under andra världskriget, förklarar Niklas. Men efter skolan följde jag i pappas fotspår och for till sjöss.

Till en början arbetade han som så kallad ”deckhand” på en svensk familjs stora segelbåt i Medelhavet. Efter ett och ett halvt år återvände han hem till Marstrand och körde lotsbåt på hemorten i två år.

Efter det började jag jobba i kustbevakning, förklarar konst-nären medan han slår sig ner på målarpallen på sin inglasade terrass i El Terreno. Numera är det måleriet som tar mest tid. Att måla vågor så att de ser realistiska ut är det allra svåraste, det tog mig 20 år av tålamodsprövande försök innan jag kunde bemästra det.

Idéerna till nya målningar får Niklas vart han än än går, cyklar eller åker bil.
Niklas teknik när han målar bygger mycket på tålamod och noggrann research. Efter att ha bestämt sig för vilken båt, häst-droska eller vad det nu är han ska måla ägnar han timmar åt att studera exakt hur fenderten, vinschen, seglet, hästhoven, tränset, betslet etcetera ser ut, och inte minst hur ljuset faller. Därefter gör han en snabbskiss på en av sina stora canvasdukar och bestämmer sig för hur mycket som ska komma med på målningen så att det blir balans i kompositionen. Sedan blandar han ihop sina oljefärger som han köper i en butik i centrala Palma, varpå han bygger upp målningen detalj efter detalj och lager för lager. Varje oljemålning tar mellan två och tre månader att arbeta fram. Han är sin största kritiker och blir inte målningen exakt som han vill ha den börjar han om på ny kula.

– Mitt sätt att måla bygger i huvudsak på tålamod och noggrannhet i kombination med erfarenhet. Man måste veta exakt hur vågorna slår eller hur hästens muskler rör sig i kroppen när den travar innan man låter penseln nudda canvasduken, menar Niklas. Men när allt flyter som det ska och slutresultatet blir som man vill känns det förbaskat bra.

På senare år har Niklas även ägnat sig åt beställningsmåleri. I första hand har det varit personer som Prins Albert av Monaco, Kung Harald V av Norge och storföretagare inom det svenska näringslivet som varit hans kunder. Men han har även målat flera flaggor åt olika fotbollsklubbar som till exempel IFK Göteborg samt ett flertal rena porträtt.

–Prins Albert ville inte bara ha en officiell målning av sin nordpolenexpedition som han gjorde 2006 utan även en porträttmålning av sin fru prinsessan Charlene, säger han och ler. Det tog mig en hel vinter att få till den målningen och du kan tro att det var nervöst när jag skulle visa upp den för henne första gången. Till min stora belåtenhet sken hon genast upp och ansåg sig vara mycket nöjd med slutresultatet.

Det här med beställningsmålningar har blivit ett trevligt sätt att försörja sig på och det har även tillåtit mig att bredda mitt måleri och ta risker. Jag har just färdigställt en målning som jag är nöjd med föreställande ett par hästar och droska. För det ska erkännas att det kan bli lite enformigt att bara måla båtar hela tiden, att måla hästar och annat gör det sedan roligare att ge sig på det marina och Yachtklubbsvärlden igen.

Niklas egen favoritmålare är den framlidna svenske konstnären Anders Zorn, som precis som Niklas själv, var en livsnjutare av stora mått.
– Men jag gillar även den amerikanske konstnären Thomas Hoyne som målat gamla skonare, förklarar Niklas.
Marstrandssonen är den ende svenske målare som fått in en målning i oceanografiska museet som finns i Monaco.
Stora detaljrika oljemålningar tycker jag är roligast att måla. Det enda jobbiga är att det tar 24 timmar för varje lager att torka. Och då ska man veta att var och en av mina målningar består av cirka 30-40 lager, påpekar Niklas.
Möjligheten att även arbeta som kustbevakare anser han är en lyx som gjort att han blivit en bättre konstnär.
– Till sjöss får jag ju från första parkett se hur allt ser ut på havet under alla årstider, menar Niklas.

I början av sin konstnärskarriär målade El terrenobon mest gamla träbåtar. Numera fokuserar han mest på gamla motiv men med ny stil och har med stor framgång även givit sig på katedralen i Palma.
Att han för tre år sedan beslutade sig för att bosätta sig på ön Mallorca tycker han inte är särskilt konstigt.

Här finns ju gott om stora båtar, ett perfekt klimat och så gil-lar jag ju den spanska kulturen och dess traditioner, förklarar Niklas samtidigt som vi går ner för trapporna till Paseo Maritimo. Jag är ju dessutom uppväxt på en ö, och Mallorca har ett speciellt ljus som passar perfekt för den som vill ägna sig åt oljemåleri.
Kvar i Göteborg har han sina fullvuxna barn, dottern Linnea och sonen Jonas.

De kommer rätt ofta ner och hälsar på mig här på ön. Sedan ses vi ju även i samband med mina skift som kustbevakare i den bohusländska skärgården.
När han inte målar så vandrar eller cyklar han i bergskedjan Sierra de Tramuntana, om han inte ägnar sig åt att snorkla kring ön Cabrera.
–Den ön har blivit lite av en favorit eftersom vattnet utanför erbjuder fantastiskt bra snorkling, och då ska ni veta att jag är rätt kräsen, säger Niklas och skrattar.
I de närmaste planerna ingår att försöka öppna ett eget gal-leri i centrala Palma.

Exakt var det blir är ännu inte bestämt men jag ett par förslag jag tittar på eftersom jag behöver ett bra ställe att visa upp min konst på, fortsätter Niklas.
Till en början bodde Niklas på calle Cotoner inne i Santa Catalina.
– Från den våningen jag hade då såg jag inte havet och det är något av ett måste för mig har jag upptäckt. Så när jag efter lite letande hittade mitt nuvarande hem i El Terreno slog jag till direkt. Det är dessutom en stadsdel som ligger lite off men ändå centralt och där jag trivs kanon då det är betydligt mer rogivande än Santa Catalina, som ju kan bli rätt stojigt på helgerna. Och så kan jag cykla ner till yachtklubben på ett par minuter, vilket inte är helt oväsentligt.

Fakta om Niklas Amundson

Niklas föddes år 1967 och förutom att vara konstnär är han även delägare i den turistverksamhet som sker vid Sveriges mest kända fyr Pater Noster, strax utanför Marstrand.

Vid två tillfällen har hans målningar blivit antagna vid The Royal Society of Marine Artists. Han var även officiell konstnär för ostindienfararen Götheborg. Niklas har även målat tavlor till Volvo Ocean Race 2005-2006 men även 2008-2009. Han har även egenhändigt frampenslade målningar i det kungliga danska skeppet Dannebrogen och Monacos Yachtklubb. Målningar av Niklas Amundson finns idag i hem från allt från den västindiska ön Mustique och Monaco till USA och inte minst Spanien.

Palma i det tjugonde århundradet

Posted on mayo 15, 2018junio 20, 2019 by Aina Hernández

Mario Verdaguer beskrev det bra i sitt arbete «La Ciudad Desvanecida», Den tynande staden: «För varje enskild person som försvinner, försvinner även en stad. Byggnaderna stannar kvar, folket och bilarna rör sig fortfarande längs gatorna, men allt det här är bara en fantomagoria.»

Och visst är det så. Alla bevarar en stad i sitt minne och i sin historia. Men även det omvända gäller: «För varje hörn av staden som försvinner eller förvandlas, så bevaras det som en del av minnet hos många människor. Som ett fragment av deras inre stad.» Symbiosen mellan stad och människa är absolut.

Text: Carlos Garrido

Översättning: Karolina Kallentoft

Det blir till en intressant reflektion när vi ser på Palma i det tjugonde århundradet. En stad som på ett visst sätt fortfarande lever i fotografier och samtalsämnen från förra seklet («la Isla de la Calma», «bahía de Palma», «semester på Mallorca») men som för länge sedan upphörde att vara samma stad.

Det är ett så brett ämne, så obegripligt att det bästa vore att studera det i mikroskop. Låta det passera genom en liten sil. Hitta en referensknapp som förklarar allt.

För mig personligen går min första upplevelse av Palma tillbaka till början av 1970-talet. Och det på en speciell plats – det lilla vandrarhemmet på la Pau och området däromkring. När jag anlände till hamnen bad jag taxichauffören ta mig till ett pensionat «som var anständigt». Och han körde mig till det nu icke existerande Pensión la Paz.

Ibland tas jag tillbaka på en sentimental resa till denna speciella del av min stad. Cafét Can Martí är fortfarande exakt detsamma, men håller nu bara öppet under dagen. Från bageriet Forn des Racó sipprar ännu doften av nybakade ensaimadas som förtrollar sinnena. En promenad längs carrer de Can Sales, genom Sant Feliu är att ta en promenad genom en stad utan dess like. Moderna barer, klädbutiker, en hel drös konstgallerier. Man inser snart att många byggnader i området nyligen rustats upp. Förmodligen av utländska investerare som man med stor sannolikhet kan hitta på några av barernas uteserveringar. De dricker och minglar i en avslappnad atmosfär där du kan höra tyska och svenska talas mellan beställningarna av en ”gin tonic”.

Denna del av Canavall, den gamla delen intill det angränsande Born, visar upp en bra bild av Palma i det tjugonde århundradet. Det är en modern, europeisk stad, med samma stora varumärken och franchisebutiker som i andra stora städer. Detaljhandeln är oöverträffad. Stadens citykärna omges av en förfinad och internationell atmosfär. I den här delen av Palma hittar man samma märken och butiker som i Barcelona, Madrid, Rom eller Paris. Mode, inredning, den senaste tekniken… Globaliseringen har förvandlat en liten provinsiell stad till en kosmopolitisk huvudstad. Åtminstone Palmas centrala delar.

Jag stannar till ett ögonblick framför lägenhetsblocket där Pensión La Paz brukade ligga. Det var här jag tillbringade mina första nätter i Palma. Jag ser mig omkring. Och jag inser att denna stad är den “fantomagoria” som Verdaguer talade om. Den som inte existerar. Bottenvåningen där Na Margalida brukade spela piano med dörren på glänt och sålde sina snäckor som hon målat naivistisk. Mataffären på hörnet. Den halvt övergivna, hemsökta herrgården. Källaren där några äldre fattiga systrar bodde som sällan gick ut. Palatset där ett brott begåtts. Apoteket som ägdes av «Margarita la de la lejía» (Margarita som säljer blekmedel). Platsen där en sierska läste tarotkort för skolflickor… Jag passerar hörnet där tobaksförsäljaren Francisca brukade hålla till. Jag imponerades alltid av hur hon lyfte sina kjolar för att visa sina snoddar med insmugglad tobak. Nu ligger ett boutiquehotell på samma plats.

Förvandlingen har varit så stor att det känns som en helt annan stad. Numera är hyrorna skyhöga, endast inom räckhåll för investerare, semesteruthyrare och förmögna. Innan var husen som grottor. Branta trappor, mörka, bullriga. Människorna levde sina liv ute på gatorna och i barerna. Idag råder samma atmosfär som i ett hippt kvarter i södra Frankrike. Egensinnigt, rofyllt. Fyllt till bredden av designföremål och samtida konst.

Jag älskar att korsa El Born från Sant Feliu och gå längs med Carrer Constitució, förbi postkontoret och regeringsbyggnaden och sedan upp längs Canamunt. Stadens högsta punkt.

När du når området kring Plaça Cort är turisttillströmningen stor. De anländer i hela bataljoner längs esplanaden från katedralen. Det är som ett slags «elefantparad» som passerar över Plaça Major och som upplöses först i slutet av Sant Miquel. Många är kryssningspassagerare eller på tillfälligt besök. Man ser lätt vilka butiker som öppnats enkom med dessa turister i åtanke. Fullpackade med souvenirer och lokala produkter som ensaimada och sobrasada. Och så glass, massor av glass. Butiker som säljer t-shirts. Och uteserveringar där mängder av människor med mobilkameror, hästdroskor, transportfordon, grupper ledda av paraplybärande guider, turister på cyklar eller Segways, alla passerar de just här.

Detta hjärtat av Palma har förvandlats till ett superkommersiellt centrum. Aktivt under större delen av dagen. Outtröttligt, mångfacetterat. Jag kämpar för att känna igen Plaça Cort som det en gång var. Med en grupp pensionärer sittandes på en stenbänk framför stadshuset. Några bilar som sakta körde förbi. Den loja polismannen i dörren som hälsade på en disträ lokalpolitiker. Apoteket, lagerlokaler med kläder. Sett från vårt nuvarande perspektiv skulle det betraktas som en by.

För att inte tala om de centrala delarna av Canamunt. Till och med de legendariska juvelerarna längs carrer Argentaria har slagit igen. Istället för skumma lokaler med ägaren stående utanför entrén, vaksam och fåordig, är området nu fullt av moderna affärer, gourmetrestauranger och delikatessbutiker. Turister som tar sig till Plaça d’en Coll landar i en labyrint av uteserveringar, barer och restauranger. Horderna svämmar över de trånga gatorna i ett öronbedövande snatter. Röster, gatumusikanter. Det är som om torget låg mitt i en by i Toscana.

Även om du banar dig fram längs de allra smalaste gatorna, som Can Sanç, möts du av små lokaler som en gång inhyste dunkla slakterier och som nu förvandlats till en vermouthbar eller liknande. Mittemot de evigt brinnande lamporna inne på Can Joan de s’Aigo, en alltid lika aktuell plats att besöka för den riktiga pilgrimen. Det tycks omöjligt att föreställa sig att denna gränd en gång var en dunkel och farlig plats att befinna sig på. Där publiken från Teatre Sans brukade mingla och dit pensionärerna letade sig in för en varm choklad på Can Joan de s’Aigo. Utöver detta bara katter och stillhet.

Om du följer gränden och korsar Plaça de la Quartera och la Plaça Mercadal möts du av en plats mitt i förvandling. Det är som ett laboratorium mitt i detta tjugonde århundradets Palma, och den sprider sig obevekligt. Men du kan ännu mötas av övergivna, nedklottrade byggnader som på andra håll i dessa kvarter. Återhämtningen befästs gradvis. Moderna barer flankeras av hemlösa som sover mellan pappskivor. Och mittemot det välbesökta soppköket Zaqueo ligger ett modernt hotell – svenskägda Palma Suites. Det andra sidan av myntet.

Ruinerna av det andra Palma finns här. Den del som dog. Barrio Chino, byggnaderna med flagad färg, gränderna utan återvändo. Inte ens turisterna eller de nyinflyttade har hittat ända hit in. Inte förrän man kommer fram till avenyerna, där världen förändras helt. Det ena kvarteret har inget att göra med det andra. Längre bort breder den livliga staden ut sig som vilken som helst. En med bostadskvarter och grannar. Utan turister och hästdroskor.

Efter år av debatt om den säsongsbetingade turismen har Palma nått fram till filosofens sten med jämnare besökssiffror över året. Med undantag för några få veckor under vintern slår nu stadens hjärta oavbrutet. Nu rör sig inte längre bara äldre par, eller nunnor eller sjömän eller militärer, inte grupper av flickor i skoluniform eller tysta män i överrock genom gränderna. De har förpassats till staden i skuggorna. Till Verdaguers fantomagoria.

Idag kan du höra många språk talas. En mix av musik strömmar ut ur lokalerna längs carrer del Sindicat, stadens tidigare ”red light district”. Det tjugonde århundradets Palma är avantgarde, kommersiellt, färgstarkt. En streamad webbfilm jämte de svartvita fotografierna från förr.

Men kära läsare, låt dig inte luras. Lika snart som staden transformeras, går det gamla, glömda Palma förlorat. Kanske kommer det tjugonde århundradets Palma att försvinna en dag för att åter bli något annat. För detta är historien och framtidens naturlag. Då alla våra känslor och bilder av idag blir till en fantomagoria.

Khalil, Orange Valley – Ove blev mitt eldprov

Posted on mayo 12, 2018junio 20, 2019 by Aina Hernández

Det var mycket som skulle bevisas. Det var Khalils första filmuppdrag med Orange Valley. Busskraschen var den största olyckan som någonsin hade iscensatts på Mallorca. Och så det svenska arbetssättet som Khalil ville införa, med fokus på kommunikation istället för den hierarki som ofta råder i filmbranschen, utanför Sverige. Som nybliven producent och delägare i Orange Valley blev Mallorcascenerna i den svenska långfilmen En man som heter Ove Khalils eldprov. Uppdraget blev en framgång. Nu, tre år senare, har allt satt sig och Khalil har siktet på att få Orange Valley att växa.

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Pär Olsson

Khalil Al Harbiti hamnade på Mallorca lite av en slump. För fyra år sedan köpte en lägenhet i Palmas gamla stan som investering. Väl här blev han kontaktad av grundaren till Orange Valley, dansken Thomas Kristensen. Hans tidigare delägare hade hoppat av och nu sökte han en ny producent och partner. Uppdraget passade Khalil där han befann sig i livet just då. Han bestämde sig för att ge det ett år. Men det krävdes mycket jobb för att få företaget dit han ville så han gav det två år till. Idag har Orange Valley nya kontor på Kanarieöarna och i Madrid och har precis producerat sin första långfilm. Khalil räknar på sina fingrar där han sitter framför mig i mötesrummet, och utbrister plötsligt:

– Det är faktiskt tre år just idag, jag borde bjuda mina anställda på tårta! Och han ser riktigt lycklig ut när han fortsätter: Jag har nått mina mål, nu handlar det om att fortsätta utvecklas.

Orange Valley är ett produktionsservicebolag som tack vare Thomas länge var framgångsrika inom filmutrustning och teknik. När Khalil klev in gavs han fria händer. Det han tog med sig från sina 17 år inom svensk och internationell filmproduktion var framför allt sättet att arbeta på. Det typiskt svenska, där värderingar och kommunikation står i centrum.

– Nu är jag här, och då måste bolaget reflektera mig och vad jag står för. För mig är det viktigt att vi jobbar tillsammans, som en familj. Alla i teamet ska vara öppna och mottagliga för vad de kan behövas till, och känna ansvar för helheten.

Orange Valley står för all produktion och filmteknisk service under inspelningarna. Oftast har de 30–40 filmarbetare på plats med utrustning, ibland ända upp till åttio. Man letar också upp inspelningsplatser, tar in skådespelare, modeller, statister och står för rekvisita. Khalis eget fokus ligger främst på kundkontakt, budget och planering. Under själva inspelningen har han ofta hjälp av en linjeproducent eller produktionsledare, men Khalil är också själv på plats.

Manus, huvudkaraktärer, klippning, musik och efterarbete står uppdragsgivaren för, som ofta är en reklambyrå eller ett produktionsbolag.

– Vi konkurrerar inte med dem och ska inte heller göra det, men inom kort hoppas jag att vi även kan erbjuda samproduktioner.

På gymnasiet läste Khalil en media-, film- och fotoutbildning, och fick sin praktik på Fucking Åmål. Det var den första långfilmen som spelades in i Trollywood, Sveriges första riktiga filmcentrum, och Khalil blev kvar. Parallellt pluggade han film och läste grafisk kommunikation och projektledning på Stockholms universitet. Han har också tillbringat mycket tid i Madrid. Att gå in i ett produktionsbolag på Mallorca var därför inget stort steg att ta.

– Jag älskar mitt hemland Sverige och jag har vänner och hela min stora familj där, men jag ser det inte längre som ett alternativ att flytta tillbaka. Här på Mallorca finns så mycket, och jag har min partner här. När jag vill fylla på med energi åker jag till Madrid där jag har många vänner. Jag känner mig också mer och mer hemma här, jag har olivfärgad hy, är liten till växten och ser väl mer ut som en spanjor än den typiske svensken.

När folk frågar brukar han säga att han kommer från Stockholm, eftersom det är där han har bott längst tid. Han skrattar till när han berättar:

– Under min uppväxt var det hela tiden folk som frågade mig på engelska var jag kom ifrån. Mina vänner brukade bli vansinniga på det.

Men det är i Uppsala Khalil är född och uppvuxen, som nummer två i en familj med sex syskon. Föräldrarna är palestinier och hans pappa kom till Sverige på stipendium redan 1962.

Mallorca har länge varit viktig för mode och reklamproduktion. Fördelen med att spela in här har mycket med avstånd att göra, Mallorca har bra läge i Europa och det är nära till allt. Skattelättnaderna som Spanien införde 2015 spelar också in

– Pappa har jobbat inom psykiatri hela sitt liv, och hade jag valt yrkesbana idag hade jag kanske blivit terapeut. Men jag har nog ett hat-kärleksförhållande till det, för pappa jobbade väldigt mycket och var inte direkt en närvarande far. Men idag har vi en bra kommunikation.

Som barn gick Khalil ofta i sina egna tankar, och hade inte alltid tålamod med skolan. Samtidigt var han en stark förebild för sina småsyskon när det kom till att leva i en mixad kultur. Han storasyster, den duktiga plugghästen, sa irriterat en gång att han alltid var en sådan som klarade sig. Khalil ler åt minnet med sitt varma Darin-leende:

– Jag förstår det där nu. Hon hade faktiskt rätt.

Idag kallar han sig perfektionist och nämner halvt på skämt en hög diagnoser för att beskriva sin energi. Sedan han klev på Orange Valley har han jobbat 80 procent av sin vakna tid. Varje dag är han en stund på kontoret, och är det inspelning är han förste man på plats på morgonen för att se att allt är i ordning, ända tills allt är klart. Inte sällan tar han ut kunden på middag på kvällen. Dessutom tar han uppdrag vid sidan om, bland annat i produktionen av den flerfaldigt guldbaggebelönade långfilmen the Nile Hilton incident.

– Livet hade varit enklare om jag inte var perfektionist, men professionellt är det en styrka. Och jag har ju min dator, så jag kan jobba var som helst.

Många dagar och veckor går åt säljresor. Kunderna kommer från hela världen, och många från Skandinavien. De flesta uppdragen rör reklamfilm, det är också där det finns mest pengar även om det inte ser ut som för tjugo år sedan, innan webbannonsering slog igenom. Filmprojekten tar längre tid i anspråk men betalar sig bättre än förr. Stillbildsfoton och musikvideos är annat de erbjuder.

– Mallorca har länge varit viktig för mode och reklamproduktion. Fördelen med att spela in här har mycket med avstånd att göra, Mallorca har bra läge i Europa och det är nära till allt. Skattelättnaderna som Spanien införde 2015 spelar också in. Men framför allt är det klimatet och miljöerna som avgör. Vi har sol, hav och natur, men vi spelar även in storstadsscener.

Khalil visar en reklamfilm på datorn som inleds med en åkning över skyskrapor.

– Den är inklippt, men alla scenerna med fasader i bakgrunden är filmade här i Palma.

Sedan klickar han fram scenen med busskraschen i En man som heter Ove, och berättar hur de tog sig an den. Teamet dekorerade två bussar identiskt, sedan delade de den ena i tre delar. Dessa svetsade de sedan ihop så den skulle se ut som efter en autentisk olycka. Det är tydligt att Khalil är stolt över resultatet.

Det är dags att avrunda och vi lämnar mötesrummet. Alla fem anställda är på plats och hälsar hjärtligt. Utanför fönstret en våning ner är uteserveringarna på calle Borne välfyllda.

– När jag flyttade hit var det här ett traditionellt spanskt kontor, vilket innebar att de till exempel inte hade kök. Det var självklart att man gick ut varje gång man skulle hålla möte, eller bara ta en kaffe. Men jag vill att kontoret ska spegla vilka vi är. Jag ville ge en känsla av trygghet och tillit. Därför var val av möbler och belysning jätteviktigt för mig. Förutom att sätta in ett riktigt kök.

Parallellt med allt annat arbete renoverade Khalil sin lägenhet inte mindre än tre gånger. Innan jag går berättar han att han nyligen hade sin första semester. Först när de tre veckorna var över lyckades han varva ned, och han erkänner motvilligt att han borde ge sig själv utrymme i kalendern för lite längre ledigheter. När jag föreslår att han kan delegera mer tar han sin pappa som exempel.

– Han gick i pension nyligen och den började han genom att starta två nya företag. Men pappa är min förebild. Det är till stora delar tack vare honom jag är den jag är. Så tyvärr är jag inte säker på att jag kommer att lyckas.

Sara, pilot med bas i Palma

Posted on mayo 11, 2018junio 20, 2019 by Aina Hernández

Första gången hon flög fick hon en panikattack. Sara Johansson var sexton år och satt på planet till Rhodos.
– Jag var skiträdd men de tog så bra hand om mig, berättar hon. Kabinchefen höll om henne hela resan och på hemvägen möttes hon av personal redan vid gaten.
Andra gången kom wow-känslan.
– Det var före ’nine eleven’ och jag fick sitta i cock-pit. Det var världens känsla! De hade så bra koll på allting, på tekniken och jag blev tagen med storm.

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Pär Olsson

Kanske krävs det en sådan känsla för man ska ta steget till att bli pilot. För det är inte en enkel väg att gå. Men Sara Johansson gjorde det. Beslutet tog hon i bilen till frisörsalongen i Borås som hon ägde sedan sex år. Hon hade gjort allt, gjort visningar, bröllop, hade en full kundkrets. Var det så här livet skulle bli?

Hon åkte den vanliga vägen, men mitt i ett backkrön slogs hon av tanken: Tänk om jag kunde lyfta här istället? Tänk om jag var pilot!

Samma dag googlade hon och fick träff på en rekryteringsdag för piloter. Hon gick dit, och de satte henne att göra vad som visade sig vara intagningstester. Sara var helt oförberedd men blev antagen.

– Alla sa att jag inte kunde bli pilot. De tror mig knappast än, nu när jag har flugit Boeing 737 i två år. Jag har aldrig varit den smarta utan den som drog skämt. Men jag har alltid haft självförtroendet och jag tänkte att man bara lever en gång, och då får man göra det bästa av det.

Hon var ännu bara början men Sara hade bestämt sig. Utbildningen var dyr och hon behövde komplettera sina betyg. Sara hyrde ut sin frisörstol och jobbade dubbla pass på ett café i Norge samtidigt som hon pluggade. Året därpå började hon utbildningen för privatflygarlicens.

– Men det var en riktig käftsmäll, berättar hon. Vi läste meterologi, flyglagar, navigation och 11 ämnen till och det var så fruktansvärt svårt.

Ändå fortsatte hon. Under 2,5 år pluggade hon samma ämnen fast djupare för att få sin efterlängtade CPL, Commercial Private Licence. Då kom nästa smäll.

– Det fanns inga jobb, och jag fick gå tillbaka till frisörstolen. Jag sökte och sökte men inget hände. Det var då jag tog beslutet att sälja lägenheten. Och det var så värt det!

Är en dröm tillräckligt stark så satsar man allt. I alla fall om man heter Sara Johansson. Med lägenhetspengarna betalade hon utbildningen hon allra helst ville gå; den så kallade type rating för att få flyga Boeing 737.

– Det var intensivt och folk tycker nog fortfarande att det var en idiotisk idé. Men nu fick jag lära mig allt!

De flesta jobb får man via kontakter men hur gör man när man inga har? Man hugger på de chanser man får, hur små de än är.

En flygrädd kompis hamnade i samma sits som Sara hade gjort som 16-åring, och blev omhändertagen av en pilot. Hon berättade om Sara, och piloten bjöd henne till London. Han lät henne flyga med i sitt gamla propellerplan, med landningsställ styrt med pneumatik och utan sensorer. Det värsta tänkbara hände, de kraschlandade och motorn förstördes. Sara hade haft alla instrumenten framför sig och listade ut orsaken till kraschen, en läcka i pneumatiken. Piloten kunde inte tänka sig att hon hade rätt, men det hade hon. Det var då han introducerade henne för sin vän Bruce Dickinson.

– Han bad mig googla honom innan mötet och det visade sig vara Iron Maidens sångare som just hade startat Cardiff Aviation. Han kom till mötet i sin jaguar med håret flygande och jag gillade honom direkt, men han var en timme sen så jag skällde ut honom. Men tydligen gillade han mig också för han gav mig jobbet.

Det blev en annorlunda start på livet som pilot. Sara började flyga i Afrika, närmare bestämt det lilla landet Djibouti granne med Etiopien, Eritrea och Somalialand. Runt om pågick inbördeskrig men jobbet gav henne massor av erfarenhet. Alla kaptenerna som hon var andrepilot till var trevliga. Särskilt trevlig var Johans, som numera är Saras pojkvän.

– Vi jobbade sex veckor och var lediga två. Av en slump fick jag låna den här lägenheten i Palma, och jag älskar det. Här vill jag verkligen bo! utbrister Sara när jag frågar varför det blev just Palma.

Hon hade varit här en gång tidigare och blev förälskad i staden redan när hon såg palmerna, havet och katedralen på väg in från flygplatsen. Idag när hon har lärt känna ön ser hon och Johans Palma som en bas även för framtiden.

– Nu är drömmen att flyga i Europa med ett bolag baserat i Palma. Här finns havet, naturen och färgerna. Klimatet är skönt och luften är ren. Och kvarteret där vi bor är lugnt även på sommaren.

Vi inleder intervjun på populära café Capritxo och hämtar sedan upp Johans i lägenheten, som ligger med utsikt över hamnen. Himlen är lika blå som havet och när Pär fotograferar får jag en pratstund med Johans. Han har varit kapten i 10 år och är även instruktör. Idag kan han välja det kontrakt som ger honom bäst betalt. Kina toppar den ligan, och accepterar han får han jobba en månad och vara ledig lika länge. Johans är från Guadalupe och kan inte prisa friheten nog, och tycker precis som Sara att Palma har allt man kan drömma om för de dagar de får vara lediga.

– Dessutom tar det bara tolv minuter till flygplatsen.

Vi promenerar ner till Santa Catalina. När Johans flyger och Sara är hemma brukar hon gå hit. Sitta på Kuroböta eller på Ventuno och dricka ett glas vin och lösa Sudoku. Ta en sushi på I love Japo eller fika på något av de många caféerna. Idag blir det Ventuno och Enzo bär snabbt fram två pizzor och en flaska vin. Vi slår oss ner och jag ber om fler Mallorcatips. Sara nämner utkiksplatsen på Sas Foradada.

– Det är så mysig kille som har stället och solnedgången där är fantastisk.

Även Cala Vasquez gillar hon, särskilt i september när det inte är så mycket folk.

– Jag skulle gärna lära mig klättra där. Och köpa en motocross, jag älskar motocross som verkligen är stort här. Men först måste jag plugga spanska.

Sara och Johans har nu bott i Palma i åtta månader. Ingen av dem arbetar längre för Cardiff Aviation, som sålde av sina Boeing 737. Sara flyger nu fraktflyg i Europa. Hon berättar att branschen har förändrats. Det är inte längre glamoröst att vara pilot, ”vi är egentligen inte mer än busschaufförer fast i luften.” Och idag är ingen pilot för lönen, ”då skulle man ha arbetat på åttiotalet.”

Men Sara låter ändå övertygande när hon säger:

– För mig är det viktigaste att få flyga. Det är en sådan euforisk känsla! Det är helt underbart att ha kontrollen över något som väger 68 ton. Landningen är häftigast, det är så mycket energi i de här stora maskinerna. Målet är alltid att glidflyga hela vägen ner för ekonomin och miljön, men det krävs mycket planering för att lyckas.

En annan viktig del i jobbet är samspelet. Kaptenen är ytterst ansvarig men som andrepilot måste man kunna allt och ta över om något skulle hända. Man är alltid två i cock-pit och inför varje flygning bestämmer man vem som är ’flying pilot’, den som sitter vid spakarna, och ’monitoring pilot’ som övervakar och har kontakten med flygledartornen.

Jag berättar om mina intryck av flyget som extremt säkert. Johans bekräftar och säger att 2017 var året med minst antal flygolyckor någonsin. Jag frågar Sara hon någon gång råkat ut för en incident, och hon berättar.

– En gång råkade jag ut för ett motorbortfall, dvs en motor slutade fungera. Jag har gjort tester för detta i simulatorn och jag blev som en robot, jag bara följde checklistorna. Vilket är bra, känslorna får man ha på marken. Men när jag ropade mayday över radion som insåg jag att det här var något annat än en simulator.

Sara är så detaljerad i sina beskrivningar att jag nästan glömmer bort att fråga hur det är att vara ung kvinnlig pilot bland alla män. Det är ingen orelevant fråga, det händer ofta att hon är enda kvinnliga piloten i crew-room på morgonen.

– Men jag har lätt att umgås med karlar. Jag är uppvuxen med två bröder och deras kompisar, och de sa ofta att jag är som en pojke innerst inne.

Ändå råkar Sara ofta ut för att bli testad lite extra.

– Fast det tycker jag är bara är roligt. Då känner jag att jag måste jobba hårdare för att bevisa att jag kan lite mer. Men samtidigt skulle jag göra det ändå, det är ju mitt jobb.