”Hade man inte varit på Plaza Gomila så hade man inte varit på Mallorca.”

Inger Ballinas kom till Palma första gången 1964, och blev kvar. Mallorcaliv träffar henne på Joe’s hotel på legendariska Plaza Gomila och tar del av såväl minnen som tankar om torgets framtid.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Camper, det välkända skoföretaget från Inca, har under de senaste decennierna låtit bygga designhotell i centrala Barcelona och Berlin. I Barcelona etablerade de sig i Raval just när det nya museet för samtida konst hade slagit upp sina portar, i en tid då gränderna ännu var så nedgångna att turister knappt vågade sig dit. Där lät Casa Camper uppföra ett färgstarkt hotell med en enstjärnig och lika färgstark asiatisk restaurang. Nu återvänder Camper till Mallorca för att väcka liv i Plaza Gomila. Runt det legendariska torget uppförs eller totalrenoveras hela sju byggnader i starka monokromer.

I hela El Terreno och närliggande Son Armadans ses flera andra pågående byggprojekt. Men den svarta juvelen på Plaza Gomila står fortfarande orörd, nattklubben Tito’s som slog igen förra året. Då skrev tidningarna att Camper skulle köpa Tito’s och omvandla den till lyxlägenheter. Men nu sägs det att Tito’s istället köpts av Grupo de Empresas Matutes (GEM) som driver flera välkända diskotek samt Palladium hotel group med hotell på Ibiza och övriga Spanien och världen. Entrén mot Plaza Gomila kommer att öppnas som på den gamla goda tiden när världskändisar festade på Tito’s och gäster i långklänning och stiliga kostymer släpptes av i limousine. Men även hissen från paseo Marítimo kommer finnas kvar, och trappan mellan de två entréerna kommer att öppnas på nytt.

Dessa planer vill varken Camper eller GEM låta sig intervjuas om, vilket lämnar öppet för Mallorcaliv att fråga runt i området och även spekulera en aning kring.

Nyöppnade Joe’s hotel ligger granne både med den numera svartmålade fasaden som en gång var Tito’s entré, och Campers gröna hus som håller på att färdigställas. Joe’s ägare Jaqueline är den som delar med sig av planerna kring Tito’s, och hon berättar även att det i det gröna Camper-huset kommer att öppna en lyxrestaurang med en välkänd stjärnkock. Kan man då tänka sig att Tito’s kommer att nyöppna under nytt namn men med en hejdundrande nyårsfest eller kanske sommarfest lagom till 100-årsjubileumet 2023? Och att lyxrestaurangen kommer ha samma asiatiska fusionskök som Casa Campers stjärnrestaurang i Barcelona?

Det är när Mallorcaliv stämt träff med Inger Ballinas som vi råkar få en pratstund med Jaqueline. Hon är läkaren från Havanna som köpte den nedgångna hörnbyggnaden på Plaza Gomila redan för 11 år sedan. Till slut tyckte hon att det var dags att öppna ett hotell på platsen, och i februari i år invigdes det. Jaqueline är den som berättar för Mallorcaliv om vad hon hört om sina nya grannar, och säger också att hon kommer bättra på hotellets stora uteservering med växter och annat fint för att matcha lyxrestaurangen som snart kommer att öppna. Hon avslöjar också att hon länge försökt köpa det mallorkinskt klassiska men bedagade huset på andra sidan gränden där restaurang El Patio en gång låg. Men att ägarna vägrar sälja, trots husets skick, så som det ofta är på Mallorca.

På Joe’s hotel träffar vi även Doris som jobbar i receptionen. Hon berättar på flytande svenska att hotellet tagit sitt namn efter baren som låg här under Plaza Gomilas storhetstid: Bar Joe’s. Sedan visar hon oss de svartvita fotografierna från den tidens neonskyltar, med dansklubben El Barco i blickfånget.

Där spelade min blivande make Paco Ballinas i bandet Los Massot, säger Inger. Han flyttade hit till Palma från Mexiko samma år som jag.

Och nu börjar Inger berätta sin och Plaza Gomilas historia.

– På den tiden var Plaza Gomila fullt av barer och restauranger med stora uteserveringar. Förutom Bar Joe’s, El Barco och Tito’s låg här också Monaco där vi tog en kaffe efter lunchen för att bestämma inför kvällen. Bredvid Monaco låg en pianobar.

Hon fortsätter:

– Då var plaza Gomila mobiltelefonen, det var här man träffades redan vid lunch. Sedan var torget fullt resten av kvällen, och så var det varje kväll i alla år. Där satt man och tittade på de uppklädda människorna som skulle till Tito’s. Torget var känt i hela Europa, hade man inte varit på Plaza Gomila så hade man inte varit på Mallorca. Senare kom hela lass med turistbussar och släppte av folk här.

På både Tito’s och Barbarela längre ner på nuvarande avenida Juan Miró uppträdde världsartister.

– Bland annat lyssnade jag på Ray Charles på Barbarela och jag var så imponerad, minns jag.

Inger Ballinas kom till Mallorca och Plaza Gomila första gången 1964, och hon flyttade hit för gott fyra år senare. Ett tag bodde hon bara tiotalet meter längre ner i gränden mot plaza Mediterráneo, bredvid restaurang El Patio och mitt emot Olas Steakhouse, som drevs av en svensk.

Skyltarna finns kvar men barerna är sedan länge igenbommade. Bredvid trappan förbi El Mediterráneo, dit Inger och hennes vänner smet in för att bada i poolen som än idag finns kvar, låg Sargeant Pepper’s night club. Där spelade Jimi Hendrix juli 1968.

– I Méditerraneo hade skådespelerskan Sara Montiel en våning, hon hade ofta en cigarr i munnen och var väldigt tjusig, minns Inger.

Vi går tillbaka till La Gomila och Inger pekar mot det knallblå hostalet bredvid gränden ner mot forna El Barco.

– Här låg ett ställe som serverade grillad kyckling, de var så goda, säger hon. Jag levde nästan på kyckling under de här åren.

Sedan rundar vi byggarbetsplatsen vid det mörkgröna huset och hon pekar bortom det nybyggda blå, delvis kaklade huset med taggigt tak.

– Där låg Zhivago och Flamingo, de var också dansställen dit vi gick ofta, och på Flamingo uppträdde min man. Han sjöng och spelade överallt.

De starka färgerna som nu omger Plaza Gomila är nytt för torget. Starkast lyser det nybyggda hörnhuset i röda nyanser, på andra sidan om ett kritvitt hus. Snart kommer även ett brunt och ett knallgult hus uppföras, enligt arkitektstudion GRAS:s ritningar. Studion ligger inte långt härifrån men avböjde intervju på grund av den sekretess som Camper ålägger dem. Men det vi vet från pr-materialet är att här kommer bli både hyreslägenheter för arbetare i området, och mer slutna lägenhetskomplex med pool och gym dit samtliga boende i de av Camper uppförda husen kommer få tillträde. Flera av byggnaderna håller på att färdigställas, och enligt Jaqueline kommer lyxrestaurangen i det gröna huset invigas redan i juli. Därpå följer inflyttning i det blå, det röda och det vita huset med lägenheter, restauranger och butiker fram till och med september.

– Det blir säkert fint här, säger Inger Ballinas. Jag gillar de starka färgerna eftersom de påminner om Mexiko, och de färgglada husen upp mot Bellverparken längs calle Polvorín. Bara det inte endast blir lyxbostäder, då blir det inte som förr.

– Och så måste de underhålla fasaderna, läger hon till. Om färgen flagnar och kakelplattor ramlar av blir det inte snyggt.

El Terreno är omtyckt av svenskar som gillar lugnet och närheten till centrala Palma. Här finns även en del svenska verksamheter som renoverat och flyttat in. Mest känt är kanske Svenska kyrkan och Hotel Feliz längre ner på calle Juan Miró, samt Svenska skolan, som flyttade till kulturmärkta Villa Schembri 1995. Det är mitt emot Svenska skolan som det största av Campers hus, det gula, kommer att uppföras. Både Svenska kyrkan och Svenska skolan började sina verksamheter för över 50 år sedan, och Inger har varit aktiv i kyrkan sedan 1981 och hade sina två söner på Svenska skolan. Idag går hennes barnbarn Sira, 10 år, här. I El Terreno finns även aparthotel Terreno Studios och hostal Corona som båda drivs av svenskar.

År 1985 började Plaza Gomilas glamorösa era nå sitt slut. Det var då Tito’s slog igen portarna mot torget för gott, för att svida om till nattklubb med ny ägare och entré med hiss från Paseo Marítimo. Bilvägen och hamnen började byggas först efter att general Franco dog 1976.

– Tidigare fanns inte paseon, och Franco förbjöd oss från att gå ner till stranden. Där stod Guarda Civil med sina trekantiga hattar och gröna uniformer och körde bort oss direkt, berättar Inger.

Samtidigt började Magaluf växa fram, och de enorma diskoteken på Ibiza. Kanske var det allt detta sammantaget som gjorde att Plaza Gomila började förfalla. I våra dagar har torget och området omkring mer varit känt för igenbommade, nedklottrade hus, andra klassens svartklubbar och övervintrande alkoholister.

– Men de kommer försvinna nu, säger Inger Ballinas, så måste det bli. Bara alla husen här rustas upp och uteserveringarna kommer tillbaka på hela torget. Som det var förr.

Christian Tengroth, svensk yachtkapten i Palma: “Jag vet att havet alltid kommer att kalla mig”

När romarna intog Mallorca år 123 lade de till på sandbankerna vid nuvarande paseo Born för att reparera de sargade skeppen, och möttes av mallorkinerna med palmblad i händerna. Det var begynnelsen till Mallorcas första varv och till Palma, staden som växte fram kring den romerska båtbyggarindustrin och som fick sitt namn efter palmbladen.

Idag är Palma en av de största hamnarna i Medelhavet. Här finns kommersiell hamn, privat hamn med yachter och småbåtar, kryssningshamn och en varvsindustri som sedan 1977 även bygger och reparerar yachter. Varvsindustrin är Mallorcas andra största industri efter turismen, men även privathamnen är betydande. Detta berättar Christian Tengroth som har jobbat på varv och båtar i hela sitt vuxna liv. Mallorcaliv träffade honom i Palma för att höra om hans erfarenhet av industrin.

–Lady Mora var länge känd som den största privatyachten i Palma, den hade en egen pir och 65 besättningsmän, inklusive läkare och en kirurg. Det var så det började med jättestora båtar i Palma.

Fiskeindustrin däremot har krympt i takt med att Medelhavet fiskats ut, men fiskmarknaden och fisketorget La Lonja där näten repareras tidiga mornar vittnar om att den ännu är vid liv.

Christian växte upp på Mallorca och gick på sjön redan som 16-åring.

–Jag seglade en sommar och efter det var det enda jag ville göra. Det öppnade mina ögon för ett sätt att leva som jag inte visste fanns.

Christians föräldrar Margareta och Carl Gustaf Tengroth kom till Mallorca 1968 då hans pappa drog igång Vingresor och Club 33 på Mallorca. Det var föräldrarna som fick honom att ta jobbet på en 30 meter lång Swan, segelbåten Flawless.

–Jag lärde mig långsamt men jag kände att jag blev en tillgång för båten. Det ger en självkänsla som är väldigt fint och som ger mer än vad pengar kan ge. Men sedan ger det pengar också. Jag har seglat i 15 år, till Västindien om vintrarna och jobbat här i hamnen på somrarna.

Christian studerade till kaptenstitel för spanska handelsflottan på Mallorca och i Santa Cruz de Tenerife, vilket för hans del blev två år följt av tre års praktik, och får nu ansvara för yachter på upp till 1600 ton. Går man hela utbildningen blir det hela fem års plugg, berättar Christian.

Han tog kaptensjobb på yachter. Då är man ute en säsong i taget, sommarsäsongen inleds i mitten av maj och pågår till början av oktober. Vintersäsongen går oftast till Västindien.

–Som mest hade jag en besättning på 9 man underställd mig, på en 40 meters charteryacht. Det är ett nomadliv där du är slav under vad ägaren vill. Det handlar om superrika som ofta inte vet hur mycket pengar de har, big boys toys och deras holidays. En superyacht kan kosta 24 000 euro om dagen att underhålla. Ofta har kontraktet en sekretessklausul om att man inte får säga något om båtens ägare. Jobbet handlar inte om att rädda liv utan att serva honom, och man är helt i händerna på hans humör. Eller på hans frus humör. Två till tre år brukar man orka på en och samma yacht.

Christian har mycket att säga om dessa superrikas personlighet och de icke-relationer de utvecklar till andra människor, och sammanfattar kort med:

–Man blir en idiot när man får ofantligt mycket pengar.

Men hans senaste yacht var Christian på i hela fem år.

–Jag är nog en av få som varit på samma yacht så länge. Men ägaren gifte om sig och blev nyligen pappa. Då blev inte båten lika intressant längre, så han sålde.

Christian själv blev pappa till Lucia för tio år sedan. Då han aldrig levt med Lucias mamma tog hon hand om dottern de månader han var på havet. Han berättar att många båtmänniskor väljer bort familj för att kunna fortsätta med livsstilen. Eller så har de barn i olika hamnar som de besöker, eller inte besöker.

Nu är det Christians tur att ha ansvaret för Lucia. Under våren har han jobbat i hamnen för att kunna komma hem om kvällarna. I sommar när Lucia besöker Sverige med farmor kommer han segla ner en yacht som nu håller på att byggas i Polen. Efter det planerar han att gå iland, men säger:

–Jag vet att havet alltid kommer att kalla mig. Så det blir svårt att bli landbaserad igen, och så är lönerna är lägre. Men det är inga problem att hitta jobb, jag har aldrig varit arbetslös. Det finns jobb i branschen för de som vet hur. Men i en ideal värld blir jag min egen chef.

Det blir i så fall inte första gången han jobbat i hamnen, eller som chef. I flera år var han loadmaster för yachttransporter på fraktfartyg, och organiserade lyftandet och avlyftandet av yachterna. Han och hans team åkte då över hela världen för att lasta, till Dubai, Turkiet, Genova och Västindien. Han har också drivit ett varv i Ceuta.

–Jag tänkte det var en bra idé eftersom lönerna är något helt annat än i Gibraltar på andra sidan sundet. När jag åkte ner var jag helt grön, men jag blev rädd för både polis och knarklangare de åren jag var där, Ceuta är inkörsport till allt. Det finns så mycket pengar i knarket, hade de velat stoppa det hade de kunnat, men det vill de inte. Folk skjuts varje dag men det enda som når tidningarna är flyktingarna som klättrar över staketen.

Jämfört med Ceuta men även andra hamnar anses Palmas hamn som en trygg plats för de superrika, framför allt eftersom det är en ö eftersom de enda flyktvägarna för kriminella är flygplatsen eller hamnen, som kontrolleras av hamnpolisen. På Mallorca har inga kända utpressargäng som Hells Angels etablerat sig.

–Hamnen här i Palma är en trygghet här för alla, det är ett väldigt skyddat ställe. Den är som en egen värld, och bara hamnpolisen får lov att gå in på din båt. Om en båt är registrerad i till exempel Polen är det som att polisen går in i Polen, och det får den inte.

Något som stämmer för det mesta, men nyligen såg Christian en polis med FBI på ryggen.

–Jag trodde det var filminspelning, men det var här för att beslagta båten som tillhörde en rysk oligark. Den säljs nu och pengarna ska skickas till Ukraina. Alla ryska båtar här flyttade efter den 24 februari, och i hela västvärlden finns få ryska båtar kvar.

Sitt allra första hamnjobb tog Christian redan som tolvåring och gjorde daywork. Vill man ha jobb i hamnen och saknar erfarenhet är hans råd att gå ner till marinan klockan åtta på morgonen och göra sig redo för vad som kan dyka upp.

–Det händer alltid saker på båtar där de akut kan erbjuda jobb.

Ett annat alternativ är att gå med i facebookgruppen palmayachtcrew. Båtspråket är engelska, även på varven och traditionellt söker sig många båtarbetare till Mallorca som från Storbritannien, Sydafrika och Australien. Men en hel del är svenskar, särskilt bland mekanikerna som jobbar på Astilleros de Palma som är Mallorcas överlägset största varv, t ex som specialister inom hydraulik.

–Vi är fyra svenska kaptener här och det finns många svenska mekaniker som gör ett bra jobb. Svenskar är kända för att de är proffsiga, både de som jobbar med att reparera men även besättningsmännen. Du har ett bra rykte som svensk, folk kommer gilla dig här.

Christian berättar att Palmas hamn är utan tvekan den största och äldsta hamnen i Europa för privat logistik och reparationer.

–Här finns ett specialiserat hantverk som lockar folk från hela världen, eftersom man får så bra betalt. En specialitet finns t ex för målare, och där gäller det att få målarfärgen blank som en spegel och utan en enda fläck.

Även som del i en besättning måste du vara beredd på att jobba.

–Båtbranschen vill ha folk som kan anpassa sig till nya situationer snabbt, ibland får du jobba 18 – 20 timmar om dagen. Men som kapten kan jag ge besättningen ledigt när jag vill, och ge hög dricks eftersom jag har en budget med extra pengar från ägarna. Vanligtvis får vi även kontanter som dricks från gästerna.

Lönen är hög även för besättningsmän, du får den kontant och den skattas inte.

–Så har båtbusinessen alltid varit och det är accepterat. Nackdelen är att det är svårt att köpa hus. För att kunna låna på banken måste du ha pengar sparade och visa att du regelbundet får in pengar.

Båtbranschen är dessutom en bra investeringsmarknad, säger Christian.

–Du kommer att tjäna pengar. En båtplats är en bit cement som inte kräver underhåll, det blir fler och fler båtar medan båtplatserna är begränsade. Det finns mycket pengar i båtbusiness, det är mycket som rör sig här.

Det Christian bland annat syftar på är utbyggnaden av Palmas hamn som nu har påbörjats. Club de Mar ersätts av en fyravånings shoppinggalleria med restauranger och caféer, och byggs ihop med färjeterminalen. Den kommer att nå ända ut till paseon, berättar Christian. Och Club Nautico kommer få en ny park som integreras med staden, medan varvet byggs om till maritimt museum. En utbyggnad som garanterar att Palmas hamnindustri även i framtiden är en av de största i Medelhavet.

Emelie Marsh: Överlevare omgiven av hästar och vin

En ljuvlig bris letar sig genom Esporlesdalen när Mike och Maggie möter oss på Ses Rotes, den kombinerade vin- och hästgården där Dan och Emelie Marsh nyligen flyttat in med sina döttrar. De små hundarna hälsar på oss utan ett ljud och visar oss vägen förbi en skrittmaskin och en enorm, övertäckt paddock.

Dan Marsh kommer ut ur det mindre stallet, vars gavel skvallrar om att det är en ombyggd kyrka. Han visar oss in till sin hustru Emelie Marsh som vi kommit hit för att intervjua. Mike och Maggie följer efter in till det lilla köket, och kommer att vara med oss under hela besöket när Emelie visar oss runt.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Emelie tar emot oss längst in i stallet i ett litet kök. Hon berättar att hon är uppvuxen i Sverige med hästar och att hon tävlingsridit i hela sitt liv. Och hon tävlar än, i år är hon Balearernas mästare i veteranhoppning. Hon flyttade till England som ung för att plugga grafisk formgivning, och byggde upp en verksamhet med hästar parallellt med studierna. Samtidigt träffade hon Dan som jobbade med turistgrupper och pubar i London. Vin och vinproduktion fanns ännu inte på tapeten.

Det var 2010, när den äldsta dottern skulle börja skolan som de bestämde sig för att flytta till Mallorca.

–I England är det hård disciplin i skolan med mycket läxor. Vi ville att våra döttrar skulle vara mer fria, och kunna vara mycket utomhus efter skolan, berättar Emelie.

På Mallorca fanns Emelies syster Johanna Landström som tipsade om Svenska skolan i Palma. Skolan är väldigt populär bland kort- och långtidsboende svenskar på Mallorca och ligger i en äldre tornbyggnad i El Terreno. Ägare till byggnaden var just Johanna och hennes dåvarande man Mikael, som även var skolans ordförande.

–Vår yngsta dotter, Millicent, föddes i England, men sedan flyttade vi hit, säger Emelie.

Familjen flyttade till Establiments utanför Palma där de kunde hyra in sina hästar på en större hästgård. Samtidigt började sökandet efter ett eget ställe. Det dröjde till år 2016 tills de hittade Son Rotes, och flyttade dit sina hästar året därpå.

–Ses Rotes har en historia som hästgård, och det var det vi sökte. Vi hade två andra på gång men det visade sig att det var omöjligt med alla olagliga tillbyggnader. På en av dem hade vi varit tvungna att riva hälften för att kunna få licenser för att bygga ut som vi ville.

När Mallorcaliv är på besök är Ses Rotes färdigrenoverad. Sist ut var den gamla vattenkvarnen med anor från 1700-talet, som är nu familjens bostadshus. Alla byggnadens fasader har nu den traditionella, k-märkta stensättningen, och inredningen är så nyrenoverad att det ännu känns på lukten. Vi går nerför en halvtrappa och leds in i två gigantisk salar. Det är en tillbyggnad från 1950-talet som rymde en restaurang och ett diskotek.

–Det är samma man som grundade Son Amar som höll stora andalusiska fester här på 1960- och 70-talet. Då var det hästuppvisning, disco och grisfest här för turisterna, berättar Emelie.

Ses Rotes är katalanska för kolonilott, och gården är en avstyckning från Canet som är den större gården längre ner i dalen. Marken användes förmodligen av lokalbefolkningen och Canets personal där de odlade sina egna grönsaker, och kyrkan kan ha byggts för att personalen inte skulle behöva ta sig till kyrkan i byn.

–När vi renoverade den hittade vi vitt kakel på väggarna, så vi tror att den även används till slakteri, säger Emelie.

Till gården visade sig höra dubbelt så mycket mark som de hade räknat med, hela 20 hektar mer som innefattar de två bergen bakom gården.

–Där röjer vi nu vägar för att kunna rida hästarna.

Emelie visar oss runt stallbyggnaderna och de många ridbanorna. På en av dem rider Jaume in en unghäst som hinderhoppar för första gången. Jaume är en av gårdens åtta anställda och har tränat hoppning för Emelies under tio år.

–Vi har 26 hästar idag och flera av dem tävlar vi med, berättar Emelie.

Två av gårdens anställda är Gaspar och Nelson. Gaspar är agronom och tillsammans binder de upp vinrankorna, vars blad vuxit till sig under de tre senaste veckorna av sol och regn. Vi går ner i dalen där vinodlingarna finns på gammal odlingsmark, bergen kommer de inte ta i anspråk för vin. Har odlas callet, en typiskt mallorkinsk druva, samt sauvignon blanc som framför allt odlas i västra Frankrike, på Nya Zeeland och i Sydafrika. Bara några meter högre upp har de fält med syrah, garnacha och högst upp pinot noir.

–Men dem äter getterna upp, säger Emelie. Vi experimenterar oss fram än.

Emelie går in bland rankorna. Stängerna har vuxit ut, men några vindruvor syns ännu inte till. Innan druvorna vuxit sig stora är det dags för nästa arbetspass, att gallra druvstängerna.

–Jag älskar mallorkinska röda viner, och callet är en bra druva. Dan ville ha vitt vin, och jag gillar Cloudy Bay som görs på sauvignon blanc. Så jag sa att om vi ska göra vitt vin så vill jag ha den druvan.

Det var när Dan och Emelie insåg att gården omfattade så mycket mark som tanken på vinodling började gro. Avgörande var att där fanns fler byggnader än vad de hade användning för, och de kom fram till att den låga byggnaden intill vattenkvarnen kunde fungera som vineri.

De satte sina första stockar samma år som hästarna flyttade in, 2017. De har alla tagits fram i laboratorium där olika druvsorter ympats på rötterna till mallorkinska stockar. Sommaren 2019 skördade de sin första produktion: då gjorde de ett vitt vin på callet och ett på sauvignon blanc och en rosé på 100% callet. Stockarna var för unga för att producera rött vin.

–Det är tre grader kallare här i Tramuntana än på övriga Mallorca, året om. Så därför går det bra att odla sauvignon blanc och pinot noir här. Men callet och syrah trivs över hela Mallorca.

Callet finns t ex i det mallorkinska vinet 4kilo från 12Volts, liksom i AN/2 från Ànima Negra.

–Callet har en ljusröd färg och ganska låg alkoholhalt, så de flesta blandar den druvan med syrah eller cabernet för en djupare färg och för att få upp alkoholen till 11,5 procent. Alkoholhalten är viktig för att vinet ska få märkas med origen de Mallorca, förklarar Emelie. Men i rosén kan vi ha 100% callet.

De första druvorna som skördas under säsongen är pinot noir, som inte får bli för söta och alkoholhaltiga. Det sker i slutet av juli. Sedan skördas de övriga druvorna fram till och med september. Callet skördas sist för att få upp alkoholhalten.

–Druvorna får inte skördas för sent, då kan de spricka och då kan man inte använda dem, säger Emelie.

För att hinna få in skörden tar de hjälp av vänner och medlemmarna i sin nystartade vinklubb.

–Då kan de känna sig delaktiga i produktionen och får lära sig mer om den. Som medlem får de ett vinpaket och så ordnar vi olika event utspridda under året där de får vara med och binda upp, gallra och plocka. Och så ordnar vi fest efteråt då vi bjuder på vin.

När Mallorcaliv befinner sig på gården kommer ett ungt, tyskt par som just skrivit upp sig för medlemskap i Ses Rotes vinklubb. De är här för att presentera sig och hämta upp sitt vinpaket. Paret har själva hästar, och blev rekommenderade av de svenska ägarna till båtklubben de är medlem i. De är tydligt entusiastiska över att få bli medlemmar. En vinklubb på Mallorca utanför det tyska communityt är precis vad de saknade.

Emelie visar oss in i vineriet. Det består av två vita salar och ett litet pentry. I den större salen finns stora cylindrar och olika slags flyttbara maskiner i rostfritt stål som nu är inplastade. Anledningen är att hålla dammet borta under de månader de inte används. Det första maskinen som druvorna går igenom är sorteringsbordet, där dåliga druvor och annat som inte ska vara med i vinet plockas bort för hand. Därefter transporteras de till nästa maskin där stängerna tas bort. Sedan åker de ner i druvkrossen, den som ersätter den gamla tidens barfotatrampning av druvorna. Längs långväggen står åtta rostfria cylindrar för jäsning uppradade, som rymmer allt mellan 1000 och 5000 liter druvsaft. Det vina vinet pressas innan jäsningen, som tar mellan två och tre veckor. Det röda vinet jäser med skal för att få fram taninerna, hur länge beror på druvsort och vilket vin man vill skapa. Vinerna är sedan kvar i cylindrarna i fyra till fem månader. I rummet intill finns två vintunnor i fransk ek, en ny och en som tidigare använts två gånger. Här lagras det röda vinet som kommer att hällas på flaska när de tycker att det smakar bra.

Till sin hjälp har Emelie och Dan vinmakaren Andreu Oliver Tril från vingården Can Mayoral. Buteljeringen kan de göra med en manuell pump, men som de flesta mindre bodegorna på ön låter de en utomstående firma komma med sina maskiner när det är dags, vanligtvis mellan februari och april.

–Vi vill göra lättdruckna viner som man kan njuta av på sin semester. Men vårt orangea vin har en struktur som gör att det passar bäst att dricka till mat, säger Emelie.

Om två år hoppas de på att vinet kommer betala sig själv. Att hästverksamheten går runt är tack vare hästuppfödningen. Emelie berättar att en högkvalitativ världscupshäst kan säljas för fantasisummor, och att var tionde häst normalt betalar kostnaderna för de övriga hästarna.

Professionell hästhoppning är svårt att gå runt på med alla utgifter som följer med att transportera hästarna till olika länder.

–Vi har haft svenska tjejer som haft sin häst i vårt stall och samtidigt pluggat på Svenska skolan, men det följer alltid stora kostnader som man måste vara medveten om. Bland annat måste vi importera hästarnas föda från fastlandet.

Alla tre döttrarna gillar att rida, men bara den yngsta, Millicent 11 år, tävlingsrider. De äldsta, Myrna 15 och Melonie 13, går i högstadiet och funderar på vad de ska göra.

–Det viktiga är inte att de tar över gården, utan att de får jobba med det de vill. Myrna ska studera art på Palma College i höst och vill kanske bli arkitekt.

Emelie själv är tacksam för livet hon lever på gården. Det är inte på något vis självklart. Samtidigt som de ännu letade efter en gård att köpa drabbades Emelie av en hjärnblödning. Hon satt på en häst när det hände som blev skrämd för en traktor, och låg en månad i koma och när hon vaknade var hon halvt förlamad.

Emelie lyfter händerna och rör på fingrarna. På ena handen rör de sig något långsammare än på andra.

–Det här är det enda jag har kvar från hjärnblödningen idag, säger hon.

Tre år sedan upptäcktes en aggressiv bröstcancer. Hon fick beskedet precis när hon skulle åka till London för att få sitt dubbelseende opererat, en följd av hjärnblödningen. Läkaren trodde första det var en cysta och bad henne återkomma om tre månader.

–Jag har Karin Erlandsson på Juaneda att tacka för att cancern upptäcktes i tid, för hon bokade in mig på ultraljud. När läkaren såg plåtarna gjorde han en biopsi, och jag fick mina första cellgifter i London veckan efter min ögonoperation.

Emelie fick bära peruk efter alla cellgifter, men nu är håret är tillbaka sedan länge.

–Ibland tänker jag att jag dött och kommit till paradiset eftersom jag kan leva min dröm. Men det är inte att jag går runt och tänker så på dagarna. Att ha en gård som den här handlar ju hela tiden om att jobba.

Slutligen, hur smakar Ses Rotes viner?

Mallorcaliv kom till gården tidigt på förmiddagen, och under besöket fanns inte tid till att prova vinerna. Samma kväll var det vernissage på restaurang Neo i La Lonja i Palma med den svenska konstnären Victoria Hellenius. Ses Rotes stod för vinet mot att Victoria skänkte dem ett av sina konstverk. När jag kom till vernissagen var vinet slut, så någon recension blir det tyvärr inte. Men garanterat smakar det bättre än det vita husets jag istället fick i mitt glas.

Hallå där! Helena och Catharina på Mallorcapodden

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Vilka är ni?

Vi är Helena Hjalmarsson och Catharina Grundström. Helena är språkkonsult/entreprenör och Catharina är egenföretagare. Vi lärde känna varandra här på Mallorca på en nätverksträff för snart 5 år sedan.

Hur länge har ni sänt Mallorcapodden?

Vårt första poddavsnitt sändes den 6 maj 2018, sedan dess har det kommit ett nytt avsnitt varannan fredag. Det har hunnit bli 94 avsnitt – vi är själva ganska häpna över den siffran. Helena hade lite erfarenhet av poddmakeri med Språkpodden och Catharina hade tonvis med erfarenhet från att lyssna på poddar.

Berätta med era egna ord om Mallorcapodden!
Vi försöker att vara ärliga i vår kommunikation. Vi behöver ju inte bevisa något för någon, vare sig expertis eller kunskaper, så vi vågar vara oss själva. Vi vänder oss till svenskar som bor på, reser till eller bara drömmer om Mallorca. Inspiration och fakta kommer från alla våra vänner och kontakter på ön.

Hur mycket tid brukar ni lägga ni på research?
Vi har ju vår historieexpert Ulf Carlsson. Han är historielärare och vi utnyttjar hans kunskaper skamlöst. Men faktum är att vi lägger inte så mycket tid på research, kanske högst ett par timmar. Ofta pratar vi om ämnen där vi själva har lite grundläggande kunskaper – då vet man så att säga var man ska leta efter fakta och fylla på med detaljerna. När vi inte vet ett vitten om vårt ämne tar vi in experter, till exempel Ulf för historieavsnitten, Anne Reese för juridik eller Ulrika Davidsson för kostråd under pandemin.

Hur väljer ni ämne?
Vi är pratglada och har hur mycket idéer som helst. Problemet brukar oftast vara att välja bort, inte att hitta nytt. Vi försöker också fråga våra lyssnare vad de vill höra och så läser vi av statistiken för varje avsnitt. Vi har två återkommande teman: ”Bo i en by” där vi intervjuar svenskar som bor utanför Palma samt ”Mallorcas historia” där vi plockar upp intressanta händelser och perioder sedan talayoternas tid på Mallorca. Dessutom har vi då och då språkspaningar och restaurangspaningar. De samlar vi för våra lyssnare i en blogg på mallorcapodden.se. Varje avsnitt avslutas numer med en spansk poplåt. Det gillar både vi och våra lyssnare.

Vilka är era egna favoritteman?
Avsnittet om Plaza Gomilas glansdagar är en favorit för oss. Det är så härligt att minnas och vi har fått massor av respons på just det avsnittet. Catharinas favoritavsnitt är avsnittet vi spelade in när vi båda var tillbaka i Palma efter pandemin, ”Livet har återvänt till Mallorca”. Vi var så uppspelta och lyckliga över att ses igen. Annars är Helenas favoritavsnitt nog det som heter ”Konsten att parkera och köra i Palma”, kanske för att det ger massvis med praktiska tips och för att hon fick prata mycket om sin Vespa.

Vad är er egen koppling till Mallorca?
Vi har båda en lång relation till Mallorca och bodde här som unga. Helena på tidigt 80-tal när hon jobbade som inkastare på Alexandra’s discoteca vid Plaza Gomila, Catharina några år senare när hon jobbade som reseledare. Hon hade då en kollega som hette Hans och som nu, 35 år senare, är hennes man. När de lämnade ön bestämde de att någon gång i framtiden flytta tillbaka hit och för tio år sedan blev det verklighet.

Ge var sitt sommartips om Mallorca!
Catharinas tips är att fly värmen för en stund och besöka någon av Palmas saluhallar för en lunch. På Mercat Olivár hänger du vid någon av de alla bardiskar som erbjuder supergoda tapas. Trångt, stökigt, högljutt och alldeles underbart! Helenas bästa sommartips är förstås takbarer. Gå till en takbar och njut av utsikten, brisen och atmosfären, oavsett om du bara ska fika, ta en eftermiddagsdrink eller äta.

”Jag ger alla kvinnor rådet att göra sin första mammografi vid 40 års ålder, med tanke på ökningen av cancersjukdomar bland unga.”

Dr Pepa Manzano, gynekolog vid Juaneda Hospitales, betonar det nödvändiga i att skilja mellan screeningprogram och situationer där en kvinna har viss misstanke om en brösttumör. ”Lyckligtvis tar det bara ett par veckor att få resultaten av screeningtesterna avbildning, biopsier och andra kompletterande tester relaterade till diagnosen bröstsjukdomar inom Juaneda-gruppen, aldrig månader”, säger hon.

”Jag brukar råda kvinnor att göra sin första mammografi vid 40 års ålder, eftersom förekomsten av bröstcancer i den unga befolkningen har ökat kraftigt. Dessutom är det viktigt att få fram en individualiserad klinisk historia för varje patient, så vi kan skilja sporadisk bröstcancer inom familjen från ärftlig bröstcancer.»
Detta säger Dr Pepa Manzano, en välkänd specialist inom gynekologi som ger konsultationer vid Clínica Juaneda. Dr Manzano lyfter särskilt fram «behovet av att anpassa vården efter patientens personliga data, som den fysisk undersökningen, den eventuella radiologiska uppföljningen som görs beroende på resultatet av den första undersökningen, och om det finns en historia av bröstcancer inom familjen.»
Dr Manzanos råd är att «genomföra den första mammografin från 40 års ålder och att sedan, beroende på resultatet och patientens kliniska historia, ta ställning till om ytterligare mammografi kan göras först efter 50 års ålder, eller om den bör göras tidigare.» En tidigare undersökning kan vara nödvändigt om mammografin behöver ske inom vårt screeningprogram eller om kvinnan själv bär på misstankar.
«Om undersökningen sker inom Juanedas screeningprogram är det för att kvinnan som undersöks har nått en viss ålder, inte för att vi har sett någon avvikelse», förklarar Dr Manzano och tillägger:
«Inom dessa program görs tester för att bekräfta att allt står rätt till. Om det då uppstår misstankar om en brösttumör är det viktigt att även genomföra en radiologisk undersökning.»
«Vi måste komma ihåg att mammografi är det bästa diagnostiska testet för bröstcancer», understryker Dr Manzano. «Den manuella undersökningen av bröstkorgen kommer aldrig att uppfylla kriterierna för känslighet och specificitet på samma sätt som de radiologiska testerna. Fler och fler bröstcancer upptäcks hos allt yngre kvinnor», påminner hon och fortsätter:
«Eftersom vi erbjuder det här testet till rimliga kost-naderna, upplever många kvinnor en trygghet i att de kan flytta fram den första mammografin, och än mer om hon har symptom som väcker misstankar eller har en historia med cancer i släkten. Om orsaken är mutationer av BCRA1- och BCRA2-generna ökar risken för bröstcancer avsevärt även i yngre åldrar.»
Juaneda-programmet Accesible innebär att en av två kontroller görs: antingen en kontroll som består av gynekologisk undersökning, DNA-cytologi, papillomvirus och gynekologiskt ultraljud, eller en som består av gynekologisk undersökning, DNA-cytologi, gynekologisk ultraljud, papillomvirus och bilateral mammografi. Båda kontrollerna har specialpriser för patienter utan försäkring och som haft en lång väntetid.
När en tumör upptäcks genom mammografi måste en biopsi göras, och den kan i sin tur ha olika komplexitetsnivåer. På Juaneda Hospitales fås resultaten av biopsin inom några dagar.
«Ett patologiskt anatomitest utan immunhistokemi tar mellan sju och tio dagar», förklarar Dr Manzano och fortsätter: «En patologisk anatomi med immunhistokemi tar ytterligare en vecka.
Skillnaden är att det första fallet (enkel biopsi) är en beskrivning av diagnosen som patologispecialisten stäl -ler när proverna studerats i mikroskop för att fastställa dess malignitet. Immunhistokemi söker efter maligna tumörmarkörproteiner för att finjustera behandlingen, något som är viktigt för att förbättra chanserna för patienternas överlevnad.

Följ med till 5 marknadsstånd i Palmas tre matmarknader

Santa Catalina-marknaden är den äldsta, Olivar-marknaden den största och marknaden i Pere Garau den som har stor torgmarknad sex dagar i veckan. Palma som är känt för sina firas med mobila marknader har även tre fasta matmarknader med olika karaktär. Mallorcaliv har valt ut 5 marknadsstånd med olika inriktning och ställt frågor till ägarna

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Mercat de Santa Catalina: Bar Juan Frau

Santa Catalina-marknaden etablerades redan 1905 och i ett av hörnen ligger bar Juan Frau. Här serveras alltid starkt kaffe och efter en stor lunch med vin kan de bjuda på en ljuvlig coca med aprikoser. Pedro Frau är en av ägarna.

Vad är er specialitet?
Alla våra rätter är vår specialitet! Risrätterna, de köttfärsfyllda auberginerna, frito mallorquin, och grytorna som är fantastiska. Vi gör även coca de trampó och coca med aprikoser på söt deg. Turister och utlänningar brukar ofta välja vår variado för att pröva olika rätter. Vi står för kvalitet och uthållighet.

Vilka är era kunder?
Mallorkiner, utlänningar, båtfolk och arbetare från kvarteren. Utlänningar brukar hitta till oss på rekommendationer. Mina föräldrar öppnade restaurangen i augusti 1966 i första hand för de som arbetade på marknaden.

Vilka är Bar Juan Frau?
Jag och min bror Gabriel Frau och vår svåger Mario har tagit över efter våra föräldrar Juan Frau och Maria Bauza Frau, de som är porträtterade över luckan för personalen. Från början hade de ett grönsaksstånd här på marknaden. Idag är de i åttioårsåldern och mycket stolta över att vi driver bar Juan Frau vidare. Vi är sex som jobbar här totalt och har omkring 25 platser vid borden och i baren. Innan pandemin hade vi inte stolar i baren, så alla bargästerna stod upp och åt. Än har vi inte bestämt ifall vi kommer behålla barstolarna eller inte.

Vad är det bästa med Santa Catalina-marknaden?
Området! Fortfarande har det sin speciella atmosfär med låga, klassiska hus, och så Jonquet och de gamla kvarnarna intill. För tjugo år sedan var Santa Catalina ett fattigt område med mycket droger. För 10 år sedan började det förändras och jag har tusen gånger hellre de typ av kvarter vi har idag än de vi hade då. Det här är fortfarande en marknad för vanligt folk, även om priserna har ökat mycket. Fast det är svårt försöker föreningen behålla sin profil utan för många barer och restauranger. Här ska man kunna köpa all sorts färsk mat.

Bar Juan Frau, Mercat de Santa Catalina
Telefon: 971 73 78 62

Mercat de l’Olivar: Aceitunera Balear

En av de större och även de äldsta stånden i Mercat de l´Olivar är Aceitunera Balear som började med att sälja mallorkinska oliver. Marta Sabater är enda barnet och driver det i fjärde generationen.

Vad är er specialitet?
Tidigare var det bara oliver, och fortfarande har vi runt tjugo olika sorters oliver från Mallorca och Spanien. Men nu är det sobrasada de cerdo negro som säljer mest. Även queso mahones och förstås våra mallorkinska gröna och svarta oliver säljer bra, de är mer bittra än oliverna från Andalusien. Vi gör även pinchos på oliver som baskiska gildas de anchoa, pinchos med boquerones, med musslor och mycket mer. Och så har vi spanska konserver av alla slag. Sobrasadan och ostarna kommer från små, spanska producenter som jag själv besöker innan jag väljer vad jag köper in.

Vilka är era kunder?
Det är kunder som vi alltid har haft, och många av dem kände min mormor som alltid stod här. Men det kommer också många utlänningar hit som kanske har hus på Mallorca och som handlar här varje gång de besöker ön.

Vilka är Aceitunera Balear?
Aceitunera Balear grundades 1945 av Catalina och Juan Sabater som sålde mallorkinska oliver redan när marknaden låg på Plaza Mayor. På den tiden fanns det bara utomhusstånd där, och de flyttade hit när byggnaden stod klar år 1951. De första 50 åren låg ståndet på övervåningen eftersom det bara såldes grönsaker här på bottenvåningen. År 2001 flyttade vi till vårt nuvarande läge, och nu ligger istället Mercadona en trappa upp.

Vad är det bästa med Marknaden Olivar?
Det är en traditionell marknad och Palmas största och som har mycket av allt, både produkter och restauranger. Stånden byts ut eller reformeras lite i taget, vårt stånd lät vi reformera för sex år sedan. Här finns både nya och äldre restauranger, omkring vårt stånd finns tre. Här är stämningen vänlig och personlig oavsett vem kunden är. Priserna är mer moderata än i Santa Catalina och det finns ofta bra erbjudanden här.

Aceituna Balear, Mercat l’Olivar
Telefon: 971 718 742

Mercat de l’Olivar: Queseria de S’aglà

Från det minimala ostståndet mitt i Mercat de l´Olivar doftar det starkt av lagrad ost som ligger tätt packade på hyllorna i det perfekt kylda utrymmet och mognar. Men Queseria de S´aglàs ägare Sebastian Rojas har stått här så länge att han själv inte längre känner några dofter.

Vad är er specialitet?
Vi säljer hantverksostar från hela världen, men bara från små producenter. Det viktigaste för oss är inte från vilket land de kommer, utan att ostarna är av högsta kvalitet. Vi tar alltid in vinnarna från World Cheese Award där min far är en av de spanska jurymedlemmarna. Förrförra året vann en ost från Oregon, och den har vi naturligtvis, liksom förra årets vinnare som är en ost från Norge. Jag gör också egna ostar ihop med producenter, med mina egna smaker. Efter krisen 2007/2008 köptes många småproducenter upp av stora företag. Nu återstår bara några få, och de jobbar vi med. Vi säljer också lufttorkad skinka eftersom mina föräldrar har varit specialiserade på skinkor, men inte lika mycket här som i Santa Catalina-marknaden, där vi har ett större stånd.

Vilka är era kunder?
Hit kommer alla typer av kunder eftersom Mallorca är så internationellt. Många är själva i ostbranschen, och äger kanske hus på Mallorca eller kommer hit på semester, och är nyfikna på våra ostar. Nyligen var t ex ägaren till den bästa producenten av comté här. Vi har många stamkunder, både rika utlänningar och äldre kunder som handlat på marknaden i hela sitt liv. Gemensamt är att de är beredda att betala för kvalitet. Våra ostar kan kosta tre gånger så mycket som på stormarknaden, eftersom de görs på tre gånger så mycket mjölk för samma storlek. Ofta lagras de även tre gånger så länge och förbrukar alltså tre gånger så hög el.

Vilka är Queseria de s’Aglà?
S´aglà betyder ekollon på mallorkin och namnet kommer av att mina föräldrar köpte in spansk lufttorkad skinka som ju får sin smak från att grisarna äter ekollon. Det är mitt företag och jag har haft det här ståndet i 11 år, och ståndet i Santa Catalina i 8 år. Jag är uppvuxen i El Arenal och där hade vi vår första butik. Nu funderar jag på att bygga om den lokalen till ostutställning där kunderna kan se hur ostarna lagras.

Vad är det bästa med Mercat de l´Olivar?
Innan pandemin var det alltid mycket folk här, och många gick mellan barerna för att ta en tapa och en caña där de fick lust. Det var en speciell stämning. Just att gå från stånd till stånd och ta sig något litet på varje ställe har inte kommit tillbaka än, många av de nya restaurangerna är mindre specialiserade och erbjuder menú del dia. Jag har också bidragit till utvecklingen, förut hade jag vin och ost som tapa men det erbjuder jag inte längre, eftersom ingen efterfrågar det. Men jag hoppas det kommer tillbaka!

Queseria de S´aglà, Mercat l´Olivar
Telefon: 971 728 384

Mercat Pere Garau: Germans Mas i Colom

Germans Mas i Colom upptar två större stånd i marknaden i Pere Garau. Bartolomé Más kan skära tunna skivor av den feta ibericoskinkan till perfektion. I 15 år har han även erbjudit vin.

Vad är er specialitet?
Hantverksmässiga produkter såsom ibericoskinka och olika slags korvar. Skinkan skär jag för hand och jag är en av få som gör det eftersom inte många behärskar den konsten längre. Man måste veta hur man gör, och använda en särskild teknik. Sedan 15 år tillbaka säljer jag även vin, mycket från Mallorca men även från övriga Spanien, och en del franska viner. Jag besöker vin- gårdarna och väljer ut alla själv, för jag måste kunna rekommendera goda viner till bra priser. Jag tar in dyrare vin också, men då måste det vara värt det.

Vilka är era kunder?
Många av våra återkommande kunder bor utanför Pere Garau, och vi har en hel del utländska kunder. De kommer för bra produkter och bra vin till bra priser. Pere Garau är ett multikulturellt område och här bor bland annat många kineser. Mina stora vinflaskor köper kineserna till det kinesiska nyåret och delar på, det blir en festlig gest.

Vilka är Germans Mas i Colom?
Vi är två bröder som driver stånden sedan 40 år tillbaka och jag är yngst. Jag står här varje dag eftersom det här är min passion och jag alltid har tyckt om att arbeta så här. Om du tror på en sak är det enkelt att sälja.

Vad är det bästa med Marknaden i Pere Garau?
Det är matmarknaden på de två torgen utanför. Hit kommer kunderna för att köpa produkter direkt från bonden. Kunderna kommer för priset, för professionaliteten och för färska produkter. Här kan de själva plocka ut de grönsaker de vill köpa. Ingen av bönderna här kallar sina grönsaker ekologiska, men mer ekologiskt än så här blir det inte.

Germans Mas i Colom, mercado Pere Garau
Telefon: 971 421 169

Mercat de l’Olivar: Mercat Negre

Pau Navarro hade drivit den nyskapande restaurangen Clandesti sedan 2016 när han i september förra året hittade ett ledigt hörn i Olivars fiskmarknad anpassad för en restaurang. Han visste inte då vad han skulle göra med den, så han bestämde sig för att göra som han brukar; att låta maten tala om det för honom.

Vad är er specialitet?
Jag älskar mat som lever och växer och fritt. Vildväxande örter, och fåglar och fiskar som flyger och simmar i det vilda. Jag försöker hitta de ursprungliga smakerna och dofterna hos produkterna och är nästan besatt av att bevara och förstärka dem. Helst vill jag laga min mat helt utan såser och dressingar. På Mercat Negre tar vi fram intensiteten i smakerna, och därför blir det ofta små rätter i stället för stora.

Vilka är era kunder?
Vi har kunder från hela världen. Det kan vara arbetare som jag själv från kvarteret som söker efter något speciellt, men inte sällan är det kockar från Mallorca och hela världen som känner till oss och min andra restaurang Clandestino. Det gör mig glad eftersom det är så enkelt att göra dem nöjda. Jag älskar att jobba med kunder som känner förtroende för det vi gör.

Vilka är Mercat Negre?
Vår restaurang ligger mitt Mercat Olivars fiskmarknad och är omgivnen av fiskare som varje dag säljer färsk, vildfångad fisk från Mallorca i sina stånd. Varje morgon handlar jag där jag hittar den bästa fisken som jag kan tillaga utan stora förberedelser. Fisksoppan är vår enda rätt som kräver en lång tillagning. Jag bestämmer aldrig i förväg för vilken sorts fisk jag ska köpa, utan när jag ser den. Den här tiden på året kan det bli blåfisk eller stenfisk, men idag blev det två Palometa och en Albacora. Den ena kommer jag förmodligen marinera rå. Vad det blir i slutändan brukar jag komma på när jag börjar rensa.

Vad är det bästa med Marknaden i Olivar?
För mig är det människorna som jobbar i marknaden, Olivar är en marknad med historia mitt i Palma, och det märks. Men vi befinner oss i en tid då vi måste fundera över var vi befinner oss och vart vi är på väg. Restaurangerna är mer lönsamma än fiskstånden, men försvinner de finns det ingen marknad kvar. Det är viktigare än vi kanske tror att vi lägger våra pengar på produkter från Mallorca. Om vi går samman och arbetar med lokala produkter kan vi skapa en cirkulär ekonomi som fungerar.

Mercat Negre, Mercat de l´Olivar
Öppet: tisdag, torsdag – lördag kl. 10 – 16

Beach Clubs med sommardrinken nära till hands

Nyöppnade Ventuno Beach Club, playa El Mago

En långgrund strand mot ett turkostblått hav omgivet av tallar och klippor och med segelbåtar på svaj. Det är utsikten från nyöppnade Ventuno Beach Club på playa El Mago utanför Magaluf. Själva beach cluben är en anspråkslös, vitmålad restaurang med stort trädäck. Men låt dig inte luras, här bjuds gästerna på samma somriga italienska och mallokinska smaker som tidigare kunde hittas på restaurangen A Casa Mia i Santa Catalina. Här står nämligen Alba och ”la Mama” Patrizia i köket, precis som på den legendariska krogen som sedan några år ersatts av Ventuno Bar mitt över gatan.

La Mama är de italienska bröderna Alessio och Kikos lovprisade mamma, som för fjorton år sedan flyttade med sina söner till Palma från Abruzzo i Italien.

– Redan då letade vi efter ett ställe som det här, berättar Alessio. Vi fann lokalen i Santa Catalina som blev A Casa Mia. Restaurangen var en succé, men vi slutade aldrig leta efter en beach club. Vi tittade på massor ställen men inget kändes rätt. Men så stängde beach cluben som låg här under covid, och vi kunde ta över sommaren 2021.

Ostron, sardiner, vitello tonnato samt chitarra med svart tryffel är stående rätter. Men menyn ändras varje dag, berättar Alba när hon vilar vid ett av borden efter en hektiskt dag. Hela det gamla gänget från A Casa Mia och Bar Ventuno syns i köket och bland borden på terrassen.

– Vi har tre killar nu som driver baren, men jag och Kiko är där på kvällarna en vecka i taget, försäkrar Alessio.

Hela nio sorters champagne och ett stort antal cocktails finns på dryckesmenyn, trots att man stänger för kvällen. Även nu innan stängning är restaurangen och stranden utanför full med gäster och solbadande. Men framgången ligger inte bara i mat och dryck, utan även i den välkomnande servicen och en tillbakalutad atmosfär.

Alessio berättar att de har stora planer för framtiden.
– Vi hoppas snart kunna öppna kiosken på stranden bredvid för take away och drinkar, och här vill vi ha surfbrädor och padelbrädor för uthyrning.

Ventuno, tjugoett, är ett magiskt tal för bröderna, och ännu mer nu. Deras farmor köpte sitt första hotell i Abruzzo 1921, och det är därifrån de hämtat sitt namn. Och 2021 kunde alltså bröderna skriva på för sin efterlängtade beach club.

– Ett tecken, säger Alessio och ser för ett ögonblick upp mot taket.

Sedan rusar han iväg till sina gäster.

Alessio y Patrizia, “la Mama”
Playa de Mago

Exklusiva UM Beach House, Puerto Portals

UM Beach House Portals ligger i den tidigare outnyttjade delen av Sporting Club Tennis ovanför den lilla stranden i Puerto Portals. Det var för fem år sedan de slog upp sina portar, men den känns fortfarande ny och fräsch.

– Men vi kunde ha öppet under hela pandemin, säger Fabian som är UMs sub director när han visar oss runt på området.

UM Beach House

Runt poolområdet är det i stort sett fullt, liksom vid solbäddarna och restaurang Chambao en trappa ner där stämningen är mer avslappad. Uppe vid poolen spelar en DJ på hög volym, men inget i atmosfären påminner om Nikki Beach där partyt brukar sluta i poolen med kläderna på.

– Nej, nej, absolut inte, säger Fabian och skakar på huvudet åt jämförelsen. Vi har musik och party men är inte ute efter en show. Det vi vill ge våra gäster är en exklusiv och fantastisk upplevelse.

Gästerna är ofta tyskar, britter och skandinaver med hus i området, eller som besöker Mallorca som turister. De kommer på förmiddagen, äter lunch på restaurangen och slappar med drinkar vid poolen tills klubben stänger för dagen.

På kvällarna är de ofta bokade för event.

– Vi har plats för 160 sittande gäster i restaurangen, berättar Fabian.

Restaurangen serverar asiatisk fusion och har en hosper grill med öppen eld för grillad hummer, fisk och chuletón. Och även om det är lugnt kring poolen beställs flitigt champagne och cocktails. Vi prövar en pacífico på passionsfrukt som svalkar lovande.

UM Beach House är en del av Umami group som sedan tidigare har restaurangerna 49 steps och Vida by UM på Moll Vell i Palmas. Nyligen öppnade gruppen även KOBA by UM på Ibiza.

Beach clubs på båda sidor om Palma

Vill du njuta av sol och bad utan sandkorn mellan skinkorna, salta kallsupar och skrikande föräldrar och barn, så finns flera beach clubs på båda sidor om Palma. Öster om El Arenal finns Mhares Beach Club och Shiva Beach Club där du njuter av mat, dryck och poolbad ända tills solen går ner över bergen bakom Palmabukten.

Mellan Can Pastilla och Palma finns Puro Beach Club, och i Palma ligger Assaona Beach Club praktiskt taget på stranden. I Cala Major finns Zhero Beach Club med pool och restaurang innanför klipporna. Vid slutet av stranden i Puerto Portals finns Roxy Beach Club Portals med skön musik ända till solnedgången. Innanför bortre delen av Magalufstranden finns legendariska Nikki Beach Club där partynivån skruvas upp redan före lunch, medan lyxiga Gran Folie Beach Club utanför Puerto d’Andratx har mer avslappnad stämning. Som många andra beach clubs har Grand Folies ingen närliggande strand, men ett kristallklart och lättillgängligt klippbad.

Särskilt mindre strandklubbar behöver bokas i förväg. Säkrast är att kontakta dem någon dag tidigare för att boka solstolar och bord och att fråga om öppettider.

Beach Clubs öster om Palma

Mhares Sea Club, Puig de Ros Llucmajor:
www.mharesseaclub.com
Shiva Beach Club, Bahia Grande Llucmajor:
www.shiva-beachclub.com
Puro Beach Palma:
www.purobeach.com
Assaona Beach Club, Palma:
www.assaona.com

Beach Clubs väster om Palma

Zhero Beach Club, Cala Major, Palma:
www.zherobeachclub.com
Roxy Beach, Portals:
www.facebook.com /puertoportalsbeach
UM Beach Club, Portals:
www.umbeachhouse.com/beachhouse/um-beach-house-portals
Nikki Beach, Magaluf:
www.mallorca.nikkibeach.com
Ventuno Beach Club, playa El Mago:
www.facebook.com/ventunobeachclub
Grand Folies Beach Club, Puerto Andratx:
www.beachclubgranfolies.com

Sommarens bästa roadtrip längs Mallorcas varierande kust

Ta bilen längs Mallorcas östra och södra kust och upptäck stränder, vikar och byar som du inte besökt förut. Mallorcaliv bjuder på den ultimata guiden till platser och aktiviteter som du kan utmana dig med i sommar.

Text: Karolina Kallentoft, Pär Olsson
Foto: Pär Olsson

Njut av det speciella ljuset i Colonia Sant Pere

Det är förmiddag när vi når Colonia Sant Pere på Mallorca, och redan i backen ner mot havet slås vi av ljuset. Havet och himlen är blekt blå, nästan skandinaviskt i färgerna.

”Här finns en svensk koloni”, försäkrar fotografen och jag uttrycker högljutt mitt tvivel, ”här bor ju bara tyskar”, tills vi stoppas av Boa Asp från Trosa. Snart ansluter hans fru, Agnes Asp. För tio år sedan övertygades de av vänner från Göteborg att köpa sig en lägenhet i det lilla samhället vid havet. Och de har inte ångrat sig.

–Här sitter man och glor på solnedgången, då tar man sig ett glas, alla samlas här, försäkrar Boa.

–Det är något speciellt här, alla hälsar och det är genuint trevligt. Vi får väldigt mycket omtanke här, säger Agnes.

Förutom att njuta av det speciella ljuset då solen sänker sig över havet och bergen bakom Alcudiabukten, har de vandrat mycket genom åren.

–I naturreservatet i Llevant finns vandringscenter och många fina leder, säger Agnes och pekar mot bergen i nordost. Där finns även en asfalterad led som passar Boa.

Agnes och Boa berättar även om den nybyggda träbron längs den kilometerlånga Sa Canovastranden. När det är fullmåne brukar de gå och rulla hela vägen till Son Serra de Marina och äta på El Sol eller Mar Lago, och sedan ta sig hem under fullmånen. Då är stranden full med människor som tänder eldar i sanden.

–Det är otroligt vackert, säger Agnes. Ett extremt månljus som lyser upp så kraftigt och blänker i havet.

Bo

Det fyrstjärniga hotellet Es Blau de Nord invid Sa Canovastranden bjuder på skandinaviska färger och vackra solnedgångar från trädgården: www.esblaudesnord.com

Äta

Sa Xarca är en fiskrestaurang med bohemisk touch vid strandpromenaden dit framför allt tyskarna i byn går. www.sa-xarca.com
Restaurante Gospodaix är Agnes och Boa Asps egen favorit några gator upp: www.facebook.com/gospodaix

Vandra

Vandringscentret i Naturparken LLevant: www.parcnaturaldellevant.blogspot.com

AGNES och BOA

Tre hamnpärlor på Mallorcas östkust

Portocristo, Portocolom och Portopetro. Så heter tre av Mallorcas traditionella fiskesamhällen på östkusten. Alla växte upp kring fisket efter kriget då proteinet måste hämtas från havet, för ren överlevnad. Med de första turisterna på 1960-talet kom de första hostalen och hotellen. Men alla tre samhällena har undsluppit den värsta massturismen och behållit sin charm.

Portocristo som ligger längst norrut av de tre har ett charmigt stadshotell med generös frukostbuffé som gästerna njuter av på terrassen med utsikt mot hamnen och den lilla stranden. Varma dagar ses äldre och unga stå till midjan i vattnet med solhatt på huvudet och prata bort timmarna, medan yngre par drar sig undan längs den romantiska promenaden under klipporna. I hamnen finns båtar både för turistutflykter och dykning, och inte långt härifrån ligger de berömda droppstensgrottorna, ”cuevas de Drasch”, som rymmer hela 14 olika salar och sex olika underjordiska sjöar.

PORTOCRISTO

Portocolom är den exklusivaste hamnstaden av de tre med en bred trädkantad esplanad längs hamnen. I det breda hamninloppet ligger vita båtar av alla storlekar på rad, och på andra sidan esplanaden kantas trottoaren av restauranger och caféer med generösa uteserveringar. Här kan du hyra såväl enkla motorbåtar med segeldukstak som större lyxbåtar. Hamnen fortsätter till Gamla stan där välbevarade vita fiskebåtar i trä, Mallorcas traditionella llaüts, ligger surrade framför vitaputsade hus med karaktäristiska gröna och blå fönsterluckor.

Restaurant La Llotja rekommenderas för fisk och skaldjur och restaurante HPC för people watching och sin goda cortado.

PORTOCOLOM

Portopetro är den minsta av de tre, men den fiskehamn som snabbast nås från Palma, inte minst tack vare den nya motorvägen till Campos. Här finns flera traditionella caféer och fiskrestauranger där turisterna njuter sin Aperol Spritz i solen.

För den aktive rekommenderas vandringen från hamnen mot den klippiga kusten bort mot cala Mondragós två turkosblå inlopp. Sommartid trängs turisterna på de små men undersköna kritvita stränderna. Men har du tur kan du hitta en ledig plats i skuggan av en pinjekrona och njuta av utsikten över en av Mallorcas allra vackraste vikar.

Bo

Hotel THB Felip byggdes redan år 1890 och ligger vid strandpromenaden i Port Cristo (adults only):
www.thbhotels.com/hotel-felip-porto-cristo
HPC, eller Hostal Porto Colom är lite enklare men har fina rum och restaurangen har terrass och stor uteservering mot esplanaden: www.hostalportocolom.com/

Äta

Restaurante La Lotja ligger med två våningar och terrass i Porto Coloms hamn: www.restaurantsallotjaportocolom.com
I Portopetro finns flera klassiska fisk- och skaldjursres-tauranger med uteserveringar längs hamnen, bland annat res-
taurante Es Celler 9, Es Bergant och Norai.

Badvikar med kritvita stränder och turkosblått vatten

Stränderna i naturreservatet Mondragó är möjligen Mallorcas mest vackra och populära, men de är långt ifrån de enda. Under årtusenden har salta vågor och vindar mejslat fram hundratals badvikar och finkorniga kritvita stränder ur den klippiga kustremsan. Runt de mest tillgängliga stränderna har vita samhällen med låga hus och små trädgårdar vuxit fram. Ett tips är att leta efter vikar som saknar större resorter och hotellkomplex, som vackra Cala Anguila med strandrestaurangen Cala Angulia Cafetería. Förutom att du lättare kommer hitta en ledig yta för handduken är också chansen större att du hittar parkering. Ännu större bör chanserna vara om du söker dig till stränder som kräver en promenad, som Cala S’Almonia.

De större kilometerlånga ständerna finns längs Mallorcas norra och södra kust. I norr är det framför allt playa de Alcúdia, playa de Muro och stränderna mellan Ca´n Picafort, Son Serra de Marina och Colònia de Sant Pere. I söder är det naturstranden Es Trenc och långgrunda och finkorniga men oftast fullknökade ständerna i El Arenal, Ciutat Jardín och Playa de Palma.

Äta

Cala Anguila Cafetería har en stor uteservering intill stranden: Carrer Marco Polo, Cala Anguila

GREEN TOURS
-PALMA-

Softa och surfa vid gömda stranden i El Arenal

Fötterna på brädans mitt med tårna pekande framåt, avslappad kropp och padeln djupt i vattnet. Lyckas du med det kommer du hitta balansen för att ge dig ut med stand-up padel över det kristallklara havet.
Det försäkrar Jaume Tous som är en av ägarna till chiringuiton Es Caló innanför Club Nautico i El Arenal. Vill man lära sig hur man tar sig upp, paddlar och vänder en padelbräda ordnas dagskurser för vuxna och barn. Även windsurfing och kitesurfing finns kurser för, men de kräver 2 – 3 respektive 7 – 8 dagar innan man är fullärd.

Stranden är liten och inte sällan blåser algerna in just här. Men med padel och kayak tar man sig lätt förbi dem, och tio minuter bort ligger grottorna vid Cap Rocat. Jaume tipsar om att paddla på förmiddagen eller i solnedgången när havet är lugnt. Till eftermiddagen under sommarmånaderna blåser det upp till bris som får vindsurfare och kitesurfare att samlas på Es Caló.

Eftersom de stora partygängen från El Arenal sällan hittar hit blir det ofta en skön och avslappnad stämning när lokalbor och stammisar samlas i skuggan under bambutaket. Och med ryggen mot den vitputsade solvarma väggen, en drink i handen och blicken i fjärran blir solnedgången över Tramuntana på andra sidan Palmabukten så njutbar den bara kan bli.

Stand-up padel
Es Caló Surf School and drinks, El Arenal: surfschool-escalo.com

Hämta kraft i hälsokällan på Font Santa

Det salta och mineralrika Medelhavet är inte bara källa till de saltvattenbassängerna vid Es Trenc och Mallorcas eget lyxsalt Flor de Sal. Det är även till en hälsokälla som nyttjades redan av de gamla romarna, som var de som först tog tillvara Mallorcas salt.

Romarna kallade hälsokällan för Font Santa, den heliga källan. Font Santa är också namnet på det hälsospa som vuxit upp kring termalkällan som enligt spahotellet har funnits här sedan 1863. Det 38-gradiga, kristallklara och ibland lätt grönblåskimrande termalvattnet har en naturligt hög salt- och mineralhalt med spår av bland annat magnesium, kalcium och kalium.

Vill du inte bo på det exklusiva femstjärniga hotellet utanför Campos kan du checka in några timmar på spat och pröva på termalvattenpoolen med undervattenstrålar, sauna, turkiska bad och ångbad. Hud, blodcirkulation och muskulära system anses gynnas av termalvattnets helande egenskaper.
Font Santa Thermal Spa & Fitness: www.fontsantahotel.com

FONT SANTA -CAMPOS-

Dykning i vikar och grottor

I såväl Portocristo som Portopetro finns dykcenter som arrangerar utflykter för dykning och snorkling. Härifrån tar man sig ut i båtar till de många olika vikarna i området. Invid de ojämna klippväggarna kan det finns gott om fisk och andra undervattensdjur. Från Portocristo går även båtar till havsgrottan Cova des Coloms de Cala Falcó, en droppstensgrotta full med stalagtiter och stalagmiter. Har kan du dyka och snorkla i det kristallklara vattnet och klättra på de ojämna grottväggarna.

Mallorcas bästa dykning anser många är vid det marina skyddsområdet El Toro. Det ligger utanför en militärbas och har kunnat skyddas från fiske i femton år, vilket fått fiskbestånden att öka markant. Här kan du dyka på 18 meters djup eller mer, beroende på dykcertifikat. Simma längs den algbevuxna klippväggen och leta i skrevorna efter fantastiska kräftdjur, sniglar, sjöstjärnor och anemoner, rulla över på rygg och hänförs av fiskstim och barracudor och groupers som glittrar i solljuset långt upp ovanför havsytan.

Dykningar på östkusten

Diving Skualo arrangerar dykningar i grottor och vikar från Porto Cristo och Portopetro: www.skualo.com

Dykning El Toro

Zoea Mallorca har funnits i Santa Ponsa sedan 1997: www.zoeamallorca.com
Norway Dive i Magaluf har norsk- och svensktalade instruktörer: www.norwaydive.com

ZOEA -EL TORO-

Båtsafari i Tramuntana

Bästa sättet att hoppa i vattnet är från en båt. Det var vad Peter Lucas tänkte när han köpte den vackra fiskebåten Bonnie Lass. Båten är en riktig klassiker byggd 1949 i Skottland, och när man går ner under däck får man sig en riktig nostalgi-tripp. Mycket av inredning är i original och det doftar tjära. Här förstår vi hur mycket tid och kärlek som paret Peter och Roo lagt ner för att få Bonnie Lass i dagens skick. Trots de vackra detaljerna är det ändå på däck man vill hålla till.

Det finns många turer att välja på men vi fastnade för en två timmars seglats för att se solen sänka sig i havet. Klockan halv åtta på kvällen glider vi ut från ett lugnt Port de Sóller. Vi tuffar ut ur hamninloppet och smeker Tamuntanas bergsida norröver. När vi kommer till ön S’Illeta ankrar vi i viken. Stoppet ger tid för bad och vattenlek med SUP-arna som finns ombord. För den som är intresserad berättar Peter gärna om sina miljöarbeten för havet och livslånga segeläventyr över världshaven. Strax innan solen går ner ankrar vi upp och styr ut mot horisonten. Det blir magiskt ombord när alla drömmer sig bort över den rosafärgade bergskedjan och horisonten i väster. Vi kan närapå höra solen försvinna, strax innan Peter sätter kurs mot hamnen igen.

Båtcharter

Bonnie Lass Charters, Port de Sóller:
www.bonnielasscharters.com

BONNIE LASS -PORT SÓLLER-

På två hjul genom Palmas gränder

Det tar bara en minut från det att vi rullar ut ur Green Tours lokaler tills vi är på Plaza Mayor. Det är första gången jag prövar elcykel på allvar och jag blir snabbt förtjust i den extra kraften till tramporna. Vi stannar till och guiden Juan Manolo berättar om det folkliga torget. När vi är nöjda tar vi oss genom gränderna förbi Iglesia Santa Eulalia och ner till den konstgjorda sjön framför katedralen la Seu. En kort historielektion följer och Juan Manuel pekar och berättar engagerat. Vår prova-på-cykeltur blir inte längre än så, men vanliga turer varar mellan 1 till 3 timmar och fortsätter genom gamla stan eller längs Paseo Marítimo till Bellver-slottet och tillbaka. Elektriska cyklar och elscooter finns att hyra från cirka 12 års ålder. Populärast är Segway, om vi ska tro vår guide som berättar att Green Tours funnits sedan i centrala Palma sedan 2018.

Cykeluthyrning och guidade turer:

Green Tours Palma: www.greentourspalma.es

Tolkarna på Clinica Juaneda

Juaneda International Patient Care Service erbjuder vård, stöd och kommunikation på patientens eget språk

”På Balearerna har ett stort antal européer och andra utlänningar tillgång till bostäder där de bor flera månader om året. Under högsäsong får de sällskap av tusentals turister som även de kan behöva medicinsk hjälp. I samma stund som en utländsk patient kommer in på vårt sjukhus, i akuta situationer, för att besöka en specialist eller för att få dialys, så får han eller hon vård på sitt eget språk», förklarar Karin Erlandsson, svenskspråkig tolk på Clinica Juaneda.

Kommunikation är en grundläggande när det kommer till att förstå varandra. Språket är vårt viktigaste verktyg för att uttrycka oss och relatera till varandra. Sedan Juaneda grundandes år 1917 har vi varit det sjukhus dit nationella och internationella patienter vänt sig. «Vi är specialister på sjukvård för turister som besöker öarna och de utlänningar som vistas långa perioder i Balearernas skärgård», tillägger Karin.

Juanedas sjukhus har ett internationellt patientservicekontor som leds av professionella tolkar av olika nationaliteter som alla har lång yrkeserfarenhet. Tillsammans garanterar en heltäckande och personlig vård. Tolken Kirsi Riihimäki berättar: ”Arbetet vi gör på sjukhuset är givande för alla inblandade eftersom det erbjuder fördelar för både patienten och det behandlande vårdteamet. Vi tolkar garanterar optimal kommunikation mellan alla parter.”

Vanligtvis besöks en vårdcentral utomlands till följd ett akut behov. Patienten befinner sig ofta i en känslig situation och i en obekant miljö, och kräver ofta mer eller mindre omedelbar service, beroende på omständigheterna. Kirsi fortsätter: ”Vi har ett erfaret och omfattande team som är verksamt på ett och samma sjukhus och tillgängligt 365 dagar om året. Tillsammans erbjuder vi personlig vård, stöd och hantering på över 20 olika språk för att våra patienter ska kunna meddela sig enkelt, bekvämt och tydligt på sitt hemspråk. Vårt jobb är att bemöta patienterna på sitt språk och få dem att känna sig trygga”.

Tolkarna på Juanedas Sjukhus: «I samma stund som en utländsk patient kommer in på vårt sjukhus så får han eller hon vård på sitt eget språk.»

”Det finns patienter som jag fortsätter ha kontakt med, trots att tio år har gått och de har flyttat tillbaka till sina hemländer. Många av dem besöker oss när de tillbaka på ön. De vill hälsa och träffa läkaren som behandlat dem. De är enormt tacksamma för den vård och omvårdnad de fått. Om du närmar dig patienten med öppenhet kommer du in i ett samspel där han öppnar upp och litar på dig. Och det gäller oavsett nationalitet, säger Karin.

Tolkteamet består av professionella språktolkar av olika nationaliteter. Dessa följer med, underlättar och möjliggör kommunikation mellan personalen, patienten och patientens familj. «Vi tar även hand om administrativa förfaranden med utländsk privat- eller reseförsäkring för att underlätta pappersarbetet åt våra patienter», förklarar Kirsi. ”Dessutom organiserar och hanterar vi patientbesök för onkologi- och dialysbehandlingar. Många patienter tror att deras möjligheter att resa begränsas eftersom de är i behov av vissa behandlingar, såsom dialysbehandling. Lyckligtvis är det långt från sanningen. Det är inte svårare än att patienten måste utföra sin behandling på en annan plats än sin vanliga. Samtidigt som de kan upptäcka vår vackra ö kan de även få sin behandling på vårt sjukhus”.

”Alla här utför en slags patientvård. Läkaren, sjuksköterskan, vaktmästaren, receptionisten, alla. Vår verksamhet kretsar kring patienten som vi måste lära känna, förstå och ta hand om på bästa möjliga sätt”, säger Karin.

Grupo Juaneda var först med att implementera nationell och internationell patientvård inom Balearernas privata hälsovårdsområde med uppdrag att underlätta patientens vistelse på sjukhuset så långt det är möjligt.

Odla din trädgård året om på Mallorca

Du har en fantastisk yta under Mallorcas sol. Här drömmer du om att kunna ta ditt eftermiddagskaffe under en blommande pergola. Barnen ska leka glatt och partnern släntra runt i den lummiga grönskan och påta med något, eller luta sig tillbaka i en solstol i skuggan av en palmkrona.

Men om ytan är stenplattor med några torra, skräpiga växter i krukor? Och du inte har minsta aning om hur du ska få den så blommande som i dina drömmar? Du kan alltid åka till en handelsträdgård och köpa vad som faller dig in.

–Ett klassiskt misstag, säger Johanna Norlin, trädgårdsdesigner.

–När det börjar bli vår köper man det som blommar och som man tycker är fint. Sedan kommer man hem och är osäker på vad man ska göra av det. Då saknar man helhetstänket.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Och helhetstänket är just det som Johanna kan hjälpa till med. Mallorcaliv träffar henne på en muromgärdad uteplats i Son Espanyolet. Det är en stadsdel i Palma som börjat bli populär bland svenskar under senare år. Här får man får hus med tomt mitt i stan och det är sällan trafik på smågatorna. Samtidigt har man gångavstånd till Santa Catalina och centrala Palma.

Huset som tomten tillhör är arkitektritat, nybyggt och vitt med raka linjer så som många svenskar uppskattar. Uteplatsen är vit och kubformad, men bortsett från stenbeläggningen och den skimrande poolen lämnades den tyvärr därhän.

Ricardo och Camilla som bor här känner byggaren och kom tidigt in i processen. Av delvis en slump kom Ricardo i samspråk med Johanna Norlin och började diskutera trädgårdsdesign. Hon fick uppdraget att förvandla platsen till en grön yta, och när vi nu ses har trädgården haft ett år att växa till sig.

Camilla säger att det är underbart att bo här.

–Det är första våren som vi har trädgården och det är så fint att följa den. Vissa blommor blommar olika delar av året. Här är man utomhus så mycket mer under året jämfört med i Sverige, och sedan en månad tillbaka är terrassen vårt extra vardagsrum.

Camilla sitter och arbetar vid matsalsbordets kortsida. På så vis är hon vänd mot uteplatsen som öppnar upp sig utanför den stora glasväggen. En markis ger skugga över de närmaste sittplatserna, och direkt till vänster finns en vacker stenvägg. Därefter tar en grönskande planteringsbädd vid, med murgröna och jasmin som letar sig upp över murarna.

–Vi ville ha den lummiga basen och en grön vägg, vilket det har blivit, säger Camilla. Eftersom det är så fyrkantigt och kala väggar så känns det mjukare och mer välkomnande så här, och mer dynamiskt. Stenväggen var Johannas idé för att göra någon vägg lite annorlunda.

Även Johanna är nöjd med resultatet.

–Jag frågar alltid om kunden önskar en speciell stil. Här ville man ha en lummig trädgård efter de förutsättningar som fanns. I Sverige kan det ta flera år innan man ser en uppväxt trädgård. Här händer det på ett år.

Hon puffar till en väldig lavendel så dofterna sprider sig över uteplatsen och säger att busken var mindre när hennes trädgårdsmästare satte den.

– Jag väljer ofta små plantor för redan efter ett år kan de vara stora.

Johanna, make och tre barn lämnade Göteborg för Mallorca i augusti 2018. När flytten planerades gick hon en utbildning i Garden design i London, där familjen tidigare bott. Innan dess jobbade hon med sälj- och marknadsföring av bland annat läkemedel, så utbildningen blev ett sätt att locka fram den kreativa sidan.

–Trädgårdsdesign har inte funnits i Sverige så länge, men här och i England är det vanligt, berättar Johanna.

“Jag frågar alltid om kunden önskar en speciell stil. Här ville man ha en lummig trädgård efter de förutsättningar som fanns. I Sverige kan det ta flera år innan man ser en uppväxt trädgård. Här händer det på ett år.”

Genom det egna företaget Mallorca Garden Design har hon främst svenskar, engelsmän och tyskar som kunder, och ofta tillhör tomten ett hus som inte är deras permanenta hem. Många kunder har god budget, samtidigt har många en dålig uppfattning om kostnaderna för att anlägga en trädgård, säger hon.

–Själva rituppdraget är inte den stora kostnaden utan utförandet med stenläggning, träd, plantor, konstbevattning och belysning. Mitt arbete handlar mycket om projektledning, att besöka handelsträdgårdar och välja plantor.

Idag är Johanna på återbesök, och hon har med sig ritningar när hon visar oss runt.

–För stora trädgårdar börjar jag med att begära ut en topografisk undersökning, och tittar på träd och annat att behålla.

Hon lyfter blicken från jasminen vars smala grenar hon för tillfället lägger tillrätta.

–Men här fanns bara den här ytan där poolen redan var inritad.

Eftersom Johanna kontaktades tidigt kunde hon planera in planteringsbäddar och dränering.

–Men den enda platsen där det faktiskt gick att plantera något i marken var den här fyrkanten, säger hon och pekar mot platsen för tomtens enda palm.

Johanna går mot terrassens bakre delar och förklarar att många av hennes kunder har en dröm om olivträd, citronträd och bougainvillea, och att det då gäller att fråga sig hur den drömmen funkar. Förutom drömmar och önskemål behöver man även ta hänsyn till hur ytorna ska användas och till platsens förutsättningar.

–Takterrasser behöver till exempel plantor som klarar både vind och sol, säger hon.

Nästan alla som kontaktar Johanna vill ha en lättskött trädgård. Men, som hon säger, det är alltid underhåll i en trädgård. Man ska bevattna, klippa och hålla tillbaks eftersom allt växer så väldigt fort i medelhavsklimat. Därför har nästan alla hennes kunder konstbevattning och trädgårdsmästare. Särskilt de som inte bor här året om, berättar hon, så att någon kan följa upp så att inte allt dör om till exempel vattnet stängs av från gatan.

Att rita och planera för en liten trädgård innebär inte att det är ett lättare uppdrag. Oftast är det tvärtom. En mindre yta är svår att planera och saknar utrymme för att skarva. Såväl tomter inne i stan som de utanför kan vara täckta med fyllnadsmassor, och då får man fylla på med ny matjord. Det är viktigt att ha rätt jord och förstå platsens förutsättningar för att växterna ska trivas. För större trädgårdar kan det bli enorma mängder jord som ska fraktas med lastbil.

Men även för mindre tomter kan man behöva tänka på leveransen, påminner Johanna.

–Här behövde vi hyra en kranbil för att lyfta in palmen över huset. Då passade vi även på att lyfta över allt det andra.

En annan viktig uppgift för trädgårdsdesignern är att skapa rum. Många önskar till exempel en pergola. Men för det krävs bygglov, som kan ta lång tid att få. Därför kan det vara klokt att rita in den som en del av husets bygglov, tipsar Johanna.

–Ett alternativ kan vara att skapa rum med hjälp av häckar och buskar som väggar och trädkronor som tak, säger hon.

Efter en inledande brief börjar Johanna alltid ett uppdrag med masterplan och ett moodboard med inspirationsbilder. Här är växternas struktur och färger viktiga. I moodboarden visar hon även exempel på plantor. Som designer har hon utvecklat en egen, samtida stil där hon jobbar med grupperingar av utvalda växter som återkommer på flera platser, och där blad och färger helst ska vara enhetliga. Ofta föreslår hon en kombination av prydnadsgräs, perenner, buskar och träd.

Vanligtvis föreslår Johanna även en kombination av växter som låter trädgården blomma under olika årstider.

–Bougainvillea finns i många olika färger och blommar stora delar av året. Tyvärr blir den lätt skräpig när den blommar över och tappar löv. Men både lavendel och salvia blommar länge. Jag gillar inte för starka färger, det blir lätt skarpt för ögonen i ljuset som är här. Men om man tycker om eldiga färger finns mycket välja mellan i vårt klimat. Hibiskus är en bra växt som blommar större delen av året.

Johannas berättar att många kunder önskar en grönskande gräsmatta likt den man har i Sverige. Men gräsmatta kräver underhåll och enorma mängder vatten för att hållas fin. Här är hållbarhetsaspekten viktig, påminner Johanna. Vatten är något det finns begränsat av på en solig medelhavsö som Mallorca.

Och hållbarhet är något som många efterfrågar. En viktig trend i den andan är att anlägga en köksträdgård.

–Många är intresserade av att ha plantor som är bra för pollinering och lockar fjärilar och insekter. Då är det toppen med blommande växter, säger Johanna.

Överhuvudtaget ser hon att intresset för trädgårdar har ökat under pandemin.

–Nu vill alla som har uteplats odla sin egen sallat, kryddor, tomater och gurka. Intresset att man vill ha fint i trädgården är naturligt eftersom vi är ute så mycket mer. Och det fantastiska med Mallorca är ju att man kan odla året om.

Johannas trädgårdstips

Insekter:
I Sverige går vi in i en viloperiod på vintern som håller skadedjuren borta. Här finns mycket bladlöss och skadeinsekter. Tittar man i handelsträdgårdarna finns otroliga mängder kemiska preparat. Har man en begränsad växtyta kan man använda neemolja utblandat med såpavatten. För större trädgårdar kan man rådgöra med en kunnig trädgårdsmästare hur man ska gå tillväga.

Pergola:
Många önskar sig en pergola med vinranka. Men då ska man tänka på att de tappar sina löv till vintern. Tänk istället igenom om du vill att pergolan ska vara bar under vintern så att du kan ta tillvara vintersolen, eller om du vill ha den grön året om. Bouganvillea, doftjasmin, murgröna och passionsblomma är gröna året runt.

Kryddväxter:
Kryddväxter tål ofta mycket sol. De växter snabbt och torkar ut, så de måste ha god tillgång till jord och vatten. Var heller inte rädd för att klippa ner dem ordentligt. Ge dem mycket kärlek, skörda ofta och sätt ut i nya, större krukor när de växer, om du inte planterar dem direkt i marken.

Inspiration:
Titta in hos dina grannar och se vad som växer bra i medelhavsklimat och på din typ av tomt eller terrass. Besök även handelsträdgårdar, men tänk på att göra det under hela året. De har ofta bra de växter som blommar just då. Utbudet är fantastiskt jämfört med Sverige, men varierar lite efter säsong även här.

Blommande plantor:
Tänk gärna form och struktur med inslag av blommor. Hibiscus och salvia finns i många färger, de blommar länge och är dödssäkra växter. Sommarljus (gaura) har fina rosa och vita blommor. Lavendel blommar också länge. Lavandura dentata är en perenn och är den sorten som växer bäst. Pelargoner är lättskötta och blommar året om. Det finns även träd som blommar vackert, som xxxx.

Clínica Rotger öppnar en ny avdelning för en säker och respektfull förlossning med det senaste inom förlossningsvård

På tredje våningen, vägg i vägg med kirurgavdelningen, har Clínica Rotger invigt sin nya förlossningsavdelning med fem individuella förlossningsrum, fullt utrustade med bekvämligheter som anpassningsbara tekniska och sensoriska lösningar. Avdelningen har ett förlossningsbadkar och ett operationsrum för kejsarsnitt med separat eftervårdsrum som låter mamman och det nyfödda barnet vila ostört i en intim och säker miljö.

Clínica Rotger, det privata sjukhus som utför flest förlossningar inom Balearernas hälsoområde, utvecklas kontinuerligt för att alltid kunna erbjuda de bästa och senaste hälsotjänsterna i en vänlig, modern och säker miljö med målet att kvinnans graviditet, förlossning och eftervård ska bli en positiv upplevelse att minnas.

Den nya förlossningsavdelningen ligger i en helt ny miljö, intill kirurgavdelningen på plan tre i den vackra sjukhusbyggnaden i centrala Palma. De fem förlossningsrummen är fullt utrustade med all tillgänglig säkerhetsutrustning och de främsta tekniska lösningarna för att kunna erbjuda största möjliga bekvämlighet för den blivande modern, hennes medföljande och det nyfödda barnet.

Från att kvinnan skrivs in på kliniken omges hon av ett specialistteam som står berett att tillgodose alla behov fram tills mamman och barnet är redo att skrivas ut.

All bekvämlighet på ett ställe

Redan vid ankomst visas den blivande mamman och hennes medföljande in i rummet där förlossningen kommer ske. De nya förlossningsrummen är enkelrum utrustade med alla bekvämligheter, såsom tv och badrum, och med en justerbar säng som gör att flera positioner kan väljas inför förlossningens slutskede. I rummen finns även lianer, förlossningsstol och pilatesboll för att hantera och lindra smärta.

Avdelningen har även ett förlossningsrum med ett badkar tillgängligt för de kvinnor som uppger att de önskar det i sitt förlossningsbrev.

Hela enheten syftar till att underlätta en personlig och positiv förlossningsupplevelse under överinseende av ett erfaret specialistteam och som, om omständigheterna medger, följer den födelseplanering som kliniken tidigare kommit överens med den gravida kvinnan.

Vänlig och anpassningsbar miljö

En annan av avdelningens nya faciliteter syftar till att främja avkoppling och välbefinnande genom sinnesupplevelser som väljs och anpassas efter tycke och behov. Den födande kvinnan kan välja aromen för rummet där förlossningen ska ske, musiken hon vill lyssna på och ljusstyrkan på lamporna i rummet.

De nya förlossningsrummen på Clínica Rotger erbjuder en personlig sinnesupplevelse som inkluderar aromaterapi, musikterapi och färgterapi anpassade efter kvinnans önskemål, för att främja en avkoppling och välbefinnande under hela förlossningen.

Säkerhet under förlossningen

Clínica Rotger är det privata sjukhus på Balearerna som historiskt genomfört det högsta antalet årliga förlossningar. De nya faciliteterna innebär ökad tillgänglighet och bekvämlighet för såväl kvinnan som hennes medföljare, samt anpassning till nya protokoll och strategier som allt oftare efterfrågas i samband med barnafödande.

Det utökade omhändertagandet från Clínica Rotger specialistteam integreras naturligt i de säkerhetsrutiner som kliniken genom åren utvecklat för barnafödande. Alla förlossningar har garanterad närvaro av en neonatalsköterska som genomför den första kontrollen av barnet bara minuter efter att det fötts. Klinikens neonatala intensivvårdsavdelning är utrustad med den senaste generationens inkubatorer och övrig modern tekniska utrustning, medan närvaron av neonatalsköterskan garanterar säkerhet och föräldrarnas delaktighet i den vård och de screeningtester som följer för det nyfödda barnet.

I och med invigningen av den nya neonatalavdelningen kan kvinnor som väljer Clínica Rotger för sin förlossning nu erbjudas tryggheten av ett stort team av specialister under hela den barnafödande processen, från graviditetskontroller till förlossning och eftervård.

Clínica Rotgers specialistteam av gynekologer och barnmorskor, klinikens mödrautbildning och neonatalavdelning har sedan länge definierat standarden för förlossningsvård på Balearerna. Men den nya avdelningen garanteras upplevelsen tack vare de modernaste faciliteter inom förlossningsvård som Balearerna kan erbjuda. Allt med samma höga vårdkvalitet och dedikerade åtagande att erbjuda kvinnor en respektfull förlossning under bästa möjliga villkor för bekvämlighet och säkerhet, som kliniken gjort sig känd för.

”Det är den livsstilen jag alltid velat ha, att resa mycket och se världen”

Tjäna pengar och lära sig säljyrket. Värmen och solen, att komma ut från sin comfortzon och växa.
Det är vad som lockade Kerstin Troedsson, 21 år, och Alexander Marklund, 20 år, att flytta till Mallorca under pandemin.
     Kerstin sökte på Spanien och säljjobb på sociala media, och fann ett säljkontor på Mallorca. Alexander lockades ner av en vän.
”Han drog hem efter några månader, men jag blev kvar”, säger Alexander.
     Och Alexander tycker att han har växt under sin tid som säljare på Mallorca.
”Till hundra procent,” säger han och sträcker på sig.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Kerstin jobbade med hästar i Holland innan hon flyttade till Mallorca. Alexander utbildade sig till rörmokare direkt efter studenten, men tröttnade på stressen och att pendla två timmar till centrala Stockholm i ottan. De berättar detaljer om sina tidigare jobb som gör klart att båda fick ett hårt uppvaknande i mötet med arbetslivet efter studenten. De var med andra ord väl förberedda på hur slitsamt det är att arbeta för brödfödan som ung och ny i gejmet.

–Som rörmokare vet jag att jag alltid kommer att ha jobb, det är ett yrke som alltid kommer att behövas oavsett var jag bor, säger Alexander men beskriver samtidigt rörmokaryrket som äckligt, tufft och väldigt krävande. Säljyrket å andra sidan är stressigt, men miljön när de lämnar kontoret är desto lugnare.

–Här tar folk det lugnt och det känner jag är väldigt positivt för mig, för jag blir ju lugn också, funderar han.

Kerstin håller med och berättar att hon i Sverige satt hemma under pandemin på grund av det kalla och dåliga vädret.

–Men här på Mallorca märker jag faktiskt inte av stressen så mycket, för vi är ute hela tiden. Jag mår väldigt bra här.

Kerstin berättar om ett kompisgäng som nästan alltid brukar hittar på något.

–Det finns ju mycket att göra, för allting är väldigt nytt för oss. Man kan hajka och så, och man umgås mycket med vänner på helgerna.

–Vi drar till stranden, ser saker, tränar, sticker ut och cyklar, går ut på stan och tar en kaffe, säger Alexander. Uteserveringarna här är trevliga, och det är väldigt billigt också.

På Mallorca finns minst två svenska callcenterbolag. Det vars annonser fick Kerstin och Alexander att ta steget att flytta ned. Och callcenterbolaget de både bytte till efter några månader.

–Det finns jättemånga callcenterbolag i Barcelona, Dubai, på Cypern och i Malaga. De har ökat i popularitet på senare år och är väldigt populära bland ungdomarna, berättar Alexander.

Men hur är det egentligen att jobba som säljare? Var jobbet som ni förväntade er? De drar lite på orden innan de svarar, som att de vill välja sina ord väl.

–Man ska tänka på att rekryterarna är ju försäljare de också, säger Alexander.

–När jag att i intervjun så sa mamma: det är ett skitjobb och du kommer inte tjäna något, säger Kerstin.

Nu i efterhand tycker hon att mamma var överdrivet skeptisk, men även om båda är nöjda med lönen överensstämmer inte verkligheten med vad som marknadsförs.

–Min bästa lön som jag fick ut var 45% provision. Det landade på 2,100 euro innan skatt, säger Alexander. Det känns gött, även om det är långt från de 3,500 euro som de sa under rekryteringen var en vanlig månadslön. Grundlönen är som en fallskärmslön för säljprojektet, om man når över 1300 euro en månad så börjar det ticka på.

«Jag tar livet som det är. just nu är jag här, om fem år är jag någon annanstans»

Kerstin delar med sig av några tips till de som söker liknande jobb.

–Man ska självklart hålla koll på kontraktet innan man skriver på. Det är på spanska, och på nya jobbet så gick de igenom det tillsammans med mig. T ex hur det blir när man är sjuk, med semesterdagar eller om någonting skulle hända drastiskt om till exempel en familjemedlem går bort, säger hon och tillägger:

–Och man ska tänka på att det är spanska löner, spanska kontrakt, poängterar hon. Men en positiv sak är att vi följer spanska semesterdagar, vilket är många!

Kerstin tycker det är bra om man kan söka upp någon som jobbar på företaget innan man skriver på kontraktet, t ex genom att kolla på Instagram.

–Ibland säljer de in företaget lite för bra. Man får också tänka att de representerar sig på sociala media för att få nya anställda. Det ser alltid väldigt bra ut där.

Alexander nickar och berättar att säljjobbet kan vara tufft första tiden.

–Det är väldigt blandat hur man säljer, det går upp och ner hela tiden. Man kan ha en dåligt dag. Det är en av de tuffaste grejerna med jobbet. En vecka kan man sälja jättebra och sedan säljer man dåligt nästa vecka, då gäller det att fundera över varför. Man kanske sov dåligt och festade mycket.

–Jag var nog skräckslagen innan, erkänner Kerstin. Jag gick hem och grät de första två dagarna för det var helt nytt för mig, vad man ska göra och hantera saker om man inte lyckas sälja. Hur man vågar fortsätta efter att man har fått fem nej. Men det är lika för alla.

Alexander fyller i.

–De första samtalen man tog, det var ju hemskt alltså. Man visste inte vad man skulle säga, man stammade och … Man blir så osäker för de man ringer är ofta väldigt slutna och skeptiska. Det är svårt att vända sådana människor, det krävs mycket psykologi. Man måste vara riktigt positiv och det tar på mig i varje fall att vara det hela dagarna.

–Man kan nog inte ha det här jobbet om man är negativt som person, säger Kerstin, men Alexander vill nyansera bilden.

–Jo jag skulle nog säga att det går det beroende på hur man är som person och vilka man ringer till. Vissa kan hantera vissa persongrupper bättre än andra. Våra chefer har psykologiska tips för detta. Då kan de ge stöd och tips, nästa gång en sådan person kommer.

«Vill jag resa vidare, jag vill åka till Costa Rica och chilla där ett tag. Australien vill jag också till, säger Kerstin som hoppas på att det kommer att gå bra att resa till hösten»

Kerstin nickar och slår fast:

–Att sälja handlar om talang och inställning. Det är en hård bransch att ge sig in i om man inte har sålt innan. Man får inte vara för blyg utan man måste vara lite utriktad och bestämd.

Alexander berättar att grundlönen gäller för ett heltidskontrakt, från 9:00 till 18:00 och två timmar kortare arbetsdag på fredagar. Grundlönen är som en fallskärm, det summa man alltid får även om man inte säljer såvida man håller sig till samma projekt. Får man ett nytt projekt mitt i en månad så börjar man om på noll.

–Det tar väl ändå 1-2 månader att lära sig så man blir en bra säljare, säger Alexander, som ändå tycker lönen är rimlig eftersom han bor billigt.

–Mitt boende kostar 250 euro per person och månad eftersom vi är fem som delar lägenhet. Det funkar att vara så många, det är jäkligt kul liksom. Alla grabbarna där, det är bra stämning. Och jag

kan lägga pengar på hög, säger Alexander.

Båda sparar pengar till att resa.

–Jag försöker leva billigt med matlåda för att spara pengar till att resa, men på helgerna unnar man sig ju, säger Kerstin.

Men ingen av dem planerar att stanna särskilt länge på Mallorca.

–Jag vill vara här till mitten av sommaren, sen vill jag kanske till Cypern och fortsätta där, säger Alexander. Det finns en livsstil att åka mellan olika säljkontor. Det är den livsstilen jag alltid velat ha, att resa mycket och se världen.

–Efter det här vill jag resa vidare, jag vill åka till Costa Rica och chilla där ett tag. Australien vill jag också till, säger Kerstin som hoppas på att det kommer att gå bra att resa till hösten.

–Jag försöker alltid få med mina kompisar därhemma, men de vågar inte riktigt.

Men när hon har rest klart vill hon flytta hem till Sverige, säger Kerstin.

–Kanske flyttar jag till Stockholm och pluggar. Men i framtiden när jag blir äldre kan jag också tänka mig att bo utomlands.

Så hur tänker kompisarna i Sverige om deras val att jobba utomlands?

–Jag tror inte många vågar riktigt, att släppa taget om trygga Sverige, om familjen och vänner, funderar Kerstin. Men för mig var det självklart. Det var så redan under gymnasiet att jag ville åka därifrån.

Alexander håller med men har förståelse för de som tvekar.

–När man flyttar till ett nytt land så vet man ingenting. Familjen är kvar hemma och vännerna är långt ifrån.

Kerstin har ett råd till de som är tveksamma.

–Det gäller att inte övertänka och inte se det som en stor grej. Vännerna där hemma kan bekymra sig i förväg. Jag tänker: lös problemen när det kommer. Det är en inställning som man har nytta av även i framtiden.

Även om det kanske mer handlar om en livsstil än ett drömjobb så tycker Kerstin och Alexander att de kommer att ha nytta av vad de lärt sig.

–Man har ändå lärt sig väldigt mycket i det här säljyrket, hur man pratar med människor och hur man vänder människor, säger Kerstin.

Alexander tror att han alltid kommer att ha nytta av sina säljkunskaper.

–Jag tar livet som det är. Just nu är jag här, om fem år är jag någon annanstans. Men sälj kommer alltid finns där.

–Mäklaryrket har jag alltid haft funderingar på och nu har jag lärt mig hur man kan sälja, säger Kerstin och fortsätter. Jag är så glad över att jag har gjort det här, att jag har kastat mig ut i ett helt nytt land igen. Man lär sig varje gång med att jobba och hur ett företags kultur är.

Alexander nickar.

–Det öppnar ju en helt annan syn på livet.

Slutligen bjuder Kerstin och Alexander på var sitt tips för de som ännu inte vågat flytta utomlands för att jobba:

–Det är bara att ge dig ut! Det är alltid jobbigt och läskigt i början, så är det för alla, säger Kerstin. Men det tar ett tag att komma in i det till en början, det är ju så.

Alexander är glad att han åkte med en kompis.

–En väldigt bra grej är att hitta någon som man är nära och dra ner tillsammans. Det var en spontangrej, men jag blir kvar. Jag trivs så jäkla bra här. Det är sommar, det är bra väder och bra människor. Och man lär sig mycket.

De tog hantverksginen från Skottland till Mallorca

Kanske har du sett den vita flaskan med den blåmönstrade etiketten på en barhylla någonstans på Mallorca. Eller så har sett den i Systembolagets katalog. Flaskan är ny, likaså innehållet. Receptet med de 14 örterna som utgör basen i Palma Gin utvecklades för tre år sedan i en förort till Palma, i en liten lokal vars guldiga och blå skylt knappt är synlig från vägen.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Mallorca Destillery’s lokal med väggar och tak i korrugerad plåt är lika anspråkslös som vilken lagerlokal som helst. Särskilt glamorösa är inte heller de enorma plastdunkarna som möter dig innanför porten, trots att var och en innehåller tusentals liter med 96-procentig sprit. Men längre in i lokalen tronar en flera meter hög destilleringsapparat i blänkande koppar. Det är här råspriten hettas upp och späds ut, och de grövre botaniska ämnena tillsätts innan den förångas och passerar genom den konformade toppen. I detta förångade tillstånd förs spriten vidare genom ett kopparkärl med mer delikata botaniska ämnen. Därpå landar den i den sista höga kopparcylindern, där spriten svalnar och späds till sin rätta alkoholhalt.

Destilleringsapparaten ser antik ut men har tillverkats av ett företag i Galicien på beställning av grundarna till Palma Gin, det brittiska paret Amber och Byron Holland. För tre år sedan levererades den till Mallorca Destillery och de kunde destillera sin första batch med gin.

Amber är säker på sak, eftersom dottern Amelia föddes två veckor innan alla papper hade skrivits på. Hennes tredje födelsedag firades exakt två veckor innan Mallorcaliv träffar paret.

– Jag brukar säga att Amelia är min baby och Palma Gin är Byrons, eftersom han jobbar jämt, säger hon och kastar en öm blick mot sin make.

Amber och Byron visar oss runt i lokalen där ginet destilleras, filtreras, tappas och packas i boxar om sex flaskor för vidare transport ut i världen. Innanför den flera meter höga porten står en inplastad pall med åttiotalet boxar i väntan på att levereras till en spritimportör i Schweiz.

Amber och Byron har själva fyllt på och packat flaskorna för hand. Amber visar oss till stationerna där flaskorna tvättas, tappas, vägs på milligrammet, korkas och etiketteras.

–Men vi planerar för att ta in hjälp till just det arbetet i framtiden, försäkrar Amber.

Byron ser tveksam ut, men det inte beror på att han inte tror att verksamheten ska växa.

–Pandemin kom kort efter att vi dragit igång, så allt har tagit längre tid än vi tänkt. Alla hotell och restauranger vi jobbat upp som kunder tvingades stänga. Så nu har vi satsat på att öka försäljningen mot privata kunder, förklarar Byron.

Sagan började för tretton år sedan när Amber och Byron träffades i Newcastle i norra England där de båda växte upp. Tillsammans reste de till Mallorca för att jobba på privata yachter, så som många brittiska ungdomar gör. Under fem år reste de över världshaven, bland annat till Australien. Amber säger skrattande att hon i stort sett bara såg vågor genom kajutans fönster under de åren.

–Det lät romantiskt när Byron frågade om jag ville följa honom på en lyxyacht, men efter några år ville jag hem.

Byron berättar att de inte långt efter hemkomst flyttade till Skottland och öppnade en restaurang i centrala Edinburgh. Där började de specialisera sig på belgisk öl, och lagade maträtter med öl som ingrediens.

De började stödja lokala ölbryggerier, och med tiden väcktes deras intresse för gin.

–Det var roliga år, men vi hade hoppats att familj och vänner skulle hälsa på mer, minns Byron.

År 2014 skedde den förändring som gjorde det möjligt för Amber och Byron att själva kunna satsa på gindestillering. Det var en drivande lokal producent, Sipsmith, som lyckats ändra de brittiska kraven för att erhålla ginlicens. Efter att staten i över 200 år hade krävt att destillerierna måste ha en destilleringsapparat på minst 1000 liter, räckte det nu att investera i en kopparpanna som rymde hälften så mycket sprit.

Lagändringen öppnade upp för en enorm kreativitet i det traditionella skotska ginbältet. När Amber och Byron fick ett bra erbjudande på sin restaurang såg de möjligheterna att själva ge sig in i branschen.

Men det lokala utbudet var redan mättat. Dessutom längtade de ut i världen igen. När de sålde sin populära restaurang stod de inför den fantastiska friheten att kunna flytta precis vart som helst.

–Mallorca har något speciellt och det var hit vi ville. Och vi ville skapa en särskild gin här på ön, säger Amber diplomatiskt.

Det var för fem år sedan som paret återvände till Mallorca. En tysk ginproducent fanns redan här, Eva Gin. Utvecklingen med hantverksdestillerier hade nämligen skett i Tyskland ungefär samtidigt.

Men Amber och Byron var och är fortfarande de första britterna på Mallorca som tillverkar handgjord gin. Det tog dem över ett år att pröva sig fram till den perfekta kombinationen av ekologiska örter, bär, blad, rötter, blommor och andra växtdelar. 14 ingredienser inklusive det obligatoriska enbäret blev det till slut, som tillsammans skapar en unik och överraskande smakupplevelse.

Några av ämnena utgör själva basen som binder ihop och lyfter fram de övriga smakerna. De övriga smakämnen kommer till större delen från växter skördade på Mallorca, såsom mandelblomma, apelsinblad, tomatstammar, lavendel och det mallorkinska enbäret, som är markant större än det europeiska och har smak av salt eftersom buskarna växer vid kusten. Mandelblommorna är de själva med och skördar under våren runt Alaró. Lavendel växer vilt men har en parfymerad och lite oljig smak, så den använder de sparsamt.

Byron bjuder oss att smaka. Ett grappaglas med klar gin och ett med vodka landar på bardisken framför oss. En vodka finns nämligen också i sortimentet från start.

Amber och Byron studerar oss när vi sippar ur våra höga glas. Medan den rena ginen är eldigt komplex och påtaglig i smaken är vodkan lenare i gommen. Den är verkligen svår att stå emot.

– En av de godaste vodkor jag druckit, utbrister fotografen efteråt.

– Det finns så många ginsorter som inte smakar något speciellt. Vi ville inte att den skulle smaka som alla de andra, vi ville ha citrus, jord och blomma, förklarar Amber.

Byron öppnar en av de många glasburkar som står uppradade i en hylla. Han låter mig lukta och jag känner en djup och jordig doft.

– Det är tomatstam, förklarar Byron. Den är vi nästan ensamma om att ha. Vi försökte även med olivblad men det blev inte rätt.

Amber ber Byron att blanda oss en drink, och snart dyker en stor kupa upp fylld med klar vätska, stora isbitar som klirrar löftesrikt och en rejäl klyfta apelsin. Smaken är distinkt, inte lik någon annan gintonic vi druckit. Och fantastisk god.

– Vi skapade Palma Gin för gintonic, så vi tycker att den är perfekt, säger Amber och ler.

Byron blandar ytterligare en cocktail, den här gången en riktig sommardrink med Palma Oaked Gin och Ginger beer. Den bärnstensfärgade ginen lagras mellan sex och sju veckor i ektunnor och är parets tredje spritprodukt.

I glaset sticker Byron ner en stor myntakvist och två limeklyftor, och jag vill hälla i mig drinken på stående fot.

Men intervjun är inte över än, jag måste hålla mig.

På andra sidan bardisken berättar Byron om visningar de har för grupper. För de som önskar kan visningen avslutas med att man får ta fram sin egen hantverksgin. Han visar mig till hyllan med glasburkar igen. De är trettio till antalet och bredvid varje burk står ett destillat av grödan den är gjord på. Under visningen får besökarna en genomgång av varje doft, de får veta vilka smaker som passar ihop, och de får dofta på innehållet i burkarna och smaka av destillatet. Sedan får de plocka ihop sin egen smakkombination.

Jag letar i hyllan efter specifika svenska smaker och får syn på rabarberrot, fänkål och anis, som många svenskar bär med i sitt smakminne.

– Alla har sina egna preferenser, men de verkar inte höra ihop med varifrån man kommer, säger Amber och lyfter idén att jag i slutändan kanske kommer fastna för helt andra smaker.

På tal om Sverige visar sig Palma Gin ha en högst oväntad koppling till vårt hemland. Bakom hyllan med glasburkar står en rejäl stapel med kartonger med beteckningen HVEN, Backafallsbyn. Det visar sig att det var just här på den vackra skånska ön Ven i Kattegatt som Amber och Byron blandade sin första ginbas. Det gjordes på ett destillat av skånskt vete i det lilla whiskydestilleriets kopparpanna, och den basen tog de med sig hem till Palma. Än idag framställs den 96-procentiga spriten som används i Palma Gin på organiskt säd från Skånes slätter.

Men i de staplade kartongerna från Hven finns enbär, som inte nödvändigtvis är svenska, säger Byron.

–De plockas i flera olika länder men packas om på Ven. Så kopplingen till Ven och Sverige har vi på många sätt.

TIPS PÅ TRE GINDRINKAR FRÅN AMBER OCH BYRON

GINGER SPICED GIN
50 ml Palma Spiced Gin
Ginger beer
högt glas med is
klyftor av citron eller lime
lavendel (valfritt)

PALMA GIN & TONIC
50 ml Palma Gin
200 ml Natural Indian Tonic Water
glaskupa med is
garnera med färska rosmarin
och citronskiva

BEACH VIBE BJÖRNBÄR
50 ml gin
25 ml citronsaft
10 ml sockersirap
10 ml björnbärssaft
lågt glas med krossad is
garnera med björnbär

Hyperaktuell kryptovalutadeckare utspelar sig på Mallorca

Intervju med advokaten och författardebutanten Peter Edlund

Det kom en bok med posten. CoinX – En detektivroman om ett ekobrott på Darknet, skriven av advokaten Peter Edlund. Debutromanen utspelar sig delvis på Mallorca. Inte bara platsen för detektivarbetet var intressant, utan även det faktum att Peter Edlund tagit tag i författardrömmen som så många bär på, hela vägen till färdig bok. Bara några veckor tidigare levererades den färsk från tryckeriet, och det med god hjälp av Visto Förlag och den redaktör som självkostnadsförlaget erbjöd.
Men det var ytterligare en faktor som väckte Mallorcalivs intresse för en författarintervju. Det brännheta temat: stöld av kryptovaluta i miljardformat.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Privata

Peter Edlund är advokat med kontor på Vasaplatsen i Göteborg. I 10 år har han jobbat med ekobrottmål, och över telefon avslöjar han att han för tillfället är han inblandad i en stort mål om assistansbedrägerier. Byrån har även en internationell inriktning och åren före pandemin tog han uppdrag på Mallorca med en bakomliggande tanke att om möjligt etablera sig på ön. Då, som nu, var inriktningen främst arvstvister och boutredningar där parterna har hemvist och tillgångar i olika länder, men även andra och annan vardagsjuridik för utlandssvenskar”.

–Jag hade planer på att öppna kontor i Palma. Kanske blir det så redan till hösten, säger han hoppfullt.

Pandemin hindrade honom inte från att jobba, förutom brottmålsarbete har han även skrivit på sin debutroman. Och under karantänen fick han oväntat gott om skrivtid.

–Jag blev fast i min lägenhet i Palma eftersom flygen ställdes in. Det gav mig ro att skriva ända till juli, då jag kunde åka hem.

Tillbaka i Sverige såg han till att skriva mellan rättegångarna under kvällar och helger, och under semesterveckorna som spenderades på hans älskade Hönö.

Peter Edlund, som är ensamstående och har fyra vuxna bonuspojkar från tidigare förhållanden, ger en bild av hur viktig Mallorca är för honom.

–Hönö och Mallorca är ju mina två vattenhål i livet. Båda delar en förstaplacering.

Debutboken CoinX utspelar sig på många platser i Europa. Bland annat låter han sin deckarkaraktär, privatdetektiven och före detta åklagaren Jan Sörensen, flyga mellan Göteborg, Mallorca, Amsterdam och Tallinn.

Mallorca är den första anhalten.

–Detektivkontoret som anlitar honom har en hemlig ingång i Abacos lokaler i Gamla stan, och har en underjordisk gång till det mer officiella kontoret på Jaume III.

Jan Sörensen flyger redan i bokens början till Mallorca där han blir utsänd att söka ursprunget till en digital signal som spårats till Puerto Andratx. Själva deckargåtan rör kryptovalutan CoinX till ett värde av 500 miljoner euro som stulits strax innan fem miljardärer gått ihop för att växla in valutan efter en större fastighetsaffär.

–Vem är det som ligger bakom stölden egentligen? frågar Peter Edlund retoriskt. Det är väldigt mycket fakta, och det som händer i slutet av boken är lite av en utopi, erkänner han men tillägger:

–Men det är inte helt orealistiskt heller.

Mallorcaliv har läst boken och kan avslöja så mycket att gåtans lösning ligger över huvudet på de flesta. Det som kan förvåna i dessa tider är att Kina är oskyldigt. Men att kryptovalutors rörelser på marknaden påverkas av större krafter har blivit tydligt under de dagar då denna intervju skrivs.

Peter Edlund berättar att han velat skriva en deckare i många år. Ekonomisk brottslighet är vad som intresserar honom, och särskilt den nya sortens brottsligheter som kanske få författare är insatta i. Inte bara för den då kraftigt växande kursen, utan även för det japanska växlingskontor Mt Gox med inriktning på bitcoin just hade hackats på ett värde av 300 miljoner vad? och lämnat tusentals investerare blottställda, eftersom växlingsbolagen saknar tillräckliga säkerhetsrutiner.

Han är starkt emot att privatpersoner investerar i kryptovalutor som bitcoin, som är förlagan till bokens CoinX.

–Båda bygger på blockkedjetekniken, och budskapet i boken är att man ska akta sig för kryptovalutor, säger han bestämt och fortsätter:

–Boken är en lärobok i att man absolut inte ska ge sig in i kryptovalutavärlden. Jag beskriver ganska tydligt hur det fungerar och inte fungerar.

En stark drivkraft för debutromanen var att visa på hur stor osäkerheten för kryptovalutor är som investering för privatpersoner. Som advokat vet han hur rättsosäkert det är om man skulle bli av med pengarna och försöka ge sig på att stämma växlingsbolaget.

–En bank har cirka en miljon som insättningsgaranti om banken skulle gå i konkurs, men en sådan garanti gäller inte kryptovalutor. Det går att hacka privatpersoners kryptokonto. Ett aktuellt fall finns i Sverige, hävdar han.

–Och om du förlorar din privata nyckel till kontot till exempel genom att din dator kraschar, så är valutan borta för alltid eftersom ingen annan har tillgång till den.

Dagen före samtalet har kursen för bitcoin rasat till följd av Elon Musks uttalande att han av miljöskäl inte kommer utvinna mer bitcoin, så kallad mining, eftersom det slukar enorma mängder elektricitet. Redan samma dag återställs värdet hyfsat, men bara någon dag senare rasar det igen efter att Kina uttalat att de aldrig kommer att acceptera Bitcoin. Sedan följer osäkra veckor för valutan, och hur den utvecklas vet, självklart, ingen.

Tidigare sa man att kryptovaluta handlade om att tvätta pengar. Under pandemin har hundratusentals privatpersoner lockats av att investera i, eller snarare spela på, kryptovalutor. De uppkom som protest mot det etablerade finansiella systemet, och även om de som erbjuder valutorna hävdar att de förr eller senare komma accepteras av stater, så jämställer ännu ingen bank eller riksbank bitcoin med officiell valuta.

Men om båda parter är överens så kan kryptovaluta användas som betalning i en transaktion, berättar Peter Edlund. I vart fall enligt svensk rätt.

–I princip är det fullt möjligt att betala fastigheter med kryptovaluta, bara köpare och säljare är överens. Men vill man göra överföringen via sin bank kan man glömma det, banker tar inte emot kryptovalutor. Särskilt inte i Spanien där man måste man gå till en notarie som måste se transaktionen på banken i samband med fastighetsöverlåtelsen.

I Sverige räcker det med att lämna kontraktet till lantmäteriet för registrering som bevis på att man tagit emot köpeskillingen. Ett förlegat system, anser Peter Edlund.

–Lantmäteriet borde fråga efter en banktransaktion. Men de bryr sig varken om valuta eller svarta pengar.

Som all annan försäljning av värdepapper måste man redovisa försäljning av kryptovalutor för Skatteverket och skatta trettio procent på kapitalvinsten.

–Men Skatteverket kan reagera på att man plötsligt har 10 miljoner i fastigheter, varnar han.

Vill man växla in kryptovaluta till kronor eller euro tar dessutom växlingskontoret flera olika avgifter, och till de kommer nätverksavgifter och samarbetspartnernas avgifter. Sammantaget kan det bli en hög kostnad, inte minst på grund av den höga risken det innebär att växla en så pass volatil och osäker valuta.

Safello är ett växlingsbolag som vid tiden för intervjun just har gått in på den svenska börsen. Aktierna övertecknades snabbt. Peter Edlund nämner detta för att varna kryptospekulanter och påminner om det hackade japanska växlingsbolaget.

–Gör de missen att inte ha en tillräcklig brandvägg så kan pengarna vara borta.

Men är det helt orealistiskt att kryptovalutor får samma finansiella status som övriga valutor?

Peter Edlund drar på orden när han svarar.

–De kan kanske komma in i bankvärlden, men en förutsättning verkar vara att det finns ett licenssystem. Estland där handlingen i CoinX delvis utspelar sig har utfärdat ett licenssystem. Även Malta och några amerikanska stater har infört licenssystem. Men kryptovalutor lever i en oerhört anonym miljö där man inte vet varifrån pengarna kommer, att licensiera det tycker jag är helt vansinnigt. Licensiering legitimerar ett osäkert betalningssätt, enligt min mening.

Oavsett hur man ställer sig till kryptovalutor är ämnet för boken hyperaktuellt. Vi kommer med största sannolikhet få läsa om bitcoin och andra kryptovalutor fortsättningsvis, med nya plötsliga utspel från Elon Musk och andra stora aktörer som leder till kraftiga kurssvängningar, utom kontroll för privatspararen.

Boken är relativt kort, knappt 200 skrivna sidor, och den är rapp med en småfyndig och väl genomarbetad dialog som driver handlingen framåt.

–Dialog tycker jag är jättekul att skriva. För mig är det viktigt att den är rak och avslappnad och lätt ironiskt, att det finns en humor i den.

Peter Edlunds egna förebilder är svenska deckarförfattare som Håkan Nesser, Henning Mankell, Sjöwall Wahlö och Maria Lang. Och så klassikern Sherlock Holmes, som citeras i boken.

Han har ingen erfarenhet av skrivarskolor, men förlaget erbjöd honom en redaktör. Av henne fick han lära sig om karaktärsbeskrivning och att fokusera på berättelsen.

–Märta Elf är en ung tjej som läst litteraturvetenskap. Jag hade svårt att ta kritik i början, jag kan ju det här och vad vet du egentligen om ämnet, tänkte jag. Men jag inser att jag lärt mig enormt mycket om skrivande tack vare henne. Märta var också oerhört inspirerande hela vägen till slutet.

Peter Edlund berättar att han gillar språk överhuvudtaget, även spanskan som lyser igenom i dialogen.

–Det är himla kul att skriva. Men hon gav mig några ’Kill your darlings’, säger han och skrattar. Det är några sådana saker som jag fått lära mig. Att inte fastna i formuleringar bara för att man själv tycker det är smarta eller roliga.

Bland annat berättar Peter att han först ville ha in långa stycken presenterad av en anonym röst som förklarar hur kryptovaluta fungerar. Då fick redaktören honom att förstå att berättelsen tjänar på att få in den informationen i dialog.

–Jag tänkte att jag ville komma till saken, ”to the grain”, och skriva så enkelt som möjligt, även i juridiskt avseende. Jag var lite yrkesskadad när jag skrev boken, men det upptäckte hon lätt. Och jag vände totalt när det gällde henne för hon var fruktansvärt duktig, säger han beundrande.

Innan han vände sig till Visto förlag hade han skickat in ett tidigare manus till de stora förlagen.

–Det blev såklart refuserat av alla. Så i början av ens skrivarkarriär är detta ett bra alternativ. Du betalar allting själv, tryckning, redaktör, lektör, ett marknadspaket och så vidare, förklarar han och tillägger att kostnaderna för den skull inte är oöverstigliga.

–Alla på Visto har varit väldigt hjälpsamma och proffsiga.

Så vad anser advokatkollegiet om boken? Vilka reaktioner har den väckt?

–Inga alls ännu, säger Peter Edlund skrattande och erkänner att jag är en av de första som får lov att läsa.

–Jag vill hålla isär och inte blanda ihop mitt författarskap med min advokatroll för mycket.

Se solen gå upp över Mallorca från en luftballong

Klockan är 05:20 nä̈r jag kliver ut genom min port i centrala Palma. I mobilen har jag ett meddelandet som uppmanar mig att klä mig för 25 grader. Om några timmar ska jag flyga luftballong över Mallorca.
I en luftballong är det varmt oavsett årstid och hö̈jd, tack vare de tre gasolbrä̈nnarna som får den enorma ballongen att stiga till väders. Och enligt utsago ä̈r vindfö̈rhå̊llandena för att flyga som bä̈st tidigt på morgonen.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Ovanför taken och de höga cypresserna är himlen svart. Långsamt ljusnar den när bilen jag blir upphämtad i skär genom Es Pla, det flacka landskapet på Mallorcas västra halva, med gps:en inställd mot Manacor. Bergen i norr avtecknar sig mot en hög himmel i fallande nyanser av gråblått och Mallorca kunde inte vara vackrare.

Naturens skönhet kommer hålla i sig och vi kommer få uppleva den ovanifrån i ett närmast meditativt tillstånd, i en enkel flätad korg och utan fönsterglas, komposit eller bekväma stolar som stör den fria känslan.

Manacor Balloon Airport ligger på behörigt avstånd från den mer trafikerade flygplatsen San Juan, och är betydligt mindre. Bara ett enkelt stenhus som rymmer café och förvaring av åtta korgar i varierande storlek och uppåt 285 kilo tunga säckar med luftballongstyg.

När vi kommer fram har det nästan ljusnat. Den lantliga försommarluften är kallare än jag väntat mig, och jag ångrar att jag inte klädde mig varmt som de fem unga paren av olika nationaliteter som köar till cafét för att skriva in sig.

Klockan 06:45 släpper Ricardo Aracil, spansk mästare och nummer 6 i världen i ballongmästerskap, upp en svart heliumballong i luften. Han studerar åt vilket håll vinden bär ballongen. För ballongflygningar är vindförhållandena som bäst på morgonen. Vore det inte för utegångsförbudet skulle vi ha börjat ännu tidigare.

Men idag går vinden åt fel håll.

–De har bara fel i 1 procent av fallen, men idag har de fel, säger Ricardo och syftar på Mallorcas meteorologiska institut.

Det betyder att alla sex par som samlats denna morgon får hoppa in i Mallorca Balloons två vans som tar oss till en annan plats. Anledningen är enkel, vi befinner oss på en ö och teamet vill ha kontroll på var ballongen landar efter flygningen. Ricardo försäkrar att det varken har med flygplatsen, elledningar eller den intilliggande motorvägen att göra.

–Jag har gjort 6000 flygtimmar och har aldrig haft en incident under mina 33 år. Om vi ska ta oss över flygtornet eller en elledning så är det inga problem, då stiger jag bara högre.

Ricardo berättar att Mallorca Balloons har tillgång till 30 olika uppstigningsplatser på ön. Att vi byter plats idag har alltså inte med risker att göra.

–Vi höll i det europeiska mästerskapet på Mallorca för två år sedan, då koordinerade vi 100 ballonger. Och vi är en av få utvalda kandidater inför att hålla i världsmästerskapet med 150 ballonger.

Så Mallorca är en väldigt säker ö för ballongflygning.

Solen glittrar bakom trädkronorna när vi hjälps åt veckla ut ballongen. 33 meter tyg ligger på asfalten framför oss. Fylld med luft kommer den vara 28 meter bred.

De utspridda paren runt ballongen reagerar tafatt men villigt. När vi är klara får några till uppgift att knuffa korgen till liggande, och två får hålla upp tyget så att de enorma fläktarna kan blåsa in luft. Ricardo berättar efteråt att förberedelserna är en viktig del av teambuildingen och uppskattas av många företag, inte minst svenska, som bokar en flygning med sina anställda. Vid de tillfällena kan alla åtta ballonger lyfta samtidigt och glida tillsammans på olika höjder över landskapet.

Snart reser sig den gröna ballongen högt över våra huvuden. Det är en mäktig syn, och hela proceduren avslutas med att korgen lyfts till stående. Ricardo ger oss en bild av vad vi har framför oss.

Hur uppstigningen sker, och framför allt landningen.

–Korgen kommer kanske att bumpa i marken några gånger och ni kommer att skratta, jag lovar er, säger han.

De flesta ler åt tanken, men några ser nervösa ut.

–Om någon ångrar sig så landar jag och ni får kliva ut. Inga problem, försäkrar Ricardo.

Han har varit med om det här förr. Många har varit nervösa, men ingen har någonsin klivit ut. Att flyga ballong är en perfekt metod för att bota flygrädsla, avslöjar han efteråt. Och jag kommer snart förstå varför.

Det är dags att kliva i korgen. Den flätade luftfarkosten är uppdelad i fyra små sektioner för passagerarna där fyra ska få plats. Men de har aldrig fler än tre i varje, för bekvämlighetens skull. På ena sidan finns en dörr, ”så att äldre också ska kunna flyga”, men på min sida finns hål för fötterna och jag häver mig över.

Korgutrymmets storlek är verkligen litet, och det ger en slags trygghet att vi alla befinner oss så nära varandra. I korgens mitt finns en avskärmning för piloten och gasolflaskorna.

Ricardos kollegor byter ut gasolflaskan som användes till att resa ballongen, och tar emot ballasten som håller korgen på marken. Nu är det endast vår gemensamma vikt som håller den kvar. När flygningen bokades behövde vi alla ärligt uppge kroppsvikten så att Ricardo kunde planera gruppens storlek och även placering i korgen.

–Vi vill att de tyngsta ska stå längst fram när vi landar, så att de inte trycker mot de lättaste och får korgen att välta, säger han.

Han tänder gasen. Ljudet är kraftigt och jag ler igenkännande, för mig är det soundtracket till ett sommarstockholm när i övrigt ljudlösa reklamballonger gör sig påminda när de glider upp bakom ett hus och vidare över takåsarna. Hettan slår mot oss. Jag ser upp mot ballongens innandöme och eldslågorna som fortplantar sig uppåt och får ballongen att stiga. Det är verkligen en mäktig syn.

–Håll i er, säger Ricardo på tre olika språk, och vi greppar halvöglorna längs korgens insida.

Och vi lyfter. Långsamt, omärkligt. Jag känner ingen förändring i kroppen, varken tyngd eller tyngdlöshet. Att korgen lämnar marken märker jag knappt. Det enda som låter mig uppfatta uppstigningen i luften är den långsamma förändringen under mig när detaljerna i landskapet blir allt mindre för ögat.

Och landskapet växer under våra fötter. Jag ser mer och mer av det, fler åkerlappar, fler träddungar och vägar som korsas. Vita grupperingar av hus är byar som Felanix, Petra och Villafranca. I norr kröker sig Alcúdiabukten och bortom den Pollensabukten och Formentor, och mot nordväst reser sig en bergen i mörka nyanser innan havet tar vid. Landskapet under mig går i bruna och gröna toner, och det övergår i gråsvart mot bergen och därefter blekt blått mot havet och himlen.

Jag får inte nog av utsikten. Vi står alla tysta, vända utåt med blickarna nedåt. Ballongfärden är rent av meditativ. Luften står stilla, vi känner bara av vinden någon enstaka gång under uppstigningen, gaslågan värmer oss och tiden tycks stå stilla.

Under oss hör vi bilar, skällande hundar och några enstaka galande tuppar, men ljuden mattas av ju högre upp vi når. Bara gaslågans dånande bryter tystnaden och de lågmälda samtalen i korgen.

Hastigheten just idag är 10-15 kilometer i timmen, alltså inte mycket högre än en rask promenad.

Det unga paret från Palma närmast mig, kramas och ger varandra kärleksfulla blickar. Haitham och Amal berättar att de är nyförlovade. Liksom de flesta i ballongen är det första gången de flyger ballong. Jag frågar om de var rädda innan. Haitham erkänner att han var det, men att det snabbt gick över. Något som verkar stämma in på de flesta.

Träden och husen under oss växer åter igen. Vi sjunker, stiger, åker vidare allt medan Ricardo pratar i radion med sina kollegor på marken. Vi befinner oss ovanför staden Manacor. Han försöker hitta ett passande fält att landa på, och på samma gång koordinera att kollegorna hinner dit samtidigt med ballongen. Hundarna skäller allt mer högljutt när vi närmar oss marken. Han har hittat ett fält, fullt med cylinderformade höbalar. Och där under oss får vi syn på Mallorca Balloons två bilar.

Vi fattar tag i öglorna igen. Gör knäna mjuka, som Ricardo förberett oss på. Jag hinner inte måla upp den våldsamma dunsen i huvudet som jag föreställde mig i början, innan vi landar så mjukt att jag knappast märker av det. En gång stiger vi någon meter, landar igen och en liten studs blir det innan korgen står stadigt på det stubbade fältet. Det blev inget tumlande, inga skratt men ändå en lättnad. Vi överlevde, om ni någon hade förväntat sig något annat.

–Kliv ur! uppmanar Ricardo oss och vi sticker fötterna i hålen och en efter en svingar vi oss över korgkanten. Ballongresan är slut, och ballongen faller långsamt ihop på fältet.

Men äventyret är inte riktigt över ännu. Ytterligare teambuilding återstår när vi uppmanas att samla ihop tyget, allt eftersom luften kyls av och får ballongen att kollapsa.

Samarbetet går något bättre den här gången. Alla är upprymda efter flygturen och tar i efter förmåga. När tyget åter är samlat på längden rullas det ihop och ner i en tygpåse. Tygpåsen rullas in i den liggande korgen, som reses och skjuts upp på flaket till en av lastbilarna.

Sedan åker vi tillbaka till ballongflygplatsen. Och där återstår en sista ceremoni. Ricardo tar fram en champagneflaska.

–Det är bara vatten i, vi vill inte att någon ska bli klibbig i håret.

Han säger åt oss att luta oss framåt och sprutar vatten över våra huvuden. Nu skrattar vi, applåderar varandra och Ricardo. Vi bjuds på frukost från det lilla cafét, och Ricardo går runt mellan borden och delar ut diplom.

Klockan har hunnit bli halv tio. Dagen har bara börjat.

5 svenskägda hotell i Palma

Concepció by Nobis

När öppnade Concepció och vad är er svenska anknytning?

–Hotellet öppnade 7 juni i år. Det är vårt första hotell i Palma och säsongen har varit så bra att vi redan nu planerar ett nytt hotellprojekt inom två år på ön. Ägare är Alessandro Catenacci genom det svenska familjeägda företaget Nobis Hospitality Group.

Har Concepció öppet hela vintern?

–Ja, hela vintern!

Varför ska man bo på Concepció i vinter?

–Vi är ett familjevänligt hotell i en unik fastighet från tidigt 1700-tal. Den välkomnande personalen är i många fall svensktalande och vill erbjuda dig det bästa under ditt besök. I restaurang Xalest bjuder vi på en kulinarisk upplevelse en väldesignad miljö, där man också kan pröva våra fantastiska cocktails.  Det ikoniska golvet är framtaget av Huguet lokalt på Mallorca.

Berätta om er restaurang!

–Restaurant Xalest & Bar serverar frukost åt våra gäster och är öppen för alla för lunch och middag med en meny som följer säsongen. Här serveras tapas, pintxos, aptitretare och förrätter enligt lokal och spansk mattradition. Gästerna får sitta under höga valv i stolar av den danska designern Børge Mogensen, omgivna av konst och vacker lokal keramik och med utsikt genom stora fönster mot carrer de la Concepció.

Har ni några speciella aktiviteter i vinter?

–Restaurangen, baren och loungen erbjuder en varm och inbjudande oas under vintermånaderna i Palma för middagar och möten, avkoppling och arbete. På lördagar följer vi den lokala traditionen med tardeo som inleds redan klockan ett med cocktails och tapasmeny skapad av hotellets kock Xema Álvares.

Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?

–Börja lördagen med cocktails i vår vackra lounge, fortsätt sedan till någon av de närliggande restaurangerna, eller till min personliga favorit SPOT och El Camino. Missa inte Palmas julmarknad och njut av julstämningen under den julbelysningen som lyser upp staden under vintern.

Can Bordoy Grand House & Garden

När öppnade Can Bordoy och vad är er svenska anknytning? 
–Hotellet öppnade den 20 december 2018 och ägs av Mikael Hall och det svenska företaget BTR World Initiative AB.


Har Can Bordoy öppet hela vintern?
–Ja, Can Bordoy är ett 5-stjärningt Grand Lux Hotel och som sådant har vi öppet året om.


Varför ska man bo på Can Bordoy  i vinter? 
–Vi erbjuder luftiga, rymliga sviter centralt i Palma och en härligt stimmig restaurang med hälsokoncept. Vår pool i den förvånansvärt stora trädgården är uppvärmd och som gäst kan du bada när du vill under dagen.


Berätta om er restaurang!
–Vår restaurang Botànic är Palmas första och enda med plant forward-koncept. Samtidigt som menyn tar växtbaserade rätter till en ny nivå med förföriska smaker och dofter har den även rum för fisk- och kötträtter. Rätterna hämtar inspiration från hela världen, samtidigt som alla ingredienserna är kilometerneutrala (KM-0).


Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–Ja och bland dem vår hett efterlängtade nyårsfest, som i år liksom tidigare år kommer att ha ett särskilt tema.


Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?
–Hösten och vintern är den bästa tiden på året för att utforska Palma. Den charmiga hamnen med hamnpromenaden, palmkantade avenyer, gamla stan, museum, gallerier och kyrkor. Här finns också exklusiva butiker, parker, barer, bra restauranger med lokala rätter och flera sportcentra för dig som vill träna. Palmas symbol är katedralen Seu som bäst ses från havet och Can Bordoys takterrass. Paseo Marítimo och Santa Catalina bjuder på restaurang- och nattliv, och för dig med barn finns flera parker och Palma Aquarium som håller öppet hela vintern.   

MIKAEL HALL, HOTELLÄGARE
Can Bordoy Grand House & Garden. Carrer Forn de la Glória 14.
24 suiter i varierande storlek varav flera har utgång mot hotellets privata trädgård, restaurang, spa, uppvärmd pool i trädgården och liten pool på takterrassen.

Ocho Suites

När öppnade Ocho Suites och vad är er svenska anknytning?
–Vi slog upp portarna till Ocho Suites i september 2019. Bolaget ägs av mig och min man Johan Eklund. I Sverige driver vi bl a Görvälns Slott och Hufvudstad Gård Mat & Möten.


Har Ocho Suites öppet hela vintern?
–Ja, hotellet har öppet året om. Vi hade även öppet under pandemin, förutom under karantänen förra våren.


Varför ska man bo på Ocho Suites i vinter?
–Palma är en underbar stad för weekendresor, som en världsstad fast i mindre format. Ocho Suites ligger centralt i Palma, nära till sevärdheter som katedralen, gamla stan, shopping och restauranger. Dessutom är det bara att korsa ”paseon” så kommer du till strandpromenaden för härliga morgonpromenader eller en joggingtur. Vi erbjuder det bästa av två värdar, dels stora sviter med eget kök och dels hotellets service.


Berätta om er restaurang!
–Efter fyra år i Palma visste vi vad vi själva saknade när vi bodde i staden, så vi skapade en restaurang som vi själva skulle vilja besöka. Ocho Kitchen har en bistromeny baserad på det franska köket med rätter såsom ostron, moule frites och biff minute. Ännu en spansk res- taurang i Palma kände vi inte behövdes.


Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–Vi har återupptagit våra AW på fredagar mellan klockan sex och åtta och vår förhoppning är att kunna fortsätta med dem hela vintern.


Vad är era bästa tips för Palma på vintern?
–Passa på att vandra när det inte är så varmt. Och besök de många festivalerna och marknaderna som finns på Mallorca, något som spanjorerna själva är bra på. Håll dessutom koll på när mandelträden blommar, det är magiskt att uppleva.

MARIA OCH JOHAN EKLUND, HOTELLÄGARE
Ocho Suites, carrer de la Mar 24.
7 sviter från 46 till 115 kvadratmeter. Restaurang och vinbar.

Portixol hotel

När öppnade Portixol hotel och vad är er svenska anknytning?
–Portixol öppnade i juni 1999. Grundarna Johanna och Mikael Landström flyttade till Mallorca redan i början av 1990-talet. 1997 köpte de byggnaden vid Portixols marina som kom att bli Palmas första boutique-hotell.


Har Portixol hotel öppet hela vintern?
–Hotellet har öppet hela året utom tre veckor i januari när vi stänger för årligt underhåll av byggnaden och dess interiörer.


Varför ska man bo på Portixol hotel i vinter?
–Vårt hotell ska kännas som hemma för våra gäster, året om. Spa med sauna och gym, gratis lånecyklar och hotellets läge intill det milslånga gång- och cykelstråket mellan Palma och El Arenal gör hotellet till ett uppskattat resmål även på vintern.


Berätta om er restaurang!
–Restaurang Portixol är öppen varje dag från frukost till sen middag då både Palmabor och utländska turister samlas för att njuta av vår klassiska medelhavsmat med moderna, internationella inslag.


Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–Liksom varje vinter förbereder vi hotellet för julen och erbjuder en särskild julmeny. Vi bjuder också på julstämning i restaurangen och baren med juleljus. Här kan gäster och besökare beställa jultallrik, glögg och pepparkakor under hela december.


Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?
–Våra hotellgäster är välkomna till vår egen tennisklubb Palma Sport & Tennis Club som har öppet hela vintern. Andra förslag är golf, utflykter, vandring i Tramuntana och cykelturer till Palma. Hyr en elcykel om du vill ta dig ännu längre bort, eller en bil för att upptäcka vår fantastiska ö i norr, söder, öst eller väst. Alla delar av ön bjuder på hemligheter att upptäcka, även på vintern.  

JOHANNA LANDSTRÖM, HOTELLÄGARE
Portixol hotel, calle Sirena 27.

26 rum, restaurang och cocktailbar, utomhuspool med soldäck, spa för behandlingar och massage, bastu och fitness.

Palma Suites

När öppnade Palma Suites och vad är er svenska anknytning?
–Palma Suites grundades 2013 av tre svenskar varav en, Håkan Roos, är kvar som ägare. I receptionen tar Katja och Michaela emot våra gäster sedan flera år. Katja var med redan när hotellet öppnade och är min högra hand.


Har Palma Suites öppet hela vintern?
–Palma Suites har öppet året om. Hotel Feliz där jag också är hotellchef stänger dock under vintern och öppnar åter i början av mars.


Varför ska man bo på Palma Suites i vinter?
–Vintertid är Palma Suites särskilt populärt för long stays, från en vecka upp till flera månader. Under pandemin hade vi till och med ett par som stannade ett år. Priserna varierar över säsongen och särskilt under vintern har hotellet bra erbjudande. Sviterna har fullt utrustat kök, bäddsoffa och golvvärme och elen ingår i priset. Dessutom är poolen på takterrassen uppvärmd under vintern.


Berätta om er restaurang!
–Alla våra gäster kan laga mat i sviten, därför har vi inget restaurangkök. Men i restaurangen i lobbyn serverar vi alltid frukost med hembakat bröd, hemmagjord müsli, färskpressad juice och pålägg från marknaden i Santa Catalina.


Har ni några speciella aktiviteter i vinter?
–I området finns många restauranger, ett särskilt stort och varierat utbud finns på Plaza Raimundo och i kvarteren runt Plaza Coll. I december börjar vi med AW eller pre dinner drink i baren där våra gäster och andra kan stämma träff innan de går vidare ut i Palmakvällen.


Vad är ditt bästa tips för Palma på vintern?
Det bästa med Palma på vintern är ljuset och grönskan. Här är grönt året runt, och ljuset särskilt vid havet är som ljusterapi för vintertrötta nordbor.

MATS JAKOBSSON, HOTELLCHEF
Palma Suites, Plaza de Mercadal 8.

35 lägenheter om 35-76 kvadratmeter. Bar, frukostmatsal och takterrass med uppvärmd pool och utsikt över katedralen.

Här bakas Mallorcas historiska kex

Mallorca har en stark egen matkultur. De flesta som besöker ön kommer snabbt i kontakt med lokala produkter som ensaimada och sobrasada. Något annat som upptar många hyllmeter i varje livsmedelsaffär på Mallorca är kex, galletas på spanska. De finns också på de flesta restauranger, som bärare av vilket pålägg som helst, såväl sött som salt. Den största producenten på ön är Quely, som ligger i Inca, men det finns mängder av mindre kexbagare. Mallorcaliv åkte till Muro på norra Mallorca och besökte en av dem, familjeföretaget Gori de Muro.

Trakten kring byn Muro som ligger en halvtimme norr om Palma är ett utpräglat jordbrukssamhälle, med vidsträckta rapsfält, lökodlingar och utspridda lador. Byarna är små och ligger glest. Först tror vi nästan att vi har hamnat fel, ska verkligen fabriken vi är på väg till ligga mitt på torget i Muro? Det ser inte alls ut så från utsidan, inga skyltar eller liknande avslöjar att här finns ett bageri. Men när vi ringer på dörren så öppnar Nofre Noceras, iförd vita bagarkläder, och mycket riktigt ligger familjen Noceras fabrik här, precis som den har gjort sedan 1890.

– Ursprungligen bakade vår familj bröd och ensaimadas, men för 50 år sedan bestämde sig min farfar att börja baka kex istället, berättar Nofre. Det har gått lite upp och ner, men jag skulle säga att kexförsäljningen har ökat de senaste fem åren, antagligen för att folk köper mindre bageribakat bröd, fortsätter han.

Nu är det Nofre Noceras som sköter driften i fabriken, han tog över efter sin far som också gett sitt namn till företaget, Gori, för 10 år sedan. Hans mamma jobbar fortfarande i fabriken, och föräldrarna bor ovanför fabriken. Nofre var 23 år när han började i företaget. Då var det hälften så stort och allt arbete skedde fortfarande manuellt. Hans bror Sebastian sköter distributionen, och företaget exporterar till såväl Tyskland, Danmark och Storbritannien.

Kexens historia sträcker sig bakåt till 1500-talet då sjömännen fick med sig stora hårda brödkakor ut på sjön. Förr i tiden hade varje liten by sin egen variant på dessa torra kex som med sin låga fukthalt håller länge på sjön. Den här typen av kex finns också bara på Mallorca, inte ens på Menorca hittar man likadana.

Att komma in i fabriken efter att ha klätt oss i de vita skyddsdräkterna känns som att hamna mitt i Kalle Ankas jul. Här pågår en fullständig och koncentrerad aktivitet. En äldre dam skjuter in plåtar fulla med gräddade kex i en hylla. Det visar sig vara Nofres mamma.

– Basvarianten av kexen innehåller endast mjöl, fett, vatten och jäst, efter ett recept av min farfar. Fettet är antingen ister eller olja, eftersom det är de råvaror som finns på Mallorca, men allt mjöl kommer från fastlandet. Nu har vi har flera olika varianter på kexen, vi började experimentera med olika recept när en cateringfirma efterfrågade kex med rosmarin, säger Nofre.

Det är lätt att följa bakningsprocessen i fabriken. I ena hörnet står en stor bunke när ingredienserna blandas. Varje dag blandas 1400 kg deg i fabriken. När degen är färdigknådad stjälps den upp i en låda som delar in degen i klumpar om 6 kg. Klumparna åker upp för ett band och sedan in genom fyra valsar. Efter varje vals blir degen tunnare.

Sedan stansas och prickas degen, var femte minut stansas 3000 kex. Varje dag bakas 192 000 kex i de fyra ugnarna. Det är svindlande att tänka på att allt detta gjordes för hand förr i tiden.

– Vi har nio anställda totalt. För att hålla maskinerna igång behövs två personer, allt inte är automatiserat, berättar Nofre samtidigt som han skruvar på diverse rattar och ställer in hastigheter på olika moment. Till exempel måste man manuellt ta degresterna efter stansningen och lägga tillbaka i tratten så att de kan valsas igen. Och låt oss inte glömma det kanske viktigaste jobbet, att stå redo med en bricka i slutet av det löpande bandet för att fånga upp de färdiga kakorna på plåtar, ler han.

I slutet på varje dag kollar Nofre lagerstatus och bakar de 14 olika sorterna därefter. Efterfrågan ser lite olika ut under året, på sommaren går det år mer fullkorn och på vintern mer kryddstarkt. Nofre är mest stolt över sin egen blandning med olika frön och mjölsorter, som han har ensamrätt över i två år. Varje år i september kommer de ut med ett nytt recept, i år är planen att släppa en variant med oliver. De ekologiska kexen görs på morgonen och de med olika frön görs på slutet av dagen av allergiskäl.

I rummet bredvid tillverkningen sker paketeringen, där kexen hamnar i påsar. De färdigbakade kexen läggs först i en stor tratt, därefter fylls de i påsar. 18 stora påsar eller 45 små påsar fylls varje minut.

Det är varmt i lokalen på grund av de stora ugnarna där plåtarna snurrar runt. På sommaren är det närmast olidligt varmt, men fabriken stänger bara en vecka per kvartal.

– Jag är uppvuxen här i fabriken, jag brukade leka här som pojke, slänga mjöl och busa, min farfar blev galen på mig. Då trodde jag aldrig att jag skulle vilja göra kex som vuxen. Nu när jag är här på lördagarna och prövar olika recept är mina två döttrar med och leker precis som jag gjorde förr i tiden. Jag vet inte om de vill bli bagare, men jag vill gärna att de ska studera, säger Nofre.

På frågan hur Nofre helst äter sina kex sammanfattar han hela Mallorcas matkultur:

– De är goda hur man äter dem. Det enda man behöver för en måltid är kex och sobrasada.

Drömmen om en finca på Mallorca

Många svenskar drömmer om en finca på Mallorcas landsbygd eller ett townhouse i Palma. Mycket finns till salu, men det är inte ovanligt att ombyggnader har gjorts utan bygglicens. Redan 1957 infördes regler för att skydda landsbygden mot olagliga byggnader, men det är först på senare år som de lokala myndigheterna har börjat agera. Som husägare idag riskerar du inte bara böter, utan även rivning av olagliga om- eller utbyggnader, särskilt om ditt hus ligger på skyddad mark.

– Allt går att lösa, bara du agerar innan du skriver på kontraktet, säger Toni Marqués som jobbar som advokat i Palma. Mallorcaliv frågade honom om vilka råd han vill ge husköpare på Mallorca.

Autor: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Vilka är dina tre viktigaste råd?

– Ett: ha inte bråttom. Det är bättre att låta ett husköp gå dig förbi än att göra ett felköp vars konsekvenser du måste leva med. Två: Ta reda på vad det är du köper. I Spanien finns allt från fastigheter med olagliga till- och ombyggnader till helt lagliga hus men som ändå inte får renoveras eller byggas ut som du vill. I värsta fall kan hela eller delar av huset kan ha en rivningsorder från Consell de Mallorca som inte verkställts. Tre: Var förutseende och tänk igenom framtida bekymmer innan du skriver på kontraktet. Se till att säljaren betalar alla skatter liksom avgifterna som åligger fastigheten i markregistret. Gör hen inte det kan du förhandla ner priset, eller välja att avbryta köpet. Men när kontraktet är påskrivet är det svårt att ta reda på vilka avgifter ett hus har, liksom att kräva säljaren på kostnaderna.

Finns det säljare som försöker lura köpare?

– Jag gillar inte ordet lura. Kanske försöker säljaren dölja något, men min uppfattning är att de flesta är omedvetna om eventuella olagligheter. De har kanske ägt huset i decennier och har inte haft några problem hittills. När jag som advokat visar att något med huset är olagligt är det många som inte tror mig till en början.

Toni Marquès.

Är olagliga tillbyggnader de enda man behöver tänka på som köpare?

– Nej, det kan även finnas lagliga byggnader som inte är registrerade. Och om säljaren är en utlänning är det viktigt att få in i avtalet att säljaren är skyldig att betala Plusvalia Municipal. Om säljaren inte är resident och inte betalar kommer kommunen att kräva att dig som ny ägare på skatten. Varje ärende är unikt, men om problemet upptäcks i tid och förhandlas väl kan det lösas innan du undertecknar köpet.

Garanterar mäklaren att allt är korrekt?

– Mäklaren har en viktig roll att föra samman köpare och säljare. Men som köpare kan du inte kräva att mäklaren känner till alla lokala lagar, eller att han kan förhandla med säljaren genom att få bort kostnader. Eftersom mäklaren vanligtvis får all information om huset från säljaren, kan han inte veta om säljaren döljer information, och det är inte hans ansvar att ta reda på det. I Spanien har mäklare inget kvar på utbildning och har inget ansvar. Om du tänker renovera eller bygga ut ditt hus bör du anlita en arkitekt för att studera de byggtekniska möjligheterna, och en advokat för att kontrollera kostnader och eventuella olagligheter. Varje yrkeskategori har sin uppgift.

Måste jag anlita en advokat för att köpa ett bostad?

– Det är inte obligatoriskt, men mitt råd är att anlita en oberoende advokat som informerar dig om konsekvenserna och förhandlar med säljaren om något inte skulle stämma. Advokaten är även ansvarig för att se till att skatter betalas av säljaren, och att registrera huset i ditt namn i fastighetsregistret.

Tar advokaten ansvar för allt?

– Om säljaren inte presenterar nödvändig dokument eller döljer information så kan det vara svårt för advokaten att få fram dem. Han är inte en detektiv, men som professionell yrkesman är han den som kan hjälpa dig att hålla en del av köpeskillnaden tills säljaren har betalat de skatter och kostnader som åligger honom.

Vad bör jag tänka på om jag vill kontrollera bostaden själv?

– Om huset ligger på rustik mark, terra rustica, behöver du fråga om alla licenser och be säljaren om ett intyg som säger att inget stadsintrång, certificado de inexistencia de expediente de infracción, har utfärdats av kommunen. Förväxla inte detta med ett intyg om att det inte finns någon planeringsintrång, certificado de inexistencia de infracción urbanistica, det är två olika saker och endast den senare garanterar att huset är lagligt. Om huset byggdes efter 1956, ligger på landsbygden och har en tomt som är mindre än 14 000 kvm eller ligger på skyddad mark, är huset inte lagligt. Om huset inte finns i något register är det viktigt att studera gamla flygfoton och licenser för att ta reda på om det fanns före 1956. Om du köper lägenhet i ett flerbostadshus och den skiljer sig från resten av lägenheterna bör du fråga efter licenser. Risken finns att ombyggnaden är olaglig.

Vad brukar utländska köpare ofta missförstå?

– Preskription betyder att kommunen inte kan besluta om rivning eller böter, men det innebär inte att huset är lagligt. Tidigare var preskriptionstiden 8 år på Mallorca, men all om- eller tillbyggnad gjord efter 2018 saknar preskriptionstid. Ett intyg om att det inte finns någon överträdelse, infracción, betyder inte nödvändigtvis att det inte existerar någon överträdelse. Det betyder bara att kommunen inte har intyget i sitt register. Ett boendetillstånd, cédula, intygar inte att huset är lagligt. En helt igenom olaglig konstruktion som är byggd före mars 1987 kan få boendetillstånd. Många gånger har olagliga utbyggnader gjorts på huset efter att det har erhållit certifikatet. Om du söker bygglicens från kommunen kommer du att först behöva att riva eller legalisera dessa utbyggnader, innan du får den. En olicensierad konstruktion kan registreras fullt ut i fastighetsregistret och ändå inte vara laglig. Att det finns i registret är alltså inte ett bevis för att det är lagligt. Ett stall eller lager har inte boendetillstånd även om det är byggt med licens. Om du bygger om det till bostad kommer du inte få kommunens tillstånd att bo i det.

Råd från en svensk bostadsköpare

Elisabeth Köster började leta lägenhet att renovera på Mallorca för tre år sedan. Det mesta har gått bra men visst har en del problem uppstått.

– Jag har höga krav men drivs av utmaningar! Därför gav jag mig in i detta projekt utan att vare sig känna någon oro eller större irritation för de problem jag stötte på. Jag löser problemen vartefter de dyker upp, på ett eller annat sätt. Det har varit ett fantastiskt äventyr med många skratt, roliga missförstånd, kulturkrockar och väldigt mycket jobb. Jag förstår mig inte på spanjorernas logik men mycket löser sig och de flesta är mycket glada och vänliga!

Elisabeth Köster

ELISABETHS RÅD TILL ANDRA KÖPARE:

1.     Förberedelser

Ta reda på så mycket som möjligt själv innan du ger dig in på marknaden, och lär dig spelets regler! Jag följer lagar och förordningar så jag kan ”sova gott om natten”. Och jag förbereder mig ordentligt och kollar vad som krävs. Ändå fungerar det inte alltid. Det kan bero på myndighetspersoners okunnighet, bristande service, ren ovilja att förstå och på mer eller mindre seriösa personer som vi i vår godtrogenhet väljer att lita på. Kulturkrockar kan många gånger ske utan att det är illa menat från någons sida. Acceptera det faktum att människan lär sig genom sina misstag, det är så världen utvecklas.

2.     Kolla upp rekommendationer

Du kommer att möta många som rekommenderar mäklare, advokater, arkitekter, hantverkare etc. Kolla på egen hand via hemsidor och personer du vet att du kan lita på. Du kan lyssna på andra, men besluten tar du alltid själv.

3.     Översätt avtal och licenser

Om du är någorlunda språkbegåvad klarar du dig bra även om du inte kan spanska, men när det kommer till avtal, licenser etc måste du anlita någon som kan översätta och gärna kan engelska eller tyska.

4.     Välj advokat noggrant

Var ytterst noggrann när du väljer advokat och se till att han eller hon är registrerad eller rekommenderad av någon du verkligen litar på. Om advokaten gör fel eller inte gör sitt jobb är det mycket svårt att komma tillrätta med. Samma noggrannhet gäller arkitekt och byggansvarig. Stora problem och kostnader kan uppstå om kompetensen inte räcker till.

5.     Ställ frågor om allt

Var noggrann i din kontroll av vad som intygas och lovas. Ta inget för givet och ställ frågor om allt. Förvissa dig om att den byggansvarige verkligen förstår vad du vill att han ska göra och hur slutresultatet ska bli. Tänk på att luftfuktigheten är hög här och god ventilation behövs.

6.     Fuska inte med byggloven

Arkitekt behövs för bygglicensen, men håll koll på att han gör allt korrekt. I mitt fall blev det ganska många missar vilka jag själv upptäckte. Sådant kan göra att bygglovet drar ut på tiden. Kontrollera gamla ritningar om de finns. Även stammar och bjälklag behöver kontrolleras då både nya och gamla vattenskador är vanliga både från terrasser och vattenledningar.

7.     Var vänlig och trevlig

Odla en bra relation till konstruktören och hans byggare. Det lönar sig när problem uppstår. Besök bygget ofta. Avgörande frågor kan uppstå som de aldrig skulle ringa dig om. Kom oanmäld, då ser du hur de jobbar.

8.     Stå på dig när det blir fel

När kontraktet för min bygg-el gick ut och jag skulle skriva kontrakt för privat el, kunde inte personalen på Endesa hantera den typen av abonnemang. Detta resulterade i att jag blev utan el över jul, nyår och trettonhelg. Av Endesas kundtjänst fick jag sedermera veta att det får enligt lag inte ta mer än sju dagar innan man får elen tillbaka. Trots det måste du vara mycket bestämd för att saker ska hända.

9.     Ta höjd för extra utgifter

Om du har en begränsad kassa är det bättre att hyra i början. Även en godkänd budget kan ändras. Plötsligt kan du få besked om nya skatter som måste betalas. Även nybyggen kan medföra oförutsedda kostnader. Är du själv byggherre kan du följa arbetet i varje led, och därmed kostnaderna. 

Annicas väg till drömjobbet

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pår Olsson

Det var ett tips från en granne som gav textilläraren Annica Lindgren chansen att ägna sig åt det hon drömt om: Att bygga upp en konst- och designinriktning och undervisa elever i alla åldrar. Och det på en nyöppnad internationell skola i Palma. Idag har skolan elever i åldern 5 – 16 år, och Annica undervisar även i Svenska som tredjespråk. Skolan heter Green Valley School och en femtedel av eleverna har svensk anknytning. Men vägen till drömjobbet var lång.

Året var 2008 då Annica kom till Mallorca för att hälsa på en vän som jobbade på Svenska Skolan i Palma. Vid besöket erbjöds hon jobbet som skolans slöjdlärare. Annica tackade ja och höll sina första slöjdlektioner under några intensiva veckor under våren. På den tiden var Svenska skolan liten och ville ha undervisningen koncentrerad, Annica löste det genom att jobba på loven och ta någon vecka ledigt från sitt jobb som textillärare i Malmö. Så fortsatte hon i några år, men Svenska Skolan i Palma växte och det blev ohållbart att kombinera båda jobben.

– Vid mitt sista år hade jag över 150 elever att undervisa och betygsätta. Det var mycket jobb, men det var fantastiskt roligt att se hur mycket fint vi kunde skapa tillsammans.

Annica valde att flytta till Mallorca på heltid. Parallellt designade hon sidenklänningar, smycken och importerade organiska fårskinn. En del kunde säljas i hennes vän Linns butik Tree of Life i Palma.

Annicas passion för textildesign började med mormor Karin. Hon var sömmerska för Oscar Jacobsson och sydde kostymer av högsta kvalitet. Karin hade en ateljé med stor vävstol, symaskin och en klädkammare med knappar, tyger och allt annat som hör det textila skapandet till.

– Mormor uppmuntrade mig att skissa upp mina idéer och omvandla dem till kläder. Vi tillverkade och sydde mycket tillsammans. För mig är det egna skapandet viktigt för att jag ska kunna utvecklas som lärare, och i det är mormor min stora inspirationskälla.

Annica arbetade under några år som gymnasielärare inom mode och design på Tillskärarakademin i Stockholm. När hon flyttade till Malmö väcktes iden att jobba som mönsterkonstruktör i Köpenhamn. Men jobbet var datorbaserat, ensamt och påminde inte alls om vad hon drömde om. Istället gick hon tillbaka till jobbet som textillärare.

– Det var en viktig insikt för mig. Jag älskar dynamiken i samspelet med mina elever, och har sedan den dagen uppskattat det levande i mötet som sker i klassrummet.

När Mallorcaliv träffar Annica på Green Valley School är hon på tillfälligt besök under sin fyra månaders korta mammaledighet för dottern Emma May. Hon visar oss runt och berättar hur undervisningen i Svenska växte fram.

– Skolans metodik bygger på en filosofi om Human Values. Eleverna börjar varje dag med en andningsövning för att kunna fokusera bättre under dagens lektioner.
Under skolans första år läste de om inspirerande personer i små grupper på elevernas hemspråk, och det var där undervisningen i svenska tog form.

– Då läste vi väldigt mycket om Astrid Lindgren.

Annica talade med sin chef om vikten att få utveckla svenskan som språk och även undervisa i läs- och skrivinlärning, och hösten 2018 började hon undervisa i svenska som tredje språk. Hon utvecklade lektionerna efter den svenska kursplanen med stöd från material från Utbildningsradion. Redan följande höst kunde de äldsta eleverna även välja att studera Svenska via Sofia Distans för att få bättre behörighet till svenskt gymnasium.

På en internationell skola är hemspråket viktigt för barnen.

– De flesta får med tiden engelskan som sitt starkaste språk, berättar Annica. För de små är det därför viktigt att börja rätt, till exempel genom att ljuda, stava och tala mycket på lektionerna. För elever som inte pratar så mycket svenska hemma gör det stor skillnad.

En stor skillnad mot svenska skolan är att den internationella börjar tidigare, de yngsta elever som Annica lär att läsa och skriva är bara fem år.

– För mig är det viktigt att skapa en trygg inlärningsmiljö där vi lär känna och respekterar varandra. Sedan drar vi på och kan ofta hålla ett bra tempo.

Samtidigt upplever hon att spansk och engelsk metodik har större fokus på prestation.

– I svensk skola är vi duktiga på att arbeta med individen, och eleverna lär sig tidigt att utveckla sina styrkor och svagheter. Med svensk lärarbakgrund upplever jag att jag arbetar tillsammans med mina elever, och inte framför dem, säger hon och fortsätter:

– I Sverige har lärarna även en kontakt med föräldrarna som gör att skolan kan fånga upp inlärningsproblematik och beteendeproblematik. Det försöker vi också göra här.

Vi går vidare till salen för Art and Design, salens väggar är fyllda med elevernas olika konstprojekt.

– Utöver vanlig undervisning skapar vi scenografi och kostymer till julens och vårens musikaler.

Och till högtider och skolans internationella basar skapar vi dekorationer med olika teman.

– Jag brinner för svenska traditioner och har fått stor uppbackning av föräldrarna. Lucia och midsommar är något unikt. Skolan har sitt eget luciatåg som är väldigt uppskattat.

Den brittiska skolan har tre viktiga testperioder per år, och all undervisning fokuseras på att eleverna ska klara dem. Därför får musikaler och luciatåg inte ta tid från övrig undervisning.

– Barnen övar hemma på sina sånger, resten sker på independent study eller workshops, och för de äldsta eleverna är det valfritt.

Annica säger att svenska föräldrar ibland reagerar på att det är mycket läxor och långa dagar.

– Tanken är att eleverna kan få hjälp med läxor under lektionerna för Independent study, istället för att lägga mycket tid på läxor hemma.

Annica ser fördelar både med svensk och internationell skola.

– Svenska skolan kan vara en bra start för barn som kommer direkt från Sverige, eller som vill stanna i det svenska skolsystemet. Men den ger inte möjlighet till vidare studier i Spanien och internationellt. Så vill man ge barnen en bra start i Spanien är en internationell skola bra.

Nyast på Palmas barhimmel

Mallorcaliv har prövat 5 nyöppnade barer för vin, öl och cocktails i Palma.

BAR LA SANG

Lukas Lundgren och Eritrea Willoughby slog upp portarna till baren La Sang vid plaza Hospital, döpt efter gatan som leder upp till baren, i oktober i fjol. Här serverar de naturvin och öl från små producenter över hela världen i en klassisk rustik miljö med väggar täckta av flaskor på rad. Till vinet erbjuder de pamboli, chark och ostar från lokala marknader.

–Det finns ett naturvin för alla, säger Lukas. Naturvin kan smaka kambutcha, cidrigt, fermenterat, vilt och operfekt. Det har en väldigt romantisk smak. Men det behöver inte vara funky, naturvinet har utvecklats och är inte längre en liten marknad.

Lukas passion för naturvin blir uppenbar när han berättar.

–Vi har mellan 60 och 100 vinmakare på Mallorca men bara tio eller elva jobbar organiskt. Jorden här har lågt ph-värde och är svår att odla, det är ofta en kamp. På Mallorca konsumerar vi lokalt, väldigt lite exporteras men vi gör så pass bra vin att det kan drickas överallt.

Passionen omfattar även omsorgen om våra jordar, och han frågar retoriskt:

–Ska man behöva skada allt liv runtomkring för att producera vin? Vid storskalig vinodling används pesticider och där växer inget annat än vinrankor. Runt en organisk vinodling är det grönt, liv och biologisk mångfald. Har vi inte det agrikulturella perspektivet tappar vi hela det autentiska. Jag tycker det är bra att trenden med naturvin uppmärksammar människor på vad som händer ute på fälten. Vin är klassat som kulturprodukt och behöver inte ha innehållsförteckning. Det innebär att vi inte vet vad vi häller i oss. Men med naturvin vet vi, allt det innehåller är fermenterade druvor.

Han avslutar:

–Naturvin filtreras inte, för att man vill att smaken ska bevaras. Det är därför den är så komplex och karaktärsrik. Naturvin har en mer komplett smak, med struktur, finess och djup. Precis så som jag gillar vin.

Bar la Sang, Plaza de L´Hospital 2

ADALT BREWING

A Dalt är mallorkin för ovanför och namnet kom till när vännerna Sebastian Barceló, Guillermo Blasco och Alberto Camina ombads sälja sitt hantverksmässiga öl på en fest som hölls av frilanskollektivet en trappa ner. I nio år bryggde de bara för vänner, men sedan i oktober driver de både bryggeri och ölhall med avskalad garagekänsla mot en stor skyddad innergård målad i vitt. Här samlas lokala hipsters i yngre medelåldern, men A Dalts öl säljs även i specialbutiker som Del Món Beer i Santa Catalina.

De tre vännerna är alla ingenjörer med olika inriktning och brygger sin cerveza artesanal, eller craft beer om man så vill, vid sidan av. Sebas, som är projektets entusiastiska initiativtagare, jobbar i båtindustrin med att utveckla samma monitorer för bl a temperaturkontroll som de använder i bryggeriet. De stora pannorna är inhysta bakom en glasvägg och här pågår dygnet runt fermentering av flera olika ölsorter, som kan drickas såväl färska som lagrade. Filosofin är att erbjuda en begränsad upplaga recept som ska tilltala alla smaker, som suave, blanca, negra/stout, amarga/bitter och Indian Pale Ale. Vissa favoriter kommer alltid finnas, men några ska alltid vara nya. Varje ölsort föräras med sin egen burkdesign utformad av en lokal formgivare.

Vännerna berättar att man först under de senaste tio åren har börjat brygga craft beer i Spanien, och att mikrobryggerierna har bra koll på varandra. Den största skillnaden mot industriöl ligger i att hantverksmässig öl inte pastöriseras, vilket gör att de karaktäristiska fermenterade smakerna mognar fram bättre. Upp till fem år kan craft beer lagras, och smaken utvecklas hela tiden.

Adalt Brewing, Calle Arxiduc Lluis Salvador, 40 

CAOBA

Caoba är spanska för mahogny. Caoba är också en nyöppnad cocktailbar på en välkänd adress på Santa Catalinas restauranggata nummer ett, calle Sant Magí. Så sent som i december övertog bartenderna Albert Macía och Damian Gil A Casa Mias forna lokal. Med själ och hjärta har de förvandlat den till en bar som de själva drömt om att driva: en avslappnad och sobert inredd cocktailbar som serverar klassiska och personliga cocktails, gintonics och infusiones, med intressanta tillbehör som syltad ingefära. Den långa bardisken är full av cocktailtillbehör och personliga ting som Albert och Damian samlat på sig under alla de år då de blandat drinkar i Barcelona, Amsterdam och på Mallorca, samtidigt som de planerat inför sin alldeles egna bar. Bakom bardisken i det dovt ljussatta antika skåpet, i mahogny såklart, finns spritflaskor med varierande ursprung. Bland annat finns här flera sorters rökt whiskey och bitter, två spritsorter som de båda bartendrarna med förkärlek smaksätter sina drinkar med. De ofta färgstarka drinkarna serveras i udda, vackra glas, alltid med något ätbart nedstoppat eller perforerat av en tandpetare som vilar på glasets kant.

Vill man sitta avskilt finns ett rum för större sällskap en trappa upp.

Caoba, Calle Sant Magí 61

EMBLEMATIC

I ett duplex vid Paseo Maritimo där Cappucchinos tidigare huserade finns sedan i våras coctelería Emblematic. Jaime Colombas har en energi som går att ta på när vi träffar honom och parhästen Carlos Berastain vid det runda bordet under trappan. Här har vi sällskap av en rosa plastflamingo och en svartskimrande leopard som vilar i en plastdjungel. Runt om oss är väggarna över marmorpanelen klädda med tropiskt klorofyllgröna tygtapeter. Medan de berättar om restaurangen åker fat efter fat fram med klassiska spanska och internationella rätter som patatas bravas och tacos, med en inte sällan kryddstark twist. ”Emblematiska rätter”, som Jaume gärna kallar dem.

Emblematic håller öppet varje dag från frukost till sen cocktailtimme och Jaume förklarar att det ska alltid gå att hitta något man gillar här, det ska vara ett ställe där stämningen förtätas och chillas av under dygnets timmar. Turister från de omgivande hotellet kanske hittar hit på morgnar och eftermiddagar, medan det yngre lokala klientelet framför allt besöker Emblematic på kvällen. Kanske reserverar de övervåningen, som kan skärmas av från övriga gäster om så önskas, eller tar en cocktail i baren eller på den stora terrassen mot gatan.

Jaume Colombas har gjort sig känd i Palmas nattliv med barerna La Tremenda intill Hostal Cuba, och Bandarra vägg i vägg med restaurang El Camino, två ställen där stämningen ofta är hög. Inspirationen till Emblematic hittade de båda vännerna under en lång helg i spansk fiestas absoluta epicentrum, Madrid.

Emblematic, Paseo Maritimo 1

DOOR 13

Dörren på calle de les Caputxines 13 är femhundra år gammal, och du kan bara komma in med kod. Väl inne möts du av den excentriske fransmannen Stephane Melaerts skapelse, cocktailbaren Door 13. Här har han levt ut alla sina önskningar om en lyxig flamboyant, intim och till vissa delar erotisk bar. 

Men inte för mycket, försäkrar han och visar oss till salongen och fotoutställningen som påminner om filmen Eyes wide shot. På borden omgivna av chesterfieldsoffor och sammetsklädda fåtöljer står dödskallar och kandelabrar med rinnande ljus. Här spelas levande musik flera kvällar i veckan med skön speak-easy-atmosfär.

Över baren med dubbel takhöjd hänger venetianska masker, och rakt fram svävar enorma inglasade vita änglavingar mot en svartmålad vägg. Baristan frågar artigt om vilka drinkar vi föredrar, och Stephane visar oss menyn, tjock som bibeln. Här finns inte bara klassiska cocktails som Moscow mule, Singapore sling och en lång rad gintonics, utan även egna noga framforskade smakkombinationer på cannabis, absint, örter och udda ingredienser som en särskild peppar från Himalaya.

Våra cocktails är för dem som är ute efter nya erfarenheter, försäkrar Stephane medan baristan serverar mig en cocktail med doft av lime och trä. Fantasifullt serverad och fullkomligt ljuvlig i gommen.  

Door 13, Calle de les Caputxines 13