Följ med till 5 marknadsstånd i Palmas tre matmarknader

Santa Catalina-marknaden är den äldsta, Olivar-marknaden den största och marknaden i Pere Garau den som har stor torgmarknad sex dagar i veckan. Palma som är känt för sina firas med mobila marknader har även tre fasta matmarknader med olika karaktär. Mallorcaliv har valt ut 5 marknadsstånd med olika inriktning och ställt frågor till ägarna

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Mercat de Santa Catalina: Bar Juan Frau

Santa Catalina-marknaden etablerades redan 1905 och i ett av hörnen ligger bar Juan Frau. Här serveras alltid starkt kaffe och efter en stor lunch med vin kan de bjuda på en ljuvlig coca med aprikoser. Pedro Frau är en av ägarna.

Vad är er specialitet?
Alla våra rätter är vår specialitet! Risrätterna, de köttfärsfyllda auberginerna, frito mallorquin, och grytorna som är fantastiska. Vi gör även coca de trampó och coca med aprikoser på söt deg. Turister och utlänningar brukar ofta välja vår variado för att pröva olika rätter. Vi står för kvalitet och uthållighet.

Vilka är era kunder?
Mallorkiner, utlänningar, båtfolk och arbetare från kvarteren. Utlänningar brukar hitta till oss på rekommendationer. Mina föräldrar öppnade restaurangen i augusti 1966 i första hand för de som arbetade på marknaden.

Vilka är Bar Juan Frau?
Jag och min bror Gabriel Frau och vår svåger Mario har tagit över efter våra föräldrar Juan Frau och Maria Bauza Frau, de som är porträtterade över luckan för personalen. Från början hade de ett grönsaksstånd här på marknaden. Idag är de i åttioårsåldern och mycket stolta över att vi driver bar Juan Frau vidare. Vi är sex som jobbar här totalt och har omkring 25 platser vid borden och i baren. Innan pandemin hade vi inte stolar i baren, så alla bargästerna stod upp och åt. Än har vi inte bestämt ifall vi kommer behålla barstolarna eller inte.

Vad är det bästa med Santa Catalina-marknaden?
Området! Fortfarande har det sin speciella atmosfär med låga, klassiska hus, och så Jonquet och de gamla kvarnarna intill. För tjugo år sedan var Santa Catalina ett fattigt område med mycket droger. För 10 år sedan började det förändras och jag har tusen gånger hellre de typ av kvarter vi har idag än de vi hade då. Det här är fortfarande en marknad för vanligt folk, även om priserna har ökat mycket. Fast det är svårt försöker föreningen behålla sin profil utan för många barer och restauranger. Här ska man kunna köpa all sorts färsk mat.

Bar Juan Frau, Mercat de Santa Catalina
Telefon: 971 73 78 62

Mercat de l’Olivar: Aceitunera Balear

En av de större och även de äldsta stånden i Mercat de l´Olivar är Aceitunera Balear som började med att sälja mallorkinska oliver. Marta Sabater är enda barnet och driver det i fjärde generationen.

Vad är er specialitet?
Tidigare var det bara oliver, och fortfarande har vi runt tjugo olika sorters oliver från Mallorca och Spanien. Men nu är det sobrasada de cerdo negro som säljer mest. Även queso mahones och förstås våra mallorkinska gröna och svarta oliver säljer bra, de är mer bittra än oliverna från Andalusien. Vi gör även pinchos på oliver som baskiska gildas de anchoa, pinchos med boquerones, med musslor och mycket mer. Och så har vi spanska konserver av alla slag. Sobrasadan och ostarna kommer från små, spanska producenter som jag själv besöker innan jag väljer vad jag köper in.

Vilka är era kunder?
Det är kunder som vi alltid har haft, och många av dem kände min mormor som alltid stod här. Men det kommer också många utlänningar hit som kanske har hus på Mallorca och som handlar här varje gång de besöker ön.

Vilka är Aceitunera Balear?
Aceitunera Balear grundades 1945 av Catalina och Juan Sabater som sålde mallorkinska oliver redan när marknaden låg på Plaza Mayor. På den tiden fanns det bara utomhusstånd där, och de flyttade hit när byggnaden stod klar år 1951. De första 50 åren låg ståndet på övervåningen eftersom det bara såldes grönsaker här på bottenvåningen. År 2001 flyttade vi till vårt nuvarande läge, och nu ligger istället Mercadona en trappa upp.

Vad är det bästa med Marknaden Olivar?
Det är en traditionell marknad och Palmas största och som har mycket av allt, både produkter och restauranger. Stånden byts ut eller reformeras lite i taget, vårt stånd lät vi reformera för sex år sedan. Här finns både nya och äldre restauranger, omkring vårt stånd finns tre. Här är stämningen vänlig och personlig oavsett vem kunden är. Priserna är mer moderata än i Santa Catalina och det finns ofta bra erbjudanden här.

Aceituna Balear, Mercat l’Olivar
Telefon: 971 718 742

Mercat de l’Olivar: Queseria de S’aglà

Från det minimala ostståndet mitt i Mercat de l´Olivar doftar det starkt av lagrad ost som ligger tätt packade på hyllorna i det perfekt kylda utrymmet och mognar. Men Queseria de S´aglàs ägare Sebastian Rojas har stått här så länge att han själv inte längre känner några dofter.

Vad är er specialitet?
Vi säljer hantverksostar från hela världen, men bara från små producenter. Det viktigaste för oss är inte från vilket land de kommer, utan att ostarna är av högsta kvalitet. Vi tar alltid in vinnarna från World Cheese Award där min far är en av de spanska jurymedlemmarna. Förrförra året vann en ost från Oregon, och den har vi naturligtvis, liksom förra årets vinnare som är en ost från Norge. Jag gör också egna ostar ihop med producenter, med mina egna smaker. Efter krisen 2007/2008 köptes många småproducenter upp av stora företag. Nu återstår bara några få, och de jobbar vi med. Vi säljer också lufttorkad skinka eftersom mina föräldrar har varit specialiserade på skinkor, men inte lika mycket här som i Santa Catalina-marknaden, där vi har ett större stånd.

Vilka är era kunder?
Hit kommer alla typer av kunder eftersom Mallorca är så internationellt. Många är själva i ostbranschen, och äger kanske hus på Mallorca eller kommer hit på semester, och är nyfikna på våra ostar. Nyligen var t ex ägaren till den bästa producenten av comté här. Vi har många stamkunder, både rika utlänningar och äldre kunder som handlat på marknaden i hela sitt liv. Gemensamt är att de är beredda att betala för kvalitet. Våra ostar kan kosta tre gånger så mycket som på stormarknaden, eftersom de görs på tre gånger så mycket mjölk för samma storlek. Ofta lagras de även tre gånger så länge och förbrukar alltså tre gånger så hög el.

Vilka är Queseria de s’Aglà?
S´aglà betyder ekollon på mallorkin och namnet kommer av att mina föräldrar köpte in spansk lufttorkad skinka som ju får sin smak från att grisarna äter ekollon. Det är mitt företag och jag har haft det här ståndet i 11 år, och ståndet i Santa Catalina i 8 år. Jag är uppvuxen i El Arenal och där hade vi vår första butik. Nu funderar jag på att bygga om den lokalen till ostutställning där kunderna kan se hur ostarna lagras.

Vad är det bästa med Mercat de l´Olivar?
Innan pandemin var det alltid mycket folk här, och många gick mellan barerna för att ta en tapa och en caña där de fick lust. Det var en speciell stämning. Just att gå från stånd till stånd och ta sig något litet på varje ställe har inte kommit tillbaka än, många av de nya restaurangerna är mindre specialiserade och erbjuder menú del dia. Jag har också bidragit till utvecklingen, förut hade jag vin och ost som tapa men det erbjuder jag inte längre, eftersom ingen efterfrågar det. Men jag hoppas det kommer tillbaka!

Queseria de S´aglà, Mercat l´Olivar
Telefon: 971 728 384

Mercat Pere Garau: Germans Mas i Colom

Germans Mas i Colom upptar två större stånd i marknaden i Pere Garau. Bartolomé Más kan skära tunna skivor av den feta ibericoskinkan till perfektion. I 15 år har han även erbjudit vin.

Vad är er specialitet?
Hantverksmässiga produkter såsom ibericoskinka och olika slags korvar. Skinkan skär jag för hand och jag är en av få som gör det eftersom inte många behärskar den konsten längre. Man måste veta hur man gör, och använda en särskild teknik. Sedan 15 år tillbaka säljer jag även vin, mycket från Mallorca men även från övriga Spanien, och en del franska viner. Jag besöker vin- gårdarna och väljer ut alla själv, för jag måste kunna rekommendera goda viner till bra priser. Jag tar in dyrare vin också, men då måste det vara värt det.

Vilka är era kunder?
Många av våra återkommande kunder bor utanför Pere Garau, och vi har en hel del utländska kunder. De kommer för bra produkter och bra vin till bra priser. Pere Garau är ett multikulturellt område och här bor bland annat många kineser. Mina stora vinflaskor köper kineserna till det kinesiska nyåret och delar på, det blir en festlig gest.

Vilka är Germans Mas i Colom?
Vi är två bröder som driver stånden sedan 40 år tillbaka och jag är yngst. Jag står här varje dag eftersom det här är min passion och jag alltid har tyckt om att arbeta så här. Om du tror på en sak är det enkelt att sälja.

Vad är det bästa med Marknaden i Pere Garau?
Det är matmarknaden på de två torgen utanför. Hit kommer kunderna för att köpa produkter direkt från bonden. Kunderna kommer för priset, för professionaliteten och för färska produkter. Här kan de själva plocka ut de grönsaker de vill köpa. Ingen av bönderna här kallar sina grönsaker ekologiska, men mer ekologiskt än så här blir det inte.

Germans Mas i Colom, mercado Pere Garau
Telefon: 971 421 169

Mercat de l’Olivar: Mercat Negre

Pau Navarro hade drivit den nyskapande restaurangen Clandesti sedan 2016 när han i september förra året hittade ett ledigt hörn i Olivars fiskmarknad anpassad för en restaurang. Han visste inte då vad han skulle göra med den, så han bestämde sig för att göra som han brukar; att låta maten tala om det för honom.

Vad är er specialitet?
Jag älskar mat som lever och växer och fritt. Vildväxande örter, och fåglar och fiskar som flyger och simmar i det vilda. Jag försöker hitta de ursprungliga smakerna och dofterna hos produkterna och är nästan besatt av att bevara och förstärka dem. Helst vill jag laga min mat helt utan såser och dressingar. På Mercat Negre tar vi fram intensiteten i smakerna, och därför blir det ofta små rätter i stället för stora.

Vilka är era kunder?
Vi har kunder från hela världen. Det kan vara arbetare som jag själv från kvarteret som söker efter något speciellt, men inte sällan är det kockar från Mallorca och hela världen som känner till oss och min andra restaurang Clandestino. Det gör mig glad eftersom det är så enkelt att göra dem nöjda. Jag älskar att jobba med kunder som känner förtroende för det vi gör.

Vilka är Mercat Negre?
Vår restaurang ligger mitt Mercat Olivars fiskmarknad och är omgivnen av fiskare som varje dag säljer färsk, vildfångad fisk från Mallorca i sina stånd. Varje morgon handlar jag där jag hittar den bästa fisken som jag kan tillaga utan stora förberedelser. Fisksoppan är vår enda rätt som kräver en lång tillagning. Jag bestämmer aldrig i förväg för vilken sorts fisk jag ska köpa, utan när jag ser den. Den här tiden på året kan det bli blåfisk eller stenfisk, men idag blev det två Palometa och en Albacora. Den ena kommer jag förmodligen marinera rå. Vad det blir i slutändan brukar jag komma på när jag börjar rensa.

Vad är det bästa med Marknaden i Olivar?
För mig är det människorna som jobbar i marknaden, Olivar är en marknad med historia mitt i Palma, och det märks. Men vi befinner oss i en tid då vi måste fundera över var vi befinner oss och vart vi är på väg. Restaurangerna är mer lönsamma än fiskstånden, men försvinner de finns det ingen marknad kvar. Det är viktigare än vi kanske tror att vi lägger våra pengar på produkter från Mallorca. Om vi går samman och arbetar med lokala produkter kan vi skapa en cirkulär ekonomi som fungerar.

Mercat Negre, Mercat de l´Olivar
Öppet: tisdag, torsdag – lördag kl. 10 – 16

De tog hantverksginen från Skottland till Mallorca

Kanske har du sett den vita flaskan med den blåmönstrade etiketten på en barhylla någonstans på Mallorca. Eller så har sett den i Systembolagets katalog. Flaskan är ny, likaså innehållet. Receptet med de 14 örterna som utgör basen i Palma Gin utvecklades för tre år sedan i en förort till Palma, i en liten lokal vars guldiga och blå skylt knappt är synlig från vägen.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

Mallorca Destillery’s lokal med väggar och tak i korrugerad plåt är lika anspråkslös som vilken lagerlokal som helst. Särskilt glamorösa är inte heller de enorma plastdunkarna som möter dig innanför porten, trots att var och en innehåller tusentals liter med 96-procentig sprit. Men längre in i lokalen tronar en flera meter hög destilleringsapparat i blänkande koppar. Det är här råspriten hettas upp och späds ut, och de grövre botaniska ämnena tillsätts innan den förångas och passerar genom den konformade toppen. I detta förångade tillstånd förs spriten vidare genom ett kopparkärl med mer delikata botaniska ämnen. Därpå landar den i den sista höga kopparcylindern, där spriten svalnar och späds till sin rätta alkoholhalt.

Destilleringsapparaten ser antik ut men har tillverkats av ett företag i Galicien på beställning av grundarna till Palma Gin, det brittiska paret Amber och Byron Holland. För tre år sedan levererades den till Mallorca Destillery och de kunde destillera sin första batch med gin.

Amber är säker på sak, eftersom dottern Amelia föddes två veckor innan alla papper hade skrivits på. Hennes tredje födelsedag firades exakt två veckor innan Mallorcaliv träffar paret.

– Jag brukar säga att Amelia är min baby och Palma Gin är Byrons, eftersom han jobbar jämt, säger hon och kastar en öm blick mot sin make.

Amber och Byron visar oss runt i lokalen där ginet destilleras, filtreras, tappas och packas i boxar om sex flaskor för vidare transport ut i världen. Innanför den flera meter höga porten står en inplastad pall med åttiotalet boxar i väntan på att levereras till en spritimportör i Schweiz.

Amber och Byron har själva fyllt på och packat flaskorna för hand. Amber visar oss till stationerna där flaskorna tvättas, tappas, vägs på milligrammet, korkas och etiketteras.

–Men vi planerar för att ta in hjälp till just det arbetet i framtiden, försäkrar Amber.

Byron ser tveksam ut, men det inte beror på att han inte tror att verksamheten ska växa.

–Pandemin kom kort efter att vi dragit igång, så allt har tagit längre tid än vi tänkt. Alla hotell och restauranger vi jobbat upp som kunder tvingades stänga. Så nu har vi satsat på att öka försäljningen mot privata kunder, förklarar Byron.

Sagan började för tretton år sedan när Amber och Byron träffades i Newcastle i norra England där de båda växte upp. Tillsammans reste de till Mallorca för att jobba på privata yachter, så som många brittiska ungdomar gör. Under fem år reste de över världshaven, bland annat till Australien. Amber säger skrattande att hon i stort sett bara såg vågor genom kajutans fönster under de åren.

–Det lät romantiskt när Byron frågade om jag ville följa honom på en lyxyacht, men efter några år ville jag hem.

Byron berättar att de inte långt efter hemkomst flyttade till Skottland och öppnade en restaurang i centrala Edinburgh. Där började de specialisera sig på belgisk öl, och lagade maträtter med öl som ingrediens.

De började stödja lokala ölbryggerier, och med tiden väcktes deras intresse för gin.

–Det var roliga år, men vi hade hoppats att familj och vänner skulle hälsa på mer, minns Byron.

År 2014 skedde den förändring som gjorde det möjligt för Amber och Byron att själva kunna satsa på gindestillering. Det var en drivande lokal producent, Sipsmith, som lyckats ändra de brittiska kraven för att erhålla ginlicens. Efter att staten i över 200 år hade krävt att destillerierna måste ha en destilleringsapparat på minst 1000 liter, räckte det nu att investera i en kopparpanna som rymde hälften så mycket sprit.

Lagändringen öppnade upp för en enorm kreativitet i det traditionella skotska ginbältet. När Amber och Byron fick ett bra erbjudande på sin restaurang såg de möjligheterna att själva ge sig in i branschen.

Men det lokala utbudet var redan mättat. Dessutom längtade de ut i världen igen. När de sålde sin populära restaurang stod de inför den fantastiska friheten att kunna flytta precis vart som helst.

–Mallorca har något speciellt och det var hit vi ville. Och vi ville skapa en särskild gin här på ön, säger Amber diplomatiskt.

Det var för fem år sedan som paret återvände till Mallorca. En tysk ginproducent fanns redan här, Eva Gin. Utvecklingen med hantverksdestillerier hade nämligen skett i Tyskland ungefär samtidigt.

Men Amber och Byron var och är fortfarande de första britterna på Mallorca som tillverkar handgjord gin. Det tog dem över ett år att pröva sig fram till den perfekta kombinationen av ekologiska örter, bär, blad, rötter, blommor och andra växtdelar. 14 ingredienser inklusive det obligatoriska enbäret blev det till slut, som tillsammans skapar en unik och överraskande smakupplevelse.

Några av ämnena utgör själva basen som binder ihop och lyfter fram de övriga smakerna. De övriga smakämnen kommer till större delen från växter skördade på Mallorca, såsom mandelblomma, apelsinblad, tomatstammar, lavendel och det mallorkinska enbäret, som är markant större än det europeiska och har smak av salt eftersom buskarna växer vid kusten. Mandelblommorna är de själva med och skördar under våren runt Alaró. Lavendel växer vilt men har en parfymerad och lite oljig smak, så den använder de sparsamt.

Byron bjuder oss att smaka. Ett grappaglas med klar gin och ett med vodka landar på bardisken framför oss. En vodka finns nämligen också i sortimentet från start.

Amber och Byron studerar oss när vi sippar ur våra höga glas. Medan den rena ginen är eldigt komplex och påtaglig i smaken är vodkan lenare i gommen. Den är verkligen svår att stå emot.

– En av de godaste vodkor jag druckit, utbrister fotografen efteråt.

– Det finns så många ginsorter som inte smakar något speciellt. Vi ville inte att den skulle smaka som alla de andra, vi ville ha citrus, jord och blomma, förklarar Amber.

Byron öppnar en av de många glasburkar som står uppradade i en hylla. Han låter mig lukta och jag känner en djup och jordig doft.

– Det är tomatstam, förklarar Byron. Den är vi nästan ensamma om att ha. Vi försökte även med olivblad men det blev inte rätt.

Amber ber Byron att blanda oss en drink, och snart dyker en stor kupa upp fylld med klar vätska, stora isbitar som klirrar löftesrikt och en rejäl klyfta apelsin. Smaken är distinkt, inte lik någon annan gintonic vi druckit. Och fantastisk god.

– Vi skapade Palma Gin för gintonic, så vi tycker att den är perfekt, säger Amber och ler.

Byron blandar ytterligare en cocktail, den här gången en riktig sommardrink med Palma Oaked Gin och Ginger beer. Den bärnstensfärgade ginen lagras mellan sex och sju veckor i ektunnor och är parets tredje spritprodukt.

I glaset sticker Byron ner en stor myntakvist och två limeklyftor, och jag vill hälla i mig drinken på stående fot.

Men intervjun är inte över än, jag måste hålla mig.

På andra sidan bardisken berättar Byron om visningar de har för grupper. För de som önskar kan visningen avslutas med att man får ta fram sin egen hantverksgin. Han visar mig till hyllan med glasburkar igen. De är trettio till antalet och bredvid varje burk står ett destillat av grödan den är gjord på. Under visningen får besökarna en genomgång av varje doft, de får veta vilka smaker som passar ihop, och de får dofta på innehållet i burkarna och smaka av destillatet. Sedan får de plocka ihop sin egen smakkombination.

Jag letar i hyllan efter specifika svenska smaker och får syn på rabarberrot, fänkål och anis, som många svenskar bär med i sitt smakminne.

– Alla har sina egna preferenser, men de verkar inte höra ihop med varifrån man kommer, säger Amber och lyfter idén att jag i slutändan kanske kommer fastna för helt andra smaker.

På tal om Sverige visar sig Palma Gin ha en högst oväntad koppling till vårt hemland. Bakom hyllan med glasburkar står en rejäl stapel med kartonger med beteckningen HVEN, Backafallsbyn. Det visar sig att det var just här på den vackra skånska ön Ven i Kattegatt som Amber och Byron blandade sin första ginbas. Det gjordes på ett destillat av skånskt vete i det lilla whiskydestilleriets kopparpanna, och den basen tog de med sig hem till Palma. Än idag framställs den 96-procentiga spriten som används i Palma Gin på organiskt säd från Skånes slätter.

Men i de staplade kartongerna från Hven finns enbär, som inte nödvändigtvis är svenska, säger Byron.

–De plockas i flera olika länder men packas om på Ven. Så kopplingen till Ven och Sverige har vi på många sätt.

TIPS PÅ TRE GINDRINKAR FRÅN AMBER OCH BYRON

GINGER SPICED GIN
50 ml Palma Spiced Gin
Ginger beer
högt glas med is
klyftor av citron eller lime
lavendel (valfritt)

PALMA GIN & TONIC
50 ml Palma Gin
200 ml Natural Indian Tonic Water
glaskupa med is
garnera med färska rosmarin
och citronskiva

BEACH VIBE BJÖRNBÄR
50 ml gin
25 ml citronsaft
10 ml sockersirap
10 ml björnbärssaft
lågt glas med krossad is
garnera med björnbär

Nyast på Palmas barhimmel

Mallorcaliv har prövat 5 nyöppnade barer för vin, öl och cocktails i Palma.

BAR LA SANG

Lukas Lundgren och Eritrea Willoughby slog upp portarna till baren La Sang vid plaza Hospital, döpt efter gatan som leder upp till baren, i oktober i fjol. Här serverar de naturvin och öl från små producenter över hela världen i en klassisk rustik miljö med väggar täckta av flaskor på rad. Till vinet erbjuder de pamboli, chark och ostar från lokala marknader.

–Det finns ett naturvin för alla, säger Lukas. Naturvin kan smaka kambutcha, cidrigt, fermenterat, vilt och operfekt. Det har en väldigt romantisk smak. Men det behöver inte vara funky, naturvinet har utvecklats och är inte längre en liten marknad.

Lukas passion för naturvin blir uppenbar när han berättar.

–Vi har mellan 60 och 100 vinmakare på Mallorca men bara tio eller elva jobbar organiskt. Jorden här har lågt ph-värde och är svår att odla, det är ofta en kamp. På Mallorca konsumerar vi lokalt, väldigt lite exporteras men vi gör så pass bra vin att det kan drickas överallt.

Passionen omfattar även omsorgen om våra jordar, och han frågar retoriskt:

–Ska man behöva skada allt liv runtomkring för att producera vin? Vid storskalig vinodling används pesticider och där växer inget annat än vinrankor. Runt en organisk vinodling är det grönt, liv och biologisk mångfald. Har vi inte det agrikulturella perspektivet tappar vi hela det autentiska. Jag tycker det är bra att trenden med naturvin uppmärksammar människor på vad som händer ute på fälten. Vin är klassat som kulturprodukt och behöver inte ha innehållsförteckning. Det innebär att vi inte vet vad vi häller i oss. Men med naturvin vet vi, allt det innehåller är fermenterade druvor.

Han avslutar:

–Naturvin filtreras inte, för att man vill att smaken ska bevaras. Det är därför den är så komplex och karaktärsrik. Naturvin har en mer komplett smak, med struktur, finess och djup. Precis så som jag gillar vin.

Bar la Sang, Plaza de L´Hospital 2

ADALT BREWING

A Dalt är mallorkin för ovanför och namnet kom till när vännerna Sebastian Barceló, Guillermo Blasco och Alberto Camina ombads sälja sitt hantverksmässiga öl på en fest som hölls av frilanskollektivet en trappa ner. I nio år bryggde de bara för vänner, men sedan i oktober driver de både bryggeri och ölhall med avskalad garagekänsla mot en stor skyddad innergård målad i vitt. Här samlas lokala hipsters i yngre medelåldern, men A Dalts öl säljs även i specialbutiker som Del Món Beer i Santa Catalina.

De tre vännerna är alla ingenjörer med olika inriktning och brygger sin cerveza artesanal, eller craft beer om man så vill, vid sidan av. Sebas, som är projektets entusiastiska initiativtagare, jobbar i båtindustrin med att utveckla samma monitorer för bl a temperaturkontroll som de använder i bryggeriet. De stora pannorna är inhysta bakom en glasvägg och här pågår dygnet runt fermentering av flera olika ölsorter, som kan drickas såväl färska som lagrade. Filosofin är att erbjuda en begränsad upplaga recept som ska tilltala alla smaker, som suave, blanca, negra/stout, amarga/bitter och Indian Pale Ale. Vissa favoriter kommer alltid finnas, men några ska alltid vara nya. Varje ölsort föräras med sin egen burkdesign utformad av en lokal formgivare.

Vännerna berättar att man först under de senaste tio åren har börjat brygga craft beer i Spanien, och att mikrobryggerierna har bra koll på varandra. Den största skillnaden mot industriöl ligger i att hantverksmässig öl inte pastöriseras, vilket gör att de karaktäristiska fermenterade smakerna mognar fram bättre. Upp till fem år kan craft beer lagras, och smaken utvecklas hela tiden.

Adalt Brewing, Calle Arxiduc Lluis Salvador, 40 

CAOBA

Caoba är spanska för mahogny. Caoba är också en nyöppnad cocktailbar på en välkänd adress på Santa Catalinas restauranggata nummer ett, calle Sant Magí. Så sent som i december övertog bartenderna Albert Macía och Damian Gil A Casa Mias forna lokal. Med själ och hjärta har de förvandlat den till en bar som de själva drömt om att driva: en avslappnad och sobert inredd cocktailbar som serverar klassiska och personliga cocktails, gintonics och infusiones, med intressanta tillbehör som syltad ingefära. Den långa bardisken är full av cocktailtillbehör och personliga ting som Albert och Damian samlat på sig under alla de år då de blandat drinkar i Barcelona, Amsterdam och på Mallorca, samtidigt som de planerat inför sin alldeles egna bar. Bakom bardisken i det dovt ljussatta antika skåpet, i mahogny såklart, finns spritflaskor med varierande ursprung. Bland annat finns här flera sorters rökt whiskey och bitter, två spritsorter som de båda bartendrarna med förkärlek smaksätter sina drinkar med. De ofta färgstarka drinkarna serveras i udda, vackra glas, alltid med något ätbart nedstoppat eller perforerat av en tandpetare som vilar på glasets kant.

Vill man sitta avskilt finns ett rum för större sällskap en trappa upp.

Caoba, Calle Sant Magí 61

EMBLEMATIC

I ett duplex vid Paseo Maritimo där Cappucchinos tidigare huserade finns sedan i våras coctelería Emblematic. Jaime Colombas har en energi som går att ta på när vi träffar honom och parhästen Carlos Berastain vid det runda bordet under trappan. Här har vi sällskap av en rosa plastflamingo och en svartskimrande leopard som vilar i en plastdjungel. Runt om oss är väggarna över marmorpanelen klädda med tropiskt klorofyllgröna tygtapeter. Medan de berättar om restaurangen åker fat efter fat fram med klassiska spanska och internationella rätter som patatas bravas och tacos, med en inte sällan kryddstark twist. ”Emblematiska rätter”, som Jaume gärna kallar dem.

Emblematic håller öppet varje dag från frukost till sen cocktailtimme och Jaume förklarar att det ska alltid gå att hitta något man gillar här, det ska vara ett ställe där stämningen förtätas och chillas av under dygnets timmar. Turister från de omgivande hotellet kanske hittar hit på morgnar och eftermiddagar, medan det yngre lokala klientelet framför allt besöker Emblematic på kvällen. Kanske reserverar de övervåningen, som kan skärmas av från övriga gäster om så önskas, eller tar en cocktail i baren eller på den stora terrassen mot gatan.

Jaume Colombas har gjort sig känd i Palmas nattliv med barerna La Tremenda intill Hostal Cuba, och Bandarra vägg i vägg med restaurang El Camino, två ställen där stämningen ofta är hög. Inspirationen till Emblematic hittade de båda vännerna under en lång helg i spansk fiestas absoluta epicentrum, Madrid.

Emblematic, Paseo Maritimo 1

DOOR 13

Dörren på calle de les Caputxines 13 är femhundra år gammal, och du kan bara komma in med kod. Väl inne möts du av den excentriske fransmannen Stephane Melaerts skapelse, cocktailbaren Door 13. Här har han levt ut alla sina önskningar om en lyxig flamboyant, intim och till vissa delar erotisk bar. 

Men inte för mycket, försäkrar han och visar oss till salongen och fotoutställningen som påminner om filmen Eyes wide shot. På borden omgivna av chesterfieldsoffor och sammetsklädda fåtöljer står dödskallar och kandelabrar med rinnande ljus. Här spelas levande musik flera kvällar i veckan med skön speak-easy-atmosfär.

Över baren med dubbel takhöjd hänger venetianska masker, och rakt fram svävar enorma inglasade vita änglavingar mot en svartmålad vägg. Baristan frågar artigt om vilka drinkar vi föredrar, och Stephane visar oss menyn, tjock som bibeln. Här finns inte bara klassiska cocktails som Moscow mule, Singapore sling och en lång rad gintonics, utan även egna noga framforskade smakkombinationer på cannabis, absint, örter och udda ingredienser som en särskild peppar från Himalaya.

Våra cocktails är för dem som är ute efter nya erfarenheter, försäkrar Stephane medan baristan serverar mig en cocktail med doft av lime och trä. Fantasifullt serverad och fullkomligt ljuvlig i gommen.  

Door 13, Calle de les Caputxines 13

Fem mandlar om dagen på Mallorca

Då klarar du hälsan enligt mallorkinsk folkmedicin. Och här på ön där man odlat mandel sedan 1700-talet vet man det mesta om mandels betydelse, inte minst som bokstavligt livsmedel. Fem damer i Artá har förädlat och moderniserat mandeln som kan användas till mycket mer än man tror.

Text:Evelyn Pesikan
Foto: Pär Olsson

Ett flygfoto som tas över de centrala delarna av ön i februari och mars ser helt annorlunda ut än under andra delar av året. Under den tidiga våren vilar ett skirt vitt/ljusrosa täcke över stora områden. Det är de otaliga mandelträden – Prunus amygdalus – som blommar. Det är en svårslagen, magnifik skönhetsupplevelse som lockar många turister ut på landsbygden.

Och det var just på den fattiga landsbygden som mandelodlingar förr i tiden var en av de allra viktigaste basnäringarna.

Mallorca var ingen rik ö förr i tiden, lantbrukarna var fattiga och jorden mager. Att använda mandlar i matlagningen var en utmärkt proteinkälla, en ersättning för kött som det inte fanns gott om. Och för inte så väldigt länge sedan kunde många familjer leva enbart på att odla mandlar och kanske några andra frukter. De blev inte rika men det gick, berättar Barbara Flaquer, en av de fem kvinnorna som driver den vackra butiken och företaget Ametlla+ de Mallorca i Artá.

Ametlla är det mallorkinska namnet på mandel och här kan man köpa det mesta (och lite till) som är relaterat till mandel – mandelmjöl, mandelmjölk, mandelkakor, Turron, kryddblandningar med krossad mandel, rostad, saltad mandel, mandelolja, mandeltvål etc etc.

Allt är mycket ljust, modernt och trendigt och den hembakade mandelkaka vi blir bjudna på smakar gudomligt.

Vi köper in mandlar från olika odlare men 2019 är inget bra år. Det regnade för mycket i september, säger Barbara, som driver företaget med gamla vännen Catalina Cañellas och deras tre svärdöttrar, som alla har andra jobb. Catalina Cañellas (som även äger hotellet Son Gener) och Barbara är pensionärer men har ett passionerat förhållande till mandlar.

Mallorca och Kalifornien är idag världens största producenter av mandlar.

Vi gör knappast några stora vinster på detta men vi älskar verkligen det här jobbet, säger de båda kvinnorna som med hjälp av svärdöttrarna har förenat en gammal lokal tradition med nya trender och tjusig produktdesign. Självklart går alla produkter även att köpa online.

På Ametlla+ håller man också workshops för personer som är intresserade av att lära sig mer om mandlar och vilka rätter de passar till.

Mallorca och Kalifornien är idag världens största producenter av mandlar.

Barbara och Maria berättar att det finns omkring 100 olika sorters mandlar i alla storlekar som blommar vid lite olika tidpunkter och att man förr använde betydligt fler mandlar i matlagningen än idag, även i soppor.

De allra bästa träden, de som ger mandlar med högst kvalitet, är mellan 40 och 50 år gamla.

Att mandel är bra för hälsan råder det inget tvivel om. Den innehåller bland annat järn, magnesium, kalcium, e-vitamin och mycket nyttiga fetter. Minst fem om dagen bör man äta för att bibehålla en god hälsa rekommenderar damerna.

Nyfikna – och okunniga – som vi är frågar vi även om bittermandel.

Det är ett helt annat träd och det pollineras på ett annat sätt. Men ibland tar bina lite fel och då kan det av misstag hamna några bittermandlar på sötmandelträdet, förklarar Catalina Cañellas.
Att det är ett stort misstag att äta bittermandlar förstår vi när vi läser på lite och ser att denna mandelsort innehåller cyanid, blåsyra, och att det inte behövs särskilt stora mängder för att döda en människa. Samma gift finns i aprikos, persiko- och körsbärskärnor. Tur att bittermandel främst används som smaksättare i livsmedelsindustrin och inte som mordverktyg annat än i Agatha Christie-deckare.

Mandelbonden Pep Rotger i Caimari ägnar sig åt att odla och producera mandlar. Han sysslar inte så mycket med för-ädling av produkten, han rostar och saltar mandlarna och säljer dem vidare till olika kooperativ.

Jag har arbetat med annat tidigare, bland annat inom byggbranschen, men sedan 1994 har jag hjälpt pappa med mandelproduktionen, berättar han medan han kör runt oss bland sina många ägor – både oliv- och mandelodlingar.

Några av träden har precis börjat blomma när vi är där, andra inväntar lite mer värme innan knopparna slår ut.

– Mandelträden i mina trakter är skyddade av bergen, de nordliga vindarna kommer inte hit och det är tack och lov ytterst sällan det blir frost. De allra bästa träden, de som ger mandlar med högst kvalitet, är mellan 40 och 50 år gamla. Förr i tiden behövde träden i princip aldrig vattnas, förklarar Pep som verkar behandla sina träd på ett faderligt, beskyddande sätt.

– Man får absolut inte beskära träden på ett aggressivt sätt, då kan det bli sår och infektioner, säger han.

Pep berättar också om det naturliga kretslopp och sam-spel som finns mellan fåren och mandelträden.

– De betande fåren äter upp allt gräs som vi sår under träden och deras gödsel ger sedan all näring som träden behöver.

Under våren är det en lugn period för mandelbönderna. Den viktiga beskärningen är gjord och den intensiva mandelskörden börjar först i september, oktober.

Alltför mycket vattning förstör träden och man bör heller inte överproducera.

Han tycker inte att man ska joxa alltför mycket med mandlar och använda dem på hundra olika sätt.

De är bra som de är, fastslår Pep som är en jordnära och praktisk man. Men de ska ätas rostade, att äta dem med skalen kvar är inte bra för kroppen. Jag rostar mina långsamt i en vedugn.

– Min favoriträtt med mandlar är salsa romesco som passar underbart bra till färsk vårlök.

Smaka och njut på Taverna El Tapas de Flanigan

Taverna El Tapas de Flanigan erbjuder en vänlig, avslappnad atmosfär i en lokal med karaktäristisk inredning och i ett perfekt läge, och garanterar en annorlunda matupplevelse.
Produkter av hög kvalitet är vårt varumärke. Här hittar du ett varierat utbud av tapas från hela landet, allt från södra Spaniens friterade rätter, till pinxos från norr och traditionella.
På menyn finns även rad olika kroketter, korvar, ostar och tortillas – och naturligtvis Mallorca specialiteter ”tumbet” och ”camaiot” och “sobrasada”.

Från måndag till fredag serverar vi klassiska gryträtter: allt från baskiska tonfiskgrytan marmitako till kikärtsgrytor och fabada, den berömda böngrytan från Asturien.

När du väl är här ska du lyssna efter klangen från köksklockan, som signalerar att våra fantastiska ”paellas” och fideuas är redo att avsmakas.

Du bör förstås också prova på vår 900-grams t-benstek av nötkött, mat för gudar.

Tavernan ligger på populära Paseo Mallorca, i ett område med mycket folk i rörelse. Lokalen består av två våningar med plats för 70 matgäster, och en inbjudande utomhuster-rassen som rymmer ytterligare 35.

Du kan besöka oss alla veckans dagar, från klockan ett på eftermiddagen till efter midnatt och köket stänger aldrig. Här finns även plats och möjligheter för alla olika typer av evenemang.

Alla rätter som serveras på Flanigan finns som hämtmat.

Du står inför himlens port, så synda på.

Passeig Mallorca, 20 – Palma de Mallorca – T 971 679 017
Facebook.com/eltapaswww.eltapasdeflanigan.com

Matsmarta val på menyn hos Louise i Palma

En skolpsykolog som startar kreativ matstudio. Det kanske låter som helt skilda världar, men för Louise Sarrión blev det en fullträff. På Grounded Living lagar hon hälsosam och helst veganskt kost till yogaretreats och fester på Mallorca.

Text: Anna Norström
Foto: Pär Olsson

När Louise Sarrións mormor Marianne var ung åkte hon till Mallorca på charterresa. Här blev hon blixtkär i turistguiden. Han fick följa med hem till Småland. Snabbspola fyrtio år. Louise är nu själv boende på ön.

– Det låter kanske som en kliché men nu är cirkeln sluten, säger hon.

Louise Sarrión startade projektet Grounded Living för två år sedan. Efter flera år med sin familj i Madrid hade hon landat på ön och hitta hem till köket. Det blev det en matlagningsverkstad med fokus på det växtbaserade riket. Hon utgår från sin studio på Carrer d’Arnau Rossiñol i Santa Catalina, Palma men arbetar ofta ute på fältet.

– Min idé från början var att göra cateringuppdrag men jag jag får allt fler kunder som antingen har retreats eller familjer som vill att jag kommer hem till dem och lagar mat, berättar Louise.
Många är nyfikna på studion. Under vårt besök sticker en herre in huvudet och undrar om hon serverar lunch.

Hon ger också matlagningskurser. Det finns en stor efterfrågan på Mallorca med just hälsosam och vegansk kost. Men Louise är inte den typen av grön kock som sysslar med några pekpinnar. Jag är inte ”hjärntvättad”, säger hon och skrattar.

– Det här händer ganska ofta att folk knackar på eller kommer in. Från början tänkte jag att jag skulle ha luncher för allmänheten men nu gör jag bara events här för sällskap som bokar in sig.

Hon ger också matlagningskurser. Det finns en stor efterfrågan på Mallorca med just hälsosam och vegansk kost. Men Louise är inte den typen av grön kock som sysslar med några pekpinnar. Jag är inte ”hjärntvättad”, säger hon och skrattar. Själv äter hon kött men inte särskilt ofta, kanske max en gång i månaden. Louise drivs snarare i positiv anda av att få folk att upptäcka nya vägar med grönsaker.

– Och framförallt för mig handlar det om bra råvaror. Det finns det så mycket av här, bara tänk på alla saluhallar!

En av hennes menyer som blivit en storfavorit är hennes veganska tacobuffé. En rätt som därhemma i Sverige är så älskad, speciellt för familjer om fredagarna, där man med enkla medel kan välja bort kött.

Och framförallt för mig handlar det om bra råvaror. Det finns det så mycket av här!

– Även de mest inbitna köttätarna älskar tacobuffén.

Då lagar hon en ”chili sin carne”, alltså utan kött, och serverar med hembakta bröd, salsan pico de gallo och mangosalsa. Den svenska artisten Little Jinder är en gäst som ätit den med förtjusning. På de yoga och hälso-retreats som hon lagar maten åt blir menyn mer hälsoinriktad – med smoothies och grönsaksjuicer som går åt i en försvinnande fart. Deltagarna kan också ta med sig enkla knep hem. Som med hennes gazpacho där hennes knep är att tillsätta något sött.

– Det är mitt hemliga trix! Man kan ha äpple, persika eller nektarin i och då balanseras tomaten med syran. Och så är jag så knasig att jag inte har någon vitlök i, det kan folk tycka är lite konstigt men det behövs faktiskt inte, säger Louise.

Hennes väg till den nya karriären startade för fem år sedan. Efter att ha jobbat som skolpsykolog Madrid ville hon göra något helt annat.

– Jag gjorde det där klassiska och gick olika kurser för att hitta mig själv.

På ett bananskal snöade hon in på raw food och tog en online-utbildning. Just raw food blev hennes biljett in i retreat-världen som växer och blir större för varje år på Mallorca. Och här på ön vill hon bli kvar. Louise och hennes man Fernando har skapat sig ett hem här tillsammans med sina barn Carl, 11, och Linnéa, 12.

– Jag älskar att bo på Mallorca. Barnen kan röra sig helt fritt här.

De tränar triathlon, och har en aktiv livsstil. Hennes man pendlar fortfarande en del för jobb i Madrid men deras bas är på ön. Och lokalen på calle Rossiñol nummer tolv är platsen där Louise får utlopp för sin kreativitet.

– Vi bara sprang på den här lokalen och det kändes så rätt.
För mer info: groundedliving.es

Det mallorkinska köket

Fett, tungt och oljigt. Det mallorkinska köket har ett oförtjänt dåligt rykte som tyvärr grundar sig på förutfattade meningar och okunskap. Här reder vi ut vad som gömmer sig bakom konstiga ord som merluza, cebolla, pamboli, dorada och tumbet, ord som finns på merparten av öns restaurangmenyer. Du får även ett historiskt perspektiv på den mallorkinska maten.

De flesta riktigt bra mallorkinska restaurangerna ligger oftast på mindre lämpliga ställen, långt från stränderna eller Palmas butiksstråk och skybarer. Flera av dem ligger en bit in på ön och har i bästa fall en handskriven matsedel på fastlandsspanska. Någon tryckt meny på engelska, tyska eller svenska är uteslutet. Inte heller har taffliga fotografier på paella någonsin prytt entrén till dessa lokaler.

Text och foto: Johan Lewenhaupt

År 2003 bodde jag i den lilla byn Genova strax utanför Palma och var då granne med den mallorkinske kocken Pedro Alomar. Pedro har den goda smaken att var gift med Åsa Johannesson Alomar. Bland oss svenskar på ön kallas hon ofta ”Vandrar-Åsa” eftersom hon är bergsguide och arrangerar vandringar i Sierra de Tramuntana, öns imponerande bergskedja som numera är klassat som världsarv. Åsa är också aktiv i SWEA. Hon jobbade i resebranschen på 70-talet och ramlade på Pedro i Palma, och sedan dess håller de ihop.

Pedro och Åsa bor i ett stort härligt trevåningshus med havsutsikt. Den ena sonen med familj bor högst upp, själva bor de på mittenplan och i uthyrningsdelen längs ner har jag själv bott flera gånger när jag behövt ”komma bort” för att skriva.

Förutom att kunna förvandla en till synes trist och frusen kyckling från Eroski till något som bara faller sönder i munnen av smakrik lycka är Pedro en stor anhängare till kamadogrillar. Att ha bra hjälpverktyg när man lagar mat är viktigt men ännu viktigare är att ha kunskap om hur man hanterar råvarorna på grillen eller hanterar andra hjälpmedel för att få till en smaklig måltid.

Medan Åsa kör matlagningskurser i det egna köket möter Pedro gärna upp med gamla sina manliga bekanta som också är matintresserade för gemensamma måltider som tar halva dagen att såväl laga som att inta. Själv har jag haft äran att hålla föredrag för Pedro och han jaktkamrater i ett stort och gammalt garage nere i Portixol. Det garaget skulle miljö- och hälsovårdsmyndigheten visserligen haft en del synpunkter på som ”matsal” men trivselfaktorn var hög och det blev vansinnigt gott.

Mallorcas strategiska läge i Medelhavet, som resulterat i att ön bytt ägare flera gånger under årtusendena via regelrätta krig mellan allt från romare, morer, araber, och katalaner, har påverkat öns gastronomiska resa och satt sin tydliga prägel på matutbudet.

Åsa står redan vid grytorna när jag kliver in i köket i huset i Genova medan Pedro dubbelcheckar temperaturen i den förberedda Kamadogrillen.

– Det blir sopa mallorquin, vilket inte alls är någon soppa som många svenskar tror, utan mera en gryta med bland annat grovt blött bröd, grönsaker, ja man kan ha i allt möjligt. Köttet har jag dock valt att skippa just idag, förklarar Åsa iklädd stiligt SWEA-förkläde i svenska flaggans färger.

Det mallorkinska köket är så långt ifrån tre korslagda bönor och franska köket som det går att komma. Uppläggningen är enkel och ibland kan rätterna se både tunga och stabbiga ut. Men låt er för guds skull inte luras.

– Ett stort problem är att svenskar och andra turister för den delen med äter mer med ögat än med smaklökarna, förklarar Pedro som även låtit mura upp en stor keramikugn ute i trädgården.
Pedro är urmallorkin och tillåter inget matlagningsslarv. In i minsta detalj förbereder makarna Alomar maten och Pedro, som egentligen har en bakgrund som byggare och tennisspelare, har anlitats flera gånger av det baskiska kockuniversitetet i Pyrenéerna. Kockarna som går ut från detta universitet anställs omgående på toppkrogarna i New York, London, Paris och Madrid.

Matkonsten på Mallorca är precis som på många andra öar grundat på den kreativitet som uppstod för flera hundra år sedan, då man inte kunde importera matvaror på det smidiga sätt som görs idag. Transporterna till och från ön var få och man stod och föll med det som bergen, slätterna och havet runt ön kunde leverera. Mallorcas strategiska läge i Medelhavet, som resulterat i att ön bytt ägare flera gånger under årtusendena via regelrätta krig mellan allt från romare, morer, araber, och katalaner, har påverkat öns gastronomiska resa och satt sin tydliga prägel på matutbudet.
Öns ekonomi var till en början baserad på exporten av oliver, apelsiner och träkol. Redan i begynnelsen tog man reda på vildspar-risen men även vildpepparen som växer på sluttningarna.

Böndernas intensiva jakt på klövvilt resulterade i att vilda djur så som vildsvin och kronhjort utrotades. I början av 1800-talet rymde några getter från en bondgård som förvildades och idag finns närmare 20 000 vildgetter som jagas flitigt då de ställer till mycket oreda i parker och förstör trädgårdslanden på villatomterna. Getköttet styckas och serveras sedan i hemmen eller på många av öns restauranger och går under den spanska benämningen cabra.

Det är även gott om fiskrestauranger i Palma och på ön överlag. Mallorcas fiskevatten ingår i de 28 000 kvadratkilometer som tillhör den balleariska övärlden. Efter japanerna är spanjorerna de landsmän som äter mest fisk i världen.

Turisternas krav på ekologiskt odlade råvaror så som grönsaker och frukter har haft stor påverkan. Det gäller även köttproduktionen som är förhållandevis stor med tanke på att ön inte är större än Got-land.

Öns mest kända inhemska maträtt är Sobrasada, ett mellanting mellan korv och pastej som är närmast orange i färgen tack vare ingrediensen paprika. I november varje år bjuder ägarna av öns stora gårdar in den närmaste byns invånare till sobrasadafest där man stoppar griskött ihop samt intar ett och annat glas rödvin, som även det är lokalproducerat.

Min personliga inhemska favoriträtt är pamboli och kan bestäl-las på de flesta genuina spanska barer och restauranger. Rätten be-står av grovt bröd, tomat vars kött gnuggas in i brödet, serranoskinka, manchego-ost, olivolja och inte minst syrligt beska oliver från Mal-lorca. En kall estrellaöl till detta och man är så nära himlen man kan komma på denna jord.

Mallorcas slättland El Pla har i hundratals år levererat grödor som vete och råg men även grönsaker och frukter som aprikoser, apelsiner, tomater och oliver. Numera håller även Mallorcas olivoljor högsta klass. Varje by med självaktning på ön arrangerar matmarknader med jämna mellanrum där man kan handla allt från grönsaker och kryddor till levande rapphöns och harar. Den mest omtalade är onsdagsmarknaden i Sineu.

Det fårkött som säljs inne i carnecerierna (köttbutikerna) i Palma kommer i första hand från området utanför Arta medan grisköttet härstammar från Manacor- Felanixregionen. Det sistnämnda området levererar även meloner, auberginer och tomater. Även mandel- och ostproduktionen sker mest ute på slättlandet.

Något som ni absolut måste prova är coca de verduras. Små pizzaliknande fyrkanter bestående av deg bakad på grisfett och rikligt med grönsaker ovanpå. Finns att inhandla på alla marknader på ön men även på Palmas tre stora marknader Olivar, Pere Garu- och Santa Catalina.

För dig som gillar att laga mat och experimentera med kryddor kan jag varmt rekommendera 4 espacias (en av Pedro Alomars favoritingredienser). Finns att köpa i välsorterade matbutiker.
Såser används extremt sparsmakat här på ön när det gäller den inhemska maten. Däremot flitigt med örter, förklarar Åsa medan vi sätter oss till bords i köket.

Åsas vällagade sopa mallorquin faller till och med min kära hustru på läppen trots att hon normalt har svårt för blött bröd. Pedro häller upp ett glas vin och hälsar oss välkomna. Därefter följer han upp förrätten med små utsökta lammkotletter som komadogrillen gjort underverk med. Till detta blir det hemlagad pommes frites och aioli. Efterrätten består av nyplockade apelsiner, aprikoser, äpplen och päron.

Det finns en kille i marknaden i Santa Catalina som är från Bunyalbufar som är riktigt bra på frukt, fortsätter Åsa och hugger in på ett päron.

Efter en timme i makarna Alomars kök står magen i alla hörn och jag inser att Pedros och Åsas gemensamma maträtter är extrem svårspöade för en novis som undertecknad. Frugan, som även hon är kockutbildad, slukar emellertid all information med hull och hår.

Den här vågen av ekologiskt odlad mat ska man se upp med, det finns massor med lurendrejare i den branschen. Själv handlar jag mest på mercado Olivar eller Pere garau. Men innan du går måste du göra lite skäl för maten, varsågod och gör ett värmeunderlägg av dessa vinkorkar, förklarar Pedro och kommer ut ur ett förråd med en plastpåse full med vinkorkar och ett metallspänne.
Först tvekar jag, men när jag ser hur slutresultatet kan bli och att underlägget garanterat skulle utesluta brännmärken på matbordet hemma, sätter jag igång. Det går inte fort. Svårigheten att leta runt i påsen och hitta korkar i exakt samma storlek. Sen gäller det att placera dem i rätt ordning och dra åt för allt vad tygeln håller så att korkarna inte trillar ut. Lyckas man inte får man börja om igen från början. Till sist får jag tummen upp, en varmhjärtad kram av Åsa och Pedro samt skjuts hem till palmalyan.

Ordlista för matintresserade

Tumbet: En kryddig, vegetarisk rätt baserad auberginer, tomater, vitlök, sardiner, grön paprika och ibland även potatis som serveras i lerkärl.
Sofrit: Röra på tomat, lök och vitlök som ofta används som bas i det mallorkinska köket.
Arroz marinera: Ris med havsprodukter
Arroz brut: Betyder visserligen smutsigt ris men har inget med smuts att göra. Det är en mix av ris, kött och grönsaker som kokas med kryddor i vatten och blir lite åt det soppliknande hållet. Köttet består oftast av get, kanin, rapphöna eller kyckling.
Frito mallorquin: En maträtt som består av lever, blod, grönsaker, fänkål och påminner om pyttipanna till utseendet.
Caldereta: Tjock soppa
Escaldums: För ön typisk kalkonstuvning
Caracoles: Sniglar
Cebolla: Lök
Setes: Svamp
Pimentos de Padrón: Små stekta saltade gröna paprikor
Empanadas de cordero: Mallorcapiroger fyllda med lammkött och ibland lök och oliver.
Merluza: Kummel
Bacalao: Torkad torsk
Dorada: Guldbrax
Sepia: Bläckfisk
Cabra: Get
Pollo: Kyckling
Cerdo: Gris

Mallorcas hetaste nya middagsbord

Öns restaurangliv riktigt sjuder just nu med nya ställen serverade som på löpande band. Mallorcaliv guidar till krogarna som har det där lilla extra.
Som öns bästa tortilla, snyggaste uteserveringen och en poké bowl man sent ska glömma.

LA TIENDITA
Poké bowl-pionjärer med hälsomat

Tokpopulära tacoshaket Aquanauta ynglar av sig. Det var för drygt ett år sedan som man la till rätten poké powl på menyn. Och det fick genomslag.
Den svensk-mexikanske krögaren Andres Ballinas säger att han vågar påstå att den är en av öns bästa.
– Första gängen jag provade Poké bowl var i Kalifornien, och det stämde precis med våra smaker och vår matfilosofi, berättar han.

Och samtidigt som att gäster i Palma efterfrågar allt mer hälsomat så kände Andres att det var dags att öppna ett till ställe i Santa Catalina. Men med en snabbare, mer take away-vänlig profil denna gång. Menyn är till en början ganska liten – poké bowl med topping av tonfisk, lax eller något vegatariskt eller i burritos.

Tanken är att gästen ska köpa med en lunchlåda till kontoret, stranden, eller plocka upp på vägen hem från gymmet. Aquanatas stammisar kommer att känna igen sig, trots att konceptet skiljer sig åt. La Tiendita drar mer åt butikshållet, och här finns också mexikanska produkter och hantverk.

Hitta Hit: La Tiendita – by El Aquanauta, Calle Soler 21, Palma.

ES PRINCEPS
Fine dining med högtflygande ambitioner

Nya lyxhotellet Es Princeps finkrog Bala Roja har en kock som inte är rädd för att nå ny höjder. Bokstavligt talat. Felipe Moreno har till och med serverat mat i en luftballong, då till ett par som förlade sitt frieri på hotellets tak med utsikt över hela Palma. Och restaurangen har alla möjligheter att bli ett mekka för stans foodies. Här lagas mat med mallorkinskt ursprung, avsmakningsmenyn är en vandring i öns kulinariska historia.

Även på dryckessidan har man valt att ta in några av öns mest namnkunniga producenter. Glädjande nog tar Felipe Moreno vid där flera andra kockar på ön som värnar om sitt matarv och som vill jobba nära råvaran. Så som Maria Sollivelas på Ca Antoneta, och på Clandesti Taller där man gör det med en stor portion lekfullhet. Servicen på Bala Roja sticker också ut, framförallt när hotellets bartender serverar en cocktail mitt i maten.

Hitta Hit: Carrer de Bala Roja 1, Palma.

FABIOLA
Delbar mat i trädgårdsmiljö

Gröna fingrar är Fabiola Gastronomic Gardens grej. Inramad av tapeter med gröna blad och ananas i guldfärg så uppmanas gästen i denna urbana trädgård att dela på maten. Men först inleds kvällen med en cocktail, och här här skakar man fram dem i halv storlek.

På så vis kan man dricka fler, säger servitören med en blinkning. Räkor från Sóller i vitlök är en av favoriterna på menyn liksom storsäljaren, en variant på pekinganka men som istället innehåller fläsk, och som man själv bygger ihop med dipp och salladsblad inuti en pannkaka. Den typiska rätten rysk sallad har här fått en lyxvariant – med hummer. Restaurangen är en upp-hottad, mer publik variant av den mer fine dininginriktade krog som fanns här förut. På dessertsidan märks en variant av den spanka kakan bizcocho som till bara utseendet kommer i en lekfull servering där gästen själv blandar ihop utifrån vad som ser ut att vara ett bakningskit.

Hitta hit: Carrer de Sant Jaume 22, Palma.

NENI
En flört med Mellanöstern

Ett hotell som nog kan stoltsera med öns mysigaste terrass är Bikini i Sóller. För maten står Neni, en restaurang som först öppnade i Wien av den israeliska familjen Molcho. Välj ett av borden längs med ter-rassens utkant och få en hänförande utsikt som bonus. På menyn finns klassiska mellanösternrätter, och den krämiga hoummusen är ett måste att börja med.

Även på cocktailsidan satsar man på lite sting, som den klassiska Margaritan. Den israeliska specialiteten shaksuka, en tomat och äggrätt smakar precis som den man äter i Jerusalem. Vår favorit är Hamshuka, hoummus med hackat lamm och biffkött som äts med varmt pitabröd. Neni har också ett bra vegetariskt utbud, och middagssällskapet delar med fördel på maten. För den utomsockne gästen som ätit sig alldeles för mätt går det ju dessutom att checka in i någon av hotellets väldesignade rum.

Hitta hit: Carrer de Migjorn 2, Sóller.

EL CAMINO
Snabba rätter och super-tortilla

En ny pärla i Palma är El Camino där en lång bardisk utgör restaurangens centra. Stället drivs av en excentrisk musiker och en av Londons mest väletablerade krögare, duktig på det spanska köket. Här går det inte att boka bord, man kliver in och tar plats vid bardisken och kan därifrån njuta av kockarnas skådespel. Maten levereras i en rasande fart: Man säger sig också ha öns bästa tortilla. Rätterna är av tapasstorlek, och restaurangen är ett nytt komplement till väletablerade Tast eller La Rosa Chica.

Menyn är lättnavigerad med till exempel en rubrik för ”frituras” där kroketterna med jamon är en garanterad storsäljare. Prisbilden är förvånansvärt överkomlig, och hit går det att slinka in på bara en rätt och en liten öl liksom att spendera en hel eftermiddag. Ett tips för att slippa vänta på plats vid bardisken är att komma något tidigare eller senare, men det finns också en bardel längst in i lokalen där gäster kan vänta med ett glas tills det finns plats. Vinlistan är också ett slag för sitt hemland med uteslutande spanska viner.

Hitta hit: Carrer de Can Brondo 4, Palma.

Text: Anna Norström

Foto: Pär Olsson

Palmafamiljen som tog omvägen via Thailand

Första gången jag träffade Caroline Grönquist hjälpte jag en kompis med att hämta en tvättmaskin i familjens hem. Huset ligger exceptionellt vackert uppe i bergen mellan Palmanova och Calvia med storslagen utsikt.
Nu visar hon runt mig i det trevliga inredningskaféet vid placa Eulalia.

Text och foto: Johan Lewenhaupt

– Vi har faktiskt just sagt upp huset och flyttat till El Terreno. Det blev ett evigt skjutsande med bilen då både skolan och barnens kompisar finns i stan, dessutom blev det lite nervöst som hundägare med alla processionslarverna som levde i tallarna runt poolen och huset. Här i Palma får våra grabbar äntligen ett normalt vardagsliv.

Lokalen innehåller allt från högkvalitativa handgjorda inredningsdetaljer och prydnadssaker till svenska kanelbullar och hallongrottor hembakade med mycket kärlek.

Hur kom det sig att ni lämnade Sverige?
– Både min make Jens och jag är orädda entreprenörer och var rätt klara med gråkalla tråksverige. Dessutom ville vi visa barnen att det går att bo i andra länder. Vi sa upp oss från våra välbetalda jobb och köpte en liten turistanläggning, faktiskt på nätet utan att ha sett den på plats, på den thailändska ön Koh Lanta. När vi jobbat upp den under ett par år genom att stå i allt från receptionen och disken till att servera sålde vi den och byggde en egen anläggning efter helt eget önskemål, så att vi verkligen fick till en resort precis som vi ville ha den. Det är en trevlig bungalowanläggning som vi driver än idag, även om det är på distans med hjälp av en platschef, förklarar Caroline. Orsaken till att vi efter sju bra år i Asien är tillbaka i Europa och Palma var den ständiga värmen och att vi tröttnade rejält på den thailändska korruptionen, något man drabbas av hur man än gör när man driver företag i landet.

– Vi trodde att det skulle bli mycket enklare i Thailand, men byråkratin där är rena mardrömmen, menar hon.
Caroline och Jens har alltid varit intresserad av inredning och for ofta under thailandsperioden till Chiang Mai som är norra Thailands kulturella centrum, och besökte även närliggande hantverksbyar.

– Där gick jag runt hos de lokala hantverkarna och gav dem ritningar på vad jag ville ha gjort och tog in anbud. Flera av dessa handgjorda interiörprodukter säljer vi nu här på vårt kafé i Palma, berättar Caroline medan hon serverar en kund som just beställt in en hembakad dammsugare och apelsinjuice.

Men varför blev det just Mallorca och Palma?
– Jag hade aldrig varit på ön och det ska villigt erkännas att jag hade rejält förutfattade meningar om grisfester och blaskig sangria när vi for hit med familjen första gången. Men när vi såg den imponerande bergskedjan Sierra de Tramuntana, de härliga stränderna och inte minst vackra Palma var vi sålda. Att det sedan fanns en svensk skola i staden gjorde ju inte saken sämre, fortsätter Caroline.
Vi gillar verkligen temperaturen här efter att ha levt i 40 plusgrader i sju år.

När Jens och Caroline inte jobbar i butiken provar de nya vandringsleder i bergen tillsammans med sina hundar och söner. De har även fått upp ögonen för racketsporten paddel som är mycket populär här på Mallorca.
– Man blir väldigt tajt som familj när man blir ”invandrare” och flyttar till andra länder. Tyvärr har vi märkt att det är en hel del krånglig byråkrati även här på Mallorca, men det går ändå inte att jämföra med hur det var i Thailand. Det har varit både dyrt och mäckigt men vi har haft mycket hjälp av ”El Perrito-proffsen” Lisa och Pella som numera är anställda hos oss, förklarar kaféägarinnan. Pella och Jens, som är utbildad konditor, sköter kafédelen medan jag och Lisa ägnar oss åt inredningsbutiken. Nu har vi koll på pappersarbetet, och spanskan – som är betydligt lättare att lära sig än thailändskan – börjar komma tack vare att ingen på myndigheterna här pratar engelska, vilket är lite förvånansvärt med tanke på antalet utlänningar som investerar sina pengar på ön.

Caroline medger att det var lite jobbigare att starta upp ett nytt liv på Mallorca än de hade räknat med. I månader gick de gata upp och gata ner i centrala Palma innan de hittade den perfekta lokalen innanför placa Cort.
– Annonsen hade varit ute i fyra timmar när vi slog till och nu har vi efter lite om och men fått till ett trevligt vardagsliv som funkar för såväl barnen och oss arbetande föräldrar. Min man är för tillfället i Sverige och jobbar ett par veckor, säger Caroline som även anlitat en agent som hjälper henne med inköpen i Thailand när de själva inte hinner åka österut och välja på plats. Visst blir en del förvånade över kombinationen inredningsbutik och kafé, men det verkar som om att de som kommer in här återkommer och vi har redan ett gäng stamkunder som har vänligheten att skicka hit deras vänner när de besöker ön, förklarar Caroline medan hon tar betalt i kassan av en kund som just köpt en liten handgjord träskål.

– Men vi vänder oss inte enbart till turister utan även lokalborna börjar hitta hit, vilket är uppskattat.

Familjen Grönquists kafé i Palma heter Far East interior & café och ligger på Calle d´en morel 1 (placa Eulalia).

Smaka på 5 landsortskrogar – värda en resa i sig

Aldrig förr har Mallorcas restaurangliv bubblat som nu. Men det är inte bara i Palma det händer. Häng med till fem ställen perfekta för en palett med smak av vår.
I världens mest ansedda restaurangbibel Guide Michelin så motiveras de trestjärniga krogarna med ”en resa värd i sig”. Men inte bara lyxmat behöver locka till utflykt. På Mallorcas landsbygd finns guldkorn värda att vika en långlunch eller kväll en lördag. Och dessutom för en överkomling peng.

Text: Anna Norström

Foto: Pär Olsson

1/ BRUT RESTAURANT

Hipsterkrog med egen öl

De var kollegor i Madrids reklambyråvärld och blev bästa vänner. Men de pratade aldrig om jobb. Bara om mat. Och dryck. Tillsammans plöjde Eduardo Martinez och Gilberto Barros de viktiga matmagasinen, sträckkollade säsonger av Chef’s Table på Netflix och så gick de såklart på restaurang ihop. Så ofta de kunde lagade de mat åt kompisar. Och så behövde de dryck därtill och någonstans där föddes mikrobryggeriet Monsieur Gordo. I augusti öppnade de restaurang i en gammal fabrikslokal i Llubi. Det är just nu hit som öns allra mest kreddiga kockar åker för att testa deras okonventionella matlagning med mycket influenser från tekniker som vi använder Norden.

–Vi picklar och fermenterar. Både ni i de nordiska länderna och Japan inspirerar oss. Vi älskade avsnittet från Chef’s Table med Magnus Nilsson från Fäviken. Det vore en dröm att få åka dit, säger Gilberto Barros.

Det serveras bara en avsmakningsmeny á cirka 12 rätter per kväll och rätterna byts ofta. Inte sällan bär de spår av råvaror från Sydamerika eftersom kockarna kommer från Argentina respektive Brasilien. Små potatisar från Peru och eller en blomma från Anderna. Smaker och texturerna är överraskande många. Det märks att man kommit in i en kreativ köksverkstad. Nu till sommaren planeras eget trädgårdsbygge för att kunna bli mer självförsörjande. De värnar även om matsvinnet – ett helgrillat grishuvud serveras just som det låter.

–Vi serverar allt. Ska man ändå äta djur på restaurang så känns det rätt. Vi vill inte slänga något, säger Eduardo Martinez.

Hitta hit: Carrer la Carretera, 37, 07430 Llubi.

2/ DAICA

Fine dining med stort uttryck

I samma by fast uppe på Llubis kulle ligger lilla butikshotellet DaiCa. Här finns bara tre dubbelrum – men en gedigen matsal i gamla stenvalv med desto fler sittplatser. Namnet är en sammanslagning av ägarna, kocken Caty och hovmästaren David Ribas som för sex år sedan valde bort finkrogslivet på fastlandet för att komma hem och öppna eget.

–I början gjorde vi precis allt själva. Sedan blev min fru gravid och vi var tvungna att tänka om. Nu har vi åtta, nio personer som jobbar här och det funkar bra, säger David Ribas och visar runt i de enkla men eleganta hotellrummen inredda i dova färger.

Maten är dock allt annat än återhållsam. Rätterna är små färgglada konstverk i sig med element från den mallorquinska naturen, och vinerna som serveras är med fördel lokala. Missa inte risotton om den står på menyn: krämig så som den serveras i Italien. Vi serveras popcorn i en liten ätbar strut som del av en aptitretarservering och brödserveringen är så pass väl arbetad att den skulle kunna ha varit en rätt i sig. För mätt blir man.

–Tanken är ju att man ska bli så mätt att man vill bo över också, säger David Ribas halvt på skämt.

Hitta hit: Carrer Farinera, 7, 07430 Llubí

3/ CAN GAVELLA

Strandklubb med paella to die for

Med balans värdig de bästa av ballerinor kryssar servitörer mellan borden med paellapannor om en halvmeter i diametern. Hos strandklubben Can Gavella vid Playa del Muro är det just paellan som drar gästerna, många av dem mallorquiner. Och läget såklart, direkt ovan den nära badvänliga beachen. Kökets tolkning av risrätten är på äkta lokalt vis: Man får man skidor av grön paprika att använda som sked till att äta med. Portionerna är så pass väl tilltagna att de även räcker till middag – något som även insisteras av personalen som gärna boxar upp den mat som blir över.

–Vi vill att vår mat och stämning ska räcka ända hem, säger en servitör i ljusblå t-shirt och ler innan han sträcker över resterna från dagens lunch.

Frasiga nyfriterade småbläckfiskar, chipirones är en annan självklar rätt att börja med. Det här stället räds heller inte att bjuda upp till dans. Det hela går från drömsk housemusik i bakgrunden till fest på ett par minuter under högsäsongernas lördagar. Även om söndagarna är lugnare och mer familjeorienterade. Säsongen drar igång här någonstans slutet av mars. Till en början bara under helger. Men under högsommaren är bordsbokning att rekommendera.

Hitta hit: Disseminat Caset.Capellans, 136, Can Picafort, cangavella.com

4/ BODEGA RIBAS

Vingård som värnar om det lokala

Vingårdarna på Mallorca börjar ta sitt arv allt mer seriöst. Istället för internationella druvsorter satsar många på de inhemska som hamnat i skymundan. Syskonen Araceli och Javier Servera Ribas är två sådana eldsjälar inom öns vinindustri. Efter att ha tagit över gården från sina föräldrar så satsar de alltmer på hållbart vinmakeri – på att gå tillbaka till rötterna. De planterar ut druvor som Cabernet Sauvignon och Merlot. Istället har satsningar på den nästan utdöda vitvinsdruvan Gargollasa fått nytt liv på deras marker.

–För mig är det en självklarhet att vi ska vara helt ekologiska, säger Araceli Servera Ribas.

I Bodega Ribas vinbutik kan man fortfarande köpa vin till literpris på dunk. Att komma förbi på en spontan provning här kostar inget. Men att göra en vertikal provning med lokala tapas i solen på huvudbyggnadens innergård är en upplevelse i sig. Från vitt, till rosé, rött och gårdens egna söta viner. Inte sällan går Araceli själv och spiller vinerna.

–Vi vill att våra gäster ska känna smaken av Mallorca. Och då är det ju extra roligt att kunna jobba med lokala druvor, säger vinmakerskan.

I år kommer produktionen att öka med 20 000 buteljer från deras normala produktion om 170 000. Deras största druva är Mantonegro som ger ett lätt vin med mörk färg.

Hitta hit: Carrer de Muntanya 2, Consell

5/ CA NA TONETA

Familjärt ställe med mycket hjärta

Det är lite uppochner hos Ca Na Toneta i byn Caimari. På ett charmig vis. Baren är inuti en gammal ombyggd garderob och servisen arbetar i privata kläder. Även om uttrycket hemmahoskänsla känns något slitet så är det precis vad systrarna bakom detta ställe lyckas med.

–Vi är en typisk mallorquinsk familj där allt kretsar kring mat. Vi älskar att ha folk över. Det ska vara som att komma hem till oss, det här är ju vårt familjehus trots allt, säger Maria Solivellas.

Hon driver stället tillsammans med systern Teresa som jobbar ute i matsalen. De tog över deras mamma, och Maria lärde sig kockyrket av henne – som även hon var självlärd.

Här serveras en 6-rättersmeny med tydliga spår av trakten och systrarnas familj. Från egna trädgården kommer många av råvarorna, och menyn är till nittio procent ekologisk.

–Choklad, socker, vin och kaffe köper vi in men inte så mycket mer, säger kocken stolt.

Hon värnar om beståndsdelarna i sin mat. Att de kommer från bra, närodlade, förhållanden. Olivoljan kommer från en morbror och oliverna – de mest ljuvliga man kan hitta – från mammas trädgård. Brödet bakas i grannbyn. Ca Na Toneta är en drivande motor i ett slags lokalt kretslopp. De var även tidiga med att ta in naturliga och biodynamiska viner.

Men inga män syns till. I servisen råder ett matriarkat.

–Vi gillar killar men kanske inte på jobbet, skrattar Teresa Solivellas och berättar att de faktiskt har en kille som jobbar i köket just nu.

Hitta hit: Carrer de Horitzó, 21, Caimari.

Garageölens frammarsch

Mallorkinskt öl? Det är inte många som tänker på Mallorca som ölproducent. Här klättrar inte humlen hög och spannmålen har inte varit dominerande på odlingsmarkerna. De senaste tjugo åren har vinproduktionen tagit fart på ön och nu är det ölets tur att ta plats.

Text och foto: Pär Olsson

Bilens motor jobbar hårt på tvåans växel för att orka upp för serpentinvägen som slingar sig längs det vackra landskapet i Tramuntana. Galatzós maffiga topp tornar upp sig bakom kurvorna och Palma ligger redan ett par mil bort. Destinationen är byn Galilea som är en viktig markör på kartan för mallorkinska mikrobryggerier. Det var i köket hemma hos Chelo Ferris och Sebastián Morey som deras första hantverksmässigt bryggda öl tappades. Chelo var den som hade tagit initiativet till att brygga öl på heltid för att få mera tid för sina barn.
– Jag minns hur jag buteljerade de första flaskorna öl med mitt yngsta barn hängandes i bärselen på bröstet, berättar Chelo nostalgiskt.
Det hela började ett par år tidigare med att hennes man kom hem med utrustning för att göra sitt garageöl i familjens hus. Hon var inte speciellt imponerad över sin mans nya fritidssysselsättning. Men med tiden ökade hennes intresse för Sebastiáns hobby. Efter att hon hade fött parets tredje barn bestämde hon sig för att starta sitt mikrobryggeri, som fick namnet Galilea.

Det har gått sju år sedan Chelo tog över sin mans hobby. Hon har utvecklat hantverket till sex stycken kvalitetsöl och blivit något av en pionjär för ölet på de baleariska öarna. Sebastián har stöttat sin frus framgång och han jobbar numera heltid tillsammans med henne i bryggeriet som har växt ur familjen kök och flyttats till bättre lokaler i Puigpunyent.
Parets önskan är att ta tillbaka produktionen till Galilea där de har arrenderat en stor gård. De odlar redan humle och om ett par veckor kommer de första grisarna. Deras mål är att skapa ett naturligt kretslopp på gården där ölen står i centrum. Chelo ser det klart framför sig hur resterna från ölproduktionen blir foder till djuren och hur brödet bakas på den överblivna jästen. I gårdsserveringen dricker gästerna färskt öl och äter andra delikatesser från gården. Det är en långsam process men Chelo har tålamod.
–  Jag har bara hållit på i sju år. I USA till exempel där lokala bryggerier funnits länge har majoriteten av invånarna under 35 år endast druckit öl från mindre bryggerier, förklarar Chelo.
Hon ser inte uppdraget som omöjligt men då det tar tid att ändra folks mentalitet, men är övertygad om att de kommer att nå målet.

Miquel Amoros Crawford som driver Beer Lovers i Alcúdia håller med om att det är svårt att ta sig in på ölmarknaden. Han berättar att de flesta inte vet skillnaden mellan deras öl och den industriella. Ölet från mikrobryggerierna har heller inte nått samma status som vinet. Han förklarar att konsumenterna gärna betalar mer för ett bra vin men det är få av dem som vill lägga pengar på ett kvalitetsöl.
Miguel startade sitt bryggeri tillsammans med sin bror Filip i släktens gamla hus som ligger i en lugn gränd i Alcúdias gamla stadskärna. Bröderna har hållt på i fyra år och nått stor framgång med sitt öl. Förra året fick deras öl Negro, en imperial Stout, medalj på en ölfestival i Bryssel.

Mallorca har fortfarande en liten produktion och Miquel berättar att det finns ett tiotal mikrobryggerier på ön. Tillsammans tillverkar de uppskattningsvis 300 000 liter öl per år. Vilket är ingenting när han jämför det med de lokala vingårdarna som producerar 6 miljoner liter vin om året.
– Vi tillverkar en produkt med hög kvalité som bör få samma erkännande som ett bra vin. Det ligger ett stort hantverk bakom öltillverkningen och behandlas det inte rätt förstörs produkten precis som ett vin, förklarar Miquel.

Öltillverkaren spenderar mycket tid på att ta fram sina recept. Beer Lovers mest uppskattade öl kom till genom ett misstag. Bröderna höll på att ta fram sitt första öl och det visade sig att det var fel på termometern och plötsligt kokade mäsken över och det blev bråttom att tillsätta humlen som stod på tur. I stressen tillsatte de allt i bakvänd ordning. Misstaget visade sig bli en succé och bröderna är eniga om att deras klumpighet har blivit deras bäst säljande öl.
– Vi hade planerat att brygga en pale ale men till slut tappade vi en IPA med mästerligt resultat, berättar Miquel och skrattar.
När vi ses i deras bryggeri har de precis avslutat en lång arbetsdag med att tappa en omgång IPA på exakt 1855 mörka glasflaskor. En kvalitetsmarkör för öl är just mörka flaskor. Han förklarar att deras öl inte innehåller tillsatt konserveringsmedel och är därför extra ljuskänslig. Det tar normalt ungefär sex veckor att brygga ett öl, där halva tiden av processen sker i stora metallkärl där första fermenteringen sker. Därefter tappas ölen på flaskor där jäsningen fortsätter. Under den processen skapas den naturliga kolsyran i flaskorna och tre veckor senare är ölen klar att dricka. Miquel förklarar att ett öl ska drickas färskt eftersom ölets karaktär försämras med tiden. Detta är extra viktigt när det kommer till IPA eftersom humlens smak försämras relativt fort.
– Ett hantverksmässigt bryggt öl gillar inte att resa och ska drickas lokalt. Därför satsar vi inte på att exportera eftersom det är svårt att kontrollera vad som händer med ölet under transporten, säger Miquel.

Gemensamt för mikrobryggerierna på Mallorca är att de har avancerat från hobbynivå till erkända bryggerier. Lluís Albert Rossilló har tagit samma väg. Men det som skiljer honom från de andra är att han inte har ett eget bryggeri och utan är en så kallad fantombryggare, eller gypsy brewer. Han har sju sorters öl under namnet Boscana. Hans intresse för öl tog fart när han studerade på restaurangskolan i Palma och hans lärare bjöd in eleverna till en workshop i att brygga öl. Sedan den dagen har han ägnat många lördagar till att brygga öl.
– Jag har skapat alla mina ölsorter hemma i ett förråd där jag har experimenterat fram det perfekta ölet i små mängder. Sedan har jag tagit receptet till ett bryggeri som får brygga det åt mig i större mängd, förklarar han.

Anledningen till att han valt att vara en fantombryggare är för att slippa den stora investeringen som det innebär att ha ett bryggeri. Han första öl bryggde han hos Chelo och Sebastián. Det var en cream ale som inte är vanligt på marknaden men som var ett populärt öl i USA under spritförbudet på 1920-talets spritförbud. Eftersom Lluís Albert kommer från restaurangbranschen är det viktigt för honom att hans öl kan kombineras med mat. Han har ett nära samarbete med flera av öns bästa restauranger. Stjärnkockarna Marc Fors och Macarena de Castro har använt sig av hans öl till deras avsmakningsmenyer.
– Mikrobryggerierna är fortfarande relativt unga i Spanien men har växt i antal de senaste tio åren. Det kommer att ta tid att ändra ölkulturen i Spanien men vi är på god väg, konstaterar Lluís Albert.

Tre barer med lokal öl

Beer Lovers
Bryggeriet har öppet varje fredag kl 16-20 i högsäsong
C/ Cisterna 7A Alcúdia
www.beerloversmallorca.com

Cervecería Tramuntana
Baren har öppet kvällstid och ordnar ölprovningar
C/ Caro 14 Palma
www.cervezatramuntana.com

Plaer Natural
Vegetarisk restaurang med flera lokala ölsorter. Har öppet kl 13-16.
Plaça de la Quartera 3 Palma
+34 971 22 77 80

Hierbas – den örtdränkta likören

Likören Hierbas de Mallorca härstammar från de medicinska örtdryckerna som förr ordinerades vid högt blodtryck och förkylningar. Idag tillverkas den noggrant med färska örter och anislikör på öns gårdar. På våren dränks de aromatiska växterna i alkohol och lämnas för att mogna fram till högtiden San Sebastián i januari.

Text och foto: Pär Olsson

Majsolen tar tag i fänkålen som vajar i morgonbrisen intill vägen som slingar sig mellan de små gårdarna utanför Capdepera. Här är landskapet stenigt och det finns ingen skog att tala om. Vi är precis i utkanten av naturreservatet Levante på norra Mallorca. Fåren betar ivrigt av den gröna växtligheten som breder ut sig under oliv- och fikonträden. Det är vår och de hälsosamma örterna är frodiga och fulla av smak.
Det är de färska kryddorna som har fört familj och vänner samman idag på Joan Bonnin och Maria Magdalena Rosellós gård, Cases de Son Barbassa. Uppe på en höjd under den klarblåa himlen har paret skapat ett agriturismo. En viktig anledning till att de skaffade gården var för att de tyckte att familjens traditioner höll på att gömmas bort.


Årstiden har anlänt då det är dags att göra Hierbas de Mallorca. Ett tjugotal personer strömmar in på gården med de gröna ingredienserna i sina nävar. Allt placeras på det stora bordet i uthuset, där sobrasada-korvarna hänger i taket efter vinterns slakt.

Husherren Joan skyndar mellan gårdens olika örtodlingar för att skörda det sista inför dagens produktion. Han fyller korgarna med verbena, mynta och johannesbröd. Hans fru Maria Magdalena ber sin väninna att plocka kvistar från mastixbusken intill uthuset.
– Jag lägger sju mastixblad i varje flaska, förklarar Maria Magdalena som ansvarar för receptet.
Redan här står det klart och tydligt att deras likör inte görs på en höft, utan tillverkas efter ett extremt noggrant beprövat recept. Receptet har paret utvecklat under de femton år som de har ägt gården.

Alla som samlats idag framstår som fullfjädrade botaniker när de berättar om de aromatiska växterna. Maria Magdalena förklarar att de experimenterade med örterna innan de kom fram till smaken på den Hierba som de ska göra denna förmiddag. En annan viktig ingrediens är anislikören som kryddorna dränks i. Anisdestillat finns både som söt och torr. De flesta som gör sina egna Hierbas laborerar med både den söta och torra likören för att få fram den rätta sötman i drycken.
– Vi spenderade några år med att laborera med receptet. Så kom vi fram till att det var en av de första flaskorna vi gjorde redan för tio år sedan som hade den bästa smaken, berättar Maria Magdalena. Det var tur att vi hade sparat en flaska så att vi kunde ta fram den och plocka ur alla örterna som fanns i buteljen för att skriva ner de exakta ingredienserna.

Det är fortfarande tidig förmiddag när de sista örterna anländer, det är de gula kamomillblommorna, prydligt nedstoppade i en glasburk. Det är också den ingrediens som blommar sist och därför inte kan plockas förrän i slutet av maj.
– Det är viktigt vart man plockar örterna, förklarar Maria Magdalena. Alla
kryddor kommer från trakten och måste vara färska. Igår var gänget nere vid havet och plockade den vilt växande kamomillen, fänkålen och de övriga ingredienserna.
Hon benämner trakten som ”El Levante Mallorquin”, där solen föds
och havet ligger blått.
– Den kombinationen gör att Medelhavet finns i varje droppe i vår Hierbas, försäkrar hon.

Efter att den sista örten har anlänt blir det full fart i hierbasfabriken. Alla kryddor sköljs noggrant och klipps ner till lagom storlek för att kunna tryckas ner i buteljerna. Arbetet är extremt välorganiserat. De äldsta damerna ansvarar för kaffebönorna, kamomillblommorna och lagerbladen som först trillar ner i flaskorna en efter en. Därefter skickas flaskorna vidare till fänkålen, som utgör den största kvantiteten i receptet. Sedan pillas mynta, citronmeliss och de resterande örterna ner i flaskorna.
Stämningen är på topp och ett fat med skinka och ost vandrar runt bordet som tilltugg. En flaska med fjolårets Hierbas korkas upp och det skålas högt innan den söta kryddiga likören fuktar allas läppar. Alla sinnen får en aromatisk överdos inne i den trånga lokalen som doftar mynta, fänkål och anis.
Gårdens recept innehåller 15 olika ingredienser och Maria Magdalena börjar rabbla namnen på örterna, men blir avbruten av svägerskan som ropar att hon inte ska inte avslöja hela deras hemlighet!
Maria Magdalena skrattar hemlighetsfullt.
– Mallorquiner är stolta över sina Hierbas. De skiljer sig mycket från varandra och alla håller sina recept inom familjen, berättar hon.

Öborna har haft många generationer på sig att utveckla sina Heirbas de Mallorca. Om vi ser tillbaka i historien hittar vi filosofen och författaren Ramon Llull som levde på Mallorca under 1200-talet. Han var fascinerad av den moriska kulturen och blev speciellt intresserad av arabernas destilleringsteknik. Det är genom Llulls dokumentation som man idag kan fastställa när européerna började destillera fram alkohol.
Pep Natta är även han fascinerad av de alkoholhaltiga dryckerna. Han är tekniker på Bodega Túnel som tillverkar den kommersiella Hierbas de Mallorca, och har tillsammans med två kollegor skrivit en bok om likören. Boken heter Les Herbes de Mallorca och kom ut på katalanska i våras.
– Det finns väldigt lite dokumenterat om likören, men vi vet att under 1600-talet började dåtidens apotekare att lägga örter i alkohol. Brygden ordinerades för att bota sjukdomar, förklarar han.
Det är känt att verbena är bra för högt blodtryck, att kamomill hjälper matsmältningen och fänkålen är bra mot förkylningar. Pep hävdar att en mallorquinsk Hierba måste innehålla minst sju ingredienser. Dessa är apelsin, citron, fänkål, verbena, kamomill, rosmarin och citronmeliss – annars anses det inte vara en äkta Hierba. Han kan inte svara på exakt när hierbas blev en njutningsdryck, men berättar att man med tiden troligen tillsatte socker i de beska medicinbrygderna för att göra dem godare att förtära. Man upptäckte därmed att det blev en god likör att dricka i sällskapliga sammanhang.

Det som hänger kvar från forna tider är att likören dricks som en digestif efter måltider, tack vare dess goda matsmältningsegenskaper. Enligt Pep finns ingen perfekt Hierba, vilken man föredrar avgör den personliga smaken. Därför ser recepten olika ut runt om på gårdarna. Även platsen präglar drycken, eftersom jord, luft och vind varierar på ön, plus att kryddorna varierar efter tillgång på de olika platserna.

Maria Magdalena har varit nöjd med sin Hierba i tio år och nämner dess karaktär som frisk.
– En gång provade vi att göra den torrare, men det blev för starkt. Jag lämnar alkoholblandningen till männen. Vi kvinnor ansvarar för att omsorgsfullt och vackert lägga ner örterna i flaskorna, säger Maria Magdalena, och trycker ner några kryddor med hjälp av en stjälk fänkål.
Under några timmar jobbar sällskapet febrilt med att fylla de 180 flaskorna som kommer att bli årets Herbes de Son Barbassa, som de kallar sin likör. Samtalsämnet har glidit över från örter till paellan som står och puttrar i ena hörnet av lokalen och sprider dofter av räkor och sniglar. När sista korken hamras ner och försluter buteljen sprids ett glädjejubel i rummet, som dröjer sig kvar i luften som en förväntan över hur likören kommer att smaka när den väl korkas upp flera månader senare.

Svenska hjärtan i Santa Catalina

Stadsdelen Santa Catalina har blivit en av de trendigaste kvarteren i Palma. Detta har lett till en explosion av nyöppnade krogar. Flera svenskar har etablera sig i området de senaste åren. Mallorcaliv har träffat några av dem.

Text och foto: Pär Olsson

Svensken har åkt några varv runt jorden. Vi borstar inte längre tänderna i mineralvatten eller tar en hutt varje morgon för att hålla konstliga magbakterier borta. Maten har blivit en del av resandet och en betydelsefull upplevelse när vi vistas på annan ort. De svenskägda restaurangerna utomlands vänder sig inte specifikt till sina landsmän som de gjorde förr. Detta syns tydligt i Santa Catalina där flera svenskar har öppnat krog. Med blotta ögat är det svårt att se att det är just svenskar som ligger bakom affärerna.
– Det finns en bra mix på restauranger i Santa Catalina och vi är glada över att få vara en del av det, säger Tove Jacobson som är en av de fyra ägarna av Balagan.

Balagan, Calle Annibal 12A
Restaurangen blev det senaste tillskottet i stadsdelen när den öppnade i november förra året. Idag står dörren på vid gavel och det sitter ett ungt gäng och fikar i vårsolen utanför entrén. Hög musik strömmar ur högtalarna och det är full fart i lokalen för att få allt klart inför dagens service.
– Det är lite kaotiskt idag, diskmaskinen har gått sönder och vi har precis bytt meny så det är inte rätt dag att det strular med utrustningen, säger Emil Bergman Podeur som är delägare och ansvarig i köket.
Balagan betyder kaos på hebreiska och passar in på Emils morgon, men det är inte därför de valde namnet. Istället var det för att binda ihop menyns koncept samt personalens spridda ursprung. Tove och Emil kommer från Helsingborg medan Sergi Shevchenco är uppvuxen i Ukraina och Bogdan Tataru har sina rötter i Rumänien. För att göra det mer Balagan reflekterar maten inte ägarnas härkomst utan är en blandning av Medelhavets bästa kök där de har letat influenser från Libanon, Grekland, Italien och Frankrike.


– Tanken med restaurangen är att det ska vara opretentiöst och alla rätter är komponerade för att delas mellan vänner, förklarar Tove.
Menyn är enkel med ett dussin rätter att välja på. Smakrika rätter som baba ganoush, heta musslor eller kärleksbollar gjorda på svärdfisk och pinjenötter gör köket intressant.
Både Emil och Tove har lång erfarenhet inom restaurangbranschen och bildar ett bra team med sina kompanjoner som har erfarenhet med att driva krog i Spanien.
Med små medel har gänget fixat till lokalen för att sätta sin prägel på stället. Stolar och bord har återanvänds från tidigare ägare men har piffats till med ny färg. Utmärkande för matsalen är det stora fönstret som vetter mot innergården som är belamrad med gröna växter och örter. I bakgrunden finns en färglada vägg där Balagan står i fet stil.
Tove och Emil kom till Mallorca för snart tre år sedan. Redan när de träffades sade Tove att hon inte kommer att bo kvar i Sverige.
– Vi blev kära och bestämde oss för att ge oss av tillsammans. Vi funderade en del på vart vi ville flytta. Resonemanget gick mellan Berlin och Köpenhamn tills vi kom på att vi hade en kompis som har en lägenhet på Mallorca, berättar Tove.
Fyra månader senare satt paret på flyget mot ön. De rotade sig snabbt och efter en tids söndagshäng på deras favorit bar ETOH på calle Fabrica började de bli goda vänner med ägarna, Sergi och Bogdan. De nyfunna kompisarna hittade en ledig lokal nära marknaden i Santa Catalina och ville att Tove och Emil skulle bli kompanjoner med dem.

– Både Emil och jag är väldigt impulsiva personer och efter att vi hade funderat en helg bestämde vi oss för att hoppa på projektet. Vi kom fram till att det enda som kan hända är att det går åt helvete, berättar Tove och skrattar.
Det har gått bra för gänget och Tove tycker att det känns väldigt roligt och är stolt över att de redan har flera stamgäster.
– Vi har en härlig internationell spridning bland gästerna men svenskarna är faktiskt en stor grupp. Eftersom det är många som bor i området känns det kul att de kommer till oss, säger Tove.

El Perrito, Calle Annibal 20.
Beviset på det finns bara några portar bort på samma gata. Där håller Linea Dagmar Linder och Luis Curti på att bli varma i kläderna som de nya ägarna av El Perrito. När vi träffas är allt fortfarande nytt sedan de tog över kaféet i höstas. Skön jazz strömmar ur högtalarna när Luis öppnar dörren till det ombonade fiket. Bardisken är belamrad med kanelbullar, chokladbollar och kolasnittar. El Perrito har fått både svenskar och mallorkiner att frossa i fikakulturen. Även kvarterets hundarna är charmade av stället och inte minst hunden Django som sitter och stirrar på sin tyska matte som läser morgontidningen. Han hoppas på att få mera bacon som han alltid beställer till frukost när de kommer hit.
Paret blir den tredje generationen svenskar som äger det lilla kaféet som ligger i ett av gathörnen vid marknaden.
– Tanken är att vi ska bevara den fina andan som de förra ägarna har byggt upp under sina tio år. Det är till exempel ett gäng svenskar som fortfarande har sitt stammisbord bokat varje lördag kl 12.00, berättar Linea.
Eftersom stället har funnits länge är det många som redan känner till det när de kommer till Palma. Hon tycker att det är jättekul och hoppas att det fortsätter att vara en naturlig mötesplats för alla.
– Jag älskar frukost och fika men det ska även finnas god mat. Vår vision är ett bistro kafé med vällagad mat i avslappnad miljö. Det blir nog den stora förändringen förutom att vi har målat om lite, säger Linea.
Det är nära till samtal mellan borden och det märks att det redan är en mötesplats mellan de internationella gästerna. Klientelet innefattar även många av kvarterets hundar.
– Det är hunden som drar hit mig och ibland måste jag ta omvägar för att inte hamna här. Men det är inte så konstigt att hon vill hit när hon blir bortskämd med skinka, säger säger en av gästerna som har kommit med sin Golden retriver Luna.
Linea är uppvuxen utanför Stockholm men har spenderat sina sommarlov på Mallorca sedan hon var 2 år. Hon har sedan bott på ön i omgångar tillsammans med sin argentinska partner och delägare Luis. Hans matintresse väcktes tidigt när han spenderade mycket tid i köket tillsammans med sin mamma och mormor.
– Vi har flyttat runt en del mellan Sverige, Mallorca och Argentina. När vi kom tillbaka till ön och jag fick reda på att El Perito var till salu kände vi att det var helt prefekt. Det blev så fantastiskt som det kan bli i livet när allt faller på plats, säger Linea och skyndar iväg för att ta hand om gästerna som har strömmat in för att dricka sitt förmiddagskaffe.

El Aquanauta, Avenida Argentina 27.
Det hela började som ett socialt projekt för gänget bakom taquerian.
– Vi ville skapa ett skönt ställe att hänga på och tyckte att det fattades ett bra tacoställe i stan, berättar Andres Ballinas som är en av de fyra ägarna.
Hans föräldrar är från Sverige och Mexico och det är hans mexikanska gener som vibrerar på El Aquanauta som firade ett års jubileum i höstas.
Namnet är inspirerat från en legendarisk mexikansk wrestler som kallades El Aquanauta.
– Mallorca är en tropisk ö och vi vill förstärka det genom att servera skaldjurs tacos och margaritas till mexikansk latino musik från 60- och 70-talet, säger Andres.

Simply Delicious, Plaça de la Navegació 5.
I en lägenhet på gatuplan slog Ronen Levy ihop vardagsrummet med sovrummet och inredde det med bord och stolar. Han byggde baren i det andra sovrummet och började laga israelisk mat i det befintliga köket. Ett par år senare har han blivit falafelmannen i Santa Catalina.
– Jag älskar människor och att laga mat, därför öppnade jag restaurangen, berättar han.
Ronen är född i Israel där han träffade en svensk tjej på en kibbutz. Hon förde honom till Rättvik och vidare till Stockholm där han bodde i 18 år.
I april utökar han med en butik i samma byggnad där det ska bli försäljning av ekologiska grönsaker och produkter från restaurangen.

Ziva, Plaça Navegació, 11a.
Petra Wigermos hälsoimperium växer på Mallorca. Det hela började i Santa Catalina för fem år sedan där hennes första kafé och butik ligger.
– Jag öppnade för att jag ville sprida hälsa och kunskap. Vi kan påverka hur vi mår genom att tänka på vad vi stoppar i oss, säger Petra.
Hon berättar att hon var först i Palma med att servera superfood. I höstas öppnade hon två nya Ziva, en av dem ligger i Santa Ponsa och det andra i centrala Palma.
Petra har inte bara fått palmaborna att äta bättre hon har även fått de lokala bönderna att odla produkter som hon sedan använder i sitt kök.

Från land och hav, det kulinariska Mallorca

Mallorca är en ö rik på lokala gastronomiska delikatesser. Här finns ett stort utbud av färska råvaror från land och hav som sedan århundranden har landat på borden i form av välsmakande och vällagade rätter. Det traditionella mallorkinska köket följer de fyra årstiderna och varje råvara har sin bästa tid. Det rätterna har gemensamt är att de nästan alltid serveras med bröd, jungfruolivolja, grönsaker efter säsong och gärna ett glas vin.

Följ med på en kulinarisk resa genom Mallorca. Vi kommer ta er genom byar och städer över hela ön, för restaurangerna och caféerna där du äter som bäst har funnits länge, ofta i generationer, och är väl spridda. Det kommer bli mycket mat så innan måltiden tar sin början rekommenderar vi att du väcker din aptit med en ”palo”, en lokal apertif som med fördel kan spädas med lite vatten. Likören framställs med en kryddblandning av kinabark och gentiana och sötas med karamelliserat socker. Ursprungligen intogs denna dryck som febersänkande medicin.

Från ”frit” till sniglar

En av de allra mest typiska mallorkinska rätterna är ”frit” och finns i många olika varianter. Utöver ärtor, potatis och lök används ofta inälvor som bas. Ursprungligen tillagades frit på slaktrester. Under påsken görs den på lamm, medan sjömansvarianten innehåller fisk och skaldjur. Rätten finns med på de flesta mallorkinska menyer, t ex gör restaurangen på Hospedería Santuari de Cura utanför Algaida mitt på ön en omtalat god variant.
En populär mallorkinsk rätt är ”arròs brut”, en så kallad soppskedsrätt som fått sitt namn av det blod som ursprungligen användes vid tillagningen. Rätten består av ris kokt i en buljong på lök, svamp, gröna bönor, kaninlever och olika slags kött, som kyckling, gris eller vaktel. Den bästa arròs brut serveras enligt de flesta kännare på Celler de Petra i staden med samma namn någon mil österut.

En annan rätt du inte bör missa är ”sopes”, en slags gryta med grönsaker som bas och serverad med fina skivor av bröd. Ta dig förslagsvis norrut till staden Inca och beställ din sopes på Celler Can Amer. Väl där bör du även pröva källarens fyllda auberginer, ”albergínies farcides”, en annan klassisk mallorkinsk rätt.

Sopes

Mallorkinerna håller sin hemlagade mat högt. Palmabor som vill äta som hemma går gärna till Celler Pagès i kvarteret La Lonja. Här serveras bland annat sniglar, en annan delikatess som många mallorkiner njuter av. Till skillnad från de katalanska sniglarna tillagas de mallorkinska i en mustig buljong med örter och ibland även med korven ”butifarró”, såsom på Celler de Randa, inte långt från Sentuari de Cura.

Du får för all del inte glömma fisken och grisen. Fisken tillagas ofta på enkelt vis i ugn med potatis och grönsaker. Grisen ger mallorkinerna deras speciella ”sobrassada”. Denna rökta korv är enligt många en av de främsta kulinariska delikatesserna man kan smaka på Mallorca. Sobrassadans främsta kännetecken, den röda färgen, kommer från den lokala kryddan ”tap de cortí”.

Pa amb oli

Från vinter till sommar

En av julens mest typiska rätter är ”escaldums”, en mustig rätt som görs på kyckling eller kalkon och serveras med potatis, pinjenötter, russin och en sås gjord på lök, vitlök och mandel. På annandag jul äter mallorkinerna traditionellt ”sopa farcida”, det vill säga canelloni fylld med kött eller annan pasta som serveras i köttspad. Även om dessa rätter oftast bara finns på restaurangernas menyer under julen, brukar många familjer njuta av dem hemma under en längre tid. Även julens sötsaker brukar hänga med långt in på det nya året, som mandelnougaten ”torró fluix” och ”tambor d’ametla”, rostade mandlar med karamellöverdrag.

Med vinterns intåg kommer kraftigare rätter, såsom ”fava parada” gjord på bondbönor, revben, grisfötter och tryne. Denna paradrätt tillagas utsökt på restaurang Es 4 Vents i Algaida. Måltiden avslutas med fördel med en ”ensaïmada de tallades”, ensaïmada med sobrassada, som näst intill är oundgängligt dagarna före påsk då den finns att köpa på i stort sett varenda konditori. Ta dig söderut till Campos och pröva den som serveras på Can Pomar.

Förutom frits på lamm äter man på våren gärna ”panades”, en slags piroger som liksom den välkända ensaïmadan går att få tag på året runt. Fyllningen görs på griskött och ärtor, eller med fisk eller kyckling. Panades hittar du ofta i konditoridisken sida vid sida med ”cocarrois”. Cocas som det också kallas är en slags ungsbakad pizzapaj täckt med ett tjockt lager mangold och lök och toppad med grillade tomatskivor, eller med hackad tomat, lök och paprika och i vissa fall russin och blomkål.

Eftersom mallorkinerna inte har vana av att föda upp nötkreatur används sällan smör och grädde i det traditionella köket. Därför görs degen till många mallorkinska bakverken på grisfett, så även cocas. Pröva gärna panades och cocas hos Fornet de la Soca i Palma eller på Forn Can Salat i den lilla staden Montuïri mitt på Mallorca.

Sommartid finns två rätter som aldrig saknas på det mallorkinska matbordet: ”trempó”, en enkel sallad med vit paprika, lök och tomat och smaksatt med jungfruolivolja, och ”tombet” som lagas på friterad skivad potatis, aubergine, paprika och tomats

ås, gärna med ett eller två stekta ägg över. Dessa rätter kan med fördel avnjutas på Celler Son Toreó i Sineu mitt på Mallorca.

Om du ändå befinner dig i Sineu bör du även bege dig till Sa Plaça och smaka deras goda lammbog. Eller ta dig till Sóller och restaurang Sa Teulera” och beställa deras specialitet, en saftig ”porcella”, det vill säga spädgris. Stannar du hellre kvar i Palma och vill smaka på lite av varje finns klassiska ölhallen Sa Premsa. Där serverar man ett typiskt urval av mallorkinska tapas, som man på katalanska kallar ”variat”. Då får du en måltid med valda småportioner av exempelvis köttgryta, bläckfisk, ”tombet”, potatistortilla, köttbullar – på katalanska kallas de ”pilotes” – och givetvis ”tacones”, en rätt gjord på tarmar och magsäck.

Som avslut på måltiden kan du gärna pröva de klassiska skorporna gjorda på olja från Muro och Inca. Ät dem som de är eller med lokal ost från Formatges Burguera, Grimalt eller Prilac.

Väljer du hellre sött till kaffet kan du ta dig till restaurang Montimar de Estellencs och pröva deras ”greixonera de brossat”, till Pastelleria Can Molinas i Valdemossa för deras speciella potatisbakverk, till Forn Can Munar i Manacor för deras berömda suckar, ”sospiros” eller till konditoriet Can Roca i samma stad för att smaka ”pastís de pobre”, de fattigas kaka.

Här är det också på sin plats att åter nämna öns specialitet ”ensaïmades” från Forn de Ca na Joanaineta i Alaró och ”rubiols” från Forn de Can Salem i Algaida, eller för den delen från Forn de Glòria i Palma. ”Rubiols” är små sockrade kakor fyllda med marmelad och kvarg, som under påskveckan med fördel äts tillsammans med den pepparkaksliknande småkakan ”crespells”.

Känner du dig mätt? Låt dig då väl smaka ett glas örtlikör, en populär digestif bland Mallorcaborna. Örtlikören dricks antingen söt, som halvtorr eller torr.

Slutligen vill vi nämna några kockar som har utvecklat de klassiska mallorkinska rätterna till konst: Miquel Vicens på restaurang Can Calent i Campos, Miquel Gelabert på restaurang Can March i Manacor och Pep Socias på restaurang Bri i Palma. Tre restauranger som var och en bjuder dig på en gastronomisk resa, likt den du just har avverkat.

Bon Profit!

Text: Bartomeu Font
Bearbetning: Karolina Kallentoft