Tolkarna på Clinica Juaneda

Juaneda International Patient Care Service erbjuder vård, stöd och kommunikation på patientens eget språk

”På Balearerna har ett stort antal européer och andra utlänningar tillgång till bostäder där de bor flera månader om året. Under högsäsong får de sällskap av tusentals turister som även de kan behöva medicinsk hjälp. I samma stund som en utländsk patient kommer in på vårt sjukhus, i akuta situationer, för att besöka en specialist eller för att få dialys, så får han eller hon vård på sitt eget språk», förklarar Karin Erlandsson, svenskspråkig tolk på Clinica Juaneda.

Kommunikation är en grundläggande när det kommer till att förstå varandra. Språket är vårt viktigaste verktyg för att uttrycka oss och relatera till varandra. Sedan Juaneda grundandes år 1917 har vi varit det sjukhus dit nationella och internationella patienter vänt sig. «Vi är specialister på sjukvård för turister som besöker öarna och de utlänningar som vistas långa perioder i Balearernas skärgård», tillägger Karin.

Juanedas sjukhus har ett internationellt patientservicekontor som leds av professionella tolkar av olika nationaliteter som alla har lång yrkeserfarenhet. Tillsammans garanterar en heltäckande och personlig vård. Tolken Kirsi Riihimäki berättar: ”Arbetet vi gör på sjukhuset är givande för alla inblandade eftersom det erbjuder fördelar för både patienten och det behandlande vårdteamet. Vi tolkar garanterar optimal kommunikation mellan alla parter.”

Vanligtvis besöks en vårdcentral utomlands till följd ett akut behov. Patienten befinner sig ofta i en känslig situation och i en obekant miljö, och kräver ofta mer eller mindre omedelbar service, beroende på omständigheterna. Kirsi fortsätter: ”Vi har ett erfaret och omfattande team som är verksamt på ett och samma sjukhus och tillgängligt 365 dagar om året. Tillsammans erbjuder vi personlig vård, stöd och hantering på över 20 olika språk för att våra patienter ska kunna meddela sig enkelt, bekvämt och tydligt på sitt hemspråk. Vårt jobb är att bemöta patienterna på sitt språk och få dem att känna sig trygga”.

Tolkarna på Juanedas Sjukhus: «I samma stund som en utländsk patient kommer in på vårt sjukhus så får han eller hon vård på sitt eget språk.»

”Det finns patienter som jag fortsätter ha kontakt med, trots att tio år har gått och de har flyttat tillbaka till sina hemländer. Många av dem besöker oss när de tillbaka på ön. De vill hälsa och träffa läkaren som behandlat dem. De är enormt tacksamma för den vård och omvårdnad de fått. Om du närmar dig patienten med öppenhet kommer du in i ett samspel där han öppnar upp och litar på dig. Och det gäller oavsett nationalitet, säger Karin.

Tolkteamet består av professionella språktolkar av olika nationaliteter. Dessa följer med, underlättar och möjliggör kommunikation mellan personalen, patienten och patientens familj. «Vi tar även hand om administrativa förfaranden med utländsk privat- eller reseförsäkring för att underlätta pappersarbetet åt våra patienter», förklarar Kirsi. ”Dessutom organiserar och hanterar vi patientbesök för onkologi- och dialysbehandlingar. Många patienter tror att deras möjligheter att resa begränsas eftersom de är i behov av vissa behandlingar, såsom dialysbehandling. Lyckligtvis är det långt från sanningen. Det är inte svårare än att patienten måste utföra sin behandling på en annan plats än sin vanliga. Samtidigt som de kan upptäcka vår vackra ö kan de även få sin behandling på vårt sjukhus”.

”Alla här utför en slags patientvård. Läkaren, sjuksköterskan, vaktmästaren, receptionisten, alla. Vår verksamhet kretsar kring patienten som vi måste lära känna, förstå och ta hand om på bästa möjliga sätt”, säger Karin.

Grupo Juaneda var först med att implementera nationell och internationell patientvård inom Balearernas privata hälsovårdsområde med uppdrag att underlätta patientens vistelse på sjukhuset så långt det är möjligt.

Clínica Rotger öppnar en ny avdelning för en säker och respektfull förlossning med det senaste inom förlossningsvård

På tredje våningen, vägg i vägg med kirurgavdelningen, har Clínica Rotger invigt sin nya förlossningsavdelning med fem individuella förlossningsrum, fullt utrustade med bekvämligheter som anpassningsbara tekniska och sensoriska lösningar. Avdelningen har ett förlossningsbadkar och ett operationsrum för kejsarsnitt med separat eftervårdsrum som låter mamman och det nyfödda barnet vila ostört i en intim och säker miljö.

Clínica Rotger, det privata sjukhus som utför flest förlossningar inom Balearernas hälsoområde, utvecklas kontinuerligt för att alltid kunna erbjuda de bästa och senaste hälsotjänsterna i en vänlig, modern och säker miljö med målet att kvinnans graviditet, förlossning och eftervård ska bli en positiv upplevelse att minnas.

Den nya förlossningsavdelningen ligger i en helt ny miljö, intill kirurgavdelningen på plan tre i den vackra sjukhusbyggnaden i centrala Palma. De fem förlossningsrummen är fullt utrustade med all tillgänglig säkerhetsutrustning och de främsta tekniska lösningarna för att kunna erbjuda största möjliga bekvämlighet för den blivande modern, hennes medföljande och det nyfödda barnet.

Från att kvinnan skrivs in på kliniken omges hon av ett specialistteam som står berett att tillgodose alla behov fram tills mamman och barnet är redo att skrivas ut.

All bekvämlighet på ett ställe

Redan vid ankomst visas den blivande mamman och hennes medföljande in i rummet där förlossningen kommer ske. De nya förlossningsrummen är enkelrum utrustade med alla bekvämligheter, såsom tv och badrum, och med en justerbar säng som gör att flera positioner kan väljas inför förlossningens slutskede. I rummen finns även lianer, förlossningsstol och pilatesboll för att hantera och lindra smärta.

Avdelningen har även ett förlossningsrum med ett badkar tillgängligt för de kvinnor som uppger att de önskar det i sitt förlossningsbrev.

Hela enheten syftar till att underlätta en personlig och positiv förlossningsupplevelse under överinseende av ett erfaret specialistteam och som, om omständigheterna medger, följer den födelseplanering som kliniken tidigare kommit överens med den gravida kvinnan.

Vänlig och anpassningsbar miljö

En annan av avdelningens nya faciliteter syftar till att främja avkoppling och välbefinnande genom sinnesupplevelser som väljs och anpassas efter tycke och behov. Den födande kvinnan kan välja aromen för rummet där förlossningen ska ske, musiken hon vill lyssna på och ljusstyrkan på lamporna i rummet.

De nya förlossningsrummen på Clínica Rotger erbjuder en personlig sinnesupplevelse som inkluderar aromaterapi, musikterapi och färgterapi anpassade efter kvinnans önskemål, för att främja en avkoppling och välbefinnande under hela förlossningen.

Säkerhet under förlossningen

Clínica Rotger är det privata sjukhus på Balearerna som historiskt genomfört det högsta antalet årliga förlossningar. De nya faciliteterna innebär ökad tillgänglighet och bekvämlighet för såväl kvinnan som hennes medföljare, samt anpassning till nya protokoll och strategier som allt oftare efterfrågas i samband med barnafödande.

Det utökade omhändertagandet från Clínica Rotger specialistteam integreras naturligt i de säkerhetsrutiner som kliniken genom åren utvecklat för barnafödande. Alla förlossningar har garanterad närvaro av en neonatalsköterska som genomför den första kontrollen av barnet bara minuter efter att det fötts. Klinikens neonatala intensivvårdsavdelning är utrustad med den senaste generationens inkubatorer och övrig modern tekniska utrustning, medan närvaron av neonatalsköterskan garanterar säkerhet och föräldrarnas delaktighet i den vård och de screeningtester som följer för det nyfödda barnet.

I och med invigningen av den nya neonatalavdelningen kan kvinnor som väljer Clínica Rotger för sin förlossning nu erbjudas tryggheten av ett stort team av specialister under hela den barnafödande processen, från graviditetskontroller till förlossning och eftervård.

Clínica Rotgers specialistteam av gynekologer och barnmorskor, klinikens mödrautbildning och neonatalavdelning har sedan länge definierat standarden för förlossningsvård på Balearerna. Men den nya avdelningen garanteras upplevelsen tack vare de modernaste faciliteter inom förlossningsvård som Balearerna kan erbjuda. Allt med samma höga vårdkvalitet och dedikerade åtagande att erbjuda kvinnor en respektfull förlossning under bästa möjliga villkor för bekvämlighet och säkerhet, som kliniken gjort sig känd för.

Dionisio ”Johnny” Suárez med rätt att knäcka oss friska

När Johnny Suárez var femton år hade han växt snabbt på längden. Det gjorde att Johnny utvecklade en skolios, ena axeln stod upp och ryggraden som såg ut som ett S. Han var då fotbollsspelare i IFK Stockholm och kämpade om en topplacering i pojk-SM. Fotbollslaget hade en egen naprapat, Roger Johnsson, som såg till att Johnny kom till en ortoped och fick korsett. Den skulle han ha dygnets alla timmar utom när han stod på plan. Inklämd i korsetten i två års tid gick han ner i vikt eftersom korsetten begränsade matintaget. Ryggen blev inte rakare, på sin höjd bromsades bara skoliosen. Ändå lyckades Johnny hjälpa laget till bronsplacering, och de blev bästa Stockholmslaget den säsongen. 

Text: Karolina Kallentoft | Foto: Anders Ahlgren

”Du måste göra något, du måste gå på gym och gå upp i vikt”, sa pappa Dionisio oroligt när Johnny äntligen var fri från korsetten. Så han började gymma, och byggde upp 15 kg muskler på 2 år. Ortopeden tittade på ryggraden igen, och nu hade kurvaturen halverats. Musklerna hade rätat upp den.

– Jag har aldrig haft ont i ryggen, och idag har jag inga som helst problem förutom gamla fotbollsskador som spökar. Den återhämtningen var det som fick mig att välja att plugga till naprapat. Och Roger Johnsson, säger Johnny och ler.

Jag vet inte om Roger Johnsson är en legendar eller inte, men han var den förste naprapat jag själv gick till hemma i Vasastan i Stockholm. Jag led av huvudvärk redan då, och jag gjorde det när jag flyttade till Palma för snart sex år sedan och letade efter en naprapat. Jag fick Johnny rekommenderad och sedan dess har jag återkommit några gånger om året.

Johnny Suárez har kliniken Columna Vertebral i Palma sedan 15år.

– Det är så jag brukar få mina kunder, både inflyttade, spanjorer och båtfolk, förklarar Johnny. De rekommenderar mig. Jag har pluggat fem år för att få min legitimation men naprapati är egentligen inte godkänd här, så för de som inte är svenskar, norrmän eller amerikaner måste jag oftast förklara vad det är jag gör.

Så vad är det du gör med dina patienter?

– Kort sagt korrigerar jag felställningar i ryggraden och andra leder i kroppen. Dessa trycker oftast mot nervsystemet eller begränsar ledens naturliga rörlighet, och det är då man kan få värk och inflammation, eller sämre funktion i muskler och leder. Detta kan sedan orsaka allt från huvudvärk, andningsproblematik, sömnbesvär, dålig hållning och ischias.

Vilka skador söker folk för?

– Många som kommer har värk av något slag, men när det finns smärta finns det inflammation. Vissa har akuta idrottsskador där en kroppsdel har svullnat upp, blivit röd och smärtar. Den kan ofta behandlas med kyla och något smärtstillande preparat. Påfallande många besvär orsakas av mental stress och då måste man förstå vad orsaken är. Men generellt rör det sig oftast om ryggbesvär, som ryggskott, kontorsnacke, värk i axlar eller någon annan typ av överbelastning.

Det första jag gör är att ställa frågor, för den stora konsten är att förstå varifrån värken kommer.

Hur går en undersökning till?

– Det första jag gör är att ställa frågor, för den stora konsten är att förstå varifrån värken kommer. Många gånger vet inte patienten det själv, och då uppmuntrar jag till att undersöka den fysiska och psykiska miljön. Kan det vara exempelvis arbetställningen eller hur man sover? En hel del stressrelaterad värk har sin grund i mental stress. Sedan utför jag med patienten olika aktiva och passiva rörelser, och olika nervtester. Nästan alltid ser man en klar förbättring efter behandlingen på just de här rörelsemomenten. Det skapar ett förtroende som visar att man faktiskt kan bli bättre. Själva behandlingen är en kombination av justeringar och massage, muskelstimulering.

Hur ofta behöver man komma till dig?

– Efter två till tre gånger brukar de akuta besvären ha försvunnit, men det är bra att komma på revision var sjätte vecka. Mitt mål är annars att patienten ska förstå orsaken och försöka få bukt med den, då behöver man inte komma tillbaka så ofta.

Vilka är de vanliga orsakerna du ser?

– I första hand har patienterna fysisk smärta till följd av idrott- skador, ryggskott, nackspärr eller andra fysiska skador. Men av erfarenhet ser jag att många påverkas av psykisk ohälsa, och många kommer till mig först när det har gått väldigt långt. Orsakerna kan finnas i miljön runtomkring, som i familjen, arbetsförhållandena, sömn eller kost. Allt detta skapar en fysisk stress i kroppen, men också i huvudet och ger obalanser i hormoner och i nervsystemet som inte får vila. Eller i magen, med magsår som följd. Men man måste vilja bli bättre för att förändra sig. Samtidigt kan små förändringar göra skillnad, då orkar man genomföra nästa förändring. Som att promenera en halvtimme om dagen, om problemet är statiskt.

Sa ronda på Via Argentina serverar klassisk spansk lunch

Kan du se någon oroväckande ohälsotrend i samhället?

– Barn som växer in i en dålig hållning på grund av sina mobiler, paddor och inaktivitet. De växer med huvudet framför kroppen, och det gör det svårare att exempelvis andas ordentligt. Barns hållning kan man korrigera tidigt, men då gäller det att föräldrarna är uppmärksamma. Det kan vara att barnen klagar på smärta, eller att man faktiskt ser att de växer snett. Låt inte barnen sitta i soffan med huvudet hängande utan skaffa ett bra bord till datorn och en bra stol där de sitter korrekt. Jag har även hört ögonläkare som misstänker att problem med barns ögon kommer från mobilanvändande. Det blir ett slitage på ögonnerven när den konstant får jobba inåt med ett nära fokus och blir utsatt för skiftande belysning. Dålig hållning och fysiska inaktivitet bland barn har ökat markant och leder till smärta och övervikt redan hos små barn.

Finns det något du inte kan behandla?

– Något som är svårt att behandla är symptom som kommer av mögel, om man inte kan eliminera möglet är enda lösningen att flytta. I Spanien är det vanligare än i Sverige med fuktiga hus med mögel och många använder mögeltvätt, men det hjälper sällan i längden. Sporerna sätter sig i lungorna och orsakar dåligt allmäntillstånd som du inte blir av med så länge du blir utsatt. Samtidigt finns det tillstånd som man kanske får lära sig att leva med. Jag har lågt blodtryck och får ta det lugnt när jag ska resa mig, men det är inte mer med det. Lider man ska man förstås göra de undersökningar man behöver, men man ska nog akta sig för att övermedicinera.

Vilka råd brukar du ge?

– Ett råd är att ta det lugnare och göra det du själv vill göra, för då mår du bra. Ett annat är att djupandas, att tänka på din hållning och se till att träna rätt och äta nyttigt. Skippa skräpmaten och det raffinerade sockret, det skapar inflammationer i kroppen och en hajp i hjärnan. Laga riktigt mat istället och ät på ställen där de lagar maten från grunden, som på många av de traditionella spanska restaurangerna.

Min värk visade sig bero på kopparöverskott och du hjälpte mig i beslutet att ta ut min kopparspiral. Hur stor roll spelar metaller och kemikalier för vår ohälsa?

– Jag har hört många som blivit av med sin värk när de låtit ta ut sitt amalgam som ju är fullt med kvicksilver och andra tungmetaller. Andra lider av inopererade skruvar eller andra implantat. Besvären kan komma efter hand och därför glömmer man lätt bort dem, men man ska absolut fundera på vilka eventuella främmande föremål man har i kroppen och om man reagerar på dem. Jag lät själv ta ut mitt amalgam i förhoppningen att bli av med mina sömnbesvär. Nu hjälpte det inte, för min del är det nog genetiskt.

Och om man bara är beredd att göra en sak för hälsan varje dag, vad ska man göra då?

– Andas trettio djupa andetag. Överdriv det hela, då blir det en stretch för bröstkorgen som många behöver. Och gör det gärna när du promenerar så får du den biten också.

Katja gör te på olivblad, Mallorcas eget antibiotikum

Katja Wohr har ställt bilen på vägen till finca Son Moragues strax utanför Valldemossa. Nu går vi tillsammans genom de tusen år gamla olivlundarna som breder ut sig över det terrasserade landskapet. Ovanför oss reser sig berget Puig de Teix som jag vid några tillfällen bestigit när jag vandrat Ärkehertigens stig. Samma ärkehertig, Luis Salvador, som också hyrde in sig på Son Moragues under några år i början av 1900-talet medan han studerade öns växtlighet och landskap.

Text: Karolina Kallentoft | Foto: Pär Olsson

Det är början av september och sommarens skörd ska snart tas om hand. Inte olivskörden, den börjar först om en månad, utan av olivträdens avlånga, silvergröna blad. Överallt där vi går ligger smala grenar som fallit till marken när olivträden beskurits för att släppa in ljus och luft till de mognande oliverna. Träden beskärs flera gånger om året, och det är då olivbladen kan tas tillvara. Löven har markägarna traditionellt låtit ligga kvar och förmultna, om de inte bränts med grenarna. Under olivskörden blåses de av med högtrycksspruta för att de inte ska hamna i olivpressen.

– Vi ger nytt liv till resterna efter att träden har beskurits. På så vis skapar vi en cirkulär ekonomi som minskar avfall och koldioxidutsläpp, säger Katja.

Inte förrän nu har olivbladen tagits tillvara i Spanien. Hittills har det inte skett i vare sig Italien, Grekland eller något annan europeiskt olivproducerande land. Katja och hennes kollega Kate behövde ansöka om en stämpel hos regeringen för att få olivbladen att klassas som ätliga. Den stämpeln har de nu fått.

Katja visar mig hur löven strippas för hand.

– Det är en tidsödande process, på en timme får vi ihop ett kilo. Sedan torkar vi dem i ugn över en kolbädd gjord på mandelskal som annars inte skulle kommit till användning, innan vi blandar och förpackar bladen i tepåsar. Det gör att våra produkter är ganska dyra.

Jag stoppar ett av de lätt torkade löven i munnen. Biter av, det finns ju stämpel på att de är ätbara. Det sträva lövet har en tydlig besk smak som förstärks i gommen efter en stund.

– Beska är en smak som hjärnan måste vänja sig vid, säger Katja och jämför med den sötma som vi vant oss vid i vår kultur, inte bara i efterrätter, godis och drycker, utan till frukost, i såser och som bas i snabbmat.

– Men smakar man besk mat vid tio tillfällen inpå varandra så har man bildat ett nytt spår i hjärnan. Då börjar man uppfatta beskan som tilltalande.

Smaken får mig att minnas mormors småländska ostkaka bakad på bittermandel, utan den smakar inte ostkaka som ostkaka. Och favoritglassen piggelin som inte går att få tag på i Spanien, utan dess milda kärnighet skulle inte den isiga päronsmaken vara densamma. För att inte tala om min favoritdrink, Campari soda, som vissa vänner raljerat över – ”tantdrink” eller ”70-talsdrink” kan jag få höra. Men jag är uppvuxen på 70-talet med brunsås, kokta grönsaker och svartvinbärsgelé som tillbehör till söndagssteken och den kokta potatisen, och de gamle avslutade måltiden med något medicinliknande starkt och beskt från Systembolaget. Min poäng är att beska och bitterhet är smaker som var vanliga förr, kanske just för att man såg dem som kurerande, men som i våra tider sockrats bort till oigenkännlighet.

När vi senare sitter i hamnen i Valdemossa och jag får prova Katjas två teer, en i en mild gul och en mild orange nyans, och överraskas av Hur ”gott” och ”normalt” de smakar, så konstaterar hon att min reaktion är tecken på att min hjärna är van vid beska.

Inte förrän nu har olivbladen tagits tillvara i Spanien. Hittills har det inte skett i vare sig Italien, Grekland eller något annan europeiskt olivproducerande land. Katja och hennes kollega Kate behövde ansöka om en stämpel hos regeringen för att få olivbladen att klassas som ätliga. Den stämpeln har de nu fått.

– De här teerna består till femtio respektive sjuttio procent av olivblad, resten av citron och apelsinblomma för att mjuka upp. Många reagerar ändå på beskan. Men du som redan tycker om dem borde börja dricka teerna direkt.

Så varför ska man då göra sig åbäket att vänja hjärnan vid att gilla olivblad? Varför skapar man som Katja och Kate ett företag baserat på något som i vår tid betraktas som kompostmaterial?

Katja berättar att det var Kate som uppmanade henne att starta verksamheten. Det var en solig dag i fjol när de vandrade genom en Mallorcas alla olivlunder. Kate hade tagit olivblads-extrakt som hälsokost under flera års tid och blivit frisk från en långvarig sjukdom. Extraktet gjordes på olivblad som samlats ihop på Nya Zealand, och har under de senaste tio åren blivit allt mer populärt som hälsokost i främst Oceanien och England, där Kate är uppvuxen.

För åtta år sedan sålde Katja sitt företag Flor de Sal. Hennes salt gjordes på saltkristaller från bassängerna utanför Es Trenc och blev känt bl a tack vare de många smaksättningarna som tagits fram av Palmakocken Marc Fosh.

– Efter att jag sålt mitt företag blev jag deprimerad. Jag väntade i flera år på inspiration till att starta något nytt. Jag ville hitta något organiskt, hållbart och framför allt lokalt växande. Gärna med koppling till restaurangvärlden. Jag har jobbat många år inom restaurang- och resebranschen över stora delar av världen och känner mig hemma där. När Kate presenterade sin idé tände jag direkt.

När jag träffar Katja har Dos Alquimistas just lanserat sina första produkter, baserade på skörden från i våras. Dessa två teer som jag nu får smaka, Mezcla no.1 och Mezcla no.2, är deras första. Löven som de använder kommer från Empeltre, en trädsort som har extra beska oliver. Och de kommer från riktigt gamla träd, de är inympade från arabiska olivbuskar som togs till Mallorca för 900 år sedan. Snart kommer de också ta fram en variant på den japanska matcha-latten som kommer heta Olive Latte som även kan användas till smoothies, och ett pulver med smak av rostad hasselnöt, sesamfrön och örter som de kallar Dukkah Mallorquin som kan användas i matlagning. Möjligen blir det också ett extrakt längre fram, som då tas med pipett.

Flor de Sal säljs över hela Mallorca, från lokala turistbutiker och delikatessen till matkedjor. Det går också att få tag på i gourmetbutiker utomlands. Är målet att Dos Alquimistas ska bli lika stort?

– Produkterna har lite olika målgrupper. Mina teer säljs till exempel av tebutiker, hälsocaféer och av hotellrestauranger och matbutiker med lokal profil eller hälsoprofil. Men man vet aldrig vart det tar vägen. Jag har bott i stora delar av världen, och om produkterna blir stora utomlands så kan jag mycket väl flytta dit jag bäst behövs för företaget.

Katja stannar upp och blir tyst en stund. Sedan säger hon:

– Jag älskar Mallorca och har bott här sedan jag flyttade hit från Frankrike för sjutton år sedan. Då hade jag redan idén som blev grunden till Flor de Sal. Nu bor jag utanför Palma med min dotter Florencia. Hon är född och uppvuxen här, och hon har hunnit fylla fjorton. Själv är jag från Schweiz. Zurmat känns som min hembygd även om det inte är där jag är uppvuxen. Men kanske väljer jag att flytta dit en dag.

Olivblad kallas naturens eget antibiotikum, eftersom ett enda olivträd kan överleva angrepp från såväl virus som bakterier i över tusen år. Anledningen är att oliver innehåller polyfenoler, kraftfulla antioxidanter som i studier dessutom visats både kunna sänka blodtrycket och kolesterolet, stärka immunförsvaret och skydda kroppens celler mot bland annat åldrande. Den mest kraftfulla polyfenolen är oleuropein, som inte har hittats i någon annan växt. Olivträdets blad innehåller högre koncentration av just oleuropein, och dessutom elva olika polyfenoler som inte har hittats i oliver och olivolja.

Hälsosamt och smaskigt i Palma

Typisk spansk mat som skinka och friterad bläckfisk, nedsköljd med en kall öl, är kanske inte mest känd för sitt näringsinnehåll. Men gott är det, och folk kommer inte sluta äta det i första taget. Men det finns massa annat gott att äta också, som dessutom gör att du mår bra eller bättre, och faktum är att det blir lättare och lättare att göra det. Mallorcaliv har testat fem cafér och butiker i Palma, inget av dem äldre än ett år, med olika fokus och utbud, men med det gemensamt att de har vår hälsa i centrum. Här finns varken kött eller fisk så långt ögat når, men däremot plastfritt, ekologiskt och närodlat.

Text: Hedda Lapidus | Foto: Pär Olsson

Mama Carmen Coffee and Bakery

Populära Mama Carmen Coffee and Kitchen fick en vegansk lillasyster i juni, bara nåt kvarter bort på Carrer de Rossiñol. Ägaren Alessandro Castillo letade egentligen efter ett större kök för sitt första ställe som knappt har mer än en meter arbetsyta i köket och alltid är proppfullt. Denna lokal, ett före detta bageri med såväl ugn som tillstånd på plats, dök upp, och var perfekt men bra mycket större än vad han behövde så han och kompisen/arbetspartnern The Hippie Baker, eller Sonia Gonzalez, slog sig ihop. Sonia bakar veganska småbröd som munkar och bullar till Mama Carmen och andra caféer i stan. I lokalen finns nu både kök, café och galleri. I köket finns en vegansk kock som lagar raw pasta, soppa, poke bowls och vegansk rumba men mallorkinernas favoriter är smörgåsarna på llonguetbröd.

– Häromdagen hade vi sju engelska gäster som åt äggröra utan att veta det var veganskt men som tyckte att det var den bästa frukosten på länge. Vi gör vår egen veganska ost och skinka också. Jag tror att vi öppnar människors sinne genom att visa att det finns goda alternativ till traditionell mat, säger Alessandro.

Andra favoriter på menyn är pannkakor, granola och acaibowls, och allt kan göras glutenfritt. Här finns en mängd olika kaffevarianter men bara plantbaserad mjölk. Mama Carmen lyckas hålla en ekologisk nivå till 80-90 % men måste Alessandro välja tar han närodlat över ekologiskt. För att minska svinnet använder de appen Too good to go och säljer produkterna mycket billigare i slutet av dagen. Och Carmen, det är Alessandros döda mamma.

Carrer de Rossiñol 3a

Totally gutted

I slutet av oktober öppnade Totally Gutted, den första butiken av sitt slag i Palma. Amerikanska och nyinflyttade Libby McCann vill introducera fermenterad och probiotisk mat som kombucha, miso, kimchi, kefir och kokosyoghurt till oss. Hon är raw vegansk kock som dessutom har pluggat holistisk näringslära med en bakgrund som kock på yachts. Eftersom hon inte får plats med två toaletter (ett krav för att kunna ha café) i den lilla lokalen kommer hon fokusera på försäljning och avsmakning.

Det kan finnas en viss inlärningskurva eftersom smakerna kan vara starka, men kombucha är den dryck som ökar mest i USA. Mikrobiomet i tarmen behöver vara i harmoni, och mat som friterad, stark och drycker som alkohol stör och kan resultera i matsmältningsbesvär av olika slag. Har du gasig mage är det din kropps sätt att säga någonting till dig, säger Libby.

Ingen påstår att du blir superhälsosam av att dricka ett glas kombucha, men probiotikan i den hjälper de bra bakterierna i kampen mot de dåliga och du bryter ned maten bättre. Libby har flera olika sorters kombucha på kran och du kan ta med dig en egen flaska för påfyllning. Allt hon kommer att sälja kan du lägga i medhavd behållare om du vill. Dessutom kan du köpa utrustning om du blir sugen på att börja fermentera hemma, och då får du en scoby (symbiotic culture of bacteria and yeast) på köpet. Den behövs för att processen ska komma igång. En trappa ned har Libby sitt labb, där hon noga övervakar alla bakteriekulturer och levande väsen.

Calle Despuig 52

Nu market

Sandra Chemla Verdu och John Chemla är båda uppvuxna kring Medelhavet och gillar att dyka. När de såg att det hela tiden blev mer plast i havet började de fundera på hur de kunde bidra till att minska den, förutom att försöka städa lite varje gång de var på stranden. När de bodde i Australien brukade de handla i en butik där alla livsmedel såldes i lösvikt och eftersom Sandra har läst en master i CSR och John är kunnig i näringslära och hälsa bestämde de sig för att öppna en liknande butik. Nu Market är så nära zero waste det går och i princip helt plastfri.

Vi försöker också sätta press på våra leverantörer så att de inte levererar produkterna i plast, även om det såklart är bättre med plast kring 100 kg cashewnötter än 100 gramspåsar. Vi vill visa att man kan utesluta plast i alla led, säger John.

Här finns ett stort urval av legymer, spannmål, nötter, torkad frukt, teer, fröer, pasta och ris liksom buteljerad olivolja och honung (som inte får säljas i lösvikt på Mallorca på grund av certifieringar). Dessutom säljer de städmedel i lösvikt och färsk frukt och grönsaker från Mallorca och du kan mala ditt eget nötsmör i en kvarn. I det lilla caféet serveras kaffe med egengjord plantbaserad mjölk och bakverk och det finns en kran för kombucha.

Plaza de Progres 19

Mukka Coffee Palma

Magali de Haas diagnosticerades med glutenintolerans för två år sedan och i samma veva bestämde hon och sambon Isma Plegasuelos sig för att bli veganer. När de flyttade till Mallorca för att öppna café för ett år sedan var det därför självklart att det skulle vara både glutenfritt och veganskt. Ingen av dem har direkt sin bakgrund inom krogvärlden, men Magali extraknäckte på café när hon pluggade. Däremot har hon bakat så länge hon kan minnas, så hennes föräldrar blev inte det minsta förvånade av deras beslut. På Mukka, som betyder farmor på den flamländska dialekt som belgiska Magali talar, serveras frukost och lunch, allt med lite brunchig touch.

– Bestsellern är helt klart de amerikanska pannkakorna! Från början gjorde jag dem söta, men när gästerna började efterfråga salta pannkakor så införde jag sådana också. Och så undrar alla vad äggen är gjorda av, berättar Magali.

Hon avslöjar receptet: rismjöl och butternut squash. Och ”alla”, det är stammisarna som jobbar i närheten och andra som vallfärdar från hela stan. Köket är pyttelitet liksom kylutrymmet vilket medför vissa begränsningar för Magali som lagar all mat, medan Isma gör drycken. Hon har en ugn och gör alla bakverk, men brödet köper hon in. I princip allt är ekologiskt. De lägger en stor vikt vid kaffet, och serverar bara specialkaffe av högsta kvalitet.

Calle del Carme 12

Temple

Det var när Gary Rosenberg från Paris började meditera som hans liv tog en ny riktning. Han skiftade sitt fokus från att handla om att antingen vilja ha eller inte vilja ha saker till en plats i harmoni i mitten och att observera utan att agera. Han började också äta vegetariskt och ekologiskt och slutligen flyttade han till Mallorca för att komma närmare naturen. Han öppnade Temple, kombinerat café och butik, för ett år sedan, och namnet kommer av att han menar att vårt medvetande och vår kropp är ett tempel som vi måste ta hand om.

– Jag vill nära både kropp och själ, med näringsriktig och energigivande mat, doft och musik. Förutom att vi serverar ekologisk och närodlad frukost och lunch har vi events på kvällarna. Jag bjuder in människor som har något att dela med sig av, det kan vara eteriska oljor, musik från Amazonas eller plantbaserad medicin. Dessutom har de flesta som jobbar här en bakgrund inom andlig healing och vi har samma filosofi. Lyckan måste finnas nu, inte i framtiden, menar Gary.

Menyn är enkel, det går inte att ha allt för många val när allt är färskt och plantbaserat. Gary följer årstiderna men vill också ha klassiker på menyn. Här finns också ett stort urval olika drycker, såväl varma som kalla. Folk tycker om att återvända för samma rätter, och kanske också för den lilla uteserveringen på gården. I butiken är det meditationsmattan som är bestsellern, något Gary är nöjd över, eftersom det betyder att fler och fler människor mediterar.

Calle Pou 24

Matsmarta val på menyn hos Louise i Palma

En skolpsykolog som startar kreativ matstudio. Det kanske låter som helt skilda världar, men för Louise Sarrión blev det en fullträff. På Grounded Living lagar hon hälsosam och helst veganskt kost till yogaretreats och fester på Mallorca.

Text: Anna Norström
Foto: Pär Olsson

När Louise Sarrións mormor Marianne var ung åkte hon till Mallorca på charterresa. Här blev hon blixtkär i turistguiden. Han fick följa med hem till Småland. Snabbspola fyrtio år. Louise är nu själv boende på ön.

– Det låter kanske som en kliché men nu är cirkeln sluten, säger hon.

Louise Sarrión startade projektet Grounded Living för två år sedan. Efter flera år med sin familj i Madrid hade hon landat på ön och hitta hem till köket. Det blev det en matlagningsverkstad med fokus på det växtbaserade riket. Hon utgår från sin studio på Carrer d’Arnau Rossiñol i Santa Catalina, Palma men arbetar ofta ute på fältet.

– Min idé från början var att göra cateringuppdrag men jag jag får allt fler kunder som antingen har retreats eller familjer som vill att jag kommer hem till dem och lagar mat, berättar Louise.
Många är nyfikna på studion. Under vårt besök sticker en herre in huvudet och undrar om hon serverar lunch.

Hon ger också matlagningskurser. Det finns en stor efterfrågan på Mallorca med just hälsosam och vegansk kost. Men Louise är inte den typen av grön kock som sysslar med några pekpinnar. Jag är inte ”hjärntvättad”, säger hon och skrattar.

– Det här händer ganska ofta att folk knackar på eller kommer in. Från början tänkte jag att jag skulle ha luncher för allmänheten men nu gör jag bara events här för sällskap som bokar in sig.

Hon ger också matlagningskurser. Det finns en stor efterfrågan på Mallorca med just hälsosam och vegansk kost. Men Louise är inte den typen av grön kock som sysslar med några pekpinnar. Jag är inte ”hjärntvättad”, säger hon och skrattar. Själv äter hon kött men inte särskilt ofta, kanske max en gång i månaden. Louise drivs snarare i positiv anda av att få folk att upptäcka nya vägar med grönsaker.

– Och framförallt för mig handlar det om bra råvaror. Det finns det så mycket av här, bara tänk på alla saluhallar!

En av hennes menyer som blivit en storfavorit är hennes veganska tacobuffé. En rätt som därhemma i Sverige är så älskad, speciellt för familjer om fredagarna, där man med enkla medel kan välja bort kött.

Och framförallt för mig handlar det om bra råvaror. Det finns det så mycket av här!

– Även de mest inbitna köttätarna älskar tacobuffén.

Då lagar hon en ”chili sin carne”, alltså utan kött, och serverar med hembakta bröd, salsan pico de gallo och mangosalsa. Den svenska artisten Little Jinder är en gäst som ätit den med förtjusning. På de yoga och hälso-retreats som hon lagar maten åt blir menyn mer hälsoinriktad – med smoothies och grönsaksjuicer som går åt i en försvinnande fart. Deltagarna kan också ta med sig enkla knep hem. Som med hennes gazpacho där hennes knep är att tillsätta något sött.

– Det är mitt hemliga trix! Man kan ha äpple, persika eller nektarin i och då balanseras tomaten med syran. Och så är jag så knasig att jag inte har någon vitlök i, det kan folk tycka är lite konstigt men det behövs faktiskt inte, säger Louise.

Hennes väg till den nya karriären startade för fem år sedan. Efter att ha jobbat som skolpsykolog Madrid ville hon göra något helt annat.

– Jag gjorde det där klassiska och gick olika kurser för att hitta mig själv.

På ett bananskal snöade hon in på raw food och tog en online-utbildning. Just raw food blev hennes biljett in i retreat-världen som växer och blir större för varje år på Mallorca. Och här på ön vill hon bli kvar. Louise och hennes man Fernando har skapat sig ett hem här tillsammans med sina barn Carl, 11, och Linnéa, 12.

– Jag älskar att bo på Mallorca. Barnen kan röra sig helt fritt här.

De tränar triathlon, och har en aktiv livsstil. Hennes man pendlar fortfarande en del för jobb i Madrid men deras bas är på ön. Och lokalen på calle Rossiñol nummer tolv är platsen där Louise får utlopp för sin kreativitet.

– Vi bara sprang på den här lokalen och det kändes så rätt.
För mer info: groundedliving.es

Ge blod på Mallorca och rädda tre liv – ett av dem kan vara Adrians

– Vi kunde verkligen inte föreställa oss ett liv utan att resa!
Maria Nystedt sitter mitt emot mig på sushi-restaurangen Daikiya i närheten av plaza Alexander Fleming. Hon har just lämnat blod på Banco de Sangre, blodbanken, på andra sidan torget. Det är första gången hon gör det på Mallorca och hon är överväldigad av tacksamheten hon känner för att det gick bra.

Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson

För att få donera måste man vara över 18 år och fullt frisk. I Spanien gäller att man inte får ha varit i Asien under det senaste året på grund av risken för dengue-viruset. Maria och hennes man Magnus åkte alltid på långresor, och särskilt just till Asien. Men när deras andra son föddes ändrades livet radikalt.

Utan donerat blod överlever inte Adrian
Vi väljer båda dagens meny för 9,50 euro. Maria är fortfarande något yr efter blodgivningen när hon berättar varför det är så viktigt för henne att donera.

–Läkarna förstod snabbt att det var något fel med Adrians blod. Han började få regelbundna blodtransfusioner, och jag och Magnus fick ge Adrian en medicin via subcutant dropp varje kväll. Men det var först när vi själva två år senare kontaktade en organisation i Barcelona med specialiserade på sällsynta blodsjukdomar som vi fick en diagnos.

Karolinska sjukhuset i Stockholm där Adrians behandlades gick med på att skicka prover. Sex månader senare tog familjen emot beskedet: Adrian lider av kronisk anemi – hans röda blodkroppar överlever inte och han måste få nya var tredje till fjärde vecka. Bara runt 60 personer i världen har sjukdomen, och alla är anslutna till sjukhus för livslånga transfusionsbehandlingar.

–Under Adrians första två år höll jag tillbaka min sorg, och vi bar på ett hopp om något slags mirakel. När beskedet kom var det som jag föll jag ned i ett hål och sorgen fick fritt spelrum. Adrian skulle vara beroende av sjukhus och mediciner livet ut.

Men mitt i allt detta slogs Maria och hennes man Magnus av tanken på att ett liv utomlands inte var omöjligt, nu när de hade en ingång till det spanska sjukvårdssystemet. De frågade om kvalitén på sjukhusen på Mallorca och överrumplades av läkarens rättframma svar: ”Jag skickar Adrians journal på en gång.”

–Några veckor senare fick vi besked att Son Espases, det stora sjukhuset utanför Palma, kunde ta emot Adrian som patient. Vi åkte dit för att träffa dem och känna efter om vi skulle tycka om att bo här. Allt stämde för oss, och redan samma vår flyttade vi hit!

Behovet ökar på sommaren
Maria vill gärna förmedla hur lätt det är att ge blod.

–Det var ju bara att kliva in, och att ge tog inte mer än tio minuter! Och utanför har de gratis parkering.

Samma budskap får vi av personalen på Banco de Sangre, Mallorcas blodbank som drivs av Balearernas landsting. Eva Gomez Sjunnesson som är född i Stockholm och uppvuxen på Mallorca med en svensk mamma, är marknadsansvarig på Banco de Sangre. Hon berättar:

–Vi har 8 britsar och det är aldrig kö. De flesta av mina kollegor donerar. Vi brukar inte gå ut med det, men erkända studier visar att blodgivare håller sig piggare och friskare än andra.
Eva kan inte nog understryka hur viktigt det är att donera:

–Mycket av vårt blod behövs till operationer och förlossningar, och hela 60 procent går till cancerpatienter. Blodsjukdomar som Adrians är ovanliga men på Menorca finns en hel släkt med en genetisk blodsjukdom. Den släkten skulle inte leva vidare utan blod från donatorer, precis som Adrian.

När Maria fyller i sin hälsodeklaration får jag en längre pratstund med Eva. Hon berättar att den svåraste utmaningen för Mallorca är den stora mängden turister.

–Med turisterna ökar antalet olyckor, det är trafikolyckor, båtolyckor och balkonghoppningar där stora mängder blod behövs. Många av våra donatorer är återkommande, och vi kan ringa in dem vid akuta behov. Vi kan aldrig räkna med att turister tänker på att donera, men vi hoppas att fler inflyttade börjar göra det. Här finns alltid någon personal som pratar engelska och både jag och min chef Ismael Gutierrez kan svenska.

Eva berättar att de allra flesta donerar av samma anledning som Maria, att de känner någon som har behövt ta emot blod och känner ett slags samhällsansvar att kunna ge tillbaka. 20 procent har inspirerats av andra. Resten har nåtts av Banco de Sangre’s kampanjer, eller har sett blodbussen som åker till olika platser enligt ett schema som hittas på Banco de Sangres hemsida donasang.org. Det kan vara större arbetsplatser eller kyrkor och torg, som Plaza España.

450 ml blod på 10 minuter
När Maria är redo får hon ställa sig på vågen, ta blodtrycket och få ett stick i fingret för att mäta hemoglobinet. När sjuksköterskan konstaterat att hon inte har blodbrist är det dags för henne att lägga sig på bristen.

Maria ska donera 450 ml och hon får göra det högst 3 gånger om året (4 gånger för män). Sköterskan Maite Cozar placerar påsen på en våg innan hon spritar Marias armveck och för in nålen. Maria ligger avslappnad på rygg och ser blodet strömma ur venen, på samma sätt som hon var tredje vecka ser blodet strömma in Adrians armveck. Det finns en teoretisk chans att han får blod av sin mamma, men det är mycket som ska stämma.

–Inte bara blodgruppen utan även undergrupper ska matcha. Dessutom måste blodet vara färskt, i Adrians fall inte mer än någon dag för att han ska orka med vardagen i tre veckor. De sista dagarna innan transfusion är han alltid trött, säger Maria från britsen, och i blicken blänker mammaoron till.

–Men det är en väldigt speciell tacksamhet jag känner när blodet strömmar in i Adrian. Färgen på kinderna återvänder, han blir sig själv igen och får ork att leka och vara i skolan. Tack vare att andra personer tar av sin värdefulla tid och kanske övervinner sitt motstånd mot nålar, kan Adrian leva.

Högteknologiskt laboratorium
Påsen med Marias blod är förenad med fyra mindre påsar. Blodet i den minsta förs över till ett provrör som skickas till laboratoriet för analys. Labbet ligger vägg i vägg och jag följer med Eva dit. Det är ett högteknologiskt rum i vitt och turkost som hämtad ur en amerikansk science fiction-film. Eva förklarar:

Tekniken har utvecklats markant bara de senaste åren. Det gör att säkerheten i labbet har ökat och att blodets hållbarhet kunnat förlängas.
Alla laboratorietekniker bär blå gummihandskar. En av dem är Margalida Cerdá. Hon visar oss en korg fylld med märkta provrör.

Innan blodet levereras till sjukhusen måste vi kontrollera att det inte innehåller bakterier eller virus som hepatit, syfilis, HIV eller dengue. Samtidigt med den tekniska analysen gör vi en korsanalys med ett manuell test. Vi tar också reda på blodgruppen. Får patienten blod från fel blodgrupp kan inte de röda blodkropparna transportera syret till kroppens organ.

Blodets väg
De övriga tre påsarna kommer om en stund fyllas med separerade blodvätskor. Eva tar mig till ett rum med stora centrifuger och andra apparater. När hon visar mig runt kommer Alex Lopez in med stora metallådor packade med blod från Ibiza och Menorca, som han just transporterat hit från flygplatsen. Tillsammans med Marias blod kommer de här påsarna placeras i en centrifug där blodet skiktar sig likt olja och vinäger. Eva visar en påse som har rött tyngre blod i botten, och gult ovanpå. Det tyngre blodet består av de järn- och syrerika röda blodkropparna medan det gula är plasman.

Eva pekar på ett tunt transparant vätskelager däremellan, där samlas blodplättarna. Nästa steg är att pressa ut varje blodvätska i respektive påse och sortera ut de vita blodkropparna, som slängs. Det sker i en apparat som ställer in trycket exakt efter påsens vikt. Därefter etiketteras påsarna med samma kod som blodprovet i provröret och placeras på rätt ställe i rätt temperatur. Medan de gula blodplättarna ska vila i rumstemperatur ska de röda blodkropparna till kylskåpet och plasman in i frysen. Efter 24 timmar ska blodplättarna in ett skåp där de hålls i ständig rörelse. När sjukhusen ringer hämtar en sjuksköterska rätt blodpåse och placerar det i en kylväska, som levereras med bil, och ibland flyg, så snart som möjligt.
–Vi brukar säga att en donator ger tre liv, säger Eva och när jag ser de tre påsarna förstår jag hur träffande slogan det är.

Det blir bra ändå
Över kaffet förklarar Maria hur det går till när Adrian får blod.
Det kan ta en hel dag, Adrians blod ska analyseras och påsarna dubbelkollas och själva transfusionen tar två timmar. Adrian känner personalen, vi är ju där minst 17 dagar om året. Han blir alltid så väl mottagen, men varje gång det är dags är han så trött och det är tungt att se. En sjuåring ska ju vara full av liv.

Maria har en blogg i sitt namn och har också skrivit en bok: ’Att leva med långtidssjuka barn – Det blir bra ändå.’ Hon skrev den för att hon själv saknade en liknande bok under de åren då livet rasade omkring henne och hon desperat försökte förstå Adrians sjukdom och hur tillvaron för familjen skulle bli. Det var snart tre år sedan den kom ut och nu finns boken på sjukhus runt om i Sverige. Maria får ofta förfrågningar om att föreläsa.

–Det är en fantastisk upplevelse. Jag har fått en sådan positiv respons. Varje familj som får ett besked om att deras barn är kroniskt sjuk går igenom en svår process. Jag har varit där och i boken är jag öppen med min oro och sorg över att livet inte blev som jag först hade tänkt det. Många är tacksamma att få höra att de inte är ensamma och att vad de känner är normalt.

Maria berättar att Son Espases har kontakt med ett sjukhus i Barcelona.

–Nyligen fick vi besked att Adrian kan bli frisk om de hittar en stamcellsdonator. Det återstår mycket, men det väcker hopp om att Adrian och vi som familj ska kunna ha ett fritt liv som andra. Men tills det eventuellt blir dags är vi tacksamma för alla som väljer att donera. Det finns ju inga läkemedel i världen som kan ersätta mänskligt blod. Det är människor välvilja Adrian förlitar sig på för att leva.

Det var under första världskriget som Röda Korset i Storbritannien började organisera donering och lagring av blod, men de fyra blodgrupperna identifierades redan år 1901 av den österrikiske läkaren och nobelpristagaren Karl Landsteiner. Hans födelsedag den 14 juli är officiellt utsedd till den Internationella blodgivardagen.

Vandring med barn

Första Mallorcavandringen som jag gjorde med mina barn gick från den natursköna byn Deià till den pittoreska hamnen Port de Sóller. Det var en grönskande frisk vårdag, en av de första då vi kunde gå i shorts och linne. Vi tog bussen till Deià och avslutade med paella negra på restaurang Es Canyís som ligger vid stranden i Port de Sóller, just när man vandrat ner längs den slingrande bilvägen från fyren och refugion La Muleta. Precis där stranden börjar finns en dusch där man kan skölja av sig och kanske byta om. Efter andra vandringar har vi lyckats fräscha upp oss hyfsat vid vägkanten för att sedan byta om lite snabbt på en toalett, även på finare restauranger.

Text: Karolina Kallentoft

Det har blivit många vandringar med barn sedan den där första. Mest med mitt yngsta och de flesta med andra barn, också. Helst försöker jag få ihop honom med egna kompisar. Då kan de få igång spontanlekar, de jagar kull, springer iväg och gömmer sig längs stigen, klättrar på klippstenar, klappar åsnor på mulen, tittar efter söta getter eller lammungar, undersöker lämningar eller grottor, eller bara går och snackar.

De gånger sonen inte har haft kompisar med har vandringen varit ett bra tillfälle för oss två att prata. Vi tar samtalsämnena som de kommer och njuter av det vi gör och ser omkring oss, av plötsliga upptäckter längs stigen eller långt borta, mot havet, bergen eller den brutna horisonten. Ofta blir det ordlekar, om det uppstår gnäll som behöver brytas. Men nästan alltid finns det något som man kan fästa blicken på och fundera över, och kanske låta fantasin eller tävlingsinstinkten ta över. En stege över en mur som ska klättras över, en passage man ska hinna före till, ett röse man vill lägga sin alldeles egen sten på, en pinne eller varför inte en frukt att plocka när det är säsong.

Och så förstås fikapauserna.
Vad som helst kan passa som matsäck. Äggmacka eller rejäla måltider i låda eller termos. Salta mandlar, frukt och kanske choklad för snabb energi. Och finns inget café på vägen så brukar en termos med kaffe eller choklad sitta fint. Men planera vattenmängden noggrant. Ta med mycket om solen ligger på. Men heller inte för mycket, eftersom det tynger axlarna i början. Drick lite och ofta för att hålla strupen fuktig, men inte stora klunkar så du måste kissa i ett.

Om ni ska på lång vandring (som kräver mycket dryck), ta gärna en ryggsäck med höftbälte, särskilt om ni valt en väg som börjar uppför. Och ha skor med räfflor och grova sulor, för många leder är steniga. Gärna något torrt att sitta på, som en tidning i en plastpåse. Och solkräm och keps om solen är stark. Plåster och servetter har man också nytta av.

Var noga med säkerheten. När barn är med bör en vuxen gå sist. Vänta in alla vid varje vägskäl, litet som stort. Det kan förresten även gälla ovana vuxna som gärna går och pratar och kanske viker av fel. Är ni osäkra på leden kan det vara klokt att anlita en guide, det finns flera svensktalande på ön.

Det gäller också att välja rätt vandringsrutt. Barn orkar ofta mer än vad man tror, särskilt om leden är lagom utmanande och omgivningarna varierande och kanske kan avslutas med ett dopp. Krångliga partier är ofta roliga, där man kan behöva klättra och ta händerna till hjälp. Men beroende på ålder kan det förstås vara bra att börja med en kortare utan långa stigningar. Se till att inte ha en tid att passa så ni kan ta pauser när det behövs.

Till många leder kan man enkelt ta sig med buss från Plaza España i Palma. Till Sóller går expressbuss och därifrån finns flera kortare fina vandringar. Till pittoreska Fornalutx kan man vandra i cirkel och vara tillbaka på några timmar, och även stanna för lunch. Till Port de Sóller kan man vandra via fyren och refugion La Muleta, äta och bada och sedan gå tillbaka längs bilvägen, eller ta den vackra muséespårvägen tillbaka. Eller ta sig till hållplatsen bakom hotell Eden och ta bussen direkt till Palma.

Vill ni komma högre upp kan ni ta bilen till sjön Cúber och vandra runt den. Lite större utmaning är att ta sig upp för L´Ofre där ni kan njuta av en 360 graders utsikt över ön. Har ni flera bilar kan ni lämna en i Sóller och ta de vackra ”tusentrapporna” genom den spektakulära klyftan Biarranc de Biniaraix ner till Sóller.

Ni kan också planera en rutt där ni tar er tillbaka till utgångsläget med buss. Från mysiga Esporles går en enkel vandringled genom skogen som avslutas med en spektakulär utsikt över havet vid Bunyualbufar. Därifrån kan man enkelt ta bussen tillbaka till Esporles. Alternativt kan någon åka i förväg och lämna bilen och sedan ta bussen tillbaka – allt går bara man planerar. Vandringen från Sóller till Deià är en av öns populäraste och kan avslutas med fika och bad i Cala Deià. Från vägen genom Deià går bussen tillbaka till Sóller, eller hela vägen till Palma om man så vill.

Två lite jobbigare vandringar som avslutas vid utgångsplatsen är La Trapa i Sant Elm och Ärkehertigens stig ovanför Valdemossa. Båda utgår från vackra byar där man kan avsluta med en lunch, och Sant Elm är härligt för bad. Båda går också brant uppåt under ledens första halva. Men ni kommer belönas rikligt med den makalösa utsikten. Från klostret La Trapa ser man ut över ön Dragonera, ett naturreservat dit det går populära båtturer för bland annat snorkling. Från bergskammen längs Ärkehertigens stig har man klara dagar Mallorcas kanske mest intagande utsikt över havet och dalen bort mot Deià. Till och från Valdemossa tar man enkelt buss men till Sant Elm behöver man bil.

En lite kortare vandring med utsikt men dit man måste ha bil är klostret i Alaró. Då tar man bilen den slingriga vägen upp mot den populära lammrestaurangen Es Verger och tar stigen och stentrapporna till toppen med klostret. Väl tillbaka till restaurangen ska man förstås inte missa det grillade lammet. Till klostret kan man även ta sig från byn Orient, men då blir vandringen lite längre. Om maten men inte den långaväga utsikten är viktig kan man istället ta bilen till just Orient och vandra till vattenfallet och de mäktiga grottorna. Vandringen är enkel men vill man hela vägen till grottorna är den rätt lång. Belöningen får man när man äter sin förbeställda arroz brut eller spädgris på restaurang Orient.

Mallorkinerna själva älskar sina vandringar. De kombinerar dem gärna med grillning vid någon av de på helgerna så populära grillplatserna, och kanske övernattning i en av de anspråklslösa refugios som finns runt ön. Refugios är vandrarhem där kanske trettio bäddar delar på ett rum. Enkel mat serveras, men själva idén är inte lyxen utan just friluftslivet och de vackra omgivningarna.

En populär refugio finns i Lluc strax ovanför det stora klostret i Lluc med anor från 1200-talet, som i sig är väl värt en utflykt. Härifrån utgår också flera vandringsleder med utsikt över Tramuntanas bergstoppar, till exempel vackra Camí Vell till Caimari. Lluc ligger mitt i Tramuntana och här är luften lite svalare än vid kusterna. Man säger att vandringssäsongen på Mallorca sträcker sig från september till maj, men lederna runt Lluc kan man ofta vandra även sommartid.

Råkar ni pricka in en molnig dag kan ni även på sommaren välja andra leder. Särskilt om den går genom skogspartier och avslutas vid någon av Mallorcas över 300 stränder, som den till Caló des Màrmol från fyren i Cap de Ses Salines som man bara kan nå till fots.

Det här är bara några exempel – Mallorca har hundratalet vandringsleder. Med lite planering går det att få till en vandring som mycket väl kan visa sig bli semesterns höjdpunkt, även för barnen.

Clínica Rotger: skönhetsbehandlingar och plastikkirurgi med garanti, erfarenhet och säkerhet

Plastikkirurgi och skönhetsbehandlingar används för att korrigera vissa delar av kroppen och därigenom förbättra patienters självkänsla och sociala, psykiska och emotionella välmående. De är dock behandlingar och ingrepp som kräver ordentliga säkerhetsgarantier. De bör endast utföras av specialister med ackrediterad examen och erfarenhet, på kliniker som uppfyller stränga kvalitetskrav. Operationsrum som är utrustade för komplicerade ingrepp, intensivvårdsavdelning, utrustning för blodtransfusioner, blodbank och annan medicinsk utrustning som snabbt kan sättas in vid oförutsedda händelser. Allt detta uppfyller vi på Clínica Rotger och vi erbjuder ett brett utbud av operationer och behandlingar.

Inom området dermatologi tar dr Antoni Bennàssar och dr Elena Manubens hand om huden och ser till att den mår bra. Basen är förebyggande behandlingar och behandling av åldrande hy. De använder de mest effektiva behandlingarna på marknaden, med minimalt invasiva tekniker och alltid i en säker miljö.

Dr Manubens förklarar att man vid fyllnadsbehandlingar och mesoterapi för ansiktet använder hyaluronsyra. Det är en molekyl som förekommer naturligt i vår hud och dess funktion är att återfukta och ge volym och spänst. Med tanke på dessa kvaliteter och det faktum att det är en molekyl som kroppen känner igen får man en väldigt mångsidig och säker behandling, bevisad i kliniska tester. Injektioner med hyaluronsyra ger en djup, intensiv och långvarig återfuktande effekt som gör att hyn får lyster och blir mer elastisk; utseendet föryngras. I kombination med vitaminer och tillväxtfaktorer stimuleras tillverkningen av kollagen och behandlingen hjälper till att återställa hudens naturliga balans. Den rekommenderas för att vitalisera, återfukta och tona ansikte, bröst, hals och händer.

Positiva effekter av botox mot rynkor i pannan, mellan ögonbrynen och runt ögonen

Rynkor och fåror som kallas «uttrycksrynkor» gör att ansiktet ser trött och åldrande ut. De uppstår som ett resultat av upprepad och ihållande sammandragning av ansiktsmusklerna. Behandlingen som används på Dermathos, enheten för allmän dermatologi på Clínica Rotger, gör att muskelsammandragningarna mjukas upp och på så sätt blir ansiktsuttrycket mer avslappnat och rynkorna mindre markerade utan att man förlorar ansiktets naturliga, unika uttryck. Behandlingen utförs på mottagningen med extremt tunna nålar för att minimera skador. Redan nästa dag lever man som vanligt.

Mer avancerade tekniker inom plastikkirurgi, skönhetskirurgi och rekonstruktiv kirurgi

När det gäller behandlingar som kräver kirurgi har vi ett team inom plastikkirurgi, skönhetskirurgi och rekonstruktiv kirurgi här på Clínica Rotger som består av dr Mariano Rovira och dr Ángel López samt kirurgerna Iván Monge och Oriol Roca. De har den utbildning, erfarenhet och tekniskt kunnande som krävs för att kunna erbjuda våra patienter det bästa alternativet för varje fall: från de modernaste teknikerna för bröstförstoringar till lipofilling, injektioner av egen fettvävnad. Den senare tekniken innebär att patientens egen fettvävnad filtreras in i området man vill behandla, framför allt bröst, ansikte, händer och skinkor. Förfarandet används när man vill åstadkomma en måttlig ökning i volym. Fördelarna är att man undviker biverkningar som avstötning av proteser, ärren blir mindre och därmed mindre synliga, och effekten mer naturlig.

Specialisterna på Clínica Rotger har även omfattande erfarenhet av ingrepp som avser skulptering av kroppen, bukplastik, fettsugning och lyft av armar och ben.

Behandling av åderbråck och andra venösa och arteriella besvär

Dr Óscar Merino är Clínica Rotgers specialist inom angiologi och kärlkirurgi. Laserutrustning används för minimalt invasiv behandling av de vanligast förekommande estetiska besvären och hälsobesvär relaterade till vener, artärer och lymfkärl som exempelvis åderbråck och blå ådernät, och andra mer allvarliga vaskulära sjukdomar. På så sätt täcker vi hela utbudet av behandlingar, både estetiska och funktionella, som man kan behöva under livets gång.

BILDER
• Dr Mariano Rovira och dr Ángel López
• Enheten för allmän dermatologi, dr Bennàssar och dr Manubens
• Kärlkirurgi. Dr Oscar Merino
• Dermatologi dr Elena Manubens
• Kärlkirurgi med laser. Dr Oscar Merino.
• Plastikkirurgi. Dr Ivan Monge och dr Oriol Roca

En dag med Karin och hennes svenska patienter

Jag sitter på akuten på Clinica Juaneda i Palma. Det är tidig morgon och få patienter i väntrummet. En ambulans står parkerat utanför. Personalen i receptionen sitter lugnt och jobbar.
Plötsligt rusar två läkare förbi med en sjukhussäng. Mannens åldrande kropp är slarvigt täckt av en sjukhusskjorta. De är på väg mot intensiven. Bakom ser jag Karin Erlandsson i vita sjukhuskläder lugnt gående med en äldre kvinna som jag förstår är mannens hustru. Jag hör dem prata på svenska om försäkringsdokumenten som tydligen glömdes på hotellet i all hast. De går ut till ambulansen som hämtade upp maken, och fram till receptionen där Karin förklarar situationen på flytande spanska. 

Text: Karolina Kallentoft

Foto: Pär Olsson

Karin Erlandsson jobbar med patientservice åt Clinica Juanedas skandinaviska patienter.
Kontoret delar hon med tre kollegor som tolkar på ryska, polska, tjeckiska, holländska, franska och engelska. Hennes tyska kollegor har ett eget kontor. Här finns också svenska Jessica, som Karin går i skift med.
Efter engelsmännen och tyskarna har skandinaverna vuxit till en av sjukhusets största utländska grupper, och av dem är svenskarna i majoritet. På sex år har antalet besök från svenska patienter ökat med nära det tredubbla, och det gäller såväl bokade som akuta.

Ändå är stämningen lugn på det lilla kontoret, och vi får tid att prata. Karin berättar att hon ägnar morgnarna åt att se över dagens besök och hjälpa patienter med tidsbokning. Klockan nio följer hon med läkarna på rond, just idag är sex svenskar inlagda på sjukhuset.
En av dem är Otto, en äldre man med en märklig stålställning runt huvudet monterad på en väst, som tittar in flera gånger under mitt besök. Det visar sig vara en haloväst som håller fyra skruvar i skallbenet på plats. Karin berättar att Otto råkat ut för en cykelolycka, och att hjälmen blev demolerad. Han har snart varit inlagd en vecka och Karin organiserar just nu hans flyg hem till Stockholm.

Framåt dagen blir stämningen allt intensivare. Klockan tre ringer telefonerna konstant samtidigt som patienter tittar in med frågor. Men Karin intygar att det är just det här hon gillar, att kombinera administration med att träffa människor, ständigt vara på gång och gärna bli avbruten av patienter och personal. Och jag förstår att hon menar det. Karin avslutar varje mening med ett leende, och på ett märkligt sätt lyckas hon trots den hektiska miljön behålla sitt lugn.
Kanske beror det på att hon tidigare arbetade som reseledare? Det var så Karin hamnade på Mallorca, för snart fjorton år sedan. Snart blev hon erbjuden jobbet som tolk, trots att hon aldrig hade jobbat inom vården. Med åren har rollen utvecklats till den omfattande kontakt som Karin och Jessica har idag mellan patient, läkare, försäkringsbolag och larmcentral.

Det speciella med vården är att man möter patienter i livets alla skeden. Många möten är smärtsamma, men då finns Karin och Jessica där för att bistå och underlätta. Både patienter och anhöriga brukar vara lättade över att kunna uttrycka sig på svenska i en svår situation. Varje vecka kommer även prästerna från svenska kyrkan och norska sjömanskyrkan på besök.
”Det är kontakten med människorna som jag uppskattar mest”, säger Karin och tillägger att hon nästan alltid möts av leenden och tacksamhet. Som hos Otto, som återigen tittar in på kontoret med ett snett leende bakom sin stålställning.
Karin menar att svenskar söker för samma åkommor som hemma. Eller som hon uttrycker det:
”Likaväl som man kan drabbas av en stroke i Sverige kan man drabbas av det här, på semestern.”

Ändå upplever Karin att turister i högre grad än andra drabbas av olyckor. Hon gissar att det beror på att många Mallorcaresenärer har en aktiv semester, men också att man tenderar ta större risker utomlands.
När jag ber om tips säger hon att hon skulle önska att vissa turister kunde tänka lite mer smart – skydda sig från solen, dricka vatten regelbundet, och inte förtära så mycket alkohol att man tar fel väg hem från krogen, sätter sig på en vespa eller hamnar i slagsmål i Magaluf.
”Ett slagsmål eller en olycka drabbar inte bara hälsan utan även semesterplanerna – en svår fraktur leder till operation, sjukhusvistelse, hemtransport och flera månaders eftervård.”
Hon tipsar också om att hålla koll på sin försäkring, och köpa till reseförsäkring om man stannar längre än 45 dagar. EU-kortet täcker mycket av vården om man vänder sig till ett statligt sjukhus, men inte hemtransport. Det gäller också att följa försäkringsbolagets rekommendationer vid skada. Skulle man exempelvis tacka nej till hemtransport och läget senare försämras, tvingas man betala resan själv.

De förhandsbokade besöken är vanligare inom spansk sjukvård, som fungerar mer preventivt än den svenska – här ingår årliga hälsokontroller och hittas något följs det upp. Men det händer även att man upptäcker åkommor som svenska vården missat.
Karin berättar om en svensk kvinna som ville få huvudvärkstabletter utskrivna. Eftersom värken pågått länge gjorde Juanedas neurolog en magnetröntgen, och upptäckte en stor tumör. Hon blev kvar på sjukhuset och Karin kom nära familjen som flugit hit. Så småningom kunde kvinnan transporteras hem, men några månader senare fick Karin beskedet att tumören tagit hennes liv.
”Det var en väldigt speciell familj som jag kommer att minnas länge”, säger Karin med värme i rösten.

Så här långt i intervjun föreslår Karin att jag tar ett besök hos Otto, och hon visar mig upp till den första av Juanedas tre våningsplan med patientrum. Vi blir genast avbrutna av personal – först av de som tvättar honom under den fårskinnsklädda halovästen, sedan av sköterskorna som lägger om skrapsåren och virar rena lindor indränkta i jod runt skruvarna i huvudet.
Otto ler och jag tror först att det ser värre ut än vad det är ställt. Men jag har fel. Hjälmen stod emot hjärnskakningen, men den skyddade inte mot brottet på översta halskotan.
”Det är samma skador som om man hängt sig”, säger han och berättar att neurologen flera gånger sagt att han hade tur som överlevde. Otto klarade sig otroligt nog även från förlamning, men en lång period av eftervård och rehabilitering väntar.

Otto förklarar att han är 72 år och har cyklat i 12 år. Det är elfte året han cyklar på Mallorca. De var en liten grupp, inte fler än fem där han var äldst, och låg omlott som man bör. Strax innan backen ner mot Selva hände det. Helt omotiverat ställde sig gubben snett framför honom upp vilket fick cykeln att sakta in. Den vinglade till, in i Ottos. Han klarade första vinglingen men inte den andra.
Otto var medveten hela tiden när han föll. Själv tyckte han inte det var så illa. De ringde en taxi och han gick med cykeln till närmaste korsning där taxin kunde hämta upp. Sedan duschade han innan han tog sig till Hospital Muro. Sjukhuset är en del av Juaneda-koncernen och han fick åka ambulans till Clinica Juaneda.
”Inte ett helt ovanligt scenario”, kommenterade Karin det efteråt för mig och menar på svenskarnas inställning att det mesta går över med tiden. Sedan berättar hon att under cykelsäsongen kommer det in svenskar nästan varje dag som drabbats av cykelolyckor. Bara dagen innan kom en svensk cyklist in med brutet höftben.

Efter samtalet med Otto går jag ner till Karin igen. Hon har det lugnare nu och vi hinner komma in på privata samtalsämnen. Karin berättar att hon träffade sin mallorkinska man året innan hon fick jobbet på Juaneda, och nu har de tre barn tillsammans som går i mallorkinsk skola.
Jag undrar om hon tycker att hon lever ett mestadels svenskt eller mallorkinskt liv, och hon svarar:
”Jag är nog väldigt svensk i hur jag tänker och ser på saker. Samtidigt har jag märkt att det spanska spåret att ’keep it simple’ passar mig mer. Jag tycker det är smart att vara praktisk och hålla det mesta enkelt, så att jag hinner mer av det jag gillar tillsammans med familj och vänner.”

Innan vi avslutar frågar jag Karin vad hon tycker att hon har lärt sig av att jobba med människor i utsatta situationer. Karin, som tycks vara lika snabb i tanken som i handlingen, blir för första gången under intervjun eftertänksam. Men så svarar hon med ett leende:
“Det jag framför allt lärt mig är att ta vara på dagarna, särskilt tiden med mina barn. Jag försöker att inte stressa över ett ostädat hem. Istället tar jag hellre barnen med mig ut på vandring, eller låter dem fiska – även om det är en vanlig tisdag efter skolan.”

Text: Karolina Kallentoft

Henning Bensland öppnade hälsoretreat på Mallorca

Henning Bensland följer sanningens flod och känner sig starkare än någonsin. Han pendlar mellan sitt hem i Schweiz och hans ögonsten på Mallorca. Det krävdes en livshotande sjukdom för att få honom att värdesätta livet. Nu vill han inspirera andra till att hitta sitt sanna jag.

Text och foto: Pär Olsson

Jag svänger in på den lilla grusvägen och ackompanjeras av kyrkans klockspel i Santanyí. Gruset knastrar under bilen när jag passerar den stora järngrinden. Det imponerande huset tonar upp sig majestätiskt vid slutet av infarten. Gården har fått namnet Cal Reiet som betyder den lilla kungens hus på mallorkinska. Namnet på gården klär Henning Bensland som har bjudit in till fest denna dag för att fira jubileet för öppnandet av hans holistic retreat.

Det är ett år sedan Cal Reiet stod klart för att ta emot gäster och Henning har gjort en spännande resa för att hitta till sitt lilla kungarike på södra Mallorca. Allt startade en aning tragiskt tio år tidigare. Det var en ruggig dag i januari när Henning gick till sin läkare för att ta emot provsvaren som han hade gjort efter att ha känt sig dålig en tid. Och det var inget positivt besked han skulle möta.

bensland-1-min– Jag såg det själv på röntgenplåtarna som hängde framför mig. Det var som att mitt skelett buktade inåt, berättar Henning Bensland.

Han var 44 år gammal och befann sig mitt i karriären. Han tyckte att han hade en bra liv och bodde i Zurich med sin fru Petra och deras tre barn.

– Allt rasade samman och jag tänkte att nu är det kört. Inom ett år kommer jag att vara total förlamad, berättar Henning att han hade tänkt.
Läkaren gav honom diagnosen MS. Det blev en tuff tid för Henning som inte visste vad han skulle göra av det hårda beskedet. Han är en stark och beslutsam karriärist med sina rötter från Saltsjöbaden utanför Stockholm. Efter sin examen på Stockholms universitet flyttade han utomlands för att börja sin bana inom finansbranschen. Hans målmedvetenhet fanns redan i unga år och den drivkraften har aldrig svikit honom. Beskedet utmanade honom till att hitta nya vägar.

– Jag var van att ta på mig löparskorna och sticka ut och fysiskt springa ifrån mina problem. Det gick inte längre jag blev tvungen att konfrontera min sjukdom, förklarar han.

Han kom fram till att bästa sättet var att bli sann mot sig själv och han ville leva utan den oäkta prestige som han har fått erfara, speciellt mellan män som har höga positioner inom sitt arbete. För att nå dit behövde han guidning och hittade kursen,Träning för livet, som fanns på en kursgård utanför Rättvik. Det innebar att han var tvungen att pendla mellan Zurich och retreatet i Dalarna under ett och ett halvt år.

– Det handlade om personlig utveckling och efter ett tag var det något som hände. Jag kände mig genuint lycklig och behövde inte kompensera med att t.ex. prestera mera på jobbet eller privat, berättar Henning.
Bubblan hade spruckit för Henning och han fick möta helvetet innan han fick till vändningen i livet.

– Jag fick tillbaka friheten. Det är sant att man kan hela sin kropp genom att ta bort de psykologiska blockeringarna. Jag märkte att min sjukdom stannade upp, berättar han och ler.

Tio år har gått sedan det fruktansvärda beskedet. Men Henning tycks vara friskare och starkare än någonsin. Han utstrålar glädje och är avslappnat klädd i linnekläder som är bländande vita likt hans hår. Hans ögon är pigga och lekfulla. Han fortsätter att berätta hur fascinerande det var att få kontakt med sig själv för första gången.

– Det här är min nya värld. Jag kände att jag ville ge något tillbaka men visste inte först vad en affärsman som jag skulle kunna göra för att dela med mig till andra, berättar han.

bensland-3-min

Undertiden som han höll på med sin personliga utveckling drabbades Europa av den ekonomiska krisen. Han hade det förspänt ekonomiskt men kände att han ville investera sina pengar i något annat än i värdepapper. Han var därför på väg till Ibiza tillsammans med sin kollega för att köpa huset det hade bestämt sig för. På vägen dit mellanlandade de i Palma. Under stoppet på Mallorca föreslog deras mäklare att det skulle åka och titta på ett intressant objekt.

– Jag tänkte varför inte, vi hade inget bättre för oss. Jag föll genast för huset och vi åkte aldrig vidare till Ibiza, berättar han.
Det blev ett impulsköp utan grundplan, men investeringen var gjord i form av ett sommarhus i Spanien. Vilket var Cal Reiet på Mallorca.

Huset var i renoveringsbehov och även om Henning älskade stället med den stora trädgården och den vackra mallorkinska fastigheten kändes det inte rätt. Sommarstugan, som han ironiskt kallade huset, var alldeles för stor för honom och hans familj. De skulle bara vistas där några veckor om året.

– Det kändes konstigt när jag satt i det enorma huset. Jag hade lärt mig att man ska dela med sig och där satt jag i ett hus större än vad jag behövde. Det var då det gick upp för mig vad det skulle bli av Cal Reiet, säger Henning.

Hans fru Petra Bensland har funnits vid hans sida hela tiden och var inte sen med att stötta hans planer.
Paret har gemensamt jobbat hårt för att ro iland projektet som har uppstått genom flera tillfälligheter och sammanträffanden utefter vägen. Vilka de har uppmärksammat och fångat upp med öppna sinnen.

Detta är bakgrunden till Henning och Petra Benslands holistiska satsning. Deras största önskan är att en vistels på deras retreat ska hjälpa människor att låsa upp sina hjärtan och komma ut som en bättre person. Så som de själva har gjort.

– Jag skulle inte vara här i min gamla version av Henning, avslutar han med ett stort leende på läpparna och går iväg hand i hand med sin fru för att byta om inför kvällens festligheter.

Text och foto: Pär Olsson

bensland-2-min

Kerstin Salén, hälsodrottningen på Cas Bernats

Många är vi svenskar som på senare år har vallfärdat till denna fantastiska ö där det inte bara är varmt och soligt, utan förvånansvärt lätt att flytta in och etablera sig på. En av pionjärerna, som flyttade till Mallorca redan för 30 år sedan, är en vacker dam med ett spännande förflutet. Kerstin Salén berättar att hennes dröm uppfylldes när hon flyttade till sin gård vid Medelhavet, omgiven av underskön natur med hav och berg så långt ögat kan nå.

salen-2-min

Text: Eva Juhlin-Dannfeldt

QUEEN BEE
Vi träffas på Bar Bosch som är Palmas allra äldsta café. Det är en aning stökigare och mer högljutt än det var i begynnelsen, men med den tillströmning av utländska besökare kan nog restaurangen räkna med ännu fler gäster i framtiden. Kerstin är lika snygg och välklädd som vanligt. Hon glider lugnt fram genom hoparna av turister och låter sig knappast stressas. Tydligen blir man sådär cool av avspänd när man har bott här i ett antal år.
– Jag har alltid haft en stor kärlek till Spanien, berättar hon, kanske beror det på att min första kärlek kom från Alicante. Hjärtat klappar varmt för landet och dess kultur sedan lång tid tillbaka.

Som det diplomatbarn hon en gång var hade hon bosatt sig i England med sin förra man, men innan dess hade de lyckats införskaffa en vacker gård högt uppe på en klippa ovanför Port Soller.
– Vi skilde oss när jag var i 40-årsåldern, och vid bodelningen tog han huset i England och jag fick Cas Bernats, säger Kerstin och får en alldeles speciell lyster i ögonen. Jag hade en väldig längtan och var otroligt euforisk när jag äntligen fick komma hit.

För hon älskar sitt hem, sitt liv och – naturligtvis – sina tre barn, varav två av dem med fyra barnbarn bor på Mallorca.
– Ganska snart efter att jag hade flyttat hit 1987, blev jag kär i en engelsk konstnär som bodde i Deia. Vi bodde tillsammans och tillhörde ett konstnärskollektiv som ställde ut på Mallorca. Det var full fart där på den tiden kan jag lova. Vi levde ett spännande konstnärsliv med mycket musik, teater och andra föreställningar. Livet tedde sig bekymmerslöst, det fanns ingen tidspress och många roliga fester blev det!

Expojkvännen heter David Templeton och bor i Deia än idag. Han var en av killarna som startade det kända Mallorcabandet Pa amb oli Band.
– De spelar på fortfarande, tillägger hon, och idag är de flesta av dem i 70-årsåldern.

I ungdomen utbildade sig Kerstin till socialantropolog på Stockholms universitet och var då väldigt aktiv i studentpolitiken. Därefter blev hon invald som fullmäktigeledamot i Stockholms kommunfullmäktige där hon arbetade i många år.
– Innan jag flyttade till Mallorca hade jag börjat skulptera och måla, vid sidan om alla mina andra intressen.

Kerstin fyrar av ett bländande leende.

Mallorcas natur med de mäktiga Tramuntanabergen i norr har en väldig kraft

HÄLSA OCH VÄLMÅENDE
Något Kerstin brinner mycket för är miljö- och hälsofrågor. I och med att hon drabbades av livmodercancer för 16 år sedan, vet hon det mesta om matens inverkan på kroppen. Därför driver hon också sina ekologiska odlingar samt fårskötsel och produktion av egen olivolja.
– Jag har lärt mig oerhört mycket av mitt lilla jordbruk och vet numera hur man lyckas odla ekologiskt. Det är faktiskt inte så svårt som man kan tro, säger hon. För att få licens för sälja ekologiska matvaror måste jorden ha varit ren i fem år.

Hon gick så långt att hon tillsammans med en amerikansk väninna startade en miljörörelse – Mallorca Goes Green, eller Mallorca Illa Verde på mallorkinska.
– Vi satsade mycket på att stödja bönderna här på ön. De är de som tar hand om jorden. Hälsan börjar i hur tarmarna och deras välstånd beror faktiskt på hur bönderna och hur jorden mår.

salen-4-min

KLOKA ORD FRÅN EN KLOK KVINNA
Roten till det onda som direkt motverkar ett hälsosamt jordbruk idag är GMO-odlingar som alltid kräver monokultivering och att man använder oändligt mycket mer pesticider och herbicider med kemikalier och gifter anser hon.
– I monokultivering av exempelvis majs och soja, förändras hela situationen eftersom naturens egna renhållningsarbetare – maskar, larver och andra insekter – försvinner..

Däremot, i ett småskaligt jordbruk med inslag av permakultur integrerar man alla möjliga grödor på samma område vilket utvecklar en mikromiljö som gör att allting börjar fungera som det ska.
– Jag har ingenting som besvärar mina odlingar, inte ens sniglar!

Kerstin avstår helst från produkter från USA eftersom mångt och mycket är GMO-odlat vilket innebär att de är hårt besprutade, odlade med glyfosater som WHO klassificerat som «möjligen cancerframkallande».

Om EU skriver på det aktuella handelsavtalet sitter vi verkligen på pottan och i EU-länder tappar man friheten att bestämma vilka främmande ämnen som får finnas i maten.

UPPVAKNANDE
När cancern slog till var hon så modig att hon bestämde sig för att försöka bota sig själv.
– Ja, jag fick en ingivelse när jag gick på kontroll för att hitta en spiral som ”försvunnit”. Bad läkaren ta en biopsi och mycket riktigt, där fanns cancern. Det var ett uppvaknande, både min far och min bror dog i cancer trots medicinska behandlingar. Av den anledningen ville jag först pröva andra metoder än operation, cellgifter och strålning, berättar Kerstin.

Detta ledde till att läkaren vände henne ryggen, något de inte får göra idag. Istället kontaktade hon ett ultramodernt cancersjukhus i Barcelona där hon lät göra uppföljande undersökningar. Under tiden hade hon påbörjat en strikt diet med mycket raw food och hemgjorda juicer. En väninna som blev dödsdömd av sin cancer vid 28 års ålder, botades av en speciell anti-cancer diet som hon blev rekommenderad av en läkare som också visste en hel del om onkologisk näringslära. Det var hon som berättade för Kerstin hur hon skulle bära sig åt.
– Jag slog på alla bromsarna! Ändrade min livsstil på stört, slutade röka, dricka alkohol samt att äta kött och gjorde dessutom en kelenering (utrensning av tungmetaller) hos en före detta onkolog i Göteborg.

Det visade sig vara ett lyckat drag. Pet-scan, kamera i livmodern och ultraljud visade att tumören hade krympt och påföljande biopsi visade att den blivit godartad. Inom tre månader hade den försvunnit helt.
– Självklart är varje cancerpatient unik, och hur man lyckas beror också på hur långt cancern utvecklats eller spritt sig. Jag var otroligt nitisk och döm om min lycka när cancern försvann! Läkarna visade föga intresse för vad jag gjort.

De senaste sex åren har Kerstin velat sätta sig in i vad som framkallar en cancer och skriver just nu en bok om detta. Det saknas förebyggande och eftervård av cancer och hon menar att skolmedicinen skulle ha glädje av att lära sig hur komplementär medicinsk och alternativ behandling kan lyckas bota cancer som de traditionella behandlingarna har gett upp på.

TILLBAKA TILL LIVET
Det är spännande att leva och bo på Mallorca på många sätt tycker Kerstin. Man lär sig mycket av hur de lokala öborna lever sitt medelhavsliv.
– Allt är självklart inte alltid en dans på rosor men jag har lärt mig av dem att inte stressa så, att slappna av och inte känna att jag måste hålla fasaden, menar hon. Man måste inte alltid vara perfekt, utan ta livet mera med en klackspark och en smula humor. Här är det viktigaste hur familjen mår, vilket i högsta grad inkluderar far- och morföräldrar, att umgås och äta god mat som man lagar tillsammans, gärna på sin olivar. Man nöjer sig med enkla glädjeämnen, tar hand om sin jord, går långa promenader och åker till stranden. De flesta är så stolta över Mallorca och tycker deras egen by är det bästa som finns. De vill helst inte bo någon annanstans och jag förstår dem för det vill inte jag heller. Sedan är det sant att mallorkinen är ett släkte för sig.

Till skillnad från Sverige är dåligt samvete och jantelagen inte det som styr människornas beteende, snarare spontanitet och transparens. Värderingar nära hjärtat är viktigt, saker och ting måste inte vara så himla rationella hela tiden. Tolerans för individualitet är stor och man får säga vad man tycker bara man håller sig till vissa spelregler som att hälsa på gatan och inte tala om jobbet före man frågat hur familjen mår.
– Ingen hänger upp sig om man kommer lite försent, snarare hör det till god ton i umgängeslivet., men man ska veta att öborna jobbar hårt och har i regel dåliga löner i förhållande till sina levnadskostnader.

Även kulturen är spännande. Morerna bodde här under närmare 800 år och förde med sig arkitektur, irrigering och omhändertagande av regn- och källvatten. De planterade citrus- och olivträd som har satt sin prägel på naturlandskapet.

Kerstin tycker samtidigt att vi har mycket som är bra i Sverige, där har man kommit längre i miljötänk och även gällande demokrati och transparens på arbetsplatsen.

FRAMTIDEN
–De flesta i min ålder börjar fundera på att vända hem för att vara nära sina barn och barnbarn, men jag är lyckligt lottad som har två av tre barn och fyra barnbarn som bor här. Min älskade gård Cas Bernats är min plats på jorden. Den har betytt så otroligt mycket för vår familj och våra vänner och är en lisa för själen. Bortsett från jordbruket hyr vi ibland ut huset till yoga- och hälsogrupper som vandrar i bergen, vaknar med tuppen och äter nyttigt.

salen-album-2-min

Malin Berghagens hjärta är fullt av Mallorca

Malin Berghagens förälskelse till Mallorca grodde långsamt. Med yogans hjälp började hon lyssna till sin längtan, men det var dottern som fick henne att ta steget. ”Nu räcker det, antingen flyttar du eller så är du tyst”, berättar Malin att hon sa. Det var lite mer än tre år sedan. Idag står Malins Mallorcaförälskelse i full blom.

Text: Karolina Kallentoft

Framför allt lockade värmen och ljuset, men yogan var inblandad på fler sätt. På Mallorca kunde Malin etablera sig som yogainstruktör och hälsoinspiratör. Med hemmet i Palma som bas håller hon sina kurser, både på ön och andra platser på jorden. Och här skriver hon sina böcker. Sin första yogabok skrev hon något år innan flytten. Uppföljaren blev till redan under hennes första år på Mallorca. Nu har hon just blivit klar med sin Mallorcabok – Mallorca i mitt hjärta.

interview-book-min

Mallorca är hälsa och välmående och härliga äventyr

I inledningen presenterar Malin sina tankar bakom: ”I den här boken ska du få möta det Mallorca som jag har lärt känna. Mallorca är hälsa och välmående och härliga äventyr. Mallorca är den plats där jag bor och arbetar. Här har jag möjlighet att äta god mat med färska grönsaker och frukter en stor del av året. Jag vill väcka din lust att lära känna Mallorca från ett annat håll än solstolarnas. Du ska få möta de platser jag besökt och de människor jag har lärt känna.”

Känslan förstärks av hennes sinnliga språk

interview-2-minSom dotter till Lill-Babs och Lasse Berghagen föddes Malin in i en familj med artister, och hon, den blyga men under ytan busiga och kreativa flickan, var känd redan när hon föddes. Med allas ögon på sig hade hon svårt att leva ut, och Malin berättar att hon växte upp med en känsla av att vilja vara perfekt. Att hon som vuxen tog med sig detta i relationen till sina män, och att det var där någonstans hon tappade bort sig själv. Men yogan hjälpte henne att se mönstret och fick henne att tycka om sig själv. Även Mallorca har en roll i denna befrielse. Hon förklarar: ”Det som är härligt med att bo på Mallorca är att där vet inte så många vem jag är. Så om någon på Mallorca vänder sig om efter mig så vet jag att det något som är bra.”

När Malin beslutade sig för att leva på Mallorca var hon ännu nyseparerad och led tidvis av bulimi. Mallorca skulle därför också bli platsen där hon jobbade med sig själv. Hon har tidigare berättat hur hon saknade passion och något att brinna för i sitt liv. Nu ville hon plocka fram sin passion igen. Och hon avslöjar att Mallorca inte låter någon komma undan: ”Mallorcas natur med de mäktiga Tramuntanabergen i norr har en väldig kraft. Man brukar skoja om att när man flyttar till Mallorca kommer allt upp till ytan. Antingen skiljer man sig eller träffar en ny.”

Efter 2,5 år på ön märks det att Malin hittat sin passion. I Santa Catalina där hon bor i hjärtat av Palma kan hon leva ut, och här ser man henne inte sällan sväva förbi i blommig fotsida klänning. Det är i Santa Catalina Malin bor och arbetar. På caféerna och restaurangerna skriver hon på sin blogg, och på sin bok. Ett av de första kapitlen handlar om hur hon och sonen Isak landade just här och gjorde stadsdelen till sin. ”Mitt hörn av Palma”, som hon kallar det. Här suger hon åt sig av den latinska kulturen. Med värme beskriver hon vännerna i kvarteret som hon lärt känna, vad hon lärt sig av dem och hur de hjälper henne i vardagen. Bland annat hennes vän Ronan som driver en restaurang dit hon ofta går. Om honom skriver hon bland annat: ”Han har även gett mig förmågan att säga tack när jag får en komplimang. Att våga vara lite mer stolt över att vara kvinna, som latinskorna är, och inte så skygg som vi nordbor brukar vara. Vi svenskar behöver träna på att ge och ta emot uppskattning. Det betyder så mycket.”

Men Mallorca är så mycket mer för Malin. I boken ges även plats för bergen, byarna, fruktträden och havet. Med målande språk beskriver hon sina känslor för ön. De soldränkta fotona fångar landskapet, stämningen och ljuset. Bland alla de vänner som nämns får även fotograferna Lina och Fish ett eget uppslag. Andra vänner som porträtteras har verksamhet inriktad på träning, som har en given plats i boken. Framför allt yoga där Malin bjuder på en snabbgenomgång av dess fördelar, men även cykling, vandring, klättring, surfing, segling och golf. Här finns också uppslag där några av hennes svenska vänner delar med sig av hur livet på Mallorca kan levas i olika åldrar.

Mallorca har fångat mitt hjärta

Mallorca i mitt hjärta är en varm och personlig bok, där vi får ta del av Malins Mallorca och de vänner hon lärt känna på ön, de som gett kärlek, trygghet och magi under de år hon etablerat sig här. Känslan förstärks av hennes sinnliga språk och inbjudande personliga tilltal. Som hon själv uttrycker det i boken:
”Jag vill berätta om allt du kan få uppleva här: dofter och smaker, intryck och omfamningar. För Mallorca har fångat mitt hjärta och jag hoppas att ön även fångar ditt en dag. Jag vill jag öppna dörren på glänt – till dofter av citrus och blommande mandelträd, till smaker av chili och söta vindruvor, till ett turkosblått hav och rosa blommande bougainvillea.”