En ljuvlig bris letar sig genom Esporlesdalen när Mike och Maggie möter oss på Ses Rotes, den kombinerade vin- och hästgården där Dan och Emelie Marsh nyligen flyttat in med sina döttrar. De små hundarna hälsar på oss utan ett ljud och visar oss vägen förbi en skrittmaskin och en enorm, övertäckt paddock.
Dan Marsh kommer ut ur det mindre stallet, vars gavel skvallrar om att det är en ombyggd kyrka. Han visar oss in till sin hustru Emelie Marsh som vi kommit hit för att intervjua. Mike och Maggie följer efter in till det lilla köket, och kommer att vara med oss under hela besöket när Emelie visar oss runt.
Text: Karolina Kallentoft
Foto: Pär Olsson
Emelie tar emot oss längst in i stallet i ett litet kök. Hon berättar att hon är uppvuxen i Sverige med hästar och att hon tävlingsridit i hela sitt liv. Och hon tävlar än, i år är hon Balearernas mästare i veteranhoppning. Hon flyttade till England som ung för att plugga grafisk formgivning, och byggde upp en verksamhet med hästar parallellt med studierna. Samtidigt träffade hon Dan som jobbade med turistgrupper och pubar i London. Vin och vinproduktion fanns ännu inte på tapeten.
Det var 2010, när den äldsta dottern skulle börja skolan som de bestämde sig för att flytta till Mallorca.
–I England är det hård disciplin i skolan med mycket läxor. Vi ville att våra döttrar skulle vara mer fria, och kunna vara mycket utomhus efter skolan, berättar Emelie.
På Mallorca fanns Emelies syster Johanna Landström som tipsade om Svenska skolan i Palma. Skolan är väldigt populär bland kort- och långtidsboende svenskar på Mallorca och ligger i en äldre tornbyggnad i El Terreno. Ägare till byggnaden var just Johanna och hennes dåvarande man Mikael, som även var skolans ordförande.
–Vår yngsta dotter, Millicent, föddes i England, men sedan flyttade vi hit, säger Emelie.
Familjen flyttade till Establiments utanför Palma där de kunde hyra in sina hästar på en större hästgård. Samtidigt började sökandet efter ett eget ställe. Det dröjde till år 2016 tills de hittade Son Rotes, och flyttade dit sina hästar året därpå.
–Ses Rotes har en historia som hästgård, och det var det vi sökte. Vi hade två andra på gång men det visade sig att det var omöjligt med alla olagliga tillbyggnader. På en av dem hade vi varit tvungna att riva hälften för att kunna få licenser för att bygga ut som vi ville.
När Mallorcaliv är på besök är Ses Rotes färdigrenoverad. Sist ut var den gamla vattenkvarnen med anor från 1700-talet, som är nu familjens bostadshus. Alla byggnadens fasader har nu den traditionella, k-märkta stensättningen, och inredningen är så nyrenoverad att det ännu känns på lukten. Vi går nerför en halvtrappa och leds in i två gigantisk salar. Det är en tillbyggnad från 1950-talet som rymde en restaurang och ett diskotek.
–Det är samma man som grundade Son Amar som höll stora andalusiska fester här på 1960- och 70-talet. Då var det hästuppvisning, disco och grisfest här för turisterna, berättar Emelie.
Ses Rotes är katalanska för kolonilott, och gården är en avstyckning från Canet som är den större gården längre ner i dalen. Marken användes förmodligen av lokalbefolkningen och Canets personal där de odlade sina egna grönsaker, och kyrkan kan ha byggts för att personalen inte skulle behöva ta sig till kyrkan i byn.
–När vi renoverade den hittade vi vitt kakel på väggarna, så vi tror att den även används till slakteri, säger Emelie.
Till gården visade sig höra dubbelt så mycket mark som de hade räknat med, hela 20 hektar mer som innefattar de två bergen bakom gården.
–Där röjer vi nu vägar för att kunna rida hästarna.
Emelie visar oss runt stallbyggnaderna och de många ridbanorna. På en av dem rider Jaume in en unghäst som hinderhoppar för första gången. Jaume är en av gårdens åtta anställda och har tränat hoppning för Emelies under tio år.
–Vi har 26 hästar idag och flera av dem tävlar vi med, berättar Emelie.
Två av gårdens anställda är Gaspar och Nelson. Gaspar är agronom och tillsammans binder de upp vinrankorna, vars blad vuxit till sig under de tre senaste veckorna av sol och regn. Vi går ner i dalen där vinodlingarna finns på gammal odlingsmark, bergen kommer de inte ta i anspråk för vin. Har odlas callet, en typiskt mallorkinsk druva, samt sauvignon blanc som framför allt odlas i västra Frankrike, på Nya Zeeland och i Sydafrika. Bara några meter högre upp har de fält med syrah, garnacha och högst upp pinot noir.
–Men dem äter getterna upp, säger Emelie. Vi experimenterar oss fram än.
Emelie går in bland rankorna. Stängerna har vuxit ut, men några vindruvor syns ännu inte till. Innan druvorna vuxit sig stora är det dags för nästa arbetspass, att gallra druvstängerna.
–Jag älskar mallorkinska röda viner, och callet är en bra druva. Dan ville ha vitt vin, och jag gillar Cloudy Bay som görs på sauvignon blanc. Så jag sa att om vi ska göra vitt vin så vill jag ha den druvan.
Det var när Dan och Emelie insåg att gården omfattade så mycket mark som tanken på vinodling började gro. Avgörande var att där fanns fler byggnader än vad de hade användning för, och de kom fram till att den låga byggnaden intill vattenkvarnen kunde fungera som vineri.
De satte sina första stockar samma år som hästarna flyttade in, 2017. De har alla tagits fram i laboratorium där olika druvsorter ympats på rötterna till mallorkinska stockar. Sommaren 2019 skördade de sin första produktion: då gjorde de ett vitt vin på callet och ett på sauvignon blanc och en rosé på 100% callet. Stockarna var för unga för att producera rött vin.
–Det är tre grader kallare här i Tramuntana än på övriga Mallorca, året om. Så därför går det bra att odla sauvignon blanc och pinot noir här. Men callet och syrah trivs över hela Mallorca.
Callet finns t ex i det mallorkinska vinet 4kilo från 12Volts, liksom i AN/2 från Ànima Negra.
–Callet har en ljusröd färg och ganska låg alkoholhalt, så de flesta blandar den druvan med syrah eller cabernet för en djupare färg och för att få upp alkoholen till 11,5 procent. Alkoholhalten är viktig för att vinet ska få märkas med origen de Mallorca, förklarar Emelie. Men i rosén kan vi ha 100% callet.
De första druvorna som skördas under säsongen är pinot noir, som inte får bli för söta och alkoholhaltiga. Det sker i slutet av juli. Sedan skördas de övriga druvorna fram till och med september. Callet skördas sist för att få upp alkoholhalten.
–Druvorna får inte skördas för sent, då kan de spricka och då kan man inte använda dem, säger Emelie.
För att hinna få in skörden tar de hjälp av vänner och medlemmarna i sin nystartade vinklubb.
–Då kan de känna sig delaktiga i produktionen och får lära sig mer om den. Som medlem får de ett vinpaket och så ordnar vi olika event utspridda under året där de får vara med och binda upp, gallra och plocka. Och så ordnar vi fest efteråt då vi bjuder på vin.
När Mallorcaliv befinner sig på gården kommer ett ungt, tyskt par som just skrivit upp sig för medlemskap i Ses Rotes vinklubb. De är här för att presentera sig och hämta upp sitt vinpaket. Paret har själva hästar, och blev rekommenderade av de svenska ägarna till båtklubben de är medlem i. De är tydligt entusiastiska över att få bli medlemmar. En vinklubb på Mallorca utanför det tyska communityt är precis vad de saknade.
Emelie visar oss in i vineriet. Det består av två vita salar och ett litet pentry. I den större salen finns stora cylindrar och olika slags flyttbara maskiner i rostfritt stål som nu är inplastade. Anledningen är att hålla dammet borta under de månader de inte används. Det första maskinen som druvorna går igenom är sorteringsbordet, där dåliga druvor och annat som inte ska vara med i vinet plockas bort för hand. Därefter transporteras de till nästa maskin där stängerna tas bort. Sedan åker de ner i druvkrossen, den som ersätter den gamla tidens barfotatrampning av druvorna. Längs långväggen står åtta rostfria cylindrar för jäsning uppradade, som rymmer allt mellan 1000 och 5000 liter druvsaft. Det vina vinet pressas innan jäsningen, som tar mellan två och tre veckor. Det röda vinet jäser med skal för att få fram taninerna, hur länge beror på druvsort och vilket vin man vill skapa. Vinerna är sedan kvar i cylindrarna i fyra till fem månader. I rummet intill finns två vintunnor i fransk ek, en ny och en som tidigare använts två gånger. Här lagras det röda vinet som kommer att hällas på flaska när de tycker att det smakar bra.
Till sin hjälp har Emelie och Dan vinmakaren Andreu Oliver Tril från vingården Can Mayoral. Buteljeringen kan de göra med en manuell pump, men som de flesta mindre bodegorna på ön låter de en utomstående firma komma med sina maskiner när det är dags, vanligtvis mellan februari och april.
–Vi vill göra lättdruckna viner som man kan njuta av på sin semester. Men vårt orangea vin har en struktur som gör att det passar bäst att dricka till mat, säger Emelie.
Om två år hoppas de på att vinet kommer betala sig själv. Att hästverksamheten går runt är tack vare hästuppfödningen. Emelie berättar att en högkvalitativ världscupshäst kan säljas för fantasisummor, och att var tionde häst normalt betalar kostnaderna för de övriga hästarna.
Professionell hästhoppning är svårt att gå runt på med alla utgifter som följer med att transportera hästarna till olika länder.
–Vi har haft svenska tjejer som haft sin häst i vårt stall och samtidigt pluggat på Svenska skolan, men det följer alltid stora kostnader som man måste vara medveten om. Bland annat måste vi importera hästarnas föda från fastlandet.
Alla tre döttrarna gillar att rida, men bara den yngsta, Millicent 11 år, tävlingsrider. De äldsta, Myrna 15 och Melonie 13, går i högstadiet och funderar på vad de ska göra.
–Det viktiga är inte att de tar över gården, utan att de får jobba med det de vill. Myrna ska studera art på Palma College i höst och vill kanske bli arkitekt.
Emelie själv är tacksam för livet hon lever på gården. Det är inte på något vis självklart. Samtidigt som de ännu letade efter en gård att köpa drabbades Emelie av en hjärnblödning. Hon satt på en häst när det hände som blev skrämd för en traktor, och låg en månad i koma och när hon vaknade var hon halvt förlamad.
Emelie lyfter händerna och rör på fingrarna. På ena handen rör de sig något långsammare än på andra.
–Det här är det enda jag har kvar från hjärnblödningen idag, säger hon.
Tre år sedan upptäcktes en aggressiv bröstcancer. Hon fick beskedet precis när hon skulle åka till London för att få sitt dubbelseende opererat, en följd av hjärnblödningen. Läkaren trodde första det var en cysta och bad henne återkomma om tre månader.
–Jag har Karin Erlandsson på Juaneda att tacka för att cancern upptäcktes i tid, för hon bokade in mig på ultraljud. När läkaren såg plåtarna gjorde han en biopsi, och jag fick mina första cellgifter i London veckan efter min ögonoperation.
Emelie fick bära peruk efter alla cellgifter, men nu är håret är tillbaka sedan länge.
–Ibland tänker jag att jag dött och kommit till paradiset eftersom jag kan leva min dröm. Men det är inte att jag går runt och tänker så på dagarna. Att ha en gård som den här handlar ju hela tiden om att jobba.
Slutligen, hur smakar Ses Rotes viner?
Mallorcaliv kom till gården tidigt på förmiddagen, och under besöket fanns inte tid till att prova vinerna. Samma kväll var det vernissage på restaurang Neo i La Lonja i Palma med den svenska konstnären Victoria Hellenius. Ses Rotes stod för vinet mot att Victoria skänkte dem ett av sina konstverk. När jag kom till vernissagen var vinet slut, så någon recension blir det tyvärr inte. Men garanterat smakar det bättre än det vita husets jag istället fick i mitt glas.