Inger Ballinas – Svenska kyrkan

Inger Ballinas kom till Mallorca på semester första gången år 1964 vid blott 22 års ålder. Då var hon en hästtjej som knappt hade varit utanför Sveriges gränser. Idag, 55 år senare, är hon en ryggrad i den svenska gruppen på Mallorca tack vare sitt engagemang i Svenska kyrkan och de allra flesta svenskar på Mallorca har träffat Inger vid i alla fall något tillfälle. Mallorcaliv träffade Inger för att prata om kyrkans julbasar och svenskt julfirande på Mallorca genom åren.

Text: Hedda Lapidus | Foto: Pär Olsson

– Jag blev helt frälst av Mallorca första gången jag var här, och några år senare tog jag ett sabbatsår från mitt arbete som avdelningschef på Karolinska sjukhusets lönekontor för att åka tillbaka. Det var så mycket 50-åriga tanter där som klagade på mina korta kjolar, skrattar Inger Ballinas när vi möter henne på ett litet kafé i närheten av hennes bostad i Son Armadams.

Sabbatsåret blev först tre månader på Mallorca, men eftersom Inger snabbt träffade sin blivande make här, den mexikanske musikern Paco Ballinas, förlängdes strax tiden. Inger kom hit med en väninna och de gick ofta ut och dansade vid Plaza Gomila. På den tiden var det levande musik överallt.

– Först spelade de på El Barco och sedan gick de över till Flamingo. Det fanns inga andra svenskar här, vilket passade bra, eftersom de spanska fästmörna bara fick gå ut på söndagarna. Min väninna blev ihop med en av kyparna på El Barco, och de är fortfarande gifta, berättar Inger som själv är änka sedan många år.

För att försörja sig den första tiden när spanskan var knapp sydde Inger bikinis, något som inte tidigare funnits här. Med tiden tog hon småjobb och hjälpte till med översättningar.

– Jag fick min första son 1972 och eftersom min man var ute på turné runt om i världen på vinterhalvåret åkte jag tillbaka till Sverige och jobbade på Karolinska. När barnen började Svenska skolan gick det inte längre att åka fram till och tillbaka.

“När det har hänt nåt i livet så har jag haft kyrkan. Den har alltid funnits där, och livet är inte alltid en dans på rosor”

Det var då som Inger lärde känna andra svenskar och fick höra att det fanns en svensk kyrka, som var relativt nyöppnad vid den tidpunkten. Hon engagerade sig snabbt och blev först husmor och bakade kanelbullar och ansvarade för barntimmarna. Sedan gick hon in och började arbeta halvtid med kyrkans ekonomi.

– Tillsammans med prästparet Gudrun och Sixten Klemetz var jag med och startade kyrkans julbasar som hålls den näst sista helgen i november. Vi jobbade och pysslade hela nätterna, mina barn fick vara med prästparets barn för de hade barnvakt. Nu är det basaren och vigslarna som håller upp kyrkans ekonomi. I år blir basaren extra viktig, för antalet vigslar är färre än förra året.

I oktober började basargruppen, ett gäng frivilliga om 10-12 personer under Ingers ledning, att prismärka och göra smällkarameller. Inger gjorde beställningarna för alla ljusstakar, änglaspel och annat redan i somras, och eftersom det är vinst på alla lotterna i tombolan har Inger finkammat loppmarknader för att hitta priser. Under basardagarna är det över 60 personer som är med och hjälper till och säljer.

“Kyrkan har fått en ny lokal, i samma hus men i gatuplan med stor terrass. Renovering pågår och den blir inte klar till årets basar men någon gång under nästa år”

– Vi har 3500 besökare varje år och storsäljaren är vår egna glögg. Vi gör 300 liter. De flesta besökare är sådana som vill att barnen ska uppleva något svenskt, men vi har även en dam som varje år kommer från Madrid och en annan från Ibiza. Spanjorerna ringer redan i september och undrar när basaren är.

Fortfarande efter nästan 40 år i kyrkan trivs Inger mycket bra, framförallt eftersom det faller sig naturligt för henne att möta och se människor. Hennes arbete har varit varierat, kyrkans personal besöker svenskar på sjukhus, i fängelser och på mentalsjukhus. De som behöver hjälp är färre nu än när Inger började, då gick hon på dagliga sjukhusbesök, och behovet av tolkning var stort.

– Det har varit ett otroligt givande arbete där allt kan hända. Förr i tiden låg alla ospecificerade hotell nära kyrkan i El Terreno och kring midsommar var det som att någon tryckte på en knapp. Då sökte sig många utslagna människor som ändå hade lyckats ta sig hit till kyrkan. Där fick de kaffe och bulle. Kyrkan har en enorm uppgift för många människor, och förr i tiden var kyrkan det enda svenska som fanns här. Nu har vi 250 medlemsfamiljer, men jag hoppas att de som tar sina barn till barntimmarna också blir medlemmar.

Första gången Inger firade jul på Mallorca var 1969. Då fanns varken Ikea, kyrkan eller svenska livsmedelsbutiker, så det fanns ingen svensk mat att få tag i, och inte heller julgranar. Släktingar från Sverige fick ha med sig maten, och som julgran plockade hon en liten tall i skogen vid San Augustin.

– Det var jätteviktigt för mig att fira svenskt med prinskorv och köttbullar på julafton och jag var tomte åt oss och våra grannar. På den tiden var jul inte något som firades med presenter på Mallorca, det sparade man till Reyes i början av januari. Julfirandet här består i att man äter spädgris och kalkon på juldagen. Och en krubba, det är viktigt. Jag brukar gå och titta på krubban i rådhuset, den är helt otrolig.

Mellan basaren och jul firas också Lucia, med störst fokus på Svenska skolans luciatåg i katedralen. Då står Inger och andra frivilliga utanför och säljer korv, bulle och choklad. Svenska kyrkan har en gudstjänst på julafton, efteråt blir det dans kring granen och tomten kommer. Kyrkan bjuder på risgrynsgröt och skinkmacka och det brukar vara fullt hus.

– Då kommer alla de som man bara ser en gång om året. Det brukar vara ett himla kramande och pussande.

Hur ska du fira jul i år?

– Det blir som vanligt, julgran och jultomte, skinka och köttbullar. Men jag har faktiskt plastgran nuförtiden. Och så blir det presenter, mitt barnbarn får paket både på julafton, på juldagen, och på Reyes. Efter jul är jag tillbaka i kyrkan och inventerar och plockar ihop allt i lugn och ro, ler Inger.

Namn: Inger Ballinas
Ålder: 77 år
Familj: Två söner som bor i Santa Catalina med familjer.
En av sönerna driver restaurangerna Aquanauta och Chula vista i Palma, den andra är IT-utvecklare.
Bosatt i Palma: Sedan 1969