Livet i karantän på Mallorca. Hur var det egentligen?

Text: Karolina Kallentoft - Helene Wahlström
Foto: Pär Olsson

Morgonen då Palmaborna gav sig ut på gatorna den andra maj 2020, efter att den nästan två månader långa karantänen gradvis började lätta, känns nu i efterhand smått historisk.
Solen strålade över ett blått hav och vi gick tysta, ensamma eller i par, och återvände snällt till våra hem klockan tio?
MALLORCALIV samlade några svenskar i centrala Palma i början av juni och ställde fem frågor:

- Hur var det för dig under karantänen?
- Vad har du längtat mest efter?
- Vad har varit svårast?
- Har du skaffat dig några nya vanor eller förhållningssätt?
- Hur tror du det har påverkat dig in för framtiden?

delägare i restaurangerna Rosa del Mar, La Chica Santa Catalina, El Periquete

–Utmanande, för att säga det milt. Som många andra som valt att leva vid Medelhavet är jag social av mig, och tar lätt för givet det vi har gratis här nere. När det abrubt försvinner så får man verkligen lära sig mycket om hur man fungerar som människa, på gott och ont.

–Förutom sociala möten med vänner och familj, så har det varit de små sakerna. En kaffe på ett torg, en kall öl på en bar eller en promenad i Bellverparken. Och att få se Mallorca leva upp igen med allt det innebär.

–Rent fysiskt att sätta upp och följa rutiner. På det mentala planet har det varit alla tankar som flyger förbi. Hur kommer det gå för alla krogar, våra krogar, alla människor? Hur kommer det gå för Mallorca, Europa och världen? Man får hoppas att vi kommer samman och hjälper varandra ur denna oerhörda kris.

–Jag tror att jag har blivit mer ödmjuk. Jag uppskattar redan nu min morgonpromenad mycket mer än tidigare. Sen tror jag att jag har blivit bättre på att planera och fokusera, även tålamodet har fått sig ett rejält träningspass under denna period. Vilket kan behövas inför kommande period av ovisshet och nya normer.

psykolog

–Tack vare att jag som psykolog kan erbjuda digital vård har karantänen inte inneburit några större förändringar för mig i arbetslivet, mer än att jag inte har kunnat ta emot fysiska besök i mottagningen. Jag är enormt tacksam över att jag har kunnat arbeta nästan som vanligt under denna period då det är få förunnat

–Friheten att få röra mig fritt ute, alla sociala sammanhang som jag gått miste om, och gymmet. Vi människor är ju sociala varelser. Det betyder att vi alla påverkas på ett eller annat sätt av social isolering. Under karantänen har vi också berövats vår fulla möjlighet till autonomi och självbestämmande vilket är starkt kopplat till just psykiskt välmående.

–Att inte kunna gå ut och ta en promenad och njuta av våren. I mitt psykologarbete har det varit att stötta mina patienter inom vårdsektorn som just nu kämpar med långa arbetspass, bristfällig arbetsmiljö och stress. De gör ett fantastiskt jobb men upplever i många fall känslor av otillräcklighet.

–Jag uppskattar friheten på ett helt annat sätt idag än förut. Att leva här och nu och värdesätta det vi har omkring oss. När inte vi människor själva stannar upp och tar en paus så gör livet det åt oss. Vi är inte oövervinnerliga och det har denna pandemi tydligt bevisat för oss. Ingenting kan längre tas för givet.

konsult i byggbranschen

–Jag blev tidigt hängig och svag i musklerna, och trodde jag drabbats av en förkylning. Efter några dagar blev jag sämre och förstod att jag smittats med covid-19. Det var ett helvete. Jag hade hög feber, svårt att andas och ont i musklerna. Jag hade varken lukt- eller smaksinne och orkade inte äta. Sjukvården kontaktade mig tre gånger om dagen, de var helt fantastiska, lugna och pedagogiska. Det som fick mig att kämpa var deras tydlighet om att inte stressa, att bara försöka andas och ta det lugnt.
Hade det inte varit för dem och mammas sambo hade jag inte levt idag. De bor i lägenheten under min och han munderade sig varje dag från topp till tå och gav mig vatten, baddade min panna, tvättade och bytte mina sängkläder. Det tog en timma för honom bara att säkerhetsställa sig med munskydd, overall, handskar och rengöring. Mamma är 75 år så när han var klar gick hon in i ett annat rum. Sedan la han kläderna i tvättmaskinen, spritade telefonen, duschade och städade badrummet, varje dag. Jag är ung och stark och har inga bakomliggande sjukdomar men var sjuk i 15 dagar och det tog ytterligare 15 dagar att återhämta mig.

–Ensamheten och hallucinationerna när jag var sjuk. Jag blev deprimerad, ensamheten fick mig att tänka på så mycket.

–Jag har börjat ta en sak i taget och inte stressa i fall något inte blir som jag tänkt mig, och att uppskatta varje dag som den är.

–Jag har fått mer tålamod med folk, jag tänker att vi alla har våra brister och fördelar. Tidigare raljerade jag över covid- 19 och sa att det ”bara är en vanlig influensa.” Men idag har jag tänkt om och blivit mer ödmjuk.

student i årskurs 7 på Svenska Skolan

–Jag har ägnat mer tid åt skolan än tidigare, som på något sätt varit hårdare för den kräver mer självdisciplin. I klassrummen får vi inte ha mobiler men hemma är det lätt att plocka upp den ibland. Jag har spenderat mer tid med familjen, fokuserat mer på mig själv och på skoluppgifter.

–Jag saknade friheten av att kunna åka in till stan, shoppa, och äta på restauranger.

–Jag har fått många nya vanor, som att logga in på Google meet varje morgon. Varje dag efter skolan gör jag mina skoluppgifter som jag nu har mer tid att göra då jag inte hänger med kompisar lika mycket eller gör andra grejer.

–Jag kommer nog att uppskatta friheten mera, och kommer att kolla tillbaka på tiden vi satt i karantän och tänka på hur annorlunda mitt liv såg ut då.

VD och delägare i Palma Music Studio

–Jag njöt av lugnet, att få mer tid för familjen och att göra sånt som jag inte haft tid med i vardagen. Som tur var har vi hund, så jag kunde ta ett par promenader om dagen. Som musikproducent är inte det vanliga arbetslivet så olikt karantän, då man ofta sitter ensam i en studio. Men ett par hektiska veckor ägnade jag åt att kontakta sammanlagt 55 artister och musiker och producera låten Vi håller ut. Det spanska originalet Resistiré har ju betytt så mycket för alla i Spanien under karantänen, så det var fantastiskt att få vara med och sprida känslan vidare till Sverige, som en hyllning till alla som kämpar så just nu.

–Livet på gatorna. Att höra musik produceras i våra studios. Gå ut på restauranger. Träffa vänner. Spela padeltennis.

–Ovissheten om världsläget. Viss oro inför framtiden. Men det har också triggat nya tankar. Jag tycker att jag anpassade mig fort till läget och gjorde det bästa av det.

–Jag kanske inte tar saker för givet lika mycket. Resor blir det också säkert färre av. Men jag är väldigt tacksam att vi har rotat oss här på Mallorca och jag har en positiv känsla ändå

ägare till Paloma Event

–Vår dotter kom hem från Los Angeles och vi var alla sjuka, min man var så dålig att
han låg på sjukhus. Jag gick in i en karantänbubbla, men sedan började jag tänka möjligheter.

Mitt företag är i eventbranschen och allt ställdes in och det är fortfarande osäkert hur hösten kommer att
bli. Jag började ställa mig existentiella frågor. Jag hade en plan att lämna över företaget
i framtiden, men nu började jag tänka att med de förändringarna som sker i världen så
kan jag lika gärna passa nu. Så nu har jag tagit beslutet att lämna över VD-skapet till en
anställd. Men jag kommer fortsätta att jobba med strategi och den kreativa processen
med att utveckla idéer som kan stötta den lokala turismen.

–Att acceptera att vi lever i ett samhälle där vi måste ta till militär och polis för att
folk ska förstå att hålla sig inne, hålla avstånd och respektera vad som händer. Att inrätta
sig och foga sig till de extrema omständigheterna som vi varit tvingade att leva
under.

–Jag ringer numer varje dag till min mamma i Sverige, som tack och lov har mått
bra. Jag har börjat lyssna på intressanta poddar varje morgon på mina morgonpromenader.

– Jag har lärt mig att värdera de mest självklara sakerna, som plötsligt inte längre var
självklart utan förbjudet, som att kunna bestämma när jag ska gå ut och promenera.

ägare till familjeföretagen Stora Blå och Agapi Boating, student på Nadal Collage

–Stella – Mamma har stöttat mig med on-lineundervisningen, som var väldigt stressande. Stefan – Jag har haft mycket arbete med företagen. Alla hotellrum och andra bokningar behövde betalas tillbaka till kunderna och vi har bjudit på medlemsavgifterna i båtklubben de här månaderna. Vi har också skaffat en partner i företaget, en båttillverkare.
Henrietta – Tack och lov hann vår dotter Stella hem från Venedig där hon studerar, så vi har haft lyxen att ha familjen samlad.

–Henrietta – Naturen och friheten att komma ut och träna, cykla och gå. Att höra ljudet och känna doften av naturen.
Som familj har vi alltid varit ute i naturen, och vi flyttade hit för att njuta av ön. Men vi har varit välsignade för vi ser vi havet och bergen från lägenheten.

–Stefan – Oron vi burit på över vart vi är på väg och vilka effekter karantänen kommer att få, hur barnens framtid kommer att se ut. Att bombas med nyheter och spekulationer. Stressen att inte veta hur det går företaget, hur många miljoner går vi back? Historier man hör från grannar och leverantörer har också oroat.
Smilla – Skolan, även om det gått bra och jag har höjt betygen.

–Stefan – Vi känner stolthet att vi har kunnat ta oss igenom det här. Men oron kommer att sitta kvar eftersom man inte vet vart man får resa, om det blir en pandemi igen eller vad som kommer hända i världen.
Henrietta – Karantänen blev ett wake-up call för naturen, men också en bekräftelse på att vår verksamhet med delningsekonomi är rätt väg att gå.

ekonom respektive körledare på Svenska kyrkan

– Carina – Vi har flyttat in i vår nya lokal och öppnar för söndagsgudstjänster i juli. Prästerna är i Sverige så det är Maria och jag som svarar på samtal, men prästerna har kunnat ringa och gjort dagliga inlägg på facebook, och där har antalet följare dubblerats under karantänen. Varje vecka har vi ringt medlemmar som bor ensamma, och Maria håller körmöten där hon sjunger och spelat piano över Xoom. Tack och lov har inga medlemmar varit sjuka, och de flesta har varit tålmodiga. Men behovet att samtala är stort. Vi har även hjälpt till praktiskt med läkarbesök, med flyg som ställts in och att förklara vad regeringens nya regler har inneburit.

–Maria – Att inte få röra vid en annan människa på flera månader. När karantänen var som hårdast gick jag bara till affären i mitt kvarter.

–Maria – Jag bestämde mig för att prata med minst två personer varje dag, för att inte bli knäpp. Jag har haft skypefika och söndagsdrink med mina kompisar varje vecka. Jag visste att det var viktigt med sociala kontakter, men det har blivit extra tydligt nu.

–Carina– Alla inställda och uppskjutna vigslar har påverkat oss ekonomiskt, och vi har tvingats avsluta både Johns och Marias tjänster. Kyrkan har gett oss ett ultimatum att bevisa att vi behövs på Mallorca, att svenskarna vill ha oss kvar. Så vi hoppas at kunna visa det under det kommande året med bl a fler medlemmar